Alla kommer att bli fria
”Jag [anser] att den nuvarande tidsperiodens lidanden inte betyder någonting i jämförelse med den härlighet som skall komma att uppenbaras på oss. Skapelsens spända förväntan avvaktar nämligen uppenbarandet av Guds söner. Skapelsen blev ju lagd under fruktlösheten, inte av sin egen vilja utan genom honom som lade den därunder, på grundval av hoppet att också skapelsen själv skall göras fri från slaveriet under förgängelsen och ha Guds barns härliga frihet. Vi vet ju att hela skapelsen fortsätter att sucka tillsammans och lida smärta tillsammans ända till nu.” — ROMARNA 8:18–22.
I DET här avsnittet av brevet till de kristna i Rom gör aposteln Paulus en mycket fin sammanfattning av varför människor saknar verklig frihet och varför livet så ofta kännetecknas av tomhet och lidande. Han förklarar också hur vi kan få uppleva sann frihet.
”Den nuvarande tidsperiodens lidanden”
Paulus bagatelliserar inte ”den nuvarande tidsperiodens lidanden”, när han säger att de ”inte betyder någonting i jämförelse med den härlighet som skall komma att uppenbaras på oss”. Både på Paulus tid och senare fick de kristna lida mycket under det hårda och totalitära styre som utövades av de romerska myndigheterna, vilka inte hyste något större intresse för mänskliga rättigheter. Så snart Rom började tro att de kristna var fientligt inställda till staten, utsatte man dem för hårt förtryck. Historikern J. M. Roberts skriver: ”Många kristna i huvudstaden [Rom] dog en fasansfull död på arenan eller brändes levande.” (Shorter History of the World) Om dem som föll offer för Neros förföljelse berättar en annan skildring: ”En del blev korsfästa, en del syddes in i djurskinn och blev jagade av hundar, en del täcktes med tjära, och så tände man eld på dem och använde dem som levande facklor, när det blev mörkt.” — F. F. Bruce: New Testament History.
Dessa första kristna skulle säkert ha velat bli befriade från sådant förtryck, men de var inte beredda att bryta mot Jesu Kristi läror för att bli det. De förblev fullständigt neutrala, till exempel i konflikten mellan de styrande i Rom och sådana judiska frihetskämpar som seloterna. (Johannes 17:16; 18:36) Enligt seloterna ”gav den rådande krissituationen inte rum för något tal om att Gud skulle ingripa i sin rätta tid”. De menade i stället att man måste ”ta till våld mot fienden”, Rom. (New Testament History) De första kristna tänkte annorlunda. ”Att invänta Guds rätta tid” var för dem det enda realistiska alternativet. De var övertygade om att inget annat än ett ingripande från Gud slutgiltigt skulle kunna avlägsna ”den nuvarande tidsperiodens lidanden” och skänka sann frihet för evigt. (Mika 7:7; Habackuk 2:3) Men innan vi går in på hur detta kommer att gå till, skall vi se lite närmare på varför ”skapelsen blev ... lagd under fruktlösheten”.
”Lagd under fruktlösheten”
Här har ordet ”skapelsen” inte betydelsen ”de oskäliga djuren eller den livlösa skapelsen”, som somliga hävdar, skriver Benjamin Wilson i The Emphatic Diaglott, utan i stället ”hela mänskligheten”. (Jämför Kolosserna 1:23.) Det syftar på hela den mänskliga familjen — på alla som längtar efter frihet. Den blev ”lagd under fruktlösheten” på grund av det som våra första föräldrar gjorde. Detta skedde ”inte av [vår] ... egen vilja” eller till följd av vårt eget val. Vi fick ärva det tillstånd vi befinner oss i. Ur biblisk synvinkel hade Rousseau fel när han sade att ”människan föds fri”. Alla föddes vi i slaveri under synd och ofullkomlighet, som slavar i ett system fyllt av missräkningar och fruktlöshet. — Romarna 3:23.
Varför hade det blivit så här? Därför att våra första föräldrar, Adam och Eva, ville bli ”som Gud”, ha fullständig självbestämmanderätt, dvs. själva kunna avgöra vad som är gott och vad som är ont. (1 Moseboken 3:5) De förbigick dock en mycket viktig faktor vad gäller frihet — att endast Skaparen kan äga absolut frihet. Han är universums Suverän. (Jesaja 33:22; Uppenbarelseboken 4:11) Frihet för människor måste innebära en frihet med begränsningar. Det är därför lärjungen Jakob uppmuntrade de kristna på den tiden att låta sig styras av ”den fullkomliga lag, som hör friheten till”. — Jakob 1:25.
Jehova förvisade med all rätt Adam och Eva från sin universella familj, och det ledde till att de så småningom dog. (1 Moseboken 3:19) Men hur är det då med deras avkomlingar? Adam och Eva kunde nu bara förmedla ofullkomlighet, synd och död, men Jehova tillät dem fortfarande, barmhärtigt nog, att föda barn. På så sätt ”spred sig [döden] till alla människor”. (Romarna 5:12) Det är i den bemärkelsen Gud lade ”skapelsen ... under fruktlösheten”.
”Uppenbarandet av Guds söner”
Jehova lade skapelsen under fruktlösheten ”på grundval av hoppet” att den mänskliga familjen en dag skulle få tillbaka sin frihet genom det ”Guds söner” gjorde. Vilka är dessa ”Guds söner”? De är lärjungar till Jesus Kristus, och de är, precis som den övriga ”skapelsen” (dvs. människosläktet), födda i slaveri under synd och ofullkomlighet. Människor har inte genom födseln någon rättmätig plats i Guds rena, fullkomliga och universella familj. Men Jehova har gjort något fantastiskt för dem. Genom Jesu Kristi lösenoffer befriar han dem från deras slaveri under nedärvd synd och förklarar dem ”rättfärdiga”, eller andligt rena. (1 Korinthierna 6:11) Därefter adopterar han dem som ”Guds söner” och återför dem till sin universella familj. — Romarna 8:14–17.
Som Jehovas adopterade söner kommer de att få ett underbart privilegium. De kommer att bli ”präster åt vår Gud, och de skall härska som kungar över jorden” tillsammans med Jesus Kristus i Guds himmelska kungarike eller regering. (Uppenbarelseboken 5:9, 10; 14:1–4) Detta är en regering som har frihetens och rättvisans principer som en fast grundval — inte förtryck eller tyranni. (Jesaja 9:6, 7; 61:1–4) Aposteln Paulus visar att dessa Guds söner är förbundna med Jesus, den sedan länge utlovade ”Abrahams säd”. (Galaterna 3:16, 26, 29) I den egenskapen spelar de en nyckelroll, när det gäller att uppfylla ett löfte som Gud gav sin vän Abraham. Till detta löfte hör att genom Abrahams säd (eller avkomma) kommer ”alla nationer på jorden [sannerligen] att välsigna sig”. — 1 Moseboken 22:18.
Vilken välsignelse kommer de att förmedla till mänskligheten? Guds söner kommer att ta del i att befria hela människosläktet från de fruktansvärda följderna av den adamitiska synden och återföra mänskligheten till fullkomlighet. Människor ”ur alla nationer och stammar och folk” kan välsigna sig genom att utöva tro på Jesu Kristi lösenoffer och genom att underordna sig Guds kungarikes välgörande styre. (Uppenbarelseboken 7:9, 14–17; 21:1–4; 22:1, 2; Matteus 20:28; Johannes 3:16) På så vis kommer ”hela skapelsen” att återigen kunna åtnjuta ”Guds barns härliga frihet”. Detta kommer inte att vara någon begränsad och tillfällig politisk frihet, utan i stället en frihet från allt som har orsakat människosläktet lidande och nöd ända sedan Adam och Eva förkastade Guds suveränitet. Det är inte underligt att aposteln Paulus kunde säga att ”den nuvarande tidsperiodens lidanden inte betyder någonting” jämfört med den ärofulla tjänst som dessa trogna kommer att få utföra!
När kommer ”uppenbarandet av Guds söner” att börja? Inom kort — när Jehova uppenbarar för alla vilka Guds söner är. Detta kommer att äga rum när dessa ”söner”, som har blivit uppväckta till andevärlden, tillsammans med Jesus Kristus får ta del i att rensa jorden från ondska och förtryck i Guds krig, Har-Magedon. (Daniel 2:44; 7:13, 14, 27; Uppenbarelseboken 2:26, 27; 16:16; 17:14; 19:11–21) Vi ser runt omkring oss växande bevis för att vi lever långt framme i ”de sista dagarna” — den tid då Guds tålamod kommer att ta slut, när det gäller uppror och den ondska som det har lett till. — 2 Timoteus 3:1–5; Matteus 24:3–31.
Ja, visst är det så, som aposteln Paulus säger, att ”hela skapelsen fortsätter att sucka tillsammans och lida smärta tillsammans ända till nu” — men inte så länge till. Miljoner som nu lever kommer att få se ”återställelsen av alla de ting som Gud har talat om förr i tiden genom sina heliga profeters mun”, bland annat en återställelse av fred, frihet och rättvisa åt hela människosläktet. — Apostlagärningarna 3:21.
Verklig frihet till slut
Vad måste du göra för att få njuta av denna ”Guds barns härliga frihet”? Jesus Kristus sade: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” (Johannes 8:31, 32) Detta är nyckeln till frihet — att lära sig och sedan lyda Kristi bud och läror. Det ger en viss frihet redan nu, och i en nära framtid kommer det att medföra fullständig frihet under Kristi Jesu styre. Ett förståndigt handlingssätt är att lära känna Jesu ”ord” genom att studera Bibeln. (Johannes 17:3) Bli, liksom de första kristna, aktivt förbunden med församlingen av Kristi sanna lärjungar. Genom att göra det kan du få del av de befriande sanningar som Jehova nu gör tillgängliga genom sin organisation. — Hebréerna 10:24, 25.
Medan du ”avvaktar ... uppenbarandet av Guds söner”, kan du, precis som aposteln Paulus, bygga upp din förtröstan på Kristi skyddande omsorg och stöd, också när lidande och orättvisor verkar vara nästan outhärdliga. Efter att ha talat om uppenbarandet av Guds söner ställer Paulus frågan: ”Vem skall skilja oss från Kristi kärlek? Vedermöda eller trångmål eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd?” (Romarna 8:35) De kristna på Paulus tid var ännu, för att använda Rousseaus ord, ”fjättrade” på grund av krafter som på ett eller annat sätt förtryckte dem och begränsade deras frihet. De blev ”dödade hela dagen” som ”slaktfår”. (Romarna 8:36) Lät de detta tynga ner dem?
”Tvärtom”, skriver Paulus, ”i allt detta avgår vi med fullständig seger genom honom som har älskat oss.” (Romarna 8:37) Hur kunde de första kristna segra, med tanke på allt som de fick utstå? Paulus skriver: ”Jag är övertygad om att varken död eller liv eller änglar eller regeringar eller ting som nu är eller ting som skall komma eller krafter eller höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek som är i Kristus Jesus, vår Herre.” (Romarna 8:38, 39) Du kan också avgå med seger ur vad slags ”vedermöda eller trångmål eller förföljelse” som du än kan få utstå. Guds kärlek är en garanti för att vi snart — ja, mycket snart — kommer att ”göras fria från [allt] slaveri ... och ha Guds barns härliga frihet”.
[Bilder på sidan 6]
”Hela skapelsen fortsätter att sucka tillsammans och lida smärta tillsammans ända till nu”
[Bild på sidan 7]
Skapelsen skall göras fri från allt slaveri och ha Guds barns härliga frihet