Må er broderliga kärlek hålla i sig!

”Må er broderliga kärlek hålla i sig.” — HEBRÉERNA 13:1.

1. Vad skulle du göra för att hålla en eld brinnande en kall natt, och vilket liknande ansvar har vi alla?

KYLAN utomhus är bitande, och temperaturen har sjunkit till en farligt låg nivå och fortsätter att sjunka. Den enda värmekällan i ditt hus är den brasa som sprakar i eldstaden, och ditt eget och andras liv är beroende av att du underhåller den elden. Skulle du under sådana omständigheter bara sitta och se på medan elden sakta falnade och dog? Naturligtvis inte. Du skulle i stället hela tiden lägga på nytt bränsle för att hålla elden vid liv. I viss mening har var och en av oss en liknande uppgift, när det gäller en mycket viktigare ”eld” eller låga, nämligen den kärlek som bör brinna i vårt hjärta.

2. a) Varför kan man säga att kärleken har svalnat i dessa sista dagar? b) Hur viktigt är det med kärlek för de sanna kristna?

² Vi lever i en tid då, som Jesus för länge sedan förutsade, kärleken bland till bekännelsen kristna skulle svalna i världen. (Matteus 24:12) Jesus åsyftade det allra viktigaste slaget av kärlek, nämligen kärleken till Jehova Gud och hans ord, Bibeln. Andra slag av kärlek minskar också. Bibeln har förutsagt att i ”de sista dagarna” skulle många vara ”utan naturlig tillgivenhet”. (2 Timoteus 3:1–5) Hur sant är inte det! Även inom familjen, som bör vara en tillflyktsort där man finner naturlig tillgivenhet, har det blivit vanligt med våld och misshandel, som ibland tar sig skrämmande brutala uttryck. Men i den här världens kyliga klimat är de kristna befallda att inte bara ha kärlek till varandra, utan att ha en självuppoffrande kärlek, som sätter andra före en själv. Vi måste visa denna kärlek så tydligt att den blir uppenbar för alla och blir ett kännetecken på den sanna kristna församlingen. — Johannes 13:34, 35.

3. Vad är broderlig kärlek, och vad innebär det att låta den hålla i sig?

³ Aposteln Paulus blev inspirerad att ge följande befallning: ”Må er broderliga kärlek hålla i sig.” (Hebréerna 13:1) Enligt ett uppslagsverk åsyftar det grekiska ord som här översätts med ”broderlig kärlek” (fi·la·del·fị·a) ”en tillgiven kärlek som gör att man visar omtanke och förståelse och erbjuder hjälp”. Och vad menade Paulus, när han sade att vi skulle låta en sådan kärlek hålla i sig? ”Den får aldrig svalna”, heter det i samma uppslagsverk. Det räcker således inte med att vi bara känner tillgivenhet för våra bröder, utan vi måste också visa vår tillgivenhet och få denna kärlek att bestå och aldrig låta den svalna. Låter detta som en utmaning? Ja, det ligger en utmaning i detta, men Jehovas ande kan hjälpa oss att utveckla broderlig tillgivenhet och att bevara den. Låt oss betrakta tre olika sätt varpå vi kan underhålla kärlekens eld eller låga i vårt hjärta.

Visa medkänsla

4. Vad är medkänsla?

⁴ Du kanske först måste känna för dina kristna bröder och systrar och leva dig in i de prövningar och svåra situationer som de möter i livet för att få större kärlek till dem. Det var det aposteln Petrus föreslog, när han skrev: ”Ni [skall] alla vara likasinnade, visa medkänsla, ha broderlig tillgivenhet, vara ömt medlidsamma, ödmjuka i sinnet.” (1 Petrus 3:8) Det grekiska ord som här används för ”visa medkänsla” betecknar att ”lida tillsammans med”. En auktoritet på biblisk grekiska säger så här om det ordet: ”Det beskriver det sinnestillstånd som existerar när vi delar andras känslor som om de vore våra egna.” Detta kräver inlevelse. En trogen äldre Jehovas tjänare sade en gång: ”Empati eller inlevelse är din smärta i mitt hjärta.”

5. Hur vet vi att Jehova har medkänsla?

⁵ Har Jehova en sådan medkänsla? Ja, absolut. Så här läser vi till exempel om hans folk Israels lidande: ”I allt deras trångmål var det trångmål för honom.” (Jesaja 63:9) Jehova såg inte bara israeliternas trångmål, utan han kände också för dem. Hans ord till sitt folk, israeliterna, i Sakarja 2:8 belyser intensiteten i hans känslor för dem. Det heter där: ”Den som rör er, han rör min ögonglob.”a En bibelkommentator säger om denna vers: ”Ögat är en av de allra mest invecklade och känsliga konstruktionerna i människokroppen; och ögats pupill, den öppning genom vilken ljuset kommer in för att man skall kunna se, är den känsligaste och viktigaste delen av ögat. Det finns ingenting som bättre kan förmedla tanken på den mycket ömma omvårdnad Jehova har om dem han älskar.”

6. Hur har Jesus Kristus visat medkänsla?

⁶ Jesus har också alltid visat djup medkänsla. Flera gånger sägs det om honom att han ”greps av medlidande”, när han såg i vilken svår situation hans medmänniskor, som var sjuka eller på annat sätt plågade, befann sig. (Markus 1:41; 6:34) Han antydde att om någon inte behandlar hans smorda efterföljare med omtanke, så känner han det som om han själv fick den behandlingen. (Matteus 25:41–46) Och som vår himmelske ”överstepräst” är han en som nu kan ”hysa medkänsla med våra svagheter”. — Hebréerna 4:15.

7. Hur skulle medkänsla kunna hjälpa oss om en broder eller syster irriterar oss?

⁷ ”Hysa medkänsla med våra svagheter” — är inte det en tröstande tanke? Då vill vi förvisso göra detsamma mot varandra. Det är naturligtvis mycket lättare att lägga märke till svagheter hos andra. (Matteus 7:3–5) Men varför inte försöka hysa medkänsla med en broders eller systers svagheter nästa gång han eller hon irriterar dig? Tänk dig in i den personens situation, med den bakgrunden, den personligheten och den uppsättningen personliga fel och brister att kämpa med. Kan du vara säker på att du inte skulle ha gjort samma misstag eller kanske något ännu värre, om du hade varit i hans eller hennes situation? Genom att visa medkänsla får vi hjälp att likt Jehova vara resonliga — han ”kommer ihåg att vi är stoft” — och inte förvänta för mycket av andra. (Psalm 103:14; Jakob 3:17) Han vet vilka begränsningar vi har. Han förväntar aldrig mer av oss än vad vi rimligtvis klarar av. (Jämför 1 Kungaboken 19:5–7.) Må vi hysa en sådan medkänsla med andra.

8. Hur bör vi reagera om en broder eller syster genomgår någon svår prövning?

⁸ Paulus skrev att församlingen är som en kropp med olika lemmar som måste samarbeta i endräkt. Han tillade: ”Om en lem lider, lider alla de andra lemmarna med den.” (1 Korinthierna 12:12–26) Vi måste lida tillsammans med eller sätta oss in i deras situation som genomgår någon svår prövning. De äldste tar ledningen i att göra detta. Paulus skrev också: ”Vem är svag, utan att jag är svag? Vem förmås att snava och falla, utan att jag är upptänd?” (2 Korinthierna 11:29) Äldste och resande tillsyningsmän efterliknar Paulus när det gäller detta. De strävar efter att visa medkänsla, när de håller tal, utför herdearbete eller sitter med i en dömande kommitté. Paulus rekommenderade: ”Gråt med dem som gråter.” (Romarna 12:15) Om fåren märker att herdarna verkligen känner för dem, inser deras begränsningar och förstår vilka prövningar de möter, är de vanligtvis villigare att ta emot råd, vägledning och tillrättavisning. De är då ivrigt med på möten, övertygade om att de där kommer att ”finna vederkvickelse” för sina själar. — Matteus 11:29.

Att visa uppskattning

9. Hur visar Jehova att han uppskattar det som är gott hos oss?

⁹ Ett annat sätt att underhålla den broderliga kärleken är genom att visa uppskattning. För att uppskatta andra måste vi hålla blicken riktad på deras goda egenskaper och ansträngningar. När vi gör detta, efterliknar vi Jehova själv. (Efesierna 5:1) Han förlåter oss dagligen många mindre synder. Han förlåter även allvarliga synder, när en person visar uppriktig ånger. Och när han väl har förlåtit våra synder, då är saken utagerad. (Hesekiel 33:14–16) Psalmisten frågade: ”Om det var missgärningar du gav akt på, o Jah, o Jehova, vem skulle då kunna bestå?” (Psalm 130:3) Jehova koncentrerar sig på det goda vi gör, när vi tjänar honom. — Hebréerna 6:10.

10. a) Varför är det farligt för äkta makar att förlora sin uppskattning av varandra? b) Vad bör man göra om så håller på att ske?

¹⁰ Det är särskilt viktigt att följa detta exempel i familjen. Genom att föräldrar visar att de uppskattar varandra anger de tonen i familjen. Det är bara alltför lätt, i den här tiden av ”slit och släng-äktenskap”, att ta en maka eller make som något självklart och förstora hans eller hennes fel och brister och bagatellisera hans eller hennes goda sidor. Ett sådant negativt tänkesätt tär på äktenskapet och gör det till en glädjelös börda. Om din uppskattning av din partner håller på att försvinna, fråga då dig själv: ”Saknar min partner verkligen goda egenskaper?” Tänk tillbaka på det som gjorde att du blev förälskad i och gifte dig med honom eller henne. Har verkligen allt det som gjorde att du började älska denna unika person försvunnit? Säkert inte — arbeta därför hårt på att uppskatta det goda hos din partner, och uttryck din uppskattning i ord. — Ordspråken 31:28.

11. Vad måste man undvika, om kärleken i äktenskapet skall vara fri från skrymteri?

¹¹ Uppskattning hjälper också äkta makar att hålla sin kärlek fri från skrymteri. (Jämför 2 Korinthierna 6:6; 1 Petrus 1:22.) En sådan kärlek, som underhålls av innerlig uppskattning, kommer inte att ge rum för grymhet bakom stängda dörrar, för sårande och förödmjukande ord eller för att man behandlar varandra som luft och låter det gå dagar utan att man säger ett vänligt eller artigt ord till varandra, och den ger helt visst inte rum för fysiskt våld. (Efesierna 5:28, 29) En man och en hustru som verkligen uppskattar varandra visar varandra ära. Detta gör de inte bara offentligt, utan närhelst de är inom synhåll för Jehova, dvs. alltid. — Ordspråken 5:21.

12. Varför bör föräldrar ge uttryck åt uppskattning av det goda hos sina barn?

¹² Barn behöver också känna sig uppskattade. Inte så att föräldrar skall överösa sina barn med tomt smicker, men de bör berömma dem för deras lovvärda egenskaper och det verkligt goda de utför. Kom ihåg hur Jehova uttryckte sitt godkännande av Jesus. (Markus 1:11) Kom också ihåg den liknelse som Jesus framställde i vilken han liknade sig själv vid ”herren” som berömde de två ”goda och trogna slavarna” lika mycket, fastän dessa två inte hade fått lika mycket och inte heller hade åstadkommit lika mycket. (Matteus 25:20–23; jämför Matteus 13:23.) Förståndiga föräldrar finner också sätt att ge uttryck åt sin uppskattning av varje barns unika egenskaper, förmågor och prestationer. Men samtidigt undviker de att betona prestationer så mycket att deras barn hela tiden känner en press på sig att söka bli duktigare och duktigare. De vill inte att deras barn skall bli uppretade eller modfällda under sin uppväxt. — Efesierna 6:4; Kolosserna 3:21.

13. Vilka bör ta ledningen i att visa uppskattning av varje församlingsmedlem?

¹³ I den kristna församlingen tar äldste och resande tillsyningsmän ledningen i att visa uppskattning av varje medlem i Guds hjord. De har en svår uppgift, eftersom de också har det tunga ansvaret att tillrättavisa eller ”tukta” i rättfärdighet, att föra personer som syndat till rätta igen i en ande av mildhet och att ge kraftfulla råd till dem som behöver det. Hur balanserar de då sina olika plikter? — Galaterna 6:1; 2 Timoteus 3:16.

14, 15. a) Hur visade Paulus balans i fråga om att ge kraftfulla råd? b) Hur kan kristna tillsyningsmän balansera behovet av att rätta till sådant som är orätt med behovet att ge beröm? Ge exempel.

¹⁴ Paulus’ exempel är till stor hjälp. Han var en enastående lärare, äldste och herde. I vissa församlingar måste han ta itu med allvarliga problem, och han tvekade inte räddhågat att ge kraftfulla råd, när så behövdes. (2 Korinthierna 7:8–11) Det allmänna intryck man får av Paulus’ tjänst är att han använde kraftiga förebråelser enbart när detta var nödvändigt eller tillrådligt, vilket visar att han handlade med gudaktig vishet.

¹⁵ Om man skulle likna en äldstes tjänst i församlingen vid ett musikstycke, så bör förebråelser och tillrättavisningar vara som en enda ton som passar in i helheten och som är bra i sitt sammanhang. (Lukas 17:3; 2 Timoteus 4:2) Men föreställ dig ett musikstycke som enbart består av denna enda ton och att den upprepas om och om igen. Det skulle snart bli irriterande. På liknande sätt begränsar inte kristna äldste sin undervisning till en enda ton genom att endast rätta till problem, utan de försöker i stället få variation i sin undervisning, så att den blir fullödig och dess genomgående ton blir positiv. Likt Jesus Kristus tittar kärleksfulla äldste först efter det goda som de kan berömma och inte efter fel och brister som de kan kritisera. De uppskattar det hårda arbete som deras medkristna utför. De är övertygade om att de i allmänhet gör sitt bästa för att tjäna Jehova. Och de äldste ger villigt uttryck åt den känslan i ord. — Jämför 2 Thessalonikerna 3:4.

16. Hur inverkade det på Paulus’ medkristna att de upplevde att han uppskattade dem och hade medkänsla med dem?

¹⁶ Flertalet kristna som Paulus betjänade upplevde säkert att han uppskattade dem och hyste medkänsla med dem. Hur vet vi det? Jo, med tanke på hur de kände det för Paulus. Trots att han hade stor myndighet var de inte rädda för honom. Nej, han var i stället älskad och tillgänglig. Ja, när han reste ifrån ett område föll de äldste där honom ”om halsen och kysste honom ömt”. (Apostlagärningarna 20:17, 37) Hur tacksamma kan inte de äldste och alla andra av oss vara över att vi har Paulus’ exempel att efterlikna! Ja, må vi visa uppskattning av varandra!

Handlingar av kärleksfull omtanke

17. Nämn några goda verkningar av handlingar av kärleksfull omtanke i församlingen.

¹⁷ Något av det som bäst kan underhålla den broderliga kärleken är en enkel handling av omtanke. Som Jesus sade är det ”lyckligare att ge än att få”. (Apostlagärningarna 20:35) När vi ger andligt eller materiellt eller av vår tid och kraft, gör vi inte bara andra glada, utan också oss själva. Omtanke är något som smittar av sig i en församling. En enda omtänksam handling ger i sin tur upphov till liknande handlingar, och inom kort frodas den broderliga tillgivenheten! — Lukas 6:38.

18. Vad är innebörden i den ”kärleksfulla omtanke” som omtalas i Mika 6:8?

¹⁸ Jehova uppmanade sitt folk Israel att visa kärleksfull omtanke. I Mika 6:8 läser vi: ”Han har omtalat för dig, o jordemänniska, vad som är gott. Och vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du utövar rättvisa och älskar kärleksfull omtanke och är blygsam, när du vandrar med din Gud?” Vad innebär det att älska ”kärleksfull omtanke”? Det hebreiska ord som här används för ”kärleksfull omtanke” (chẹ·sedh) har också översatts med ”barmhärtighet”. Men enligt The Soncino Books of the Bible betecknar ordet chẹ·sedh ”något mer aktivt än det abstrakta ordet barmhärtighet. Det innebär ’barmhärtighet översatt till handlingar’, utförandet av personliga handlingar av kärleksfull omtanke, och det inte bara mot de fattiga och behövande, utan mot alla medmänniskor.” Därför säger en annan kännare av hebreiska att chẹ·sedh betyder ”kärlek översatt till handling”.

19. a) Hur kan vi ta initiativet till att visa kärleksfull omtanke mot andra i församlingen? b) Ge ett exempel på hur du själv har fått röna kärleksfull omtanke.

¹⁹ Vår broderliga kärlek är inte teoretisk eller abstrakt. Den är en konkret verklighet. Sök därför efter sätt att handla omtänksamt mot dina bröder och systrar. Var lik Jesus som ofta själv tog initiativet att hjälpa människor, utan att de först måste be honom om hjälp. (Lukas 7:12–16) Tänk i synnerhet på dem som har störst behov av hjälp. Behöver en äldre eller svag person besök eller kanske hjälp med något ärende? Behöver ett ”föräldralöst” barn lite tid och uppmärksamhet? Behöver en nedstämd själ ett lyssnande öra eller några uppmuntrande ord? Må vi, allteftersom vi är i stånd till det, ta oss tid till sådana handlingar av kärleksfull omtanke. (Job 29:12; 1 Thessalonikerna 5:14; Jakob 1:27) Glöm aldrig att en av de viktigaste handlingarna av kärleksfull omtanke i en församling full av ofullkomliga människor är att vara förlåtande och att villigt slå bort förbittring, också när det finns en rättmätig orsak till klagomål. (Kolosserna 3:13) Villighet att förlåta bidrar till att hålla församlingen fri från splittring, groll och strid, något som kväver den broderliga kärlekens låga.

20. Hur bör vi alla fortsätta att rannsaka oss själva?

²⁰ Må vi alla vara fast beslutna att hålla denna viktiga kärlekens låga brinnande i vårt hjärta. Må vi fortsätta att rannsaka oss själva. Visar vi att vi hyser medkänsla med andra? Visar vi att vi uppskattar dem? Utför vi handlingar av kärleksfull omtanke för andra? Så länge vi gör det kommer kärlekens glöd att värma vårt brödraskap, hur kall och okänslig den här världen än blir. Må därför vår ”broderliga kärlek” till varje pris ”hålla i sig”. — Hebréerna 13:1.

[Fotnoter]

Vad tror du?

◻ Vad är broderlig kärlek, och varför måste vi låta den hålla i sig?

◻ Hur hjälper oss detta att vi har medkänsla att bevara vår broderliga kärlek?

◻ Vilken roll spelar uppskattning när det gäller att visa broderlig kärlek?

◻ Hur får handlingar av kärleksfull omtanke den broderliga kärleken att blomstra i den kristna församlingen?

[Ruta på sidan 16]

Kärleken i verksamhet

En man som under någon tid hade studerat Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen ställde sig fortfarande lite skeptisk till detta med den broderliga kärleken. Han visste att Jesus hade sagt: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:35) Han hade dock svårt att tro att det var så. Men så en dag fick han se kristen kärlek i verksamhet.

Denne man hade, trots att han behövde rullstol, gjort en lång resa till Mellanöstern, och i Betlehem var han med vid ett församlingsmöte. Där insisterade ett arabiskt vittne på att ett turistande vittne och denne man som studerade Bibeln skulle övernatta hos honom och hans familj. Innan de gick och lade sig på kvällen bad denne man sin värd om lov att nästa morgon gå ut på verandan och betrakta soluppgången. Hans värd sade bestämt ifrån att det fick han absolut inte göra. Genom en tolk förklarade den arabiske brodern följande dag varför. Han sade att om hans grannar fick veta att han hade gäster med judisk bakgrund, vilket var fallet med denne man som studerade Bibeln, skulle de bränna ner hans hus till grunden och låta honom och hans familj bli innebrända. Mannen frågade då förbryllat: ”Varför tog du då en sådan risk?” Den arabiske brodern såg honom rakt i ögonen, och utan tolk sade han bara: ”Johannes 13:35.”

Mannen som studerade Bibeln blev djupt imponerad av att ha fått uppleva ett sådant uttryck för broderlig kärlek i verkligheten, och kort därefter blev han döpt.

[Bild på sidan 18]

Aposteln Paulus’ utåtriktade och uppskattande läggning gjorde honom tillgänglig