En lektion i hur man hanterar problem

FÅ MÄNNISKOR har någonsin varit tvungna att stå ut med alla de problem som Job hade. På kort tid drabbades han svårt. Han förlorade sin förmögenhet och sin utkomst, hans barn dog mycket tragiskt, och till sist fick han en mycket plågsam sjukdom. Allt detta gjorde honom förkrossad. Utfryst av vänner och släktingar uppmanades han av sin hustru att ”förbanna Gud och dö!” — Job 2:9; 19:13, 14.

Job är emellertid en enastående källa till uppmuntran för alla som ställs inför liknande prövningar. Det positiva slutresultatet av hans prövningar visar att vi, när vi motiveras av sann gudaktig hängivenhet och inte av själviska intressen, gläder Jehovas hjärta då vi uthärdar trots svårigheter. — Job, kapitel 1, 2; 42:10—17; Ordspråken 27:11.

Den här bibliska berättelsen ger oss också en värdefull lektion i hur man hanterar problem. Den ger slående exempel på hur man bör — och hur man inte bör — ge råd åt någon som har det svårt. Vidare kan Jobs egen erfarenhet hjälpa oss att reagera på ett balanserat sätt när vi brottas med motgångar.

En lektion i negativ rådgivning

Uttrycket ”Jobs tröstare” har blivit synonymt med personer som i stället för att visa medkänsla i tider av motgång strör salt i såret. Men trots det rykte som Jobs tre vänner med rätta har förtjänat, bör vi inte ta för givet att deras motiv var alltigenom dåliga. De tre vännerna kan i viss utsträckning ha önskat hjälpa Job, enligt sina felaktiga uppfattningar. Varför misslyckades de? Hur blev de redskap åt Satan som var besluten att bryta Jobs ostrafflighet?

De grundade i stort sett alla sina råd på ett felaktigt antagande: att lidande bara drabbar dem som handlar orätt. I sitt första tal sade Elifas: ”Vilken som är oskyldig har någonsin förgåtts? Och var har de rättrådiga någonsin blivit utplånade? Efter vad jag har sett kommer de som tänker ut vad skadligt är och de som sår vedermöda att själva skörda det.” (Job 4:7, 8) Elifas trodde felaktigt att oskyldiga människor är befriade från olycka. Han resonerade som så att eftersom Job led så svårt, måste han ha syndat mot Gud.a Både Bildad och Sofar insisterade på att Job skulle ångra sina synder. — Job 8:5, 6; 11:13—15.

Jobs tre vänner gjorde honom dessutom modfälld genom att ge uttryck åt personliga uppfattningar i stället för gudomlig vishet. Elifas gick så långt att han sade att Gud inte tror på sina tjänare och att det egentligen inte hade någon betydelse för Jehova om Job var rättfärdig eller inte. (Job 4:18; 22:2, 3) Det är svårt att tänka sig en mer nedslående — eller mer osann — kommentar än den! Det är inte förvånande att Jehova senare förebrådde Elifas och hans vänner för den här hädelsen. ”Ni har inte talat om mig vad sannfärdigt är”, sade han. (Job 42:7) Men det mest förödande påståendet återstod ännu.

Till sist gick Elifas så långt att han direkt anklagade Job. Eftersom han inte kunde få Job att erkänna någon skuld, tog han till påhittade synder som han antog att Job måste ha begått. ”Är inte din egen uselhet redan för stor, och kommer det inte att vara något slut på dina missgärningar?” frågade Elifas. ”Du tar ju pant av dina bröder utan orsak, och naknas kläder drar du av. Du ger inte den trötte vatten att dricka, och den hungrige undanhåller du bröd.” (Job 22:5—7) De här anklagelserna var helt utan grund. Jehova själv hade beskrivit Job som en man som var ”klanderfri och rättrådig”. — Job 1:8.

Hur reagerade Job på de här angreppen mot hans ostrafflighet? Helt förståeligt gjorde de honom förbittrad och nedstämd, men mer besluten än någonsin att bevisa att beskyllningarna var osanna. Han blev faktiskt så upptagen av att rättfärdiga sig själv att han på sätt och vis började ge Jehova skulden för sin situation. (Job 6:4; 9:16—18; 16:11, 12) De verkliga frågorna som saken gällde förbisågs, och dialogen blev en meningslös debatt om huruvida Job var eller inte var en rättfärdig människa. Vad kan kristna lära av den här katastrofala rådgivningssessionen?

1. En kärleksfull kristen utgår inte ifrån att en broder har sig själv att skylla för sina problem. Skarp kritik av tidigare misstag — vare sig de är verkliga eller påhittade — kan slå ner modet helt hos en människa som kämpar för att inte ge upp. En nedstämd själ behöver bli tröstad, inte kritiserad. (1 Thessalonikerna 5:14) Jehova vill att tillsyningsmän skall vara ”ett gömställe undan vinden” och inte ”besvärliga tröstare” som Elifas, Bildad och Sofar. — Jesaja 32:2; Job 16:2.

2. Vi bör aldrig anklaga någon utan att vi har klara bevis. Hörsägen eller antaganden — som i Elifas’ fall — är ingen solid grund för tillrättavisning. Om exempelvis en äldste framför en oriktig anklagelse, kommer han förmodligen att förlora sin trovärdighet och orsaka känslomässig stress. Hur kände Job det när han tvingades lyssna till sådana missriktade råd? Han uttryckte sin vånda genom att ironiskt utropa: ”O hur mycket har du inte hjälpt en kraftlös!” (Job 26:2) En omtänksam tillsyningsman kommer att ”räta ... ut slappa händer”, inte göra problemet värre. — Hebréerna 12:12.

3. Råd bör vara grundade på Guds ord, inte på personliga uppfattningar. De argument som Jobs vänner framförde var både oriktiga och nedbrytande. I stället för att dra Job närmare Jehova fick de honom att tro att det fanns en barriär som skilde honom från hans himmelske Fader. (Job 19:2, 6, 8) Ett skickligt bruk av Bibeln kan å andra sidan korrigera, styrka och ge verklig tröst. — Lukas 24:32; Romarna 15:4; 2 Timoteus 3:16; 4:2.

Jobs bok hjälper inte bara de kristna att identifiera vissa fallgropar, utan den ger också en nyttig lektion i hur man ger effektiva råd.

Hur man ger råd

Elihus råd skilde sig helt från de tre vännernas råd. Hans sätt att behandla Job var också helt annorlunda. Han använde Jobs namn och talade till honom som en vän, inte som hans domare. ”Men nu, o Job, jag ber dig, hör mina ord, och låna verkligen ditt öra till allt mitt tal. Se! Jag är för den sanne Guden precis vad du är; av lera blev jag formad, också jag.” (Job 33:1, 6) Elihu var också snar att berömma Job för hans rättrådiga kurs. ”Jag har funnit behag i din rättfärdighet”, försäkrade han Job. (Job 33:32) Elihu var framgångsrik inte bara tack vare sitt vänliga sätt att ge råd, utan också av andra orsaker.

Elihu väntade tålmodigt tills de andra hade talat färdigt, vilket gjorde att han blev mer insatt i vad saken gällde innan han gav råd. Om nu Job var en rättfärdig människa, skulle Jehova då straffa honom? ”Det vare fjärran från den sanne Guden att handla ondskefullt och från den Allsmäktige att handla orätt!” utropade Elihu. ”Han kommer inte att ta sina ögon bort från den rättfärdige.” — Job 34:10; 36:7.

Var Jobs rättfärdighet verkligen huvudfrågan? Elihu riktade Jobs uppmärksamhet på ett obalanserat synsätt. ”Du har sagt: ’Min rättfärdighet är större än Guds’”, förklarade han. ”Blicka upp mot himlen och se, och betrakta molnen, att de i sanning är högre än du.” (Job 35:2, 5) Precis som molnen är mycket högre än vi, är Jehovas vägar högre än våra vägar. Vi är inte i den ställningen att vi kan döma hans sätt att handla. ”Därför må människorna frukta honom. Han bryr sig inte om dem som är visa i sitt eget hjärta”, avslutade Elihu. — Job 37:24; Jesaja 55:9.

Elihus sunda råd förberedde Job för att ta emot ytterligare undervisning från Jehova själv. Det finns i själva verket en slående parallell mellan Elihus syn på ”Guds underbara gärningar” i kapitel 37 och Jehovas egna ord till Job, vilka finns nedtecknade i kapitlen 38 till 41. Uppenbarligen såg Elihu saker och ting ur Jehovas synvinkel. (Job 37:14) Hur kan kristna följa Elihus fina exempel?

Likt Elihu bör i synnerhet tillsyningsmän vara förstående och vänliga och komma ihåg att de själva är ofullkomliga. De gör väl i att lyssna noga för att få reda på alla fakta och förstå problemen innan de ger råd. (Ordspråken 18:13) Genom att använda Bibeln och bibliska publikationer kan de försäkra sig om att det är Jehovas synsätt som ligger till grund för råden. — Romarna 3:4.

Förutom att Jobs bok ger äldstebröder dessa praktiska lärdomar, lär den oss hur man möter problem på ett balanserat sätt.

Hur man inte bör reagera inför motgångar

Förkrossad av sitt lidande och besviken på sina falska tröstare blev Job bitter och nedstämd. ”Må den dag förgås på vilken jag kom att födas. ... Min själ känner sannerligen vämjelse över mitt liv”, jämrade han sig. (Job 3:3; 10:1) Job var inte medveten om att det var Satan som bar ansvaret för hans olyckor och antog därför att det var Gud som orsakade dem. Det verkade så orättvist att han — en rättfärdig man — skulle lida. (Job 23:10, 11; 27:2; 30:20, 21) Den här inställningen gjorde Job blind för andra faktorer, och den fick honom att kritisera Guds sätt att handla med mänskligheten. Jehova frågade honom: ”Vill du verkligen göra min rättvisa ogiltig? Vill du förklara mig ondskefull för att du må få rätt?” — Job 40:8.

När vi drabbas av motgångar kanske vår omedelbara reaktion är att vi känner oss oskyldigt drabbade, alldeles som Job tydligen kände det. Den vanliga reaktionen är att fråga: ”Varför just jag? Varför skall andra — som är mycket sämre människor än jag — få leva ett relativt problemfritt liv?” Det här är negativa tankar som vi kan bekämpa genom att meditera över Guds ord.

Till skillnad från Job har vi möjlighet att förstå de större stridsfrågor som är inbegripna. Vi vet att Satan ”går omkring som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka”. (1 Petrus 5:8) Av Jobs bok framgår det att Satan gärna skulle vilja bryta vår ostrafflighet genom att orsaka oss problem. Han har föresatt sig att bevisa sitt påstående att vi är vittnen för Jehova bara i medgång. (Job 1:9—11; 2:3—5) Kommer vi att ha modet att försvara Jehovas suveränitet och därigenom bevisa Djävulen vara en lögnare?

Jesu eget fall och ett oräkneligt antal andra trogna Jehovas tjänares exempel visar att vissa former av lidande nästan är oundvikliga i den här tingens ordning. Jesus sade att hans lärjungar måste vara villiga att ”lyfta upp sin tortyrpåle” om de önskade följa honom. (Lukas 9:23) Vår egen ”tortyrpåle” kan vara en eller flera av de motgångar som Job fick utstå — dålig hälsa, en kär anförvants död, nedstämdhet, ekonomiska påfrestningar eller motstånd från icke troende. Oavsett vilket slag av problem vi har, finns det en positiv sida. Vi kan se våra omständigheter som ett tillfälle att visa vår uthållighet och orubbliga trohet och lydnad mot Jehova. — Jakob 1:2, 3.

Det var så Jesu apostlar reagerade. Strax efter pingsten blev de pryglade för att de predikade om Jesus. I stället för att bli modfällda gick de sin väg bort ”under det att de gladde sig”. De var glada, inte på grund av lidandet som sådant, utan på grund av att ”de hade räknats värdiga att bli vanärade för hans [Kristi] namns skull”. — Apostlagärningarna 5:40, 41.

Naturligtvis är inte alla svårigheter som drabbar oss ett resultat av att vi tjänar Jehova. Våra problem kan vara självförvållade — åtminstone i viss utsträckning. Kanske har problemet påverkat vår andliga balans utan att vi rår för det. Hur det än ligger till kommer en lika ödmjuk inställning som den Job hade att göra det möjligt för oss att urskilja vilka misstag vi gjort. Job erkände för Jehova: ”Jag [talade], men jag förstod inte.” (Job 42:3) Den som inser sina fel på det här sättet kommer sannolikt att undvika liknande svårigheter i framtiden. Det är som ordspråket säger: ”Klok är den som har sett olyckan och griper sig an med att gömma sig.” — Ordspråken 22:3.

Allra viktigast är att Jobs bok påminner oss om att våra problem inte kommer att vara för evigt. Bibeln säger: ”Vi prisar dem lyckliga som har hållit ut. Ni har hört om Jobs uthållighet och har sett det slutresultat Jehova gav, att Jehova är mycket ömsint och barmhärtig.” (Jakob 5:11) Vi kan vara säkra på att Jehova på liknande sätt kommer att belöna den trofasthet som hans tjänare i våra dagar visar.

Vi ser också fram emot den tid då alla slags problem — ”de förra tingen” — har försvunnit. (Uppenbarelseboken 21:4) Tills den dagen gryr tjänar Jobs bok som en ovärderlig vägvisare som kan hjälpa oss att hantera problem med vishet och tålamod.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 28]

”Betrakta molnen, att de i sanning är högre än du.” Med de orden hjälpte Elihu Job att inse att Guds vägar är högre än människans vägar