Varför bör vi be oupphörligt?
”Be oupphörligt. Tacka Gud i förbindelse med allting.” (1 THESSALONIKERNA 5:17, 18)
1, 2. Hur visade Daniel att han satte värde på bönens privilegium, och vilken verkan hade detta på hans relation till Gud?
PROFETEN Daniel hade för vana att be till Gud tre gånger om dagen. Han brukade falla på knä vid fönstret i sin takkammare, som vette mot Jerusalem, och frambära sina vädjanden. (1 Kungaboken 8:46–49; Daniel 6:10) Inte ens när ett kungligt påbud förbjöd vädjanden till någon annan än Darius, den mediske kungen, sviktade Daniel för ett ögonblick. Oavsett om hans liv var i fara eller inte, bad denne bönens man enträget och oupphörligt till Jehova.
2 Hur betraktade Jehova Daniel? När ängeln Gabriel kom för att ge svar på en av Daniels böner, beskrev han profeten som ”en mycket önskvärd man” eller en som var ”högt älskad”. (Daniel 9:20–23, Bibel 2000) I Hesekiels profetia omtalade Jehova Daniel som en rättfärdig man. (Hesekiel 14:14, 20) Det är tydligt att Daniels böner med åren ledde till en nära relation till hans Gud, något som erkändes också av Darius. (Daniel 6:16)
3. Hur kan bönen hjälpa oss att bevara ostraffligheten, enligt vad som visas av en viss missionärs upplevelser?
3 Regelbunden bön kan också hjälpa oss att möta svåra provsättningar. Tänk till exempel på Harold King, en missionär i Kina som dömdes till fem års fängelse i ensamcell. Om sina upplevelser sade broder King: ”Jag var visserligen isolerad från mina medmänniskor, men ingen kunde isolera mig från Gud. ... Fördenskull knäföll jag i min cell, så att envar som gick förbi celldörren kunde se mig, och detta gjorde jag tre gånger om dagen, varvid jag bad högt, i det att jag påminde mig Daniel, som Bibeln berättar om. ... Det verkade som om Guds ande vid sådana tillfällen vägledde mina tankar, så att jag tänkte på det som är till största nytta, och jag fick en känsla av stort sinneslugn. Vilken andlig styrka och tröst medförde inte bönen för mig!”
4. Vilka frågor angående bön kommer vi att begrunda i denna artikel?
4 Bibeln säger: ”Be oupphörligt. Tacka Gud i förbindelse med allting.” (1 Thessalonikerna 5:17, 18) Låt oss, med tanke på detta råd, begrunda följande frågor: Varför bör vi ägna uppmärksamhet åt våra böner? Vilka skäl har vi att ständigt närma oss Jehova? Och vad bör vi göra, om vi på grund av våra tillkortakommanden känner oss ovärdiga att be till Gud?
Bygg upp vänskap genom bön
5. Vilken unik vänskap hjälper bönen oss att få?
5 Skulle du vilja att Jehova tänkte på dig som en vän? Han talade om patriarken Abraham på det sättet. (Jesaja 41:8; Jakob 2:23) Jehova vill att vi skall utveckla detta slag av relation till honom. Han uppmanar oss i själva verket att närma oss honom. (Jakob 4:8) Bör inte denna uppmaning få oss att reflektera över den unika anordning som bönen utgör? Tänk på hur svårt det är att få tid för ett sammanträffande med en myndighetsperson i en betydelsefull ställning – för att inte tala om att bli hans vän! Men universums Skapare uppmuntrar oss att fritt nalkas honom i bön närhelst vi vill eller behöver göra det. (Psalm 37:5) Att vi ber oupphörligt hjälper oss att ha en nära vänskap med Jehova.
6. Vad lär oss Jesu exempel om behovet av att ”be oavbrutet”?
6 Men hur lätt kan vi inte försumma att be! Att bara ta itu med det dagliga livets påfrestningar kan ta så mycket av vår uppmärksamhet att vi inte gör någon ansträngning att tala med Gud. Jesus uppmuntrade sina lärjungar att ”be oavbrutet”, och han gjorde själv det. (Matteus 26:41) Trots att han konstant var upptagen från morgon till kväll, avsatte han tid till att tala med sin himmelske Fader. Ibland steg Jesus upp ”tidigt på morgonen, medan det ännu var mörkt”, i avsikt att be. (Markus 1:35) Vid andra tillfällen drog han sig tillbaka till ett ensligt ställe mot slutet av dagen för att tala med Jehova. (Matteus 14:23) Jesus tog sig alltid tid till att be, och det bör vi också göra. (1 Petrus 2:21)
7. Vilka omständigheter bör få oss att tala med vår himmelske Fader varje dag?
7 Passande stunder för enskild bön erbjuder sig många gånger varje dag då vi ställs inför problem, möter frestelser och fattar beslut. (Efesierna 6:18) När vi söker Guds vägledning i alla livets sidor, kommer vår vänskap med honom helt visst att växa. Om två vänner tillsammans möter problem, blir då inte vänskapsbanden mellan dem starkare? (Ordspråken 17:17) Det är på samma sätt när vi förlitar oss på Jehova och får erfara hans hjälp. (2 Krönikeboken 14:11)
8. Vad lär vi av Nehemjas, Jesu och Hannas exempel om längden på våra personliga böner?
8 Vi kan verkligen vara glada att Gud inte sätter någon gräns för hur länge eller hur ofta vi kan tala med honom i bön! Nehemja frambar snabbt en tyst bön innan han framställde en vädjan till Persiens kung. (Nehemja 2:4, 5) Jesus frambar också en kort bön när han begärde att Jehova skulle ge honom kraft att uppväcka Lasarus. (Johannes 11:41, 42) Hanna, å andra sidan, ”bad länge inför Jehova”, när hon utgöt sitt hjärta för honom. (1 Samuelsboken 1:12, 15, 16) Våra personliga böner kan vara korta eller långa i enlighet med behovet och omständigheterna.
9. Varför bör våra böner inbegripa lovprisning och tacksägelser för allt det Jehova gör för oss?
9 Många böner som är återgivna i Bibeln ger uttryck åt djup uppskattning av Jehovas suveräna ställning och hans underbara gärningar. (2 Moseboken 15:1–19; 1 Krönikeboken 16:7–36; Psalm 145) I en syn ser aposteln Johannes de 24 äldste – det fullständiga antalet smorda kristna i deras himmelska ställning – lovprisa Jehova med orden: ”Du är värdig, Jehova, ja vår Gud, att få härligheten och äran och makten, därför att du har skapat alla ting, och på grund av din vilja var de till och blev de skapade.” (Uppenbarelseboken 4:10, 11) Också vi har skäl att regelbundet lovprisa Skaparen. Tänk hur lyckliga föräldrar blir när deras barn tackar dem av hjärtat för något som de har gjort för dem! Att vi med uppskattning tänker på Jehovas uttryck för godhet och visar djup tacksamhet för det han gör är ett utmärkt sätt att förbättra våra böner.
”Be oupphörligt” – Varför?
10. Vilken del har bönen i att stärka vår tro?
10 Regelbunden bön har stor betydelse för vår tro. Sedan Jesus illustrerat behovet av att ”alltid be och att inte ge upp”, ställde han frågan: ”Skall Människosonen ändå, när han kommer, verkligen finna tron på jorden?” (Lukas 18:1–8) Meningsfull bön som kommer från hjärtat bygger upp tron. När patriarken Abraham höll på att bli gammal och han ännu inte hade fått någon avkomling, talade han med Gud om saken. I sitt svar uppmanade Jehova honom först att se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om han möjligtvis kunde det. Sedan försäkrade Gud Abraham: ”Så kommer din säd att bli.” Vad blev resultatet? Abraham ”satte tro till Jehova; och han började tillräkna honom det som rättfärdighet”. (1 Moseboken 15:5, 6) Om vi öppnar vårt hjärta för Jehova i bön, godtar hans försäkringar från Bibeln och lyder honom, kommer han att stärka vår tro.
11. Hur kan bön hjälpa oss att hantera problem?
11 Bönen kan också hjälpa oss att hantera problem. Är vår livssituation betungande och de omständigheter vi befinner oss i svåra? Bibeln uppmanar oss: ”Kasta din börda på Jehova, och han för sin del kommer att stödja dig. Aldrig kommer han att tillåta att den rättfärdige vacklar.” (Psalm 55:22) När vi står inför svåra avgöranden, kan vi följa Jesu exempel. Han tillbringade en hel natt i bön innan han utsåg sina 12 apostlar. (Lukas 6:12–16) Och natten före sin död bad Jesus så intensivt att ”hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på marken”. (Lukas 22:44) Vad blev resultatet? ”Han blev gynnsamt hörd för sin gudsfruktans skull.” (Hebréerna 5:7) Våra innerliga och oupphörliga böner kommer att hjälpa oss att klara av stressfyllda situationer och svåra provsättningar.
12. Hur belyser bönen Jehovas personliga intresse för oss?
12 Ett annat skäl vi har till att närma oss Jehova genom bön är att han i sin tur närmar sig oss. (Jakob 4:8) När vi öppnar vårt hjärta för Jehova i bön, känner vi då inte att han är intresserad av våra behov och att han ömt vårdar sig om oss? Vi känner Guds kärlek på ett mycket personligt sätt. Jehova har inte överlåtit på någon annan ansvaret att lyssna på de böner som hans tjänare riktar till honom som sin himmelske Fader. (Psalm 66:19, 20; Lukas 11:2) I hans ord får vi uppmaningen: ”Kasta allt ert bekymmer på honom, eftersom han bryr sig om er.” (1 Petrus 5:6, 7)
13, 14. Vilka skäl att be oavbrutet har vi?
13 Bön kan ingjuta i oss större nitälskan för den offentliga förkunnartjänsten och stärka oss när likgiltighet eller motstånd kan göra att vi känner att vi vill sluta upp. (Apostlagärningarna 4:23–31) Bönen kan också skydda oss mot ”Djävulens onda anslag”. (Efesierna 6:11, 17, 18) När vi kämpar för att klara av dagliga provsättningar, kan vi hela tiden be Gud stärka oss. Jesu mönsterbön inbegriper en begäran om att Jehova skall ”befria oss från den onde”, Satan, Djävulen. (Matteus 6:13)
14 Om vi fortsätter att be om hjälp att behärska våra syndiga böjelser, kommer vi att erfara Jehovas hjälpande hand. Vi har denna försäkran: ”Gud är trofast, och han skall inte låta er bli frestade utöver vad ni kan tåla, utan tillsammans med frestelsen skall han också bereda utvägen, så att ni kan uthärda den.” (1 Korinthierna 10:13) Aposteln Paulus fick själv erfara Jehovas styrkande omvårdnad i en mängd olika omständigheter. ”Allt har jag styrka till på grund av honom som ger mig kraft”, skrev han. (Filipperna 4:13; 2 Korinthierna 11:23–29)
Var ihärdig i bön trots tillkortakommanden
15. Vad kan hända om vårt uppförande inte är i enlighet med Guds normer?
15 För att våra böner skall bli gynnsamt hörda, får vi inte förkasta rådet i Guds ord. ”Vad vi än ber om skall vi få av honom”, skrev aposteln Johannes, ”därför att vi håller hans bud och gör de ting som är behagliga i hans ögon.” (1 Johannes 3:22) Men hur är det om vårt uppförande inte är i enlighet med Guds normer? Adam och Eva gömde sig sedan de syndat i Edens trädgård. Vi kan också känna oss benägna att gömma oss ”undan Jehova Guds ansikte” och sluta upp att be. (1 Moseboken 3:8) ”Jag har lagt märke till att det första orätta steg som tas av dem som glider bort från Jehova och hans organisation nästan alltid är att de slutar upp att be”, säger Klaus, en erfaren resande tillsyningsman. (Hebréerna 2:1) Så var det med José Ángel. Han säger: ”I nästan åtta år hände det sällan att jag bad till Jehova. Jag kände mig inte värdig att tala med honom, trots att jag fortfarande betraktade honom som min himmelske Fader.”
16, 17. Ge exempel på hur regelbunden bön kan hjälpa oss att övervinna andlig svaghet.
16 Somliga av oss kan anse sig ovärdiga att be på grund av andlig svaghet eller därför att de har handlat orätt. Men det är just då som vi behöver utnyttja anordningen med bön helt och fullt. Jona flydde från sitt uppdrag. Han berättar så här om sin reaktion: ”Ur mitt trångmål ropade jag till Jehova, och han började svara mig. Från Sheols buk ropade jag på hjälp. Du hörde min röst.” (Jona 2:2) Jona bad, Jehova besvarade hans bön, och Jona återhämtade sig i andligt avseende.
17 José Ángel bad också innerligt om hjälp. Han påminner sig: ”Jag öppnade mitt hjärta och bad Gud förlåta mig. Och han hjälpte mig verkligen. Jag tror inte att jag skulle ha kommit tillbaka till sanningen utan bönens hjälp. Jag ber nu regelbundet varje dag, och jag ser fram emot de här tillfällena.” Vi bör alltid känna oss fria att tala öppet med Gud om våra misstag och ödmjukt be om hans förlåtelse. När kung David bekände sina överträdelser, förlät Jehova honom hans synder. (Psalm 32:3–5) Jehova vill hjälpa oss, inte fördöma oss. (1 Johannes 3:19, 20) Och böner framförda av de äldste i församlingen kan hjälpa oss andligen, eftersom sådana vädjanden har ”mycken kraft”. (Jakob 5:13–16)
18. Vilken förtröstan kan Guds tjänare hysa oavsett hur långt de kan ha avvikit?
18 Vilken far skulle visa ifrån sig en son som ödmjukt vänder sig till honom för att få hjälp och råd sedan han begått ett misstag? Liknelsen om den förlorade sonen visar att hur långt vi än har avvikit, så gläder sig vår himmelske Fader när vi återvänder till honom. (Lukas 15:21, 22, 32) Jehova uppmanar alla som har syndat att anropa honom, ”ty han kommer att förlåta i rikt mått”. (Jesaja 55:6, 7) Trots att David begått flera grova synder, anropade han Jehova och sade: ”Låna verkligen ditt öra, o Gud, till min bön; och göm dig inte för min begäran om ynnest.” Han sade också: ”Kväll och morgon och middag kan jag inte annat än ge uttryck åt bekymmer, och jag jämrar mig, och ... [Jehova] hör min röst.” (Psalm 55:1, 17) Tänk så lugnande!
19. Varför bör vi inte dra slutsatsen att till synes obesvarade böner är ett bevis för att Gud inte ger sitt godkännande?
19 Hur är det då om vår vädjan inte får något omedelbart svar? Då måste vi se till att vår begäran är i harmoni med Jehovas vilja och frambärs i Jesu namn. (Johannes 16:23; 1 Johannes 5:14) Lärjungen Jakob syftade på vissa kristna vars böner förblev obesvarade därför att de bad ”med orätt uppsåt”. (Jakob 4:3) Å andra sidan bör vi inte snabbt dra slutsatsen att till synes obesvarade böner alltid är bevis för att Gud inte ger sitt godkännande. Jehova kan ibland låta trogna tillbedjare fortsätta att under en tid be om en sak innan hans svar blir uppenbart. ”Fortsätt med att be, så skall det ges åt er”, sade Jesus. (Matteus 7:7) Vi behöver alltså ”vara ihärdiga i bönen”. (Romarna 12:12)
Be regelbundet
20, 21. a) Varför behöver vi be oupphörligt i dessa ”sista dagar”? b) Vad kommer vi att få när vi dagligen närmar oss Jehovas oförtjänta omtankes tron?
20 Påtryckningar och problem förekommer mer och mer i dessa ”sista dagar”, som kännetecknas av ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. (2 Timoteus 3:1) Och provsättningar kan lätt uppta våra sinnen. Våra oupphörliga böner kommer emellertid att hjälpa oss att se till att vårt liv är inriktat på andliga ting trots ihållande problem, frestelser och modfälldhet. Våra dagliga böner till Jehova kan ge det så viktiga stöd vi behöver.
21 Jehova, ”som hör bön”, är aldrig för upptagen för att lyssna till oss. (Psalm 65:2) Låt oss aldrig bli för upptagna för att tala med honom. Vår vänskap med Gud är det värdefullaste vi har. Vi bör se till att vi aldrig tar den som något självklart. ”Låt oss därför med ett fritt och öppet tal gå fram till den oförtjänta omtankens tron, för att kunna få barmhärtighet och finna oförtjänt omtanke till hjälp i rätt tid.” (Hebréerna 4:16)
Hur skulle du svara?
• Vad lär vi av profeten Daniel om bönens värde?
• Hur kan vi stärka vår vänskap med Jehova?
• Varför bör vi be oupphörligt?
• Varför bör känslan att vi är ovärdiga inte hindra oss från att be till Jehova?
[Bild på sidan 16]
Nehemja frambar tyst en kort bön innan han talade till kungen
[Bild på sidan 17]
Hanna ”bad länge inför Jehova”
[Bilder på sidan 18]
Jesus bad hela natten innan han utsåg sina 12 apostlar
[Bilder på sidan 20]
Tillfällen att be erbjuder sig hela dagen