Lyssna till din inre röst
”Folk av nationerna, som är utan [Guds] lag, [gör] av naturen ... vad som hör till lagen.” (ROMARNA 2:14)
1, 2. a) Hur har många handlat därför att de haft omtanke om andra? b) Vilka bibliska exempel finns det på sådana som visat omtanke om andra?
EN 20-årig man som stod på tunnelbaneperrongen fick ett epileptiskt anfall och föll ner på spåret. En man i närheten såg vad som hände, lämnade sina döttrar och hoppade ner. Han drog den sjuke mannen till en fördjupning mellan skenorna och lade sig ovanpå honom för att skydda honom mot tåget som gnisslande stannade ovanför dem. Somliga skulle kalla honom en hjälte, men han sade: ”Man måste göra det som känns rätt. Jag gjorde det därför att jag ville hjälpa honom, inte för att få erkännande och ära.”
2 Du kanske känner någon som tagit stora risker för att hjälpa andra. Många gjorde det under andra världskriget när de gömde främlingar. Tänk också på det som aposteln Paulus och 275 andra fick vara med om när de lidit skeppsbrott vid Malta, nära Sicilien. Lokalbefolkningen kom till de här främlingarnas undsättning och visade ”ovanlig människokärlek”. (Apostlagärningarna 27:27–28:2) Och hur var det med den israelitiska flicka som kanske inte riskerade sitt liv men visade vänlig omtanke om en av de araméer som hade tagit henne till fånga? (2 Kungaboken 5:1–4) Vi kan också tänka på Jesu kända liknelse om den barmhärtige samariern. En präst och en levit brydde sig inte om att hjälpa en halvdöd man som var jude liksom de, men en samarier gjorde stora uppoffringar för att göra det. Den här liknelsen har gjort intryck på människor från många olika kulturer under århundradenas gång. (Lukas 10:29–37)
3, 4. Vad kan sägas om evolutionsteorin med tanke på att många handlar osjälviskt?
3 Vi lever i ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”, och många människor är ”vildsinta” och ”utan kärlek till det goda”. (2 Timoteus 3:1–3) Men ändå kan vi ha sett vänliga handlingar eller själva blivit föremål för sådana. Människors villighet att hjälpa andra, ibland till stor kostnad för dem själva, är så utbredd att somliga menar att den är en del av den mänskliga naturen.
4 En sådan villighet att hjälpa andra, trots att det kan innebära stora uppoffringar, finns hos alla folkgrupper och kulturer, och det strider mot tanken att människan utvecklats genom så kallat naturligt urval där ”de bäst rustade överlever”. Francis S. Collins, en genetiker som ledde den amerikanska regeringens projekt för att försöka kartlägga det mänskliga genomet (DNA), sade: ”Osjälviskheten utgör en stor utmaning för evolutionisten. ... Den kan inte förklaras av enskilda själviska geners drift att föreviga sig själva.” Han sade också: ”Somliga människor uppoffrar sig själva för dem som inte tillhör deras grupp och som de absolut inte har någonting gemensamt med. ... Det verkar inte som om detta kan förklaras med hjälp av en darwinistisk modell.”
”Samvetets röst”
5. Vad har man ofta lagt märke till hos människor?
5 Doktor Collins framhåller en sida av osjälviskheten när han säger: ”Samvetets röst säger åt oss att hjälpa andra även om vi inte får något tillbaka.”a När han nämner ”samvetet” kanske vi kommer att tänka på det som aposteln Paulus skrev: ”När folk av nationerna, som är utan lag, av naturen gör vad som hör till lagen, då är dessa, fastän de är utan lag, sin egen lag. De visar ju att lagens innehåll är skrivet i deras hjärtan, i det att deras samvete vittnar tillsammans med dem och deras egna tankar inbördes anklagar eller också försvarar dem.” (Romarna 2:14, 15)
6. Varför är alla människor ansvariga inför Skaparen?
6 Paulus visade i sitt brev till romarna att människor är ansvariga inför Gud därför att hans existens och egenskaper kan uppfattas genom det de ser. Så har det varit ”alltifrån världens skapelse”. (Romarna 1:18–20; Psalm 19:1–4) Det är sant att många ignorerar sin Skapare och lever omoraliskt. Men Guds vilja är att människor skall erkänna hans rättfärdighet och ändra sinne och sluta med sina dåliga vanor. (Romarna 1:22–2:6) Judarna hade ett mycket starkt skäl att göra det – de hade fått Guds lag genom Mose. Men också människor som inte hade ”Guds heliga uttalanden” borde ha erkänt att Gud finns. (Romarna 2:8–13; 3:2)
7, 8. Hur vanlig är känslan för rättvisa, och vad tyder det på?
7 Ett starkt skäl till att alla borde erkänna Gud och handla i överensstämmelse med det är att de har en inre känsla för vad som är rätt och orätt. Vår känsla för rättvisa visar att vi har ett samvete. Föreställ dig följande: Några barn står i kö för att få använda en gunga. Då går ett av barnen och ställer sig längst fram i kön utan att bry sig om de andra. Många av barnen reagerar och visar att de tycker att det är orättvist. Fråga dig nu: ”Hur kommer det sig att till och med många barn spontant visar att de har känsla för rättvisa?” Det beror på att de har en inre känsla för vad som är rätt och fel. Paulus skrev: ”När folk av nationerna, som är utan lag, av naturen gör vad som hör till lagen.” Han sade inte: ”Om”, som om det var något som nästan aldrig inträffade. Han sade ”när” och angav därigenom att det händer hela tiden. Människor gör alltså ”av naturen ... vad som hör till lagen”, och det innebär att de har en inre känsla för moral som får dem att handla i enlighet med det vi läser i Guds skrivna lag.
8 Denna känsla för moral har kommit till synes i många länder. En professor vid universitetet i Cambridge skrev att såväl babylonierna, egyptierna och grekerna som aboriginerna i Australien och indianerna i Amerika levde efter normer ”som fördömde förtryck, mord, förräderi och lögn och som föreskrev att de äldre, de yngre och de svaga skulle visas samma omtanke”. Och dr Collins skrev: ”Föreställningen om vad som är rätt och vad som är fel tycks finnas i hela världen och hos alla människor.” Får inte detta dig att tänka på det som står i Romarna 2:14?
Hur fungerar samvetet?
9. Vad är samvetet, och hur kan det hjälpa dig innan du gör något?
9 Av Bibeln framgår det att samvetet är din inre förmåga att se på och bedöma dina handlingar. Det är som om en röst inom dig talar om för dig om ett handlingssätt är rätt eller inte. Paulus skrev om den här rösten som han hade inom sig: ”Mitt samvete vittnar tillsammans med mig i helig ande.” (Romarna 9:1) Den här rösten kan till exempel göra sig hörd innan du bestämmer dig för om du skall göra något som inbegriper ett moraliskt ställningstagande. Samvetet kan hjälpa dig att göra en bedömning av det du tänker göra och ge dig en antydan om hur du kommer att känna det om du gör det.
10. Hur fungerar ofta samvetet?
10 Det är vanligare att samvetet låter höra sin röst efter det att du har gjort någonting. När David var på flykt undan kung Saul hade han vid ett tillfälle möjlighet att göra något som skulle visa brist på respekt för Guds smorde kung, och han gjorde det också. Efteråt ”slog Davids hjärta honom”. (1 Samuelsboken 24:1–5; Psalm 32:3, 5) Ordet ”samvete” förekommer inte i det här sammanhanget, men det var det David kände av – hans samvete reagerade. Vi har alla någon gång drabbats av samvetskval. Vi gjorde en viss sak, och efteråt kände vi oss oroade och bekymrade på grund av det vi hade gjort. Somliga som inte betalat sina skatter plågades så mycket av sitt samvete att de senare betalade sin skatteskuld. Andra har förmåtts att för sin äktenskapspartner bekänna att de begått äktenskapsbrott. (Hebréerna 13:4) Men när man handlar i enlighet med sitt samvete kan det resultera i att man känner tillfredsställelse och frid.
11. Vad finns det för fara med att vi helt enkelt låter samvetet vägleda oss? Belys saken.
11 Kan vi därför helt enkelt låta samvetet vägleda oss? Det är bra att vi lyssnar på samvetet, men samvetets röst skulle kunna leda oss helt fel. Ja, rösten av ”vår invärtes människa” kan bedra oss. (2 Korinthierna 4:16) Vi kan ta ett exempel. I Bibeln berättas det om Stefanus, en hängiven efterföljare till Kristus ”som hade ett mycket vinnande sätt och var fylld av kraft”. Några judar drev ut Stefanus utanför Jerusalem och stenade honom till döds. Saul (som längre fram blev aposteln Paulus) stod i närheten och ”gav bifall till mordet på” Stefanus. Det förefaller som om dessa judar var så övertygade om att de handlade rätt att deras samvete inte besvärade dem. Så måste det ha varit med Saul också, för efteråt ”andades [han ännu] hot och mord mot Herrens lärjungar”. Det är tydligt att hans samvete vid det här tillfället inte sade ifrån. (Apostlagärningarna 6:8; 7:57–8:1; 9:1)
12. Nämn ett sätt som vårt samvete kan ha påverkats på.
12 Vad kan ha påverkat Sauls samvete? En sak kan ha varit hans nära samröre med andra. Många av oss har talat i telefon med någon som låter som sin far på rösten. I viss utsträckning kan sonen ha ärvt karaktären på sin röst efter sin far, men han kan också ha påverkats av hur hans far talar. På liknande sätt kan Saul ha påverkats av sin nära kontakt med judar som hatade Jesus och motarbetade hans undervisning. (Johannes 11:47–50; 18:14; Apostlagärningarna 5:27, 28, 33) Ja, de som Saul umgicks med kan ha påverkat den röst han hörde i sitt inre, hans samvete.
13. Hur skulle miljön kunna påverka samvetet?
13 Samvetet kan också formas av den kultur eller miljö vi lever i, alldeles som miljön kan göra att någon talar med brytning eller har en viss dialekt. (Matteus 26:73) Detta måste ha varit fallet med de forntida assyrierna. De var kända för sitt militärvälde, och deras reliefer visar hur de torterar fångar. (Nahum 2:11, 12; 3:1) Om nineviterna på Jonas tid sades det att de inte kunde ”skilja på höger och vänster”. De hade alltså inte någon riktig norm för att kunna bedöma vad som var rätt och fel från Guds ståndpunkt sett. Föreställ dig hur den här miljön kan ha påverkat samvetet hos den som växte upp i Nineve! (Jona 3:4, 5; 4:11) Det är på liknande sätt i vår tid. Samvetet hos någon kan påverkas av inställningen hos människorna i hans omgivning.
Hur kan vi göra vår inre röst mer tillförlitlig?
14. Hur återspeglar vårt samvete det som sägs i 1 Moseboken 1:27?
14 Jehova gav Adam och Eva den gåva som samvetet utgör, och den gåvan har gått i arv till oss. I Första Moseboken 1:27 får vi veta att människan skapades till Guds avbild. Det betyder inte att vi är lika Gud i fysiskt avseende, för han är en ande och vi är kött. Vi är skapade till Guds avbild på så sätt att vi har samma inre egenskaper som han, bland annat en känsla för moral som är förutsättningen för ett fungerande samvete. Det här visar att vi kan stärka samvetet, göra det mer tillförlitligt, genom att lära oss mer om Skaparen och närma oss honom ännu mer.
15. Nämn ett sätt på vilket vi kan ha nytta av att lära känna vår Fader.
15 Bibeln visar att Jehova som vår livgivare kan sägas vara allas vår Fader. (Jesaja 64:8) Trogna kristna kan kalla Gud sin Fader, oavsett om deras hopp gäller ett liv i himlen eller ett liv på en paradisisk jord. (Matteus 6:9) Vår önskan bör vara att närma oss vår Fader ännu mer och därigenom fördjupa vår kunskap om hans tankar och normer. (Jakob 4:8) Många har inget intresse av att göra detta. De liknar de judar till vilka Jesus sade: ”Ni har inte någonsin vare sig hört hans röst eller sett hans gestalt; och hans ord har ni inte kvar i er.” (Johannes 5:37, 38) Vi har inte bokstavligen hört Guds röst, men vi kan ändå ha hans ord inom oss och därför efterlikna honom och känna det på samma sätt som han.
16. Vad visar berättelsen om Josef när det gäller hur vi kan öva vårt samvete och lyssna till det?
16 Berättelsen om Josef i Potifars hus visar detta. Potifars hustru försökte förföra Josef. Trots att han levde vid en tid då Bibelns böcker ännu inte hade skrivits och då de tio budorden inte fanns, reagerade han med orden: ”Hur skulle jag ... kunna göra något så ont och synda mot Gud?” (1 Moseboken 39:9) Han reagerade inte så bara för att han ville behaga sin familj. Hans familj bodde långt borta. Han ville i första hand behaga Gud. Josef kände till Guds norm för äktenskapet – det skulle bestå av en man och en hustru, och de två skulle vara ”ett kött”. Och han hade förmodligen hört talas om hur Abimelek kände det när han fick veta att Rebecka var gift – att det skulle vara orätt att ta henne till hustru och att det skulle dra skuld över hans folk. Och Jehova välsignade utgången i fallet med Abimelek och Rebecka och visade därmed vad han ansåg om äktenskapsbrott. Att Josef kände till allt detta förstärkte förmodligen hans medfödda samvetes röst och fick honom att avhålla sig från att göra sig skyldig till sexuell omoral. (1 Moseboken 2:24; 12:17–19; 20:1–18; 26:7–14)
17. Varför är vi i en bättre situation än Josef när det gäller att efterlikna vår Fader?
17 Vi är naturligtvis i en bättre situation nu. Vi har hela Bibeln, där vi kan lära känna vår Faders tankar och känslor, bland annat vad han godkänner och vad han förbjuder. Ju större kunskap vi har i Bibeln, desto mer kan vi närma oss Gud och efterlikna honom. När vi gör det kommer det som vårt samvete manar oss till troligen att vara ännu mer i linje med vår Faders tänkesätt. Det kommer mer och mer att vara i överensstämmelse med hans vilja. (Efesierna 5:1–5)
18. Vad kan vi göra för att vårt samvete skall bli mer tillförlitligt, trots eventuell tidigare påverkan?
18 Hur är det då med den inverkan som miljön har på vårt samvete? Vi kan ha påverkats av hur våra släktingar tänker och handlar och av den omgivning vi växte upp i. Budskapet från vårt samvete kan därför ha blivit nedtystat eller förvrängt. Samvetet talade med samma ”brytning” som människorna runt omkring oss. Vi kan inte ändra på det som varit, men vi kan besluta oss för att välja sådana vänner och miljöer som kommer att påverka vårt samvete i positiv riktning. Ett viktigt steg är att regelbundet vara tillsammans med hängivna kristna som under lång tid har strävat efter att efterlikna sin Fader. Församlingsmötena och samvaron med våra bröder och systrar före och efter mötena ger oss utmärkta tillfällen till det. Vi kan lägga märke till hur våra medkristna tänker och handlar i överensstämmelse med Bibeln, bland annat hur de är snabba att lyssna till sitt samvete när det påminner dem om hur Gud ser på saker och ting. Med tiden kan det här hjälpa oss att få vårt eget samvete att stämma överens med Bibelns principer, så att vi återspeglar Guds egenskaper ännu bättre. När vi anpassar vår inre röst efter vår Faders principer och låter oss påverkas av våra medkristnas goda inflytande, kommer vårt samvete att bli mer tillförlitligt, och vi kommer att vara mer benägna att lyssna till vad det säger. (Jesaja 30:21)
19. Vilka frågor kring samvetet förtjänar nu vår uppmärksamhet?
19 Ändå är det somliga som ständigt kämpar för att kunna följa sitt samvete. Nästa artikel kommer att behandla några situationer som kristna har ställts inför. Genom att undersöka dessa situationer lite närmare kan vi tydligare se vilken funktion samvetet har, varför samvetet reagerar olika hos olika människor och hur vi mer och mer kan följa samvetets röst. (Hebréerna 6:11, 12)
[Fotnot]
a Owen Gingerich, professor i astronomi vid Harvard University, skrev något liknande: ”Osjälviskheten kan faktiskt väcka en fråga som inte har ... något vetenskapligt svar som kan hämtas från studier av djurriket. Det kan mycket väl vara så att ett mer övertygande svar finns inom ett helt annat område och har att göra med de mänskliga egenskaper som Gud gett oss och som innefattar samvetet.”
Vad har du lärt dig?
• Hur kommer det sig att människor i alla kulturer har en känsla för vad som är rätt och orätt, ett samvete?
• Varför bör vi vara försiktiga med att helt enkelt låta vårt samvete vägleda oss?
• Hur kan vi göra vår inre röst mer tillförlitlig?
[Bilder på sidan 23]
David kände samvetskval ...
men det gjorde inte Saul från Tarsos
[Bild på sidan 24]
Vi kan öva vårt samvete