En värld utan synd

”FÖDS vi människor som syndare?” En doktorand vid ett amerikanskt universitet som nyligen hade börjat studera Bibeln grubblade över den frågan. Eftersom han hade hinduisk bakgrund, var arvsynd ett okänt begrepp för honom. Men om synden verkligen är nedärvd, är det meningslöst att förneka eller ignorera dess existens, resonerade han. Hur kan man få veta svaret på hans fråga?

Om synden är nedärvd, måste den ha haft en början. Skapades de första människorna onda, så att de sedan gav dåliga egenskaper i arv till sina barn? Eller uppstod defekten längre fram? När kom synden i så fall in i bilden? Om synden å andra sidan bara är en utifrån kommande ond kraft eller princip, har vi då något hopp om att någonsin bli befriade från den?

Enligt hinduismen är ondska och lidande något som har funnits ända sedan skapelsen. En hinduisk filosof förklarar: ”I likhet med kronisk reumatism flyttar sig lidandet [eller ondskan] bara från en plats till en annan men kan aldrig utrotas helt.” Ja, ondskan har verkligen varit en integrerande del av människovärlden historien igenom. Om den sträcker sig längre tillbaka i tiden än människans äldsta historiska dokument, måste tillförlitliga svar på de frågor som rör dess ursprung komma från en källa som är högre än människan. De måste komma från Gud. — Psalm 36:9.

Människan skapades syndfri

Den beskrivning av människans skapelse som ges i Vedaböckerna är symbolisk, medger den hinduiske filosofen Nikhilananda. De flesta andra österländska religioners skapelseberättelser är också av mytisk natur. Det finns emellertid både logiska och vetenskapliga skäl att tro att Bibelns beskrivning av den första människans skapelse är tillförlitlig.a Redan i Bibelns första kapitel sägs det: ”Gud grep sig an med att skapa människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne; till mankön och kvinnkön skapade han dem.” — 1 Moseboken 1:27.

Vad menas med att människan skapades ”till Guds avbild”? Det betyder helt enkelt att människan skapades till att vara lik Gud i den bemärkelsen att hon var utrustad med gudaktiga egenskaper — till exempel rättvisa, vishet och kärlek — som skilde henne från djuren. (Jämför Kolosserna 3:9, 10.) Detta innebar att hon hade en fri vilja och kunde välja att göra det som var gott eller det som var ont. Det fanns ingen synd hos den första människan när hon skapades, och det fanns inte heller någon ondska eller något lidande i hennes liv.

Jehova Gud gav den första människan, Adam, följande befallning: ”Av varje träd i trädgården får du äta dig mätt. Men vad beträffar trädet för kunskapen om gott och ont, skall du inte äta av det, för på den dag du äter av det kommer du med visshet att dö.” (1 Moseboken 2:16, 17) Genom att välja att lyda den befallningen kunde Adam och hans hustru, Eva, visa sin Skapare aktning och vördnad och förbli fria från synd. Uppsåtlig olydnad skulle däremot visa att de inte längre motsvarade Guds fullkomliga normer och skulle följaktligen göra dem ofullkomliga — syndiga.

Adam och Eva skapades inte med gudomlig natur, men de hade ett visst mått av Guds egna egenskaper och var utrustade med moralisk handlingsfrihet. Eftersom de var en del av Guds skapelse, var de syndfria, fullkomliga. (1 Moseboken 1:31; 5 Moseboken 32:4) Att de kom till störde inte den harmoni som sedan tidernas begynnelse hade rått mellan Gud och hans universella skapelse. Hur kom då synden in i bilden?

Syndens ursprung

Synden har sin upprinnelse i andevärlden. Redan innan Gud skapade jorden och människan, hade han skapat förnuftsbegåvade andevarelser — änglar. (Job 1:6; 2:1; 38:4–7; Kolosserna 1:15–17) En av dessa änglar hade höga tankar om sin egen skönhet och intelligens. (Jämför Hesekiel 28:13–15.) När Gud uppmanade Adam och Eva att skaffa sig barn, förstod den här ängeln att hela jorden snart skulle vara uppfylld av rättfärdiga människor, som alla tillbad Gud. (1 Moseboken 1:27, 28) Han ville emellertid att människorna skulle tillbe honom i stället för Gud. (Matteus 4:9, 10) Hans begär efter tillbedjan växte sig allt starkare och fick honom att slå in på en orätt kurs. — Jakob 1:14, 15.

Denne upproriske ängel talade till Eva genom en orm och påstod att Gud genom att förbjuda henne att äta av frukten på trädet för kunskapen om gott och ont undanhöll henne kunskap som hon hade rätt till. (1 Moseboken 3:1–5) Detta var en avskyvärd lögn — en synd. Genom att framföra denna lögn gjorde sig ängeln följaktligen till syndare. Han kom därför att kallas Djävulen, som betyder baktalare. Han blev också en motståndare till Gud och kallas därför Satan. — Uppenbarelseboken 12:9.

Satans övertygande argument hade en ödesdiger verkan på Eva. Hon trodde på frestarens ord och lät sig förledas till att äta av frukten på det förbjudna trädet. Senare åt också hennes man, Adam, av frukten, och båda blev därför syndare. (1 Moseboken 3:6; 1 Timoteus 2:14) Genom att uppsåtligt överträda Guds befallning missade våra första föräldrar fullkomlighetsmålet och gjorde sig därigenom till syndare.

Hur är det då med deras avkomlingar? Bibeln förklarar: ”Synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och ... på så sätt spred sig [döden] till alla människor därför att de alla hade syndat.” (Romarna 5:12) Ärftlighetslagarna hade redan trätt i kraft. Adam kunde inte vidarebefordra något till sina barn som han själv inte hade. (Job 14:4) Eftersom de första människorna hade förlorat sin fullkomlighet, var de syndare när deras barn avlades. Följden blev att alla människor — utan undantag — är behäftade med nedärvd synd. (Psalm 51:5; Romarna 3:23) Synden i sin tur har gett upphov till ondska och lidande. Den har också gjort att vi alla blir gamla och dör, ”ty den lön synden betalar ut är död”. — Romarna 6:23.

Vårt samvete anklagar oss eller urskuldar oss

Det är också intressant att lägga märke till vilken verkan synden hade på de första människornas uppförande. De skylde vissa delar av sin kropp och försökte gömma sig för Gud. (1 Moseboken 3:7, 8) Synden fick dem följaktligen att känna sig skuldmedvetna, ängsliga och skamsna. Människor av i dag är väl förtrogna med dessa känslor.

Vem har inte känt sig illa till mods för att man underlåtit att hjälpa någon som har det svårt eller haft samvetskval för att man sagt sådant som aldrig borde ha blivit sagt? (Jakob 4:17) Varför plågas vi av sådana känslor? Aposteln Paulus förklarar att ”lagens innehåll är skrivet i ... [våra] hjärtan”. Om vårt samvete inte har blivit förhärdat, känner vi oss oroliga inombords när vi gör sådant som är ett brott mot denna lag. Vi blir följaktligen ”anklagade” eller ”urskuldade” av samvetets röst. (Romarna 2:15; 1 Timoteus 4:2; Titus 1:15) Vare sig vi inser det eller inte, har vi en inre känsla för vad som är orätt — synd!

Aposteln Paulus var väl medveten om sina syndfulla tendenser. ”När jag gärna vill göra det rätta, då finns det onda hos mig”, erkände han. ”Jag har verkligen min lust i Guds lag efter den människa jag är invärtes, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som för krig mot mitt sinnes lag och gör mig till fånge under syndens lag, som finns i mina lemmar”, förklarade han och tillade: ”Vem skall rädda mig från den kropp som genomlider denna död?” — Romarna 7:21–24.

Befrielse från synd — hur då?

”Befrielse innebär, enligt hinduisk tradition, en befrielse från upprepade cykler av födelse och död”, förklarar en forskare. För buddhister är lösningen nirvana — ett tillstånd av fullständig omedvetenhet om sinnevärlden. Eftersom man inte känner till begreppet arvsynd, är den enda befrielse man kan tänka sig att utplånas ur tillvaron.

Den befrielse som Bibeln utlovar innebär däremot ett faktiskt avlägsnande av människans syndfulla tillstånd. Efter att ha frågat sig hur han skulle kunna bli befriad från syndens verkningar besvarar aposteln Paulus själv sin fråga med orden: ”Gud vare tack genom Jesus Kristus, vår Herre!” (Romarna 7:25) Ja, räddningen kommer från Gud genom Jesus Kristus.

Enligt Matteus’ evangelium kom ”Människosonen”, Jesus Kristus, för att ”ge sin själ till en lösen i utbyte mot många”. (Matteus 20:28) I Första Timoteus 2:6 förklarar Paulus att Jesus ”gav sig själv till en motsvarande lösen för alla”. Ordet ”lösen” betecknar ett pris som betalas för friköpandet av fångar. Uttrycket ”motsvarande lösen” framhåller att lösenpriset måste vara av en viss storleksordning för att rättvisans vågskålar skall väga jämnt. Hur kan då en enda människas död sägas vara ”en motsvarande lösen för alla”?

Adam sålde hela mänskligheten, oss inbegripna, till synd och död. Det pris, eller straff, som han fick betala var hans eget fullkomliga mänskliga liv. För att övertäcka detta måste ett annat fullkomligt mänskligt liv — en motsvarande lösen — betalas. (2 Moseboken 21:23; 5 Moseboken 19:21; Romarna 5:18, 19) Eftersom ingen ofullkomlig människa kunde tillhandahålla den lösesumma som krävdes, öppnade Gud, i sin oändliga vishet, en utväg ur denna sorgliga belägenhet. (Psalm 49:6, 7) Han överförde sin enfödde Sons fullkomliga liv från himlarna till en jungfrus moderliv och lät honom födas som en fullkomlig människa. — Lukas 1:30–38; Johannes 3:16–18.

För att kunna återlösa mänskligheten måste Jesus bevara en fläckfri vandel under hela den tid han befann sig på jorden. Detta är också vad han gjorde. Därefter dog han en offerdöd. På det sättet betalade Jesus det pris som utgjordes av ett fullkomligt människoliv — hans eget — som en lösen för att befria mänskligheten. — 2 Korinthierna 5:14; 1 Petrus 1:18, 19.

Vad Kristi lösenoffer betyder för oss

Jesu lösenoffer kan vara till nytta för oss redan nu. Genom att utöva tro på det kan vi ha en ren ställning inför Gud och kan komma under Jehovas ömma och kärleksfulla omsorg. (Apostlagärningarna 10:43; Romarna 3:21–24) I stället för att känna oss skuldtyngda på grund av synder som vi kan ha begått kan vi frimodigt be Gud om förlåtelse på grundval av Jesu lösenoffer. — Jesaja 1:18; Efesierna 1:7; 1 Johannes 2:1, 2.

I framtiden kommer Jesu offer också att möjliggöra ett fullständigt botande av det sjuka tillstånd som mänskligheten befinner sig i på grund av synden. Bibelns sista bok beskriver ”en flod med livets vatten” som flyter ut från Guds tron. Utmed flodstränderna finns mängder av fruktträd, vars löv tjänar ”till botande av nationerna”. (Uppenbarelseboken 22:1, 2) Det Bibeln här talar om i symboliska ordalag är Skaparens underbara föranstaltningar för att för evigt befria mänskligheten från synd och död på grundval av Jesu lösenoffer.

De profetiska syner som beskrivs i Uppenbarelseboken kommer snart att bli en verklighet. (Uppenbarelseboken 22:6, 7) Då kommer alla rättsinniga människor att bli fullkomliga och ”göras fria från slaveriet under förgängelsen”. (Romarna 8:20, 21) Bör det inte motivera oss att lära oss mer om Jehova Gud och hans lojale Son, Jesus Kristus, som gett sitt liv till en lösen? — Johannes 17:3.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 6]

Adam drog synd och död över mänskligheten

[Bild på sidan 7]

Jesu lösenoffer befriar människor från synd och död