Glada ”ordets görare”
”Ta med mildhet emot ordet som inplantas i er och som kan rädda era själar. Men bli ordets görare och inte bara dess hörare.” — JAKOB 1:21, 22.
1. Hur bör vi betrakta vår årstext för år 1996?
”BLI ORDETS GÖRARE.” Denna enkla uppmaning innehåller ett kraftfullt budskap. Den är hämtad från ”Jakobs brev” i Bibeln, och den kommer att vara Jehovas vittnens årstext för år 1996 och vara uppsatt i deras Rikets salar.
2, 3. Varför var det passande att Jakob skulle skriva det brev som bär hans namn?
2 Jakob, en halvbror till Herren Jesus, var framträdande i den första kristna församlingen. Vid ett tillfälle efter sin uppståndelse visade sig Herren Jesus personligen för Jakob och därefter för alla apostlarna. (1 Korinthierna 15:7) Längre fram, när aposteln Petrus genom ett underverk hade kommit ut ur fängelset, sade han till en församlad grupp av kristna: ”Underrätta Jakob och bröderna om dessa ting.” (Apostlagärningarna 12:17) Trots att Jakob inte var någon apostel, verkar det som om det var han som presiderade vid den styrande kretsens möte i Jerusalem, då apostlarna och de äldste beslöt att icke-judar som blivit omvända inte behövde omskäras. Jakob sammanfattade det hela, och beslutet, som bekräftades av helig ande, sändes ut till alla församlingarna. — Apostlagärningarna 15:1—29.
3 Det är uppenbart att Jakobs mogna resonemang vägde tungt. Men han erkände ödmjukt att han själv bara var ”en Guds och Herren Jesu Kristi slav”. (Jakob 1:1) Hans inspirerade brev innehåller en mängd sunda råd till de kristna i våra dagar, och det ger dem också mycket uppmuntran. Det fullbordades omkring fyra år före romarnas första anfall mot Jerusalem under härföraren Cestius Gallus, efter det att de goda nyheterna redan hade predikats vitt och brett ”i hela skapelsen under himlen”. (Kolosserna 1:23) Detta var kritiska tider, och Jehovas tjänare var fullt medvetna om att hans dom snart skulle verkställas över den judiska nationen.
4. Vad visar att de första kristna hade stort förtroende för Guds ord?
4 Dessa kristna hade redan alla böckerna i de hebreiska skrifterna och även många av böckerna i de grekiska skrifterna. Att de kristna bibelskribenterna hade stort förtroende för Guds ord framgår tydligt av alla de citat och hänvisningar de gör till de hebreiska skrifterna i Guds ord. Vi måste också flitigt studera Guds ord och tillämpa det i vårt liv. För att kunna hålla ut behöver vi den andliga styrka och det mod som de heliga skrifterna ger. — Psalm 119:97; 1 Timoteus 4:13.
5. Varför behöver vi speciell vägledning nu, och var kan vi finna den?
5 Mänskligheten står nu på randen till ”en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma”. (Matteus 24:21) För att få överleva måste vi få gudomlig vägledning. Hur kan vi få detta? Genom att öppna vårt hjärta för undervisningen i Guds ord, som är inspirerat av hans ande. Detta kommer att medföra att vi, precis som Jehovas lojala tjänare i forna tider, blir ”ordets görare”. Vi måste flitigt läsa och studera Guds ord och använda det till Jehovas lov och pris. — 2 Timoteus 2:15; 3:16, 17.
Att hålla ut med glädje
6. Varför bör vi finna glädje i att råka ut för prövningar?
6 I inledningen till sitt brev nämner Jakob glädje, den andra av Guds andes frukter. Han skriver: ”Håll det för idel glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika prövningar, då ni ju vet att den prövade äktheten hos er tro frambringar uthållighet. Men låt uthålligheten uträtta sitt verk fullständigt, för att ni må vara fullständiga och välbehållna i varje avseende och ingenting sakna.” (Jakob 1:2—4; Galaterna 5:22, 23) Hur kan det sägas att det är ”idel glädje” att råka ut för olika prövningar? Jesus sade ju också i sin bergspredikan: ”Lyckliga är ni när man smädar er och förföljer er och lögnaktigt säger allt möjligt ont mot er för min skull. Gläd er, ja ta glädjesprång, eftersom er lön är stor i himlarna.” (Matteus 5:11, 12) När vi strävar fram emot målet evigt liv, skänker det oss glädje och tillfredsställelse att se Jehovas välsignelse över våra ansträngningar. — Johannes 17:3; 2 Timoteus 4:7, 8; Hebréerna 11:8—10, 26, 35.
7. a) Hur kan vi få hjälp att hålla ut? b) Hur kan vi likt Job bli belönade?
7 Jesus själv uthärdade och höll ut ”för den glädje som förelades honom”. (Hebréerna 12:1, 2) Genom att uppmärksamt se på Jesu modiga exempel kan vi också hålla ut! Som Jakob nämner mot slutet av sitt brev, belönar Jehova rikligen dem som bevarar sin ostrafflighet. ”Se! Vi prisar dem lyckliga som har hållit ut”, skriver Jakob. ”Ni har hört om Jobs uthållighet och har sett det slutresultat Jehova gav, att Jehova är mycket ömsint och barmhärtig.” (Jakob 5:11) Kom ihåg hur Job blev belönad för sin ostrafflighet, när han återfick god hälsa och återigen fick åtnjuta ett lyckligt liv tillsammans med sina nära och kära. Genom att du ostraffligt håller ut kan den glädje som du redan nu erfar av att tjäna Jehova komma att kulminera i en liknande glädje i det utlovade paradiset i Guds nya värld.
Att söka vishet
8. Hur kan vi finna sann praktisk vishet, och vilken roll spelar bönen, när det gäller detta?
8 Att vi flitigt studerar Guds ord och sedan tillämpar det vi får lära i praktiken kommer att medföra gudomlig vishet och sätta oss i stånd att uthärda prövningar mitt i Satans fördärvade döende ordning. Hur kan vi vara säkra på att finna sådan vishet? Så här skriver Jakob om detta: ”Om någon av er saknar vishet, må han då fortsätta att utbe sig sådan av Gud, ty han ger frikostigt åt alla och utan att förebrå; och den skall ges honom. Men han må fortsätta att be i tro, och inte alls tvivla, ty den som tvivlar är lik en havets våg, som drivs av vinden och blåses omkring.” (Jakob 1:5, 6) Vi bör be uppriktigt och orubbligt förtrösta på att Jehova kommer att höra våra böner och att han kommer att besvara dem i sin egen rätta tid och på sitt eget sätt.
9. Hur beskriver Jakob gudomlig vishet och dess tillämpning?
9 Gudomlig vishet är en gåva från Jehova. Jakob beskriver sådana gåvor och säger: ”Varje god gåva och varje fullkomlig skänk är från ovan, ty den kommer ner från himlaljusens Fader, och hos honom finns ingen förändring av skuggans vridning.” Längre fram i sitt brev förklarar Jakob vad som blir resultatet av att man vinner sann vishet, när han skriver: ”Vem är vis och förståndig bland er? Han må genom sitt utmärkta uppförande visa sina gärningar med en mildhet som hör visheten till. ... Visheten från ovan är först och främst kysk, därefter fridsam, resonlig, redo att lyda, full av barmhärtighet och goda frukter, inte partisk, inte skrymtaktig.” — Jakob 1:17; 3:13—17.
10. Hur står falsk religion i skarp kontrast till den sanna?
10 I världsväldet av falsk religion, både inom och utanför kristenheten, är det vanligt att gudstjänstdeltagare sjunger några lovsånger, lyssnar på ständigt upprepade böner och kanske lyssnar på en predikan eller ett tal. De uppmuntras inte till att förkunna ett hoppets budskap, eftersom de flesta trossamfund inte kan se något ljust hopp för framtiden. Det underbara hoppet om Guds messianska kungarike nämns inte ens, och om det nämns har man helt missuppfattat det. Så här säger Jehova profetiskt om kristenhetens anhängare: ”Två usla ting har mitt folk gjort: Mig har de övergett, källan med levande vatten, för att hugga ut åt sig cisterner, spruckna cisterner, som inte kan hålla vatten.” (Jeremia 2:13) De har inte något sanningens vatten. De saknar himmelsk vishet.
11, 12. a) Hur bör gudomlig vishet motivera oss? b) Vad varnar gudomlig vishet oss för?
11 Hur annorlunda är det inte bland Jehovas vittnen! Jorden utöver förkunnar de med gudagiven dynamisk energi de goda nyheterna om Guds annalkande kungarike. Den vishet som de talar är helt grundad på Guds ord. (Jämför Ordspråken 1:20; Jesaja 40:29—31.) De gör verkligen praktiskt bruk av sann kunskap och sant förstånd, när de förkunnar om vår Guds och Skapares storslagna uppsåt. Det bör vara vår önskan att alla i församlingen skall ”uppfyllas av den exakta kunskapen om hans [Guds] vilja, i all vishet och andlig fattningsförmåga”. (Kolosserna 1:9) Med en sådan grund kommer både unga och gamla att motiveras att alltid ”bli ordets görare”.
12 ”Visheten från ovan” varnar oss för synder som skulle kunna leda till Guds ogillande. Jakob skriver: ”Detta skall ni veta, mina älskade bröder: Varje människa skall vara snar till att höra, sen till att tala, sen till vrede; ty en mans vrede frambringar inte Guds rättfärdighet.” Ja, vi måste vara snara eller ivriga att lyssna till Guds råd och att tillämpa dem. Men vi måste också vara på vår vakt emot att missbruka det som Jakob kallar ”en liten lem”, tungan. Genom skryt, oförståndigt skvaller eller dogmatiska uttalanden kan tungan bildligt talat antända en ”stor skog”. Vi måste därför uppodla behagfullhet och självbehärskning i allt vårt umgänge. — Jakob 1:19, 20; 3:5.
13. Varför är det viktigt att vi tar emot ”ordet som inplantas” i oss?
13 Jakob skriver: ”Lägg därför bort all smuts och det där överflödiga, uselheten, och ta med mildhet emot ordet som inplantas i er och som kan rädda era själar.” (Jakob 1:21) Denna giriga värld med sin skrytsamma och materialistiska ”jag först”-livsstil och fördärvade moral skall snart försvinna. ”Men den som gör Guds vilja, han består för evigt.” (1 Johannes 2:15—17) Hur viktigt är det därför inte att vi tar emot ”ordet som inplantas” i oss! Den vishet som Guds ord ger står i skarp kontrast till uselheten i denna döende värld. Vi vill inte ha något av den uselheten. (1 Petrus 2:1, 2) För att vara fast beslutna att aldrig avvika från Jehovas rättfärdiga vägar måste vi ha kärlek till sanningen och en stark tro inplantad i vårt hjärta. Men räcker det med att bara höra Guds ord?
Att bli ”ordets görare”
14. Hur kan vi bli både ordets ”hörare” och dess ”görare”?
14 I Jakob 1:22 läser vi: ”Bli ordets görare och inte bara dess hörare, i det ni narrar er själva med ett falskt resonemang.” ”Bli ordets görare”! Detta tema betonas verkligen i Jakobs brev. Vi måste lyssna och sedan göra ”just så”! (1 Moseboken 6:22) Många människor i våra dagar påstår att det räcker med att de ibland lyssnar till en predikan eller deltar i olika gudstjänstceremonier, och de låter sig nöja med det. De kanske tror att så länge de, enligt sina egna normer, lever ett ”dygdigt liv”, så räcker det. Men Jesus Kristus förklarade: ”Om någon vill följa mig, må han då förneka sig själv och lyfta upp sin tortyrpåle och ständigt följa mig.” (Matteus 16:24) Det är helt klart att de kristna för att följa Jesu föredöme och göra Guds vilja måste vara självuppoffrande och hålla ut. Det Gud nu vill att de skall göra är detsamma som den uppståndne Jesus gav befallning om under det första århundradet: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna.” (Matteus 28:19) Hur handlar du med avseende på detta?
15. a) Vilken illustration tar Jakob, som visar hur vi kan bli lyckliga som ”ordets görare”? b) Varför räcker det inte med bara en rent formell gudsdyrkan?
15 Om vi fortsätter att skåda in i Guds ord, kan det precis som en spegel återspegla vad slags person vi egentligen är. Jakob skriver: ”Den som skådar in i den fullkomliga lag, som hör friheten till, och håller i med det, denne skall, därför att han inte har blivit en glömsk hörare utan en gärningens görare, vara lycklig när han gör den.” (Jakob 1:23—25) Ja, han kommer att vara en lycklig ”ordets görare”. Det är också viktigt att vi är en ”görare” i varje detalj av vårt kristna liv. Vi bör aldrig narra oss själva till att tro att det räcker med en rent formell gudsdyrkan. Jakob uppmanar oss att lägga märke till några sidor av sann gudsdyrkan som även nitiska kristna kan ha försummat. Han skriver: ”Den form av gudsdyrkan som är ren och obesudlad från vår Guds och Faders ståndpunkt är denna: att se till föräldralösa och änkor i deras betryck och att bevara sig utan fläck från världen.” — Jakob 1:27.
16. Hur blev Abraham ”Jehovas vän”, och hur kan vi vinna Jehovas vänskap?
16 Det räcker inte med att bara säga: ”Jag tror på Gud” och så nöja sig med det. Som Jakob konstaterar i Jakob 2:19: ”Du tror att det finns en enda Gud, eller hur? Det gör du väl i. Också demonerna tror, och de ryser.” Jakob betonar att ”tron, om den inte har gärningar, i sig själv [är] död”, och han hänvisar till Abraham och säger: ”Tron samverkade med hans gärningar, och genom hans gärningar blev tron fullkomnad.” (Jakob 2:17, 20—22) Bland Abrahams gärningar kan nämnas att han befriade sin släkting, visade gästfrihet, gjorde förberedelser för att offra Isak och ”offentligt” ”bekände” sin obrytbara tro på Guds löfte om ”staden som har de verkliga grundvalarna”, dvs. det framtida messianska kungariket. (1 Moseboken 14:16; 18:1—5; 22:1—18; Hebréerna 11:8—10, 13, 14; 13:2) Abraham kom därför träffande att ”kallas ’Jehovas vän’”. (Jakob 2:23) När vi aktivt förkunnar att vi tror och hoppas på Jehovas annalkande rättfärdiga kungarike, kan vi också komma att räknas som hans vänner.
17. a) Varför förklarades Rahab ”rättfärdig”, och hur blev hon belönad? b) Vilken lång uppräkning ger Bibeln av sådana som blev ”ordets görare”? c) Hur blev Job belönad, och varför det?
17 De som blir ”ordets görare” förklaras verkligen ”rättfärdiga på grund av gärningar och inte bara på grund av tro”. (Jakob 2:24) Rahab var en som fogade gärningar till den tro hon hade på det ”ord” som hon hade hört om Jehovas väldiga gärningar. Hon gömde de israelitiska spejarna och hjälpte dem att fly, och därefter församlade hon sin fars hushåll för att dess medlemmar skulle bli bevarade vid liv. Hon kommer säkert att bli glad, när hon i uppståndelsen får höra att hennes tro, understödd av gärningar, medförde att hon fick bli en stammoder till Messias! (Josua 2:11; 6:25; Matteus 1:5) I Hebréerna, kapitel 11, räknas många andra upp som blev ”görare” i fråga om att visa sin tro, och dessa kommer att bli rikt belönade. Vi får inte heller glömma Job, som under en svår prövning sade: ”Må Jehovas namn fortsätta att vara välsignat.” Hans tro och gärningar medförde, som vi redan har sett, en storslagen belöning. (Job 1:21; 31:6; 42:10; Jakob 5:11) Om vi nu håller ut som ”ordets görare”, kommer vi också att få Jehovas godkännande.
18, 19. Hur har länge förtryckta bröder blivit ”ordets görare”, och vilken välsignelse har deras verksamhet medfört?
18 Till dem som har uthärdat mycket under årens lopp hör våra bröder i Östeuropa. Nu, under nya förhållanden då många restriktioner har avlägsnats, har de verkligen blivit ”ordets görare”. Missionärer och pionjärer från grannländer har flyttat dit för att hjälpa till med att undervisa och organisera. Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Finland och i andra närliggande länder har skickat dit skickliga yrkesmän för att hjälpa till med uppförandet av nya avdelningskontor och Rikets salar, och den frikostiga världsvida brödraskaran har finansierat dessa byggnadsprojekt. — Jämför 2 Korinthierna 8:14, 15.
19 Dessa länge förtryckta bröder har verkligen använt sin nyvunna frihet till att nitiskt predika på fältet! De arbetar ”strängt och uppbjuder” sina krafter för att så att säga ta igen det de inte kunde göra under den ”ogynnsamma tiden”. (1 Timoteus 4:10; 2 Timoteus 4:2) I Albanien, där människor har kuvats mycket grymt, spreds till exempel hela förrådet av Nyheter om Guds rike med titeln ”Varför är livet så fullt av problem?” på endast tre dagar i april i år. Detta var en mycket fin uppföljning av firandet av åminnelsen av Jesu död, då 3.491 personer var närvarande, många fler än de 538 verksamma förkunnarna i landet.
20. På vad tyder antalet närvarande vid firandet av Åminnelsen på senare år, och hur kan många av dessa bli hjälpta?
20 Andra länder har också på ett framträdande sätt medverkat till antalet närvarande vid Åminnelsen, vilket på senare år har ökat till långt över 10.000.000. På många håll händer det att de nya, efter det att de har fått sin tro stärkt genom att vara med vid firandet av Åminnelsen, blir ”ordets görare”. Kan vi uppmuntra fler av de nya medförbundna att uppfylla kraven för detta privilegium?
21. Vilken kurs bör vi i enlighet med vår årstext följa, och med vilket mål?
21 Må vi, i likhet med de nitiska kristna under det första århundradet och alla andra sedan dess, vara fast beslutna att uppbjuda våra krafter, när det gäller att jaga ”hän emot målet”, evigt liv, antingen det kommer att bli i det himmelska kungariket eller i dess jordiska domän. (Filipperna 3:12—14) Det är värt all ansträngning att nå det målet. Det är nu inte tid att sjunka tillbaka i att endast vara en hörare, utan detta är tiden framför alla andra att vara ”stark” och ”arbeta”. (Haggaj 2:4; Hebréerna 6:11, 12) Må vi, eftersom vi har tagit emot ”ordet som inplantas” i oss, bli glada ”ordets görare” nu och i den kommande evigheten.
Hur skulle du svara?
◻ Hur kan vi hålla ut med glädje?
◻ Vad är ”visheten från ovan”, och hur kan vi sträva efter den?
◻ Varför måste vi ”bli ordets görare och inte bara dess hörare”?
◻ Vilka rapporter bör stimulera oss att vara ”ordets görare”?
[Bild på sidan 17]
Må vi också öppna vårt hjärta för undervisningen från Gud
[Bild på sidan 18]
Job blev belönad för sin ostrafflighet genom att han återigen fick ett lyckligt liv tillsammans med sina nära och kära