Gläd er i Jehova!

”Gläd er i Herren alltid. På nytt vill jag säga: Gläd er!” — FILIPPERNA 4:4.

1. Varför kan vi undra vad Paulus menade, när han sade att de kristna alltid skulle glädja sig?

ORSAKERNA till att känna glädje kanske verkar få och mycket sällsynta i våra dagar. Människor, danade av stoft, också sanna kristna, ställs inför sådant som skapar sorg, exempelvis arbetslöshet, sjuklighet, en kär väns eller anförvants död, personlighetsmotsättningar eller motstånd från icke troende familjemedlemmar eller tidigare vänner. Hur skall vi då förstå Paulus’ råd: ”Gläd er ... alltid”? Är detta, med tanke på de svårigheter och prövningar som vi alla måste brottas med, ens möjligt? En genomgång av sammanhanget till dessa ord kommer att hjälpa oss att få klarhet i saken.

Glädja sig — varför och hur?

2, 3. Varför är glädjen så viktig, som man kan se av Jesu och de forntida israeliternas exempel?

² ”Gläd er i Herren alltid. På nytt vill jag säga: Gläd er!” Detta kanske påminner oss om de ord som riktades till israeliterna för omkring 2.400 år sedan: ”Jehovas glädje är ert fäste”, eller enligt 1982 års svenska översättning: ”Fröjd i Herren är er starkhet.” (Nehemja 8:10) Glädje ger styrka, och den är som ett fäste som man kan dra sig tillbaka till för att få tröst och skydd. Glädje hjälpte till och med den fullkomlige mannen Jesus att stå ut eller uthärda. ”För den glädje som förelades honom utstod [han] en tortyrpåle, i det han föraktade skammen, och har satt sig på högra sidan om Guds tron.” (Hebréerna 12:2) Det är tydligt att man för att bli räddad måste kunna glädja sig trots svårigheter.

³ Innan israeliterna kom in i det utlovade landet hade de blivit befallda: ”Du skall glädja dig över allt det goda som Jehova, din Gud, har gett dig och ditt hushåll, du och leviten och den bofaste främlingen som är i din mitt.” Att underlåta att tjäna Jehova med glädje skulle få allvarliga följder. ”Alla dessa förbannelser kommer sannerligen att komma över dig och förfölja dig och hinna upp dig, tills du har blivit förintad, ... på grund av att du inte tjänade Jehova, din Gud, med glädje och hjärtats fröjd över att ha överflöd på allt.” — 5 Moseboken 26:11; 28:45—47.

4. Vad kan vara orsaken till att vi saknar glädje?

⁴ Det är därför viktigt att den smorda kvarlevans medlemmar i våra dagar och deras följeslagare av de ”andra fåren” gläder sig! (Johannes 10:16) Genom att upprepa sitt råd och säga: ”På nytt vill jag säga”, betonade Paulus vikten av att glädja sig över allt det goda som Jehova har gjort för oss. Gör vi detta? Eller går vi så upp i vardagslivets rutiner att vi ibland glömmer alla de orsaker till glädje vi har? Tornar problemen upp sig så högt att de skymmer vår syn av Guds kungarike och dess välsignelser? Eller låter vi sådant som att vi är olydiga mot Guds lagar, struntar i Guds principer eller försummar kristna plikter beröva oss glädjen?

5. Varför finner en oresonlig person det svårt att glädja sig?

⁵ ”Låt er resonlighet bli känd för alla människor. Herren är nära.” (Filipperna 4:5) En oresonlig person saknar balans. Han kanske underlåter att på rätt sätt ta vård om sin hälsa genom att i onödan utsätta sin kropp för spänning eller oro. Han kanske inte har lärt sig att acceptera sina begränsningar och att leva därefter. Han kanske ställer upp alltför höga mål, som han sedan till varje pris försöker nå. Eller också kanske han använder sina begränsningar som en ursäkt för att ta det lite lugnare eller slöa till. Eftersom han saknar balans och är oresonlig, finner han det svårt att glädja sig.

6. a) Vad bör medkristna kunna se hos oss, och endast när kommer så att vara fallet? b) Hur hjälper Paulus’ ord i 2 Korinthierna 1:24 och Romarna 14:4 oss att vara resonliga?

⁶ Även om motståndare betraktar oss som fanatiker, bör våra medkristna alltid kunna se vår resonlighet. Och det kommer de att kunna göra, om vi är balanserade och inte förväntar fullkomlighet av vare sig oss själva eller andra. Vi måste framför allt låta bli att på andra lägga bördor som går utöver det som Guds ord kräver. Aposteln Paulus sade: ”Inte för att vi är herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje.” (2 Korinthierna 1:24) Som före detta farisé var Paulus väl medveten om att stränga regler som de som hade myndighet ställde upp och påtvingade andra kvävde glädjen, medan däremot bra förslag som gavs av medarbetare ökade glädjen. Det faktum att ”Herren är nära” bör påminna en resonlig person om att vi inte skall döma ”en annans hustjänare”. ”För sin egen herre står eller faller han.” — Romarna 14:4.

7, 8. Varför måste de kristna räkna med att få problem, men hur är det ändå möjligt för dem att fortsätta att glädja sig?

⁷ ”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud.” (Filipperna 4:6) Vi lever nu i de ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”, som Paulus skrev om. (2 Timoteus 3:1—5) Som kristna måste vi därför räkna med att möta problem. Paulus’ ord om att vi alltid skall glädja oss utesluter inte att en lojal kristen ibland kan känna sig missmodig eller modfälld. Paulus erkände realistiskt om sig själv: ”Vi är på allt sätt trängda, men inte så hårt pressade att vi inte kan röra oss; vi är rådvilla, men inte helt utan någon utväg; vi är förföljda, men inte lämnade i sticket; vi är slagna till marken, men inte tillintetgjorda.” (2 Korinthierna 4:8, 9) Men en kristens glädje skänker honom lindring under tillfälliga perioder av sorg och ängslan, och till slut blir glädjen den känsla som dominerar. Den ger den styrka som behövs för att vi beslutsamt skall fortsätta att gå framåt och inte förlora orsakerna till glädje ur sikte.

⁸ När det uppstår problem av något slag, ber en glad kristen ödmjukt Jehova om hjälp. Han ger inte efter för extrem ängslan och oro. När han har gjort vad han själv rimligtvis kan för att lösa ett problem, lämnar han utgången i Jehovas händer i enlighet med uppmaningen: ”Kasta din börda på Jehova, och han för sin del kommer att stödja dig.” Under tiden fortsätter en kristen att tacka Jehova för all hans godhet. — Psalm 55:22; se också Matteus 6:25—34.

9. Hur ger kunskap om sanningen sinnesfrid, och vilken god inverkan har detta på en kristen?

⁹ ”Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan och era sinnesförmögenheter med hjälp av Kristus Jesus.” (Filipperna 4:7) Kunskap om Bibelns sanning befriar en kristens sinne från osanning och hjälper honom att utveckla sunda tankemönster. (2 Timoteus 1:13) Han får därigenom hjälp att undvika ett felaktigt eller oförståndigt uppförande som skulle kunna äventyra hans fredliga relationer till andra. I stället för att bli frustrerad över orättvisor och ondska litar han på att Jehova skall lösa mänsklighetens problem genom sitt kungarike. En sådan sinnesfrid skyddar hans hjärta, bevarar hans motiv rena och styr hans tänkesätt i rättfärdiga banor. Rena motiv och ett rätt tänkesätt ger i sin tur oräkneliga orsaker till glädje, trots de problem och den press som en kaotisk värld vållar.

10. Vad måste man tala om och tänka på för att få uppleva sann glädje?

¹⁰ ”Slutligen, bröder, vadhelst som är sant, vadhelst som är av allvarlig betydelse, vadhelst som är rätt, vadhelst som är kyskt, vadhelst som är värt att tycka om, vadhelst som är väl omtalat, vad dygd som än finns och vad berömvärt som än finns — fortsätt att tänka på dessa ting.” (Filipperna 4:8) En kristen finner inget nöje i att tala om eller tänka på sådant som är ont eller uselt. Detta utesluter automatiskt mycket av den underhållning som världen erbjuder. Man kan inte bevara kristen glädje, om man fyller sitt sinne och hjärta med lögner och dåraktiga skämt och sådant som är orättfärdigt, omoraliskt, utan dygd, förhatligt och avskyvärt. Det är helt enkelt så att man inte kan finna verklig glädje genom att fylla sitt sinne och hjärta med smuts. Det är verkligen uppbyggande att veta att de kristna, trots att de lever i Satans fördärvade värld, har så många goda ting att tänka på och tala om!

Oräkneliga orsaker till glädje

11. a) Vad bör man aldrig ta som något självklart, och varför bör man inte göra det? b) Hur påverkades en broder och hans hustru av att vara med vid en internationell sammankomst?

¹¹ Låt oss, när vi talar om orsakerna till glädje, inte glömma vårt internationella brödraskap. (1 Petrus 2:17) Samtidigt som världsliga nationella och etniska grupper ger uttryck åt intensivt hat mot varandra, dras Guds folks medlemmar närmare varandra i kärlek. Deras endräkt märks i synnerhet vid internationella sammankomster. Så här skrev en delegat från USA om den sammankomst som hölls i Kiev i Ukraina år 1993: ”Glädjetårarna, ögonen som strålade, alla de familjelika kramarna och hälsningarna som skickades tvärs över stadion av grupper som viftade med färggranna paraplyer och näsdukar talade sitt tydliga språk om teokratisk endräkt. Våra hjärtan svällde av stolthet över det som Jehova på ett så underbart sätt har åstadkommit i det världsomfattande brödraskapet. Detta har gjort ett djupt intryck på både min fru och mig, och det har fogat nya dimensioner till vår tro.”

12. Hur uppfylls Jesaja 60:22 inför våra egna ögon?

¹² Det är verkligen trosstärkande för de kristna i våra dagar att se hur Bibelns profetior uppfylls inför deras egna ögon! Tänk till exempel på orden i Jesaja 60:22: ”Den lille, han kommer att bli till tusen, och den ringe till en mäktig nation. Jag själv, Jehova, kommer att påskynda det i dess egen tid.” Då Guds kungarike föddes år 1914, tog endast 5.100 personer aktivt del i predikandet, verkligen en liten skara. Men under de fem senaste åren har det världsvida brödraskapet ökat med i medeltal 5.628 döpta vittnen i veckan! År 1993 nåddes en toppsiffra på 4.709.889 aktiva förkunnare. Tänk bara! Det innebär att ”den lille” från år 1914 bokstavligt talat är nära att bli ”tusen”!

13. a) Vad har hänt sedan år 1914? b) Hur följer Jehovas vittnen principen i Paulus’ ord i 2 Korinthierna 9:7?

¹³ Sedan år 1914 har den messianske kungen dragit kuvande fram mitt ibland sina fiender. Hans styre har fått stöd av villiga mänskliga efterföljare, vilka bidrar med tid, kraft och pengar till det fortsatta världsvida predikoverket och till en internationell byggnadskampanj. (Psalm 110:2, 3) Även om pengar nästan aldrig nämns vid Jehovas vittnens möten, gläder de sig över att det kommer in penningbidrag, så att dessa verksamheter kan slutföras.a (Jämför 1 Krönikeboken 29:9.) Sanna kristna behöver inte anmodas att ge. De betraktar det som ett privilegium att i den utsträckning som deras omständigheter tillåter få stödja sin kung, och var och en gör ”alldeles som han har beslutat i sitt hjärta, inte missunnsamt eller av tvång”. — 2 Korinthierna 9:7.

14. Vilket tillstånd bland Guds folk har blivit uppenbart sedan år 1919, och vilken orsak till glädje har det gett Guds folk?

¹⁴ Att den sanna tillbedjan, så som det var förutsagt, har återställts bland Guds folk har lett till att det har skapats ett andligt paradis. Det har sedan år 1919 fortsatt att steg för steg utöka sina gränser. (Psalm 14:7; Jesaja 52:9, 10) Resultatet? De sanna kristna upplever ”fröjd och glädje”. (Jesaja 51:11, 1982) Den goda frukt som blivit följden av detta är ett bevis på vad Guds heliga ande kan åstadkomma genom ofullkomliga människor. Det är Jehova som skall ha all äran för detta, men vilket större privilegium skulle vi kunna ha än att få bli Guds medarbetare? (1 Korinthierna 3:9) Jehova är mäktig nog att, om så skulle behövas, få stenarna att ropa ut sanningens budskap. Men i stället för att tillgripa den metoden har han valt att motivera villiga människor, danade av stoft, att utföra hans vilja. — Lukas 19:40.

15. a) Vilken nutida händelseutveckling följer vi med intresse? b) Vilken tilldragelse ser vi fram emot med glädje?

¹⁵ Jehovas tjänare iakttar nu med stor förundran världshändelsernas samband med framträdande profetior i Bibeln. Nationerna gör fåfänga försök att uppnå en stabil fred. Händelseutvecklingen tvingar dem att uppmana Förenta nationerna att ingripa i oroshärdarna i världen. (Uppenbarelseboken 13:15—17) Samtidigt ser Guds folk med stor förväntan redan fram emot en av de glädjerikaste tilldragelser som någonsin skall äga rum och som kommer närmare för varje dag som går. ”Låt oss glädjas, ja vara jublande glada, och låt oss ge honom äran, därför att Lammets bröllop har kommit, och hans hustru har gjort sig redo.” — Uppenbarelseboken 19:7.

Predikandet — en börda eller en glädje?

16. Belys hur en kristen skulle kunna berövas sin glädje, om han inte tillämpar det han får lära sig.

¹⁶ ”De ting som ni har inhämtat såväl som mottagit och hört och sett i förbindelse med mig, tillämpa dem; och fridens Gud skall vara med er.” (Filipperna 4:9) Genom att de kristna tillämpar det de får lära sig kan de förvänta att få Guds välsignelse. En av de viktigaste saker de har lärt sig är att man måste predika de goda nyheterna för andra. Vem skulle egentligen kunna ha sinnesfrid eller vara glad, om han undanhöll människor med ärligt hjärta upplysningar som de är beroende av att få höra för att få liv? — Hesekiel 3:17—21; 1 Korinthierna 9:16; 1 Timoteus 4:16.

17. Varför bör vår predikoverksamhet alltid vara en källa till glädje?

¹⁷ Det är verkligen en glädje att finna fårlika personer som är villiga att inhämta kunskap om Jehova! Ja, de som tjänar med rätt motiv kommer alltid att finna att tjänsten för Riket är en källa till glädje. Det är så på grund av att man först och främst är ett Jehovas vittne för att lovprisa hans namn och försvara hans ställning som suverän härskare. (1 Krönikeboken 16:31) Den som erkänner detta faktum kommer att glädja sig, även när människor i sitt oförstånd avvisar de goda nyheter som han kommer med. Han vet att predikandet för icke troende en dag kommer att upphöra, men att lovprisandet av Jehovas namn kommer att fortsätta för evigt.

18. Vad motiverar en kristen att göra Jehovas vilja?

¹⁸ Den sanna religionen motiverar dem som utövar den att — inte av tvång utan därför att de vill — göra det som Jehova kräver. (Psalm 40:8; Johannes 4:34) Detta är något som många människor har svårt att förstå. En kvinna sade en gång till ett vittne som besökte henne: ”Jag måste faktiskt säga att ni är värda beröm. Jag skulle aldrig kunna gå från hus till hus och predika om min religion som ni gör.” Vittnet svarade med ett leende: ”Jag kan förstå hur du känner det. Innan jag blev ett Jehovas vittne, skulle ingen ha kunnat få mig att gå ut och tala med andra människor om religion. Men nu vill jag göra det.” Kvinnan tänkte ett ögonblick och drog sedan slutsatsen: ”Er religion har tydligen något att erbjuda som min religion inte har. Jag kanske skulle undersöka saken.”

19. Varför är det nu tid att glädja sig som aldrig förr?

¹⁹ Årstexten för år 1994, som väl synlig är uppsatt i varje Rikets sal, påminner oss: ”Förtrösta på Jehova av allt ditt hjärta.” (Ordspråken 3:5) Skulle det kunna finnas någon större orsak till glädje än att kunna sätta sin förtröstan till Jehova, vårt fäste som vi tar vår tillflykt till? Psalm 64:10 förklarar: ”Den rättfärdige kommer att glädja sig i Jehova och verkligen ta sin tillflykt till honom.” Det är nu inte tid att vackla eller ge upp. För varje månad som går kommer vi närmare den verklighet som Jehovas tjänare alltsedan Abels tid har längtat efter att få uppleva. Det är nu tid att av allt sitt hjärta förtrösta på Jehova, eftersom vi vet att vi aldrig förr har haft så många orsaker till att glädja oss som nu!

[Fotnoter]

Hur skulle du vilja svara?

◻ Varför bör vi enligt Nehemja 8:10 glädja oss?

◻ Hur visar 5 Moseboken 26:11 och 28:45—47 vikten av att glädja sig?

◻ Hur kan Filipperna 4:4—9 hjälpa oss att alltid glädja oss?

◻ Vilken orsak till glädje blir vi påminda om genom årstexten för år 1994?

[Bild på sidan 16]

Ryska och tyska Jehovas vittnen gläder sig över att få tillhöra ett internationellt brödraskap

[Bild på sidan 17]

Att få dela med sig av sanningen till andra är en orsak till glädje