Vi prisar Jehovas storhet genom att rätta oss efter hans krav
”Jag skall prisa hans storhet med tacksägelse.” (PSALM 69:30)
1. a) Varför förtjänar Jehova att prisas? b) Hur prisar vi honom med tacksägelse?
JEHOVA är den allsmäktige Guden, universums Suverän, Skaparen. Eftersom han är detta, förtjänar hans namn och avsikter att prisas. Att prisa Jehova betyder att högakta honom och att genom ord och handling framhålla hans upphöjda ställning. Att göra detta ”med tacksägelse” kräver att vi alltid är tacksamma för det han gör för oss nu och för vad han skall göra i framtiden. Den inställning vi behöver ha visas i Uppenbarelseboken 4:11, där trogna andeskapelser i himlen förklarar: ”Du är värdig, Jehova, ja vår Gud, att få härligheten och äran och makten, därför att du har skapat alla ting, och på grund av din vilja var de till och blev de skapade.” Hur prisar vi Jehova? Genom att lära känna honom och sedan göra det han kräver av oss. Vi bör känna det alldeles som psalmisten gjorde, när han sade: ”Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud.” (Psalm 143:10)
2. Hur behandlar Jehova dem som prisar honom och dem som inte gör det?
2 Jehova uppskattar dem som prisar honom. Det är därför han är ”deras belönare som uppriktigt söker honom”. (Hebréerna 11:6) Vad är belöningen? Jesus sade i bön till sin himmelske Fader: ”Detta betyder evigt liv, att de fortsätter att inhämta kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Johannes 17:3) Ja, de som ”prisar hans [Jehovas] storhet med tacksägelse” skall ”besitta jorden, och de kommer att bo för evigt på den”. (Psalm 37:29) Å andra sidan ”kommer [det] att visa sig att den som är usel inte har någon framtid”. (Ordspråken 24:20) Och nu, i de sista dagarna, är behovet av att prisa och upphöja Jehova brådskande, eftersom han snart skall tillintetgöra de onda och bevara de rättfärdiga. ”Världen [håller] på att försvinna, och även dess begär, men den som gör Guds vilja, han består för evigt.” (1 Johannes 2:17; Ordspråken 2:21, 22)
3. Varför bör vi ägna uppmärksamhet åt Malakis bok?
3 Jehovas vilja finner vi i Bibeln, för ”hela Skriften är inspirerad av Gud”. (2 Timoteus 3:16) Detta Guds ord innehåller många skildringar som visar hur Jehova välsignar dem som prisar honom och vad som händer dem som inte gör det. En av dessa skildringar gäller vad som ägde rum i Israel under profeten Malakis tid. Omkring år 443 f.v.t., då Nehemja var ståthållare i Juda, skrev Malaki den bok som bär hans namn. Denna kraftfulla och spännande bok innehåller upplysningar och profetior som ”blev nerskrivna till varning för oss, över vilka sluten på tingens ordningar har kommit”. (1 Korinthierna 10:11) Att vi ägnar uppmärksamhet åt Malakis ord kan hjälpa oss att förbereda oss för ”Jehovas stora dag som inger fruktan”, den dag då han tillintetgör denna onda ordning. (Malaki 4:5)
4. Vilka sex punkter får vi uppmärksamheten riktad på i Malaki, kapitel 1?
4 Hur hjälper Malakis bok, som skrevs för mer än 2 400 år sedan, oss på 2000-talet att förbereda oss för Jehovas stora dag som inger fruktan? Det första kapitlet riktar uppmärksamheten på åtminstone sex viktiga punkter när det gäller att vi skall prisa Jehova med tacksägelse för att vinna hans ynnest och evigt liv: 1) Jehova älskar sitt folk. 2) Vi måste visa att vi sätter värde på heliga ting. 3) Jehova förväntar att vi ger honom vårt bästa. 4) Sann tillbedjan motiveras av osjälvisk kärlek, inte av girighet. 5) Den tjänst som är godtagbar för Gud är inte en betungande formsak. 6) Var och en av oss måste avlägga räkenskap inför Gud. Låt oss alltså i denna den första av tre artiklar om Malakis bok granska var och en av de här punkterna när vi gör en närmare undersökning av Malaki, kapitel 1.
Jehova älskar sitt folk
5, 6. a) Varför älskade Jehova Jakob? b) Vad kan vi förvänta om vi efterliknar Jakobs trofasthet?
5 Jehovas kärlek blir klargjord i de första verserna i Malaki. Boken inleds med orden: ”En proklamation: Jehovas ord angående Israel.” Vidare säger Gud: ”Jag har älskat er.” Jehova anför sedan i samma vers ett exempel och säger: ”Jag älskade Jakob.” Jakob var en man som hade tro på Jehova. Med tiden ändrade Jehova Jakobs namn till Israel, och han blev förfader till Israels nation. Det var på grund av att Jakob var en man med tro som Jehova älskade honom. De bland folket som visade Jakobs inställning mot Jehova blev också älskade av honom. (Malaki 1:1, 2)
6 Om vi älskar Jehova och lojalt håller oss till hans folk, kan vi hämta tröst av uttalandet i 1 Samuelsboken 12:22: ”Jehova kommer inte att överge sitt folk, för sitt stora namns skull.” Jehova älskar sitt folk och belönar dem, till slut med evigt liv. Därför läser vi: ”Förtrösta på Jehova och gör det som är gott; bo på jorden och handla i trofasthet. Ha också din rika förnöjelse i Jehova, och han kommer att ge dig de ting ditt hjärta begär.” (Psalm 37:3, 4) Att vi älskar Jehova inbegriper en andra punkt, som vi får vår uppmärksamhet riktad på i Malaki, kapitel 1.
Sätt värde på heliga ting
7. Varför hatade Jehova Esau?
7 När vi läser Malaki 1:2, 3, finner vi att Jehova först säger: ”Jag älskade Jakob” och att han sedan säger: ”Esau har jag hatat.” Vad är orsaken till denna skillnad? Jakob prisade Jehova, men hans tvillingbror, Esau, gjorde inte det. Esau kallades också Edom. I Malaki 1:4 kallas Edoms land ondskans område, och dess invånare ställs under förkastelsedom. Namnet Edom (som betyder ”röd”) fick Esau efter det att han sålt sin förstfödslorätt till Jakob för en enkel rödaktig linsrätt. ”Esau [föraktade] förstfödslorätten”, sägs det i 1 Moseboken 25:34. Aposteln Paulus uppmanade sina medtroende att noga se till att ”det inte finns någon otuktsman eller någon som inte sätter värde på heliga ting, såsom Esau, som i utbyte mot ett enda mål mat gav bort sina rättigheter som förstfödd”. (Hebréerna 12:14–16)
8. Vad gjorde att Paulus liknade Esau vid en otuktsman?
8 Varför förknippade Paulus Esaus handlingar med otukt? Därför att om man har samma inställning som Esau, kan det leda till att man inte sätter värde på heliga ting. Det kan i sin tur resultera i allvarliga synder, som otukt. Därför skulle var och en av oss kunna fråga sig: ”Känner jag mig ibland frestad att byta bort min kristna arvedel – evigt liv – mot något lika förgängligt som en enkel linsrätt? Föraktar jag heliga ting, utan att jag kanske ens inser det?” Esau hade en otålig önskan att tillfredsställa ett fysiskt begär. Han sade till Jakob: ”Ge mig kvickt, är du snäll, en munfull av det röda.” (1 Moseboken 25:30) Tyvärr har vissa av Guds tjänare i själva verket sagt: ”Kvickt! Varför vänta på ett ärbart äktenskap?” Ett begär efter sexuell tillfredsställelse till vilket pris som helst har blivit deras linsrätt.
9. Hur kan vi fortsätta att vördnadsfullt frukta Jehova?
9 Må vi aldrig förakta heliga ting genom att ringakta kyskhet, ostrafflighet och vårt andliga arv. Låt oss i stället för att vara som Esau likna den trogne Jakob och fortsätta att vördnadsfullt frukta Gud genom att sätta stort värde på heliga ting. Hur kan vi göra detta? Genom att vara noga med att rätta oss efter Guds krav. Det här för oss logiskt in på en tredje punkt som framhävs i Malakis första kapitel. Vilken punkt är det?
Vi ger Jehova vårt bästa
10. På vilket sätt föraktade prästerna Jehovas bord?
10 Judas präster som tjänade i templet i Jerusalem på Malakis tid frambar verkligen inte de bästa offren till Jehova. Malaki 1:6–8 säger: ”’En son, han ärar sin far och en tjänare sin store herre. Om jag alltså är en far, var är då den ära som tillkommer mig? Och om jag är en stor herre, var är då fruktan för mig?’ har härars Jehova sagt till er, o ni präster som föraktar mitt namn.” ”På vilket sätt har vi föraktat ditt namn?” frågade prästerna. ”Genom att frambära befläckat bröd på mitt altare”, svarade Jehova. ”På vilket sätt har vi befläckat dig?” frågade prästerna. Då sade Jehova till dem: ”Genom att ni säger: ’Jehovas bord är föraktligt.’” De här prästerna visade att de föraktade Jehovas bord varje gång de frambar ett bristfälligt offer och sade: ”Det är inget uselt.”
11. a) Vad sade Jehova om oacceptabla offer? b) På vilket sätt var folket i allmänhet skyldigt?
11 Jehova argumenterade då med avseende på sådana oacceptabla offer: ”För fram det till din ståthållare, det ber jag dig. Kommer han att finna välbehag i dig, eller kommer han att ta emot dig välvilligt?” Nej, deras ståthållare skulle inte finna välbehag i en sådan gåva. Hur skulle då universums Suverän kunna ta emot defekta offerdjur! Men det var inte bara prästerna som handlade fel. Det är sant att de visade förakt för Jehova genom att frambära sådana offer. Men var folket i allmänhet utan skuld? Nej, verkligen inte! Det var de som hade utvalt dessa blinda, halta och sjuka djur och hade fört dem till prästerna för att offras åt Jehova. Vilken synd!
12. Hur får vi hjälp att ge Jehova vårt bästa?
12 Att vi ger Jehova vårt bästa är ett sätt att visa att vi verkligen älskar honom. (Matteus 22:37, 38) Till skillnad från de egensinniga prästerna på Malakis tid förmedlar Jehovas organisation i vår tid omfattande biblisk undervisning som hjälper oss att rätta oss efter Jehovas krav och därigenom prisa honom med tacksägelse. Nära besläktat med detta är en fjärde viktig punkt som vi kan finna i kapitel 1 i Malakis bok.
Sann tillbedjan motiveras av kärlek, inte av girighet
13. Vad gjorde prästerna som visar att de drevs av girighet?
13 Prästerna på Malakis tid var själviska, kärlekslösa och penninghungriga. Hur vet vi det? Malaki 1:10 säger: ”’Vem är det också bland er som kommer att stänga dörrarna? Och ni kommer inte att tända upp eld på mitt altare – för ingenting. Inget behag har jag till er’, har härars Jehova sagt, ’och i offergåvan av er hand finner jag inget välbehag.’” Ja, dessa giriga präster tog betalt till och med för de enklaste tempeltjänsterna – de krävde betalt för att stänga dörrar och tända upp eld på altaret! Det är inte att undra på att Jehova inte fann välbehag i de offer som de bar fram!
14. Varför kan vi säga att Jehovas vittnen drivs av kärlek?
14 Den girighet och själviskhet som de syndfulla prästerna i det forntida Jerusalem visade kan påminna oss om det vi läser i Guds ord om att de som är giriga ”inte skall ärva Guds kungarike”. (1 Korinthierna 6:9, 10) Och när vi tänker på de här prästernas själviska handlingssätt, ökar vår uppskattning av Jehovas vittnens världsvida predikoarbete. Det är frivilligt, och vi tar aldrig betalt för någon del av vår tjänst. Nej, ”vi är inte försäljare av Guds ord”. (2 Korinthierna 2:17) Liksom Paulus kan var och en av oss uppriktigt säga: ”Kostnadsfritt med glädje förkunnade [jag] Guds goda nyheter för er.” (2 Korinthierna 11:7) Lägg märke till att Paulus förkunnade de goda nyheterna med glädje. Det för tankarna till en femte punkt som vi blir uppmärksammade på i Malaki, kapitel 1.
Tjänst för Gud är inte en betungande formsak
15, 16. a) Vilken inställning hade prästerna när det gällde att frambära offer? b) Hur frambär Jehovas vittnen sina offer?
15 De trolösa prästerna i det forntida Jerusalem såg detta att frambära offer som en tröttsam ceremoni. Det var en börda för dem. Enligt Malaki 1:13 sade Gud till dem: ”Ni har sagt: ’Se! Vilken möda!’ och ni har gjort så att man fnyser åt det.” De här prästerna fnyste åt, eller föraktade, Guds heliga ting. Må vi be att vi själva aldrig blir som de. Låt oss i stället alltid visa den anda som framgår av orden i 1 Johannes 5:3: ”Detta är vad kärleken till Gud innebär: att vi håller hans bud; och ändå är hans bud inte betungande.”
16 Må vi alltså känna glädje över att få frambära andliga offer till Gud och aldrig se det som en tröttsam börda. Må vi ge akt på de profetiska orden: ”Säg till honom [Jehova], ni alla: ’Må du förlåta missgärning; och ta emot vad gott är, och vi skall i gengäld frambära våra läppars ungtjurar.’” (Hosea 14:2) Uttrycket ”våra läppars ungtjurar” syftar på andliga offer, de ord vi talar för att prisa Jehova och berätta om hans uppsåt. I Hebréerna 13:15 sägs det: ”Låt oss alltid genom honom [Jesus Kristus] frambära till Gud ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn.” Ja, vi är mycket glada över att våra andliga offer inte bara är en formsak, utan att de är helhjärtade uttryck för vår kärlek till Gud! Det här för oss vidare till en sjätte punkt som vi kan urskilja i Malakis första kapitel.
Var och en måste avlägga räkenskap
17, 18. a) Varför förbannade Jehova den som handlade illistigt? b) Vad hade de som handlade illistigt inte tagit med i beräkningen?
17 De som levde på Malakis tid var personligen ansvariga för sina gärningar, och det är vi också. (Romarna 14:12; Galaterna 6:5) Därför sägs det i Malaki 1:14: ”Förbannad är den som handlar illistigt, när det i hans hjord finns ett [felfritt] handjur och han gör ett löfte och offrar ett fördärvat djur åt Jehova.” En man som ägde en hjord hade många djur. Han ägde inte bara ett enstaka djur – låt säga ett enda får – så att han inte hade något val. När han skulle välja ett djur att offra, behövde han inte ta ett som var blint, halt eller sjukt. Om han ändå valde ett sådant defekt djur, skulle det visa att han föraktade Jehovas offeranordning, för en man som ägde en hjord kunde självfallet finna ett djur som inte hade sådana defekter.
18 Det fanns alltså goda skäl till att Jehova förbannade den illistige som hade ett lämpligt handjur men förde fram – eller kanske måste släpa fram – ett blint, halt eller sjukt djur till prästen som offer. I Malakis profetia ges det ändå inte ens en antydan om att någon av prästerna citerade Moses lag där det sägs att defekta djur inte var godtagbara. (3 Moseboken 22:17–20) Alla förnuftiga människor insåg att det skulle ha gått dem illa, om de hade försökt lura på ståthållaren en sådan gåva. Men i verkligheten hade de att göra med universums Suverän, Jehova, som är mycket, mycket större än någon mänsklig ståthållare. Malaki 1:14 uttrycker det så här: ”’Jag är en stor Kung’, har härars Jehova sagt, ’och mitt namn kommer att inge fruktan bland nationerna.’”
19. Vad längtar vi efter, och vad bör vi göra?
19 Som Guds lojala tjänare längtar vi efter den dag då hela mänskligheten ärar den store Kungen, Jehova. Vid den tiden kommer ”jorden ... sannerligen att vara full av Jehovas kunskap, liksom vattenmassorna täcker havets botten”. (Jesaja 11:9) Men låt oss fram till den dagen göra vårt bästa för att rätta oss efter Jehovas krav genom att efterlikna psalmisten, som sade: ”Jag skall prisa hans storhet med tacksägelse.” (Psalm 69:30) För att vi skall lyckas med det ger Malakis profetia ytterligare råd som vi kan ha nytta av. Låt oss därför med hjälp av de följande två artiklarna ägna noggrann uppmärksamhet åt de övriga delarna av Malakis bok.
Minns du?
• Varför bör vi prisa Jehova?
• Varför var de prästerliga offren på Malakis tid oacceptabla för Jehova?
• Hur frambär vi åt Jehova ett offer av lovprisning?
• Vad bör vara motivet för sann tillbedjan?
[Bild på sidan 9]
Malakis profetia pekade fram emot vår tid
[Bild på sidan 10]
Esau satte inte värde på heliga ting
[Bild på sidan 11]
Prästerna och folket frambar oacceptabla offer
[Bild på sidan 12]
Över hela världen frambär Jehovas vittnen villigt lovprisningens offer