Jehova är resonlig!

”Visheten från ovan är ... resonlig.” — JAKOB 3:17.

1. Hur har somliga framställt Gud som oresonlig, och vad tycker du om en sådan uppfattning om Gud?

VAD slags Gud tillber du? Tror du att den Gud du tillber är strikt, orubbligt rättvis, sträng och stelbent till sin natur? Så måste Gud ha tett sig för den protestantiske reformatorn Johan Calvin. Han påstod att Gud har en ”evig och oföränderlig plan” för varje individ och att han för varje person har förutbestämt om denne skall leva för evigt i lycka eller om han skall plågas för evigt i ett brinnande helvete. Tänk dig: Om detta vore sant, skulle du inte, vad du än gjorde eller hur du än försökte, kunna göra något för att ändra Guds sedan länge orubbligt fastställda plan angående dig och din framtid. Skulle du känna dig dragen till en sådan oresonlig Gud? — Jämför Jakob 4:8.

2, 3. a) Hur skulle vi kunna belysa mänskliga institutioners och organisationers oresonlighet? b) Hur uppenbarar den syn Hesekiel fick se av Jehovas himmelska vagn Jehovas anpassningsförmåga?

² Det är verkligen en lättnad för oss att få veta att Bibelns Gud är i högsta grad resonlig! Det är inte Gud, utan människor, som har en benägenhet att vara stelbenta och omedgörliga, bundna av sina egna ofullkomligheter. Mänskliga organisationer kan vara lika tungrodda och otympliga som ett godståg. Om ett stort godståg rullar mot ett hinder på spåret, är det omöjligt att få det att vända, och det är nästan lika svårt att få det att stanna. Vissa tåg har sådan kraft framåt att de, sedan man bromsat, behöver mer än en kilometer för att stanna! På liknande sätt kan en supertanker fortsätta framåt närmare en mil efter det att man har stängt av motorerna. Och även om man slår back, kan den ändå plöja vidare kanske tre kilometer! Men låt oss nu betrakta ett fordon som är mycket mer vördnadsbjudande än dessa båda, ett som representerar Guds organisation.

³ För mer än 2.600 år sedan fick profeten Hesekiel en syn från Jehova, i vilken Jehovas himmelska organisation av andeskapelser beskrevs. Det var en vagn av vördnadsbjudande proportioner, Jehovas eget ”fordon”, som han alltid har full kontroll över. Det sätt varpå fordonet förflyttade sig var mycket intressant. De jättestora hjulen var fyrsidiga och fulla av ögon, och därigenom kunde de utan att behöva stanna eller vända se åt alla håll och omedelbart ändra riktning. Och detta väldiga fordon behövde inte dundra fram likt en supertanker eller ett godståg. Det kunde röra sig med ljusets hastighet och till och med vända i rät vinkel! (Hesekiel 1:1, 14—28) Lika mycket som Jehovas vagn skiljer sig från otympliga människogjorda maskiner skiljer sig Jehova från den Gud som Calvin predikade om. Han har fullkomlig anpassningsförmåga. Att vi uppskattar denna sida av Jehovas personlighet bör hjälpa oss att förbli anpassbara och undvika oresonlighetens snara.

Jehova — den i universum som har den största anpassningsförmågan

4. a) Hur visar Jehovas namn att han är en Gud som kan anpassa sig? b) Vad är några av de titlar som är tillämpliga på Jehova Gud, och varför är de passande?

⁴ Jehovas själva namn vittnar om hans anpassningsförmåga. ”Jehova” betyder ordagrant ”Han förorsakar (eller: föranleder) att bli”. Detta betyder tydligtvis att Jehova förorsakar eller föranleder sig själv att bli den som uppfyller alla sina löften. När Mose frågade Gud vad som var hans namn, utvecklade Jehova innebörden i sitt namn så här: ”Jag kommer att visa mig vara vad jag kommer att visa mig vara.” (2 Moseboken 3:14) Och Rotherhams översättning uttrycker det koncist så här: ”Jag skall bli vadhelst jag behagar.” Jehova visar sig vara eller väljer att bli vadhelst som behövs för att fullgöra sina rättfärdiga uppsåt och infria sina rättfärdiga löften. Han bär således en imponerande samling titlar, till exempel Skapare, Fader, suverän Herre, Herde, härars Jehova, den som hör bön, Domare, store Undervisare och Återköpare. Han har förorsakat eller föranlett sig själv att bli allt detta och mer därtill för att genomföra sitt kärleksfulla uppsåt. — Jesaja 8:13; 30:20; 40:28; 41:14; Psalm 23:1; 65:2; 73:28; 89:26; Domarna 11:27; se också Appendix 1J i 1984 års studieutgåva av New World Translation.

5. Varför bör vi inte dra slutsatsen att Jehovas anpassningsförmåga antyder att hans väsen eller normer förändras?

⁵ Innebär då detta att Guds väsen eller normer förändras? Nej, för som det uttrycks i Jakob 1:17 finns det ”ingen förändring av skuggans vridning” hos honom. Finns det en motsägelse här? Inte alls. Vilken förälder växlar till exempel inte roller för att vara till hjälp för sina barn? En förälder kan under en enda dag vara rådgivare, kock, städare, lärare, uppfostrare, vän, mekaniker och sjuksköterska — listan kan göras lång. En förälder ändrar inte personlighet, när han eller hon ikläder sig dessa olika roller, utan anpassar sig bara till de aktuella behoven. Så är det också med Jehova, fast i mycket större skala. Det finns inga gränser för vad han kan förorsaka eller föranleda sig själv att bli för att vara till nytta för sina skapelser. Djupet av hans vishet är verkligen hissnande! — Romarna 11:33.

Resonlighet ett kännetecknande drag på gudomlig vishet

6. Vad är den ordagranna innebörden av det grekiska ord som Jakob använde för att beskriva gudomlig vishet, och vad ligger det i det ordet?

⁶ Lärjungen Jakob använde ett intressant ord för att beskriva visheten hos denne Gud som i högsta grad kan anpassa sig. Han skrev: ”Visheten från ovan är ... resonlig.” (Jakob 3:17) Det grekiska ord som Jakob använde här och som har återgetts med ”resonlig” (e·pi·ei·kẹs) är svårt att översätta. Bibelöversättare har använt sådana ord som ”mild”, ”foglig” och ”försynt”. Nya Världens översättning återger detta grekiska ord med ”resonlig”, och i en fotnot till Jakob 3:17 i 1984 års studieutgåva av New World Translation anges att den ordagranna innebörden i ordet är ”eftergivande”, ”foglig”, ”medgörlig”.a Ordet förmedlar också den tanken att man inte yrkar på lagens bokstav och att man inte är överdrivet sträng eller hård. En kännare av grekiska språket, William Barclay, framhåller i boken New Testament Words: ”Det grundläggande i epieikeia är att det har sitt ursprung hos Gud. Om Gud höll på sina rättigheter, om Gud endast tillämpade lagens stränga normer på oss, var skulle vi då befinna oss? Gud är det förnämsta exemplet på en som är epieikēs och som behandlar andra med epieikeia.”

7. Hur visade Jehova resonlighet i Edens trädgård?

⁷ Tänk på när människan gjorde uppror mot Jehovas suveränitet. Hur lätt skulle det då inte ha varit för Gud att avrätta dessa tre otacksamma upprorsmakare — Adam, Eva och Satan! Hur mycket hjärtesorg skulle inte Gud därigenom ha kunnat bespara sig själv! Och vem skulle ha kunnat argumentera och säga att han inte hade rätt att utkräva en sådan sträng rättvisa? Men Jehova har aldrig låst sin himmelska vagnliknande organisation vid någon stelbent oanpassbar rättvisenorm. Därför rullade denna vagn inte obevekligt över människosläktet och alla dess utsikter att få en lycklig framtid. Jehova gjorde i stället en blixtsnabb manöver med sin vagn. Omedelbart efter upproret angav Jehova Gud huvuddragen i ett långsiktigt uppsåt, som erbjöd alla Adams avkomlingar barmhärtighet och hopp. — 1 Moseboken 3:15.

8. a) Hur skiljer sig kristenhetens felaktiga syn på resonlighet från den sanna resonlighet som Jehova visar? b) Varför kan vi säga att Jehovas resonlighet inte innebär att han skulle kunna rucka på sina principer?

⁸ Men Jehovas resonlighet innebär inte att han skulle kunna rucka på sina principer. Kristenhetens kyrkor kanske tror att de är resonliga när de, bara för att ställa sig in hos sina egensinniga hjordar, ser genom fingrarna med omoraliskhet. (Jämför 2 Timoteus 4:3.) Jehova bryter aldrig sina egna lagar, och inte heller ruckar han på sina principer. Han visar i stället villighet att foga sig och ge efter, att anpassa sig efter omständigheterna, så att dessa principer kan tillämpas både rättvist och barmhärtigt. Han tänker alltid på att balansera sitt utövande av rättvisa och makt med sin kärlek och resonliga vishet. Låt oss betrakta tre sätt varpå Jehova visar resonlighet.

”Redo att förlåta”

9, 10. a) Vad har detta att vara ”redo att förlåta” att göra med resonlighet? b) Vilken nytta hade David av Jehovas villighet att förlåta, och varför det?

⁹ David skrev: ”Ty du, o Jehova, är god och redo att förlåta; och överflödande är den kärleksfulla omtanken mot alla som anropar dig.” (Psalm 86:5) När de hebreiska skrifterna översattes till grekiska, återgavs det hebreiska ordet för ”redo att förlåta” med e·pi·ei·kẹs (”resonlig”). Ja, att vara redo att förlåta och visa barmhärtighet är kanske det förnämsta sättet att visa resonlighet.

¹⁰ David var själv väl medveten om hur resonlig Jehova är i detta avseende. När David hade begått äktenskapsbrott med Batseba och därefter hade sett till att hennes man hade blivit dödad, riskerade både han och Batseba dödsstraff. (5 Moseboken 22:22; 2 Samuelsboken 11:2—27) Om omedgörliga mänskliga domare hade dömt i målet, skulle båda mycket väl ha kunnat mista livet. Men Jehova visade en resonlighet (e·pi·ei·kẹs) som enligt Vine’s Expository Dictionary of Biblical Words ”uttrycker sådan hänsynsfullhet som innebär att man ’på ett humant och resonligt sätt överväger fakta i ett fall’”. Bland de fakta som påverkade Jehovas barmhärtiga beslut i fallet var antagligen dessa syndares uppriktiga ånger och den barmhärtighet som David själv tidigare hade visat mot andra. (1 Samuelsboken 24:4—6; 25:32—35; 26:7—11; Matteus 5:7; Jakob 2:13) Men i överensstämmelse med Jehovas beskrivning av sig själv i 2 Moseboken 34:4—7 var det rimligt att Jehova skulle ge David tillrättavisning, och han sände därför profeten Natan till David med ett kraftfullt budskap som fick David att inse att han hade visat förakt för Jehovas ord. David ångrade sig och behövde därför inte dö för sin synd. — 2 Samuelsboken 12:1—14.

11. Hur visade Jehova villighet att förlåta i fallet med Manasse?

¹¹ Exemplet med kung Manasse av Juda är ännu mer anmärkningsvärt i detta avseende, eftersom Manasse till skillnad från David varit mycket ond under en lång tid. Manasse hade främjat vedervärdiga religiösa sedvänjor i landet, till exempel människooffer. Han kan också ha varit ansvarig för att den trogne profeten Jesaja blev ”söndersågad”. (Hebréerna 11:37) För att straffa Manasse lät Jehova honom föras som fånge till Babylon. Men i fängelset ångrade sig Manasse och vädjade om barmhärtighet. Också i detta extrema fall var Jehova som svar på denna uppriktiga ånger ”redo att förlåta”. — 2 Krönikeboken 33:9—13.

Att ändra kurs när nya förhållanden uppstår

12, 13. a) Vilka ändrade förhållanden fick Jehova att ändra sin kurs i fallet med Nineve? b) Hur visade sig Jona vara mindre resonlig än Jehova Gud?

¹² Jehovas resonlighet visas också i hans villighet att ändra ett tilltänkt handlingssätt, när nya förhållanden uppstår. För att ta ett exempel: Då profeten Jona vandrade genom det forntida Nineves gator, var hans inspirerade budskap ganska enkelt: Den mäktiga staden skulle tillintetgöras inom 40 dagar. Men förhållandena förändrades — dramatiskt! Nineviterna ångrade sig. — Jona, kapitel 3.

¹³ Det är lärorikt att jämföra hur olika Jehova och Jona reagerade på denna vändning i händelseutvecklingen. Jehova ändrade i själva verket kursen på sin himmelska vagn. Han anpassade sig i det här fallet och förorsakade eller föranledde sig själv att bli en som förlåter synder i stället för en ”stridsman”. (2 Moseboken 15:3) Jona däremot var mycket mindre flexibel. I stället för att hålla takten med Jehovas vagn handlade han mer likt det godståg eller den supertanker som nämndes tidigare. Han hade förkunnat undergång, så undergång måste det bli! Han kanske tyckte att varje kursändring skulle få honom själv att förlora ansiktet i nineviternas ögon. Men Jehova lärde tålmodigt sin envise profet en oförglömlig läxa i resonlighet och barmhärtighet. — Jona, kapitel 4.

14. Varför ändrade Jehova sitt handlingssätt med avseende på sin profet Hesekiel?

¹⁴ Jehova har också vid andra tillfällen ändrat kurs, även i relativt obetydliga saker, exempelvis då Jehova gav profeten Hesekiel i uppdrag att framföra ett profetiskt drama och då föreskrev att Hesekiel skulle laga sin mat på en eld av människodynga. Detta blev helt enkelt för mycket för profeten som utropade: ”Ack, o suveräne Herre Jehova!”, och han bad att han inte skulle tvingas att göra något som var så motbjudande för honom. Jehova avfärdade inte profeten Hesekiels känslor som ogrundade, utan han lät i stället Hesekiel använda kreatursdynga, något som fortfarande är vanligt som bränsle i många länder. — Hesekiel 4:12—15.

15. a) Vilka exempel visar att Jehova har varit villig att lyssna på människor och att svara dem? b) Vilken lärdom kan vi hämta av detta?

¹⁵ Är det inte hjärtevärmande att begrunda vår Gud Jehovas ödmjukhet? (Psalm 18:35) Han är oerhört mycket högre än vad vi är, men ändå lyssnar han tålmodigt till ofullkomliga människor och ändrar rentav ibland sin kurs därefter. Han lät Abraham vädja länge, när det gällde tillintetgörandet av Sodom och Gomorra. (1 Moseboken 18:23—33) Och han lät Mose komma med invändningar mot hans förslag att tillintetgöra de upproriska israeliterna och att i stället göra Mose till en mäktig nation. (2 Moseboken 32:7—14; 5 Moseboken 9:14, 19; jämför Amos 7:1—6.) Han var därigenom ett fullkomligt föredöme för sina mänskliga tjänare, vilka, när det är rimligt och möjligt att göra det, bör visa en liknande villighet att lyssna på andra. — Jämför Jakob 1:19.

Resonlighet i utövandet av makt och myndighet

16. Hur skiljer sig Jehova från många människor i det sätt som han utövar sin makt på?

¹⁶ Har du någon gång lagt märke till att människor ofta verkar bli mindre resonliga, när de får större makt? Jehova däremot, som har den högsta maktställningen i universum, är likväl det förnämsta exemplet på resonlighet. Han utövar sin makt med orubblig resonlighet. Till skillnad från många människor är Jehova inte osäker på sin myndighet, och han känner sig därför inte tvingad att svartsjukt slå vakt om den — som om hans egen myndighet på något sätt skulle kunna hotas av att han gav andra ett visst mått av myndighet. När det endast fanns en enda annan varelse i universum, gav Jehova faktiskt denne stor makt. Han gjorde Logos till sin ”mästerlige arbetare” och frambringade därefter allt genom denne sin älskade Son. (Ordspråken 8:22, 29—31; Johannes 1:1—3, 14; Kolosserna 1:15—17) Längre fram delegerade han ”all myndighet i himlen och på jorden” till honom. — Matteus 28:18; Johannes 5:22.

17, 18. a) Varför sände Jehova änglar till Sodom och Gomorra? b) Varför bad Jehova änglarna om förslag om hur man skulle narra Ahab?

¹⁷ På liknande sätt betror Jehova många av sina skapelser med sådana uppdrag som han skulle kunna sköta ännu bättre själv. När han till exempel sade till Abraham: ”Jag är fast besluten att bege mig ner [till Sodom och Gomorra] för att jag må se om de handlar helt enligt det skri över den som har kommit till mig”, menade han inte att han skulle bege sig dit personligen. Jehova valde i stället att delegera myndighet genom att ge änglar i uppdrag att inhämta sådan information åt honom. Han gav dem maktbefogenheter att leda uppdraget att inhämta fakta och att därefter rapportera tillbaka till honom. — 1 Moseboken 18:1—3, 20—22.

¹⁸ Vid ett annat tillfälle, då Jehova hade beslutat att verkställa dom över den ondskefulle kung Ahab, inbjöd han vid en himmelsk sammankomst änglarna att komma med förslag till hur de skulle kunna ”narra” den avfällige kungen att ansluta sig till den strid som skulle göra slut på hans liv. Jehova, källan till all vishet, behövde helt visst inte få några förslag av någon om det bästa tillvägagångssättet! Men han hedrade ändå änglarna med privilegiet att få föreslå en lösning och med makt att verkställa den lösning som han valde ut. — 1 Kungaboken 22:19—22.

19. a) Varför begränsar Jehova antalet lagar som han skapar? b) Hur visar Jehova sig resonlig, när det gäller vad han förväntar av oss?

¹⁹ Jehova använder inte sin makt till att utöva överdriven uppsikt över andra. I detta hänseende visar han också ojämförlig resonlighet. Han begränsar omsorgsfullt antalet lagar som han skapar, och han förbjuder också sina tjänare att ”gå ... utöver det som står skrivet” genom att lägga till betungande lagar, som de själva har hittat på. (1 Korinthierna 4:6; Apostlagärningarna 15:28; jämför Matteus 23:4.) Han kräver aldrig blind lydnad av sina skapelser, utan han ger dem vanligtvis tillräckligt med information till att vägleda dem och ger dem sedan möjligheten att själva välja genom att låta dem få veta nyttan av att lyda och följderna av att inte lyda. (5 Moseboken 30:19, 20) I stället för att tvinga människor genom att få dem att känna skuld, skam eller fruktan söker han att nå hjärtat hos dem; han vill att människor skall tjäna honom av verklig kärlek och inte av tvång. (2 Korinthierna 9:7) All sådan helhjärtad tjänst gläder Guds hjärta, och han är således inte oresonligt ”svår att vara till lags”. — 1 Petrus 2:18; Ordspråken 27:11; jämför Mika 6:8.

20. Hur påverkar Jehovas resonlighet dig?

²⁰ Är det inte anmärkningsvärt att Jehova Gud, som har mer makt än någon annan person i universum, aldrig utövar den makten oresonligt och inte heller använder den till att med hot tvinga andra till underkastelse? Men människan, som är så ynkligt liten i jämförelse, har en historia som har kännetecknats av att den ena människan har velat ha makt över den andra. (Predikaren 8:9) Det är tydligt att resonlighet är en värdefull egenskap, en egenskap som får oss att älska Jehova ännu mer. Detta kan i sin tur motivera oss att själva odla denna egenskap. Hur kan vi göra det? Följande artikel skall ta upp den saken.

[Fotnoter]

Hur skulle du vilja svara?

◻ Hur framhäver Jehovas namn och synen med den himmelska vagnen hans anpassningsförmåga?

◻ Vad är resonlighet, och varför är det ett kännetecken på gudomlig vishet?

◻ Hur har Jehova visat att han är ”redo att förlåta”?

◻ Varför har Jehova i vissa fall valt att ändra ett tilltänkt handlingssätt?

◻ Hur visar Jehova resonlighet i sitt sätt att utöva makt?

[Bild på sidan 10]

Varför förlät Jehova den ondskefulle kung Manasse?