Rebecka – en driftig kvinna som fruktade Gud

TÄNK dig att du skulle välja en hustru åt din son. Vad slags person skulle du välja? Vilka egenskaper skulle hon ha? Skulle du försöka hitta någon som var vacker, intelligent, vänlig och flitig? Eller vad skulle du i första hand titta efter?

Abraham stod inför ett sådant dilemma. Jehova hade lovat att hans avkomlingar skulle bli rikligen välsignade genom hans son Isak. När vi kommer in i skildringen är Abraham gammal, men hans son är fortfarande ogift. (1 Moseboken 12:1–3, 7; 17:19; 22:17, 18; 24:1) Eftersom Isak skulle komma att få del av välsignelserna tillsammans med en hustru som han ännu inte hade och deras eventuella barn, gör Abraham anordningar för att hitta en passande hustru åt Isak. Först och främst måste hon tjäna Jehova. Eftersom det inte finns någon sådan kvinna i Kanaan, där Abraham bor, måste han söka någon annanstans. Valet faller slutligen på Rebecka. Hur hittade han henne? Är hon en andlig kvinna? Vad kan vi lära oss av att begrunda hennes exempel?

Sökandet efter en kvinna med rätt egenskaper

Abraham skickar i väg sin äldste tjänare, troligen Elieser, till det avlägsna Mesopotamien för att välja ut en hustru åt Isak bland sina släktingar, som också är tillbedjare av Jehova. Det är en så allvarlig angelägenhet att Elieser får svära på att inte ta en kanaaneisk kvinna som hustru åt Isak. Det är värt att lägga märke till att Abraham insisterar på detta. (1 Moseboken 24:2–10)

När Elieser kommit fram till staden där Abrahams släktingar bor, tar han sina tio kameler till en vattenbrunn. Tänk dig in i situationen! Det är kväll, och Elieser ber: ”Här står jag vid en vattenkälla, och döttrarna till stadens män kommer ut för att hämta upp vatten. Vad som skall inträffa är att den unga kvinna som jag säger så här till: ’Var snäll och sänk din vattenkruka, så att jag kan dricka’, och som då säger: ’Drick, och jag skall också ge dina kameler vatten’, henne är det du har bestämt åt din tjänare, åt Isak.” (1 Moseboken 24:11–14)

Alla kvinnorna där i området var troligen väl medvetna om att en törstig kamel kan dricka stora mängder (upp till 100 liter) vatten. Så en kvinna som erbjöd sig att vattna tio kameler måste vara inställd på hårt arbete. En sådan arbetsinsats, med andra som står vid sidan om utan att erbjuda sin hjälp, skulle vara ett tydligt bevis på hennes driftighet, tålamod, ödmjukhet och godhjärtenhet mot både människor och djur.

Vad händer nu? ”Innan han hade slutat att tala, se, då kom Rebecka, som hade fötts åt Betuel, son till Milka, Abrahams bror Nahors hustru, gående ut, och hon hade sin vattenkruka på axeln. Och den unga kvinnan hade ett mycket tilldragande utseende; hon var jungfru, ... och hon gick ner till källan och fyllde sin vattenkruka och kom sedan upp. Genast sprang tjänaren emot henne och sade: ’Var snäll och ge mig en klunk vatten ur din kruka.’ Då sade hon: ’Drick, min herre.’ Så lyfte hon snabbt ner krukan på handen och gav honom att dricka.” (1 Moseboken 24:15–18)

Har Rebecka de rätta egenskaperna?

Rebecka är sondotter till Abrahams bror, och förutom att hon är vacker är hon också blygsam och ärbar. Hon drar sig inte för att tala med en främling, men hon är ändå inte otillbörligt familjär. När Elieser ber om något att dricka, är hon tillmötesgående mot honom. Det är bara vad som kan förväntas, eftersom det är en gest av normal hövlighet. Hur skall det gå med den andra delen av provet?

Rebecka säger: ”Drick, min herre.” Men hon nöjer sig inte med det, utan säger vidare: ”Jag skall hämta upp vatten åt dina kameler också, tills de har druckit färdigt.” Hon erbjuder mer än vad som normalt skulle kunna förväntas. Glatt och villigt tömmer hon sin kruka i vattenhon och springer gång på gång till brunnen för att hämta upp vatten, ända tills alla kameler har fått vatten. Hon är full av iver och energi. Och det sägs i skildringen att mannen hela tiden betraktar henne med förundran. (1 Moseboken 24:19–21)

När Elieser får reda på att den unga kvinnan är släkt med Abraham, kastar han sig ner inför Jehova och tackar honom. Han hör sig för om det finns möjlighet för honom och hans sällskap att övernatta i hennes fars hus. Rebecka ger ett jakande svar och springer hem och berättar om besökarna. (1 Moseboken 24:22–28)

När Rebeckas bror, Laban, och hennes far, Betuel, har hört Eliesers berättelse, inser de att det här är väglett av Gud. Rebecka är utan tvivel bestämd för Isak. ”Ta henne och gå”, säger de, ”och låt henne bli hustru åt din herres son, så som Jehova har talat.” Vad tycker Rebecka om det här? På frågan om hon är villig att resa med en gång, svarar hon med ett ord som på hebreiska betyder: ”Jag är villig att ge mig av.” Hon är inte tvungen att säga ja till det här giftermålsanbudet. Abraham hade gjort klart för Elieser att han skulle befrias från sin ed ”om kvinnan inte är villig att följa med”. Men även Rebecka ser Guds vägledning i den här frågan. Så utan att tveka lämnar hon sin familj för att gifta sig med en man som hon aldrig har träffat. Hennes modiga beslut är ett enastående bevis på tro. Hon är verkligen det rätta valet! (1 Moseboken 24:29–59)

När Rebecka möter Isak, täcker hon sig med en slöja för att visa sin undergivenhet. Isak tar henne till hustru, och det är säkert hennes goda egenskaper som får honom att fatta kärlek till henne. (1 Moseboken 24:62–67)

Tvillingsöner

Rebecka är barnlös i omkring 19 år. Hon blir till slut gravid med tvillingar. Men graviditeten är besvärlig, för barnen kämpar i hennes moderliv och får henne att ropa högt till Gud. Vi kan göra likadant i svåra situationer. Jehova lyssnar till Rebecka och inger henne lugn. Hon skall bli mor till två nationer, och ”den äldre skall tjäna den yngre”. (1 Moseboken 25:20–26)

De här orden är nog inte den enda orsaken till att Rebecka älskar sin yngre son, Jakob, mer. Pojkarna är olika. Jakob är ”klanderfri”, men Esau har en sådan nonchalant inställning till andliga ting att han för ett mål mat säljer sin förstfödslorätt, sin rätt att ärva Guds löften, till Jakob. Esaus äktenskap med två hettitiska kvinnor visar likgiltighet – ja till och med förakt – för andliga värderingar och orsakar hans föräldrar stor sorg. (1 Moseboken 25:27–34; 26:34, 35)

Jakob får till slut välsignelsen

Bibeln avslöjar inte om Isak känner till att Esau skall bli tvungen att tjäna Jakob. I vilket fall som helst vet både Rebecka och Jakob att välsignelsen tillhör honom. Rebecka börjar omedelbart agera, då hon hör att Isak har för avsikt att välsigna Esau när han kommer in med en måltid tillagad av villebråd som han själv jagat. Hon visar samma beslutsamhet och iver som karakteriserade henne i ungdomen. Hon ”befaller” Jakob att hämta två killingar. Hon skall laga till en måltid som hennes man tycker om. Sedan måste Jakob låtsas vara Esau för att få välsignelsen. Jakob protesterar. Hans far kommer säkert att avslöja knepet och förbanna honom! Rebecka insisterar. ”Förbannelsen som skulle drabba dig må komma över mig, min son”, säger hon. Därefter lagar hon till måltiden, klär Jakob så att han liknar Esau och skickar in honom till sin man. (1 Moseboken 27:1–17)

Det sägs inget om varför Rebecka handlar på det här sättet. Många fördömer hennes handlingssätt, men det gör inte Bibeln och inte heller Isak, när han upptäcker att det är Jakob som har fått välsignelsen. I stället utökar Isak välsignelsen. (1 Moseboken 27:29; 28:3, 4) Rebecka vet vad Jehova har förutsagt om hennes söner. Hon vidtar därför åtgärder för att Jakob verkligen skall få den välsignelse som rätteligen tillhör honom. Uppenbarligen är det här i harmoni med Jehovas vilja. (Romarna 9:6–13)

Jakob skickas till Haran

Rebecka förekommer nu Esau genom att uppmana Jakob att fly och stanna borta till dess hans brors vrede har gått över. Hon söker Isaks medgivande till sin plan men undviker kärleksfullt att säga något om Esaus raseri. I stället vädjar hon taktfullt till sin man genom att uttrycka sin oro för att Jakob skulle komma att gifta sig med en kanaaneiska. Bara tanken på det räcker för att Isak skall uppmana Jakob att undvika ett sådant äktenskap och skicka i väg honom till Rebeckas familj för att finna en gudfruktig kvinna. Det finns inget skrivet som visar om Rebecka någonsin träffade Jakob igen, men hennes gärningar ledde verkligen till stora välsignelser för Israels framtida nation. (1 Moseboken 27:43–28:2)

Det vi känner till om Rebecka får oss att respektera henne. Hon var mycket vacker, men hennes verkliga skönhet låg i hennes hängivenhet för Gud. Det var det som Abraham sökte hos en svärdotter. Hennes andra goda personlighetsdrag överträffade troligen allt som han någonsin hade hoppats på. Hennes tro och mod i fråga om att följa Guds vägledning och hennes entusiasm, blygsamhet och stora gästfrihet är egenskaper som alla kristna kvinnor bör efterlikna. Det här är egenskaper som Jehova själv önskar se hos en verkligt föredömlig kvinna.