Jesu återkomst eller Jesu närvaro — vilketdera?
”Vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” — MATTEUS 24:3.
1. Vilken roll spelade frågor i Jesu förkunnartjänst?
GENOM att göra skickligt bruk av frågor fick Jesus sina åhörare att tänka till, ja, att rentav betrakta saker och ting ur nya synvinklar. (Markus 12:35—37; Lukas 6:9; 9:20; 20:3, 4) Vi kan vara tacksamma över att Jesus också besvarade frågor, eftersom hans svar kastar ljus över sanningar som vi annars kanske inte skulle ha känt till eller förstått. — Markus 7:17—23; 9:11—13; 10:10—12; 12:18—27.
2. Vilken fråga skall vi nu ägna uppmärksamhet åt?
2 I Matteus 24:3 finner vi en av de viktigaste frågor som Jesus besvarade. Jesu jordiska liv närmade sig sitt slut, och Jesus hade just varnat och sagt att Jerusalems tempel skulle förstöras, något som skulle markera slutet på den judiska ordningen. Matteus’ redogörelse tillägger: ”Medan han satt på Olivberget, vände sig lärjungarna till honom då de var för sig själva och sade: ’Säg oss: När skall dessa ting inträffa, och vad skall vara tecknet på din närvaro [”tillkommelse”, 1917; ”återkomst”, 1981] och på avslutningen på tingens ordning?’” — Matteus 24:3.
3, 4. Hur skiljer sig olika bibelöversättningar markant, när det gäller återgivningen av ett nyckelord i Matteus 24:3?
3 Miljontals bibelläsare har undrat: ”Varför ställde Jesu lärjungar den frågan, och hur bör Jesu svar påverka mig?” I sitt svar talade Jesus om att lövsprickningen visade att sommaren var ”nära”. (Matteus 24:32, 33) Många kyrkor lär därför att apostlarna bad om ett tecken på Jesu ”tillkommelse” eller ”återkomst”, ett tecken som visade att hans återvändande var omedelbart förestående. De tror att ”tillkommelsen” eller ”återkomsten” är den tidpunkt då han skall ta de kristna till himlen för att därefter låta slutet komma för världen. Tror du att det är så?
4 Vissa bibelöversättningar, däribland Nya Världens översättning av den Heliga skrift, använder emellertid ordet ”närvaro” i stället för orden ”tillkommelse” eller ”återkomst”. Skulle det kunna vara så att det lärjungarna frågade om och det Jesus sade till svar skiljer sig från det som man lär i de olika kyrkorna? Hur löd egentligen deras fråga? Och vad svarade Jesus?
Vad frågade de?
5, 6. Vilken slutsats kan vi dra om vad apostlarna tänkte, när de ställde den fråga som vi läser i Matteus 24:3?
5 När lärjungarna bad om ett tecken på Jesu ”närvaro [eller ”tillkommelse” eller ”återkomst”] och på avslutningen på tingens ordning [ordagrant: ”tidsåldern”]”, hade de antagligen, med tanke på det som Jesus hade sagt om templet, den judiska ordningen i tankarna. — Jämför ordet ”värld” i 1 Korinthierna 10:11, King James Version, och Galaterna 1:4, 1883.
6 Apostlarna hade vid den här tidpunkten endast en begränsad förståelse av det Jesus lärde. De hade tidigare antagit att ”Guds kungarike skulle komma att visa sig ögonblickligen”. (Lukas 19:11; Matteus 16:21—23; Markus 10:35—40) Och även efter detta samtal på Olivberget — men innan de blev smorda med helig ande — frågade de Jesus om han då skulle återställa kungariket åt Israel. — Apostlagärningarna 1:6.
7. Varför frågade apostlarna Jesus om hans framtida roll?
7 Men lärjungarna visste faktiskt att han skulle lämna dem, eftersom han nyligen hade sagt: ”Ljuset skall vara ibland er ännu en liten tid. Vandra medan ni har ljuset.” (Johannes 12:35; Lukas 19:12—27) De kan därför ha undrat hur de, om Jesus skulle lämna dem, skulle kunna urskilja Jesu återkomst. När han framträdde som Messias, kände flertalet inte igen honom som sådan. Och över ett år senare kvarstod frågan om han skulle fullgöra allt det som Messias skulle utföra. (Matteus 11:2, 3) Apostlarna hade därför orsak att fråga om framtiden. Men återigen: Bad de om ett tecken som visade att han snart skulle komma, eller var det något annat de bad om ett tecken på?
8. Vilket språk talade apostlarna antagligen med Jesus?
8 Föreställ dig att du var en fågel som lyssnade till samtalet på Olivberget. (Jämför Predikaren 10:20.) Du skulle antagligen ha hört Jesus och apostlarna tala hebreiska. (Markus 14:70; Johannes 5:2; 19:17, 20; Apostlagärningarna 21:40) Men de kunde antagligen också grekiska.
Vad Matteus skrev på grekiska
9. På vad grundar sig flertalet nutida översättningar av Matteus?
9 Källmaterial från 100-talet v.t. antyder att Matteus först skrev sitt evangelium på hebreiska. Senare skrev han det tydligen också på grekiska. Det finns fortfarande många grekiska handskrifter bevarade, vilka har legat till grund för översättningar av hans evangelium till våra dagars språk. Vad skrev Matteus på grekiska om samtalet på Olivberget? Vad skrev han om den ”tillkommelse”, ”återkomst” eller ”närvaro” som lärjungarna frågade om och som Jesus kommenterade?
10. a) Vilket grekiskt ord för ”komma” använde Matteus ofta, och vilken innebörd kan det ha? b) Vilket annat grekiskt ord är av intresse?
10 I de 23 första kapitlen i Matteus’ evangelium finner vi över 80 gånger ett allmänt grekiskt verb för ”komma”, nämligen ẹr·kho·mai. Det förmedlar ofta tanken att närma sig eller nalkas, som i Johannes 1:47: ”Jesus såg Natanael komma emot sig.” Verbet ẹr·kho·mai kan, beroende på hur det används, betyda ”komma”, ”gå”, ”komma till”, ”nå fram till”, ”komma fram till” eller ”ge sig av”. (Matteus 2:8, 11; 8:28; Johannes 4:25, 27, 45; 20:4, 8; Apostlagärningarna 8:40; 13:51) Men i Matteus 24:3, 27, 37 och 39 använde Matteus ett annat ord, ett substantiv som man inte finner någon annanstans i evangelierna, nämligen pa·rou·sị·a. Varför lät Gud, som ju har inspirerat skrivandet av Bibeln, Matteus i dessa verser välja detta grekiska ord, när denne nedtecknade sitt evangelium på grekiska? Vad betyder det, och varför bör vi önska ta reda på det?
11. a) Vad är innebörden i ordet pa·rou·sị·a? b) Hur bekräftar exempel från Josephus’ skrifter vår förståelse av ordet pa·rou·sị·a? (Se fotnoten.)
11 Ordet pa·rou·sị·a betyder kort och gott ”närvaro”. I Vine’s Expository Dictionary of New Testament Words heter det: ”PAROUSIA, ... ordagrant en närvaro, para, med, och ousia, varande (från eimi, att vara), betecknar både en ankomst och en därpå följande närvaro med. I ett papyrusbrev talar exempelvis en dam om nödvändigheten av hennes parousia på en viss plats för att se till saker och ting i samband med sin egendom.” Andra lexikon förklarar att pa·rou·sị·a betecknar ”en härskares besök”. Ordet avser således inte bara ankomstögonblicket, utan en närvaro som sträcker sig från ankomsten och framåt. Det är intressant att lägga märke till att det var så den judiske historieskrivaren Josephus, som var samtida med apostlarna, använde ordet pa·rou·sị·a.a
12. Hur bekräftar Bibeln själv innebörden i ordet pa·rou·sị·a?
12 Forntida litteratur bekräftar tydligt att ordet pa·rou·sị·a betyder ”närvaro”, men som kristna är vi framför allt intresserade av hur ordet används i Guds ord. Svaret blir detsamma, nämligen närvaro. Det kan vi se exempel på i Paulus’ brev. Han skrev exempelvis till filipperna: ”Fortsätt ... , på det sätt som ni alltid har lytt, inte bara under min närvaro, utan nu mycket villigare under min frånvaro, att ... arbeta på er egen räddning.” Han talade också om att stanna hos dem, så att de skulle kunna glädja sig genom hans ”närvaro [pa·rou·sị·a] igen hos” dem. (Filipperna 1:25, 26; 2:12) Andra översättningar lyder: ”När jag än en gång är hos er” (Svenska Folkbibeln); ”när jag var hos er” (1981) och ”då jag var närvarande” (1917). I 2 Korinthierna 10:10, 11 ställde Paulus sin ”personliga närvaro” i motsats till att han var ”frånvarande”. Det är uppenbart att han i dessa exempel inte talade om sin ankomst, utan att han använde ordet pa·rou·sị·a i betydelsen att vara närvarande.b (Jämför 1 Korinthierna 16:17.) Men hur är det då när det talas om Jesu pa·rou·sị·a? Avser uttrycket då hans ”tillkommelse” eller ”återkomst”, eller anger det en längre tids närvaro?
13, 14. a) Varför måste vi dra slutsatsen att en pa·rou·sị·a sträcker sig över en viss tid? b) Vad måste sägas om längden på Jesu pa·rou·sị·a?
13 De med anden smorda kristna på Paulus’ tid var intresserade av Jesu pa·rou·sị·a. Men Paulus varnade dem för att ”bringas ur fattningen”. Först måste ”laglöshetens människa” framträda, vilken har visat sig vara kristenhetens prästerskap. Paulus skrev att ”den laglöses närvaro är enligt Satans verksamhet åtföljd av varje kraftgärning och av lögnaktiga tecken”. (2 Thessalonikerna 2:2, 3, 9) Det är uppenbart att ”laglöshetens människas” pa·rou·sị·a eller närvaro inte bara var en tillfällig ankomst, utan att den skulle sträcka sig över en tid under vilken det skulle utföras lögnaktiga tecken. Varför är detta av betydelse?
14 Begrunda nu närmast föregående vers: ”Den laglöse [skall] uppenbaras, vilken Herren Jesus skall undanröja med sin muns anda och göra till intet genom sin närvaros tydliga framträdande.” Jesu närvaro skulle, precis som ”laglöshetens människas” närvaro, sträcka sig över en tidsperiod och kulminera i tillintetgörelsen av denne laglöse ”tillintetgörelsens son”. — 2 Thessalonikerna 2:8.
Betydelsenyanser i hebreiskan
15, 16. a) Vilket speciellt ord används i många översättningar till hebreiska av Matteus’ evangelium? b) Hur används ordet bohʼ i Bibeln?
15 Som vi har sett skrev Matteus tydligen sitt evangelium först på hebreiska. Vilket hebreiskt ord använde han då i Matteus 24:3, 27, 37 och 39? Översättningar av Matteus’ evangelium till nutida hebreiska använder en form av verbet bohʼ, både i apostlarnas fråga och i Jesu svar. Detta skulle kunna leda till sådana här lydelser: ”Vad skall vara tecknet på din ... [bohʼ] och på avslutningen på tingens ordning?” och: ”Alldeles som Noas dagar var, så kommer Människosonens ... [bohʼ] att vara.” (Matteus 24:3, 37) Vad betyder bohʼ?
16 Det hebreiska verbet bohʼ har olika betydelser, men dess grundbetydelse är ”komma”. I Theological Dictionary of the Old Testament heter det: ”Eftersom bohʼ förekommer 2.532 gånger i de hebreiska skrifterna, är det ett av de mest använda verben i dessa skrifter, och det är det verb som först och främst används för att uttrycka rörelse.” (1 Moseboken 7:1, 13; 2 Moseboken 12:25; 28:35; 2 Samuelsboken 19:30; 2 Kungaboken 10:21; Psalm 65:2; Jesaja 1:23; Hesekiel 11:16; Daniel 9:13; Amos 8:11) Om Jesus och apostlarna hade använt ett ord med en så vid innebörd, skulle ordets betydelse kunna diskuteras. Men gjorde Jesus och apostlarna det?
17. a) Vad är orsaken till att många nutida hebreiska översättningar av Matteus’ evangelium inte nödvändigtvis visar vad Jesus och apostlarna egentligen sade? b) I vilken annan källa kan vi finna en ledtråd till vilket ord som Jesus och apostlarna kan ha använt, och av vilket annat skäl är den källan av intresse för oss? (Se fotnoten.)
17 Kom ihåg att nutida hebreiska versioner är översättningar som kanske inte exakt återger det som Matteus nedtecknade på hebreiska. Faktum är att Jesus mycket väl skulle ha kunnat använda ett annat ord än bohʼ, ett ord som svarade mot innebörden i pa·rou·sị·a. Detta framgår av professor George Howards bok Hebrew Gospel of Matthew från år 1995. Boken koncentrerar sig på den judiske läkaren Shem-Tob ben Isaac Ibn Shapruts polemiska avhandling mot kristendomen på 1300-talet. I den avhandlingen finns den hebreiska texten till Matteus’ evangelium. Det finns sådant som vittnar om att denna text till Matteus’ evangelium var mycket gammal och redan från början hade skrivits på hebreiska och inte hade översatts från latin eller grekiska på Shem-Tobs tid.c Den kanske därför kan föra oss närmare det som sades på Olivberget.
18. Vilket intressant hebreiskt ord använder Shem-Tob, och vad betyder det?
18 Verbet bohʼ används inte i Matteus 24:3, 27, 39 i Shem-Tobs text till Matteus’ evangelium. Där används i stället det besläktade substantivet bi·ʼạh. Det substantivet förekommer endast en gång i den hebreiska grundtexten, och det är i Hesekiel 8:5, där det betyder ”ingång”. I stället för att uttrycka handlingen att komma, åsyftar bi·ʼạh där början på byggnaden, dvs. man är i byggnaden, när man är i ingången eller på tröskeln till den. Även icke-bibliska religiösa dokument bland Dödahavsrullarna använder ofta bi·ʼạh om ankomsten eller början av prästerliga tjänstgöringsperioder. (Se 1 Krönikeboken 24:3—19; Lukas 1:5, 8, 23.) Och i en översättning av år 1986 till hebreiska av den forntida syriska (eller arameiska) Peshitta används ordet bi·ʼạh i Matteus 24:3, 27, 37 och 39. Det finns alltså sådant som vittnar om att i forna tider kan substantivet bi·ʼạh ha haft en innebörd som skiljer sig något från hur verbet bohʼ används i Bibeln. Varför är detta av intresse?
19. Vilken slutsats kan vi dra, om det var ordet bi·ʼạh som Jesus och apostlarna använde?
19 Apostlarna kan i sin fråga och Jesus kan i sitt svar ha använt detta substantiv, bi·ʼạh. Även om apostlarna endast tänkte på Jesu Kristi framtida ankomst, kan Kristus ha använt bi·ʼạh för att ge rum för mer än det de tänkte på. Jesus skulle ha kunnat peka fram emot sin ankomst eller början av en ny tjänst; hans ankomst skulle bli början av hans nya roll. Detta skulle stämma överens med innebörden i pa·rou·sị·a, som Matteus sedan använde. Ett sådant bruk av bi·ʼạh skulle, förståeligt nog, stödja det som Jehovas vittnen länge har lärt, nämligen att det sammansatta ”tecken” Jesus gav skulle visa att han var närvarande.
Att invänta kulmen på hans närvaro
20, 21. Vad kan vi lära av det Jesus sade om Noas dagar?
20 Vårt studium av Jesu närvaro bör direkt påverka vårt liv och våra förväntningar. Jesus uppmanade sina efterföljare att hålla sig vakna. Han gav ett tecken, så att man skulle kunna urskilja hans närvaro, även om flertalet inte skulle ta någon notis om det. ”Alldeles som Noas dagar var, så kommer Människosonens närvaro att vara. För såsom de var i de dagarna före den stora översvämningen, då man åt och drack, män gifte sig och kvinnor bortgiftes, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de tog ingen notis förrän den stora översvämningen kom och ryckte dem alla bort, så kommer Människosonens närvaro att vara.” — Matteus 24:37—39.
21 Flertalet människor i den generation som levde under Noas dagar fortsatte att leva precis som vanligt. Jesus förutsade att det skulle vara likadant vid ”Människosonens närvaro”. Människorna i Noas omgivning kanske inte trodde att något skulle hända. Men vi vet att det gjorde det. De dagarna, vilka sträckte sig över en tid, nådde sin kulmen, då ”den stora översvämningen kom och ryckte dem alla bort”. Lukas har en liknande redogörelse i vilken Jesus jämför ”Noas dagar” med ”Människosonens dagar”. Jesus förmanade: ”På samma sätt skall det vara den dagen då Människosonen skall uppenbaras.” — Lukas 17:26—30.
22. Varför bör vi vara särskilt intresserade av Jesu profetia i Matteus, kapitel 24?
22 Allt detta får en speciell innebörd för oss, eftersom vi lever i en tid som kännetecknas av de händelser som Jesus förutsade, nämligen krig, jordbävningar, farsoter, hungersnöd och förföljelse av hans lärjungar. (Matteus 24:7—9; Lukas 21:10—12) Detta är sådant som man har kunnat bevittna från och med den konflikt som blev en vändpunkt i historien och som betecknande nog kallas första världskriget. Även om flertalet människor betraktar dessa ödesdigra händelser som normala inslag i historien, förstår de sanna kristna innebörden i dem, precis som uppmärksamma människor förstår att sommaren är nära, när löven på ett fikonträd spricker fram. Jesus förklarade: ”På samma sätt vet ni också, när ni ser dessa ting inträffa, att Guds kungarike är nära.” — Lukas 21:31.
23. För vilka har Jesu ord i Matteus, kapitel 24, en speciell innebörd, och varför är det så?
23 Jesus riktade mycket av sitt svar på Olivberget till sina efterföljare. Det var de som skulle ta del i det livräddande arbetet med att predika de goda nyheterna på hela jorden innan slutet för världen skulle komma. Och det var de som skulle kunna urskilja ”vämjeligheten som vållar ödeläggelse ... stå på helig plats”. Det var också de som skulle reagera genom att ”fly” före den stora vedermödan, och det var i synnerhet de som skulle komma att påverkas av de efterföljande orden: ”Om inte de dagarna förkortades, skulle inget kött bli räddat; men för de utvaldas skull skall de dagarna bli förkortade.” (Matteus 24:9, 14—22) Men vad betyder egentligen dessa tankeväckande ord, och varför kan det sägas att de ger oss orsak att vara ännu lyckligare och mer förtröstansfulla och nitiska nu? Det skall efterföljande studium av Matteus 24:22 besvara.
[Fotnoter]
a Exempel från Josephus: Blixtar och åskdunder ”förklarade ... att Gud var närvarande [pa·rou·sị·a]” vid berget Sinai. Genom det mirakulösa tecknet i samband med tabernaklet eller tältboningen ”visade Gud sin närvaro [pa·rou·sị·a]”. Genom att Gud lät Elisas tjänare se de stridsvagnar som omringade Elisa uppenbarade Gud ”för tjenaren sin makt och närvaro [pa·rou·sị·a]”. Josephus påstår att när den romerske ståthållaren Petronius försökte lugna judarna, ”visade Gud faktiskt sin närvaro [pa·rou·sị·a] för Petronius” genom att sända regn. Josephus använde inte ordet pa·rou·sị·a enbart om en kortvarig ankomst. Det betydde en pågående och även osynlig närvaro. (2 Moseboken 20:18—21; 25:22; 3 Moseboken 16:2; 2 Kungaboken 6:15—17) — Jämför Antiquitates Judaicae (Den forntida judiska historien), III, 80 (v, 2); III, 203 (viii, 5); IX, 55 (iv, 3); XVIII, 284 (viii, 6). I den svenska utgåvan Judarnes gamla historia av Flavius Josefus, 1889, är de tre första citaten hämtade från sidorna 218, 243 och 780.
b I A Critical Lexicon and Concordance to the English and Greek New Testament påpekar E. W. Bullinger att pa·rou·sị·a betyder det att ”vara eller bli närvarande, följaktligen: närvaro, ankomst; en ankomst som inbegriper tanken på en permanent vistelse från och med den ankomsten”.
c En sak som vittnar om detta är att texten 19 gånger innehåller det hebreiska uttrycket ”Namnet”, utskrivet eller i förkortad form. Professor Howard skriver: ”Det är anmärkningsvärt att läsa det gudomliga namnet i ett kristet dokument citerat av en judisk polemiker. Om detta hade varit en hebreisk översättning av ett grekiskt eller latinskt kristet dokument, skulle man ha förväntat att finna adonai [Herren] i texten och inte en symbol för Guds outsägliga namn JHWH. ... Det är oförklarligt om Shem-Tob skulle ha lagt till det outsägliga namnet. Allting tyder på att Namnet redan fanns i texten, när han fick sitt exemplar av Matteus’ evangelium och att han antagligen bevarade det i stället för att utsätta sig för risken att bli skyldig till att ha avlägsnat det.” Studieutgåvan av New World Translation of the Holy Scriptures använder Shem-Tobs text till Matteus’ evangelium [J2] som stöd för att använda Guds namn i de kristna grekiska skrifterna.
Hur skulle du svara?
◻ Varför är det viktigt att se skillnaden mellan hur olika biblar återger Matteus 24:3?
◻ Vad betyder ordet pa·rou·sị·a, och varför är detta av intresse?
◻ Vilken parallell skulle det kunna finnas mellan grekiska och hebreiska i Matteus 24:3?
◻ Vilken faktor när det gäller tiden måste vi känna till för att förstå Matteus, kapitel 24?
[Bild på sidan 10]
Olivberget med utsikt över Jerusalem