Hur harmonin bevaras mellan äldste och biträdande tjänare
KORT efter pingsten år 33 v.t. uppstod ett nödläge i den nyligen bildade kristna församlingen. En anordning hade gjorts för att sörja för behövande änkor. Efter en tid ”uppstod emellertid knot från de grekisktalande judarnas sida mot de hebreisktalande judarna, därför att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen”. — Apostlagärningarna 6:1.
Dessa klagomål nådde apostlarnas öron. ”De tolv kallade då till sig skaran av lärjungar och sade: ’Det är inte Gud behagligt att vi överger Guds ord för att dela ut mat till borden. Därför, bröder, sök åt er ut sju män bland er med gott vittnesbörd, fulla av ande och vishet, så att vi må sätta dem att sköta denna nödvändiga uppgift.’” — Apostlagärningarna 6:2, 3.
Detta illustrerar en viktig organisationsprincip inom den kristna församlingen. En del ansvariga män används till att sörja för rutinärenden, medan andra sköter om viktigare andliga angelägenheter. Detta saknar inte föredöme. I det forntida Israel var Aron och hans avkomlingar förordnade till att tjänstgöra som präster för att frambära offer åt Gud. Jehova ordnade det emellertid så att leviterna bistod dem genom att ”ta sig an mötestältets alla redskap”. (4 Moseboken 3:5—10) På liknande sätt får tillsyningsmännen i våra dagar bistånd av de biträdande tjänarna.
Äldstes och biträdande tjänares roll
Skriften anger höga kvalifikationer för både äldste och biträdande tjänare. (1 Timoteus 3:1—10, 12, 13; Titus 1:6—9) De tävlar inte med varandra, utan arbetar med samma mål — församlingens uppbyggande. (Jämför Efesierna 4:11—13.) Likväl är det vissa skillnader i den verksamhet de utför i församlingen. I Första Petrus 5:2 sägs det till tillsyningsmännen: ”Var herdar för Guds hjord som är i er vård, inte under tvång, utan villigt; inte heller av kärlek till ohederlig vinning, utan med iver.” De avlägger räkenskap för Gud för hur de fullgör detta heliga förtroendeuppdrag. — Hebréerna 13:17.
Hur förhåller det sig med de biträdande tjänarna? Enligt Skriften krävs det inte att de skall vara lika kvalificerade i sin förmåga att undervisa. Deras plikter är något annorlunda än de äldstes. Under det första århundradet v.t. fanns det utan tvivel en hel del materiella rutinsaker eller sådant av mekanisk art som krävde uppmärksamhet, kanske inbegripet materialinköp för att göra avskrifter av Skrifterna eller rentav att man själv företog sådan avskrivning.
Biträdande tjänare fullgör även i våra dagar en hel del viktiga uppgifter i församlingen, till exempel sköter om församlingens räkenskaper och distrikt, utlämnandet av tidskrifter och böcker och underhållet av Rikets sal. En del biträdande tjänare som har förmåga kan till och med användas till att undervisa, ibland leda församlingsbokstudier, ta hand om tjänstemötespunkter och hålla offentliga föredrag.
När äldste och biträdande tjänare samarbetar harmoniskt, sörjs det för församlingens behov, både andliga och organisatoriska, på ett balanserat sätt. Församlingens medlemmar är då glada, starka och andligen produktiva. Kom ihåg vad Paulus skrev till smorda i Efesos: ”Hela kroppen [verkar], genom att vara harmoniskt sammanfogad och danad att samarbeta med hjälp av varje led som ger vad som behövs, i enlighet med det sätt, på vilket varje särskild kroppsdel i tillbörligt mått fungerar, ... för kroppens växt till uppbyggande av sig själv i kärlek.” — Efesierna 4:16.
Äldste och biträdande tjänare måste sträva efter att utveckla en liknande harmoni, dvs. överensstämmelse, samstämmighet, samverkan och endräkt. Men sådan harmoni uppstår inte automatiskt. Den måste uppodlas och skyddas omsorgsfullt.
Vad äldste kan göra
Ett viktigt steg är att inse att förhållandet mellan en äldste och en biträdande tjänare inte är det som råder mellan en herre och en slav eller mellan en arbetsgivare och en arbetstagare. Där det råder verklig harmoni, betraktar äldste biträdande tjänare som medtjänare inför Gud. (Jämför 1 Korinthierna 3:6—9.) ”Ta ledningen i att bevisa varandra ära”, heter det i Romarna 12:10. Äldste undviker därför att behandla biträdande tjänare på sätt som kan verka vara nedlåtande eller förringande. De uppmuntrar snarare än undertrycker sunt initiativ. Att biträdande tjänare behandlas med respekt bidrar till att locka fram det bästa hos dem och hjälper dem att glädja sig åt sitt arbete i församlingen.
Äldste bör också komma ihåg att deras uppdrag att vara herdar för Guds hjord som är i deras vård inbegriper de bröder som tjänar som biträdande tjänare. Det är sant att sådana ansvariga män förväntas vara mogna kristna. Men likväl behöver de i likhet med de övriga i hjorden personlig uppmärksamhet tid efter annan. Äldste bör vara livligt intresserade av deras andliga utveckling.
När aposteln Paulus träffade den unge mannen Timoteus, såg han genast Timoteus’ möjligheter och ”ville gärna att denne skulle bege sig ut med honom”. (Apostlagärningarna 16:3) Timoteus tjänade som Paulus’ ressällskap och fick som resultat därav värdefull övning. Ja, åratal senare kunde Paulus skriva till de kristna i Korinth: ”Jag [sänder] Timoteus till er, då han ju är mitt älskade och trogna barn i Herren; och han skall påminna er om mina metoder i förbindelse med Kristus Jesus.” — 1 Korinthierna 4:17.
Äldste, har ni börjat göra bruk av de biträdande tjänarnas alla möjligheter i er församling? Hjälper ni dem att göra framsteg genom att ge dem personlig övning i offentlig talekonst och bibelforskning? Har ni inbjudit sådana som är kvalificerade att följa med er på herdebesök? Samarbetar ni med dem i tjänsten på fältet? I Jesu liknelse om talenterna sade herren till sina trogna tjänare: ”Bra gjort, gode och trogne slav!” (Matteus 25:23) Är ni likaledes frikostiga med lovord och beröm gentemot biträdande tjänare som blygsamt fullgör sina uppgifter på ett utmärkt sätt? (Jämför Ordspråken 3:27.) Kommer de inte annars att tycka att deras arbete inte blir uppskattat?
Tankeutbyte är också viktigt för ett harmoniskt fungerande förhållande. (Jämför Ordspråken 15:22.) Uppdrag bör inte vare sig utdelas eller tas ifrån någon på ett godtyckligt eller slumpmässigt sätt. De äldste bör under bön dryfta hur en broders förmågor bäst kan bli använda i församlingen. (Jämför Matteus 25:15.) När ett uppdrag ges åt en broder, bör han bli grundligt undervisad om exakt vad som krävs av honom. ”När det inte finns någon skicklig vägledning”, heter det varnande i Ordspråken 11:14, ”faller folket.”
Det är inte bäst att helt enkelt säga åt en broder att han skall ta över räkenskaps-, tidskrifts- eller boklageravdelningen från en annan tjänare. Ibland får en nyligen förordnad tjänare överta en bunt ofullständiga handlingar. Så nedslående! ”Låt allting ske anständigt och med ordning”, lyder anvisningen i 1 Korinthierna 14:40. De äldste bör ta initiativet att öva bröder, göra dem förtrogna med församlingens tillvägagångssätt och gå före med gott exempel i att följa sådana tillvägagångssätt. De äldste bör till exempel ordna med att församlingens räkenskaper blir reviderade var tredje månad. Att en sådan viktig anordning försummas kan leda till problem och undergräva den respekt biträdande tjänare har för organisatoriska anvisningar.
Men anta att en broder tycks vara försumlig i att sköta ett visst uppdrag. I stället för att utan vidare ta ifrån honom hans uppdrag bör de äldste resonera igenom saken med honom. Kanske problemet är bristande övning. Om brodern fortsätter att ha svårigheter med att sköta sitt uppdrag, skulle han kanske lyckas bättre med ett annat uppdrag.
Äldste kan också främja harmonin genom att visa ödmjukhet. I Filipperna 2:3 uppmanas kristna att inte göra något av stridslystnad eller av självupptagenhet, utan med anspråkslöshet i sinnet hålla före att de andra är dem överlägsna. En äldste bör således försöka samarbeta om en ordningsman anvisar honom att sitta på ett särskilt ställe i lokalen och inte tänka att eftersom han är en äldste, behöver han inte lyda. Kanske ordningsmannen helt enkelt genomför förslaget att sitta i andra sektioner i lokalen, även om han bör komma ihåg att det inte finns någon regel att alla måste göra det.a En äldste kommer att undvika att i onödan sätta sig över beslut i angelägenheter som en biträdande tjänare fått i uppdrag att sköta.
Biträdande tjänare arbetar för harmoni
”Biträdande tjänare skall likaså vara allvarliga”, konstaterade aposteln Paulus. (1 Timoteus 3:8) Att de betraktar sitt uppdrag allvarligt, som en del av sin heliga tjänst, bidrar mycket till att förhindra att det uppstår spänningar. Om du är biträdande tjänare, fullgör du då dina plikter med entusiasm? (Romarna 12:7, 8) Har du vinnlagt dig om att bli skicklig i att sköta dina plikter? Är du vederhäftig och pålitlig? Visar du en villig anda när det gäller uppdrag? En biträdande tjänare i ett afrikanskt land har hand om tre olika uppdrag i församlingen. Vilken inställning har han? ”Det betyder helt enkelt mera hårt arbete”, säger han, ”och hårt arbete dör man inte av.” De som ger av sig själva åtnjuter verkligen den största lyckan. — Apostlagärningarna 20:35.
Du kan också göra mycket för att främja harmonin genom att samarbeta helt och fullt med de äldste. ”Var lydiga mot dem som har ledningen bland er och var fogliga”, heter det i Hebréerna 13:17, ”ty de vakar ständigt över era själar såsom de som skall avlägga räkenskap; för att de må göra detta med glädje och inte suckande, ty detta skulle vara till skada för er.” Visst är de äldste ofullkomliga människor, och det torde vara lätt att finna fel hos dem. Men en kritisk inställning alstrar misstro. Det kan fördärva din glädje och ogynnsamt påverka andra i församlingen. Aposteln Petrus gav oss följande råd: ”Ni yngre män, underordna er de äldre männen. Men bind alla om er med anspråkslöshet i sinnet gentemot varandra. ... Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja er vid bestämd tid.” — 1 Petrus 5:5, 6.
Ett sådant råd är alldeles särskilt lämpligt om du tycker att du har blivit förbisedd i fråga om tjänsteprivilegier. Kanske du ”traktar efter en tjänst som tillsyningsman”, utan att något förordnande har gjorts. (1 Timoteus 3:1) Ett ödmjukt sinne kan hjälpa dig att bevara ”en väntande inställning”. (Klagovisorna 3:24) I stället för att känna harm mot de äldste, något som med säkerhet kommer att undergräva ditt arbetsförhållande, kan du fråga dem om det finns områden på vilka du kan göra förbättringar. Din äkta villighet att ta emot och tillämpa råd kommer utan tvivel att ses som bevis på andlig tillväxt.
Gudaktig ödmjukhet och blygsamhet kan hjälpa en biträdande tjänare att bevara jämvikten, om han har ovanliga förmågor eller en ovanligt god utbildning eller samhällsställning. Hur frestande kan det inte vara för honom att försöka överglänsa de äldste eller att dra uppmärksamheten till sina egna förmågor! I Ordspråken 11:2 blir vi påminda om att ”vishet är hos de blygsamma”. En blygsam broder är medveten om sina begränsningar. Han är villig att arbeta lugnt i bakgrunden och använda sina förmågor till att stödja de äldste. Blygsamheten kan också hjälpa honom att inse att även om han kan ha mycket kunskap på världsligt vis, så kanske han ändå brister på den andliga vishetens och omdömesförmågans viktiga områden, egenskaper som de äldste kanske överträffar honom i. — 1 Korinthierna 1:26—2:13; Filipperna 1:9.
Det är tydligt att äldste och biträdande tjänare spelar viktiga roller. Tillsammans kan de göra mycket för att uppbygga alla i församlingen. Men för att uppnå detta gäller det att samarbeta harmoniskt ”med fullständig anspråkslöshet i sinnet och mildhet, med långmodighet, i det att ni har fördrag med varandra i kärlek och ivrigt strävar efter att iaktta andens enhet i fridens sammanhållande band”. — Efesierna 4:2, 3.
[Fotnoter]
[Bilder på sidan 27]
Äldste betraktar biträdande tjänare inte som underordnade, utan som medtjänare inför Gud