Hör namnet Jehova hemma i Nya testamentet?

HAR det någon betydelse om Guds namn finns med i Bibeln eller inte? Uppenbarligen anser Gud det. Hans namn, representerat av de fyra hebreiska bokstäver som brukar kallas tetragrammet, förekommer närmare 7 000 gånger i grundtexten till Bibelns hebreiska skrifter, som ofta kallas Gamla testamentet.a

Det är allmänt känt bland bibelforskare att Guds namn förekommer i Gamla testamentet. Men många menar att det inte förekom i de ursprungliga texterna till det så kallade Nya testamentet, som skrevs på grekiska.

Men hur är det då med de ställen i Nya testamentet där skribenten citerar avsnitt från Gamla testamentet där tetragrammet finns med? På de här ställena använder de flesta översättare ordet ”Herren” i stället för Guds namn. Nya världens översättning av Den heliga skrift följer inte den traditionen. Den använder namnet Jehova 237 gånger i de kristna grekiska skrifterna, eller Nya testamentet.

Vilka problem ställs bibelöversättare inför när det gäller att avgöra om de skall använda Guds namn i Nya testamentet eller inte? Finns det goda skäl att ha med Guds namn där? Och hur påverkar det dig att Guds namn används i Bibeln?

De handskrifter till Nya testamentet som vi har tillgång till i dag är inte originalen. Originalhandskrifterna som skrevs av Matteus, Johannes, Paulus och andra användes flitigt och blev säkert snabbt utslitna. Därför gjorde man avskrifter, och när de blev utslitna gjorde man nya avskrifter. De flesta av de tusentals handskrifter till Nya testamentet som finns i dag kom till åtminstone 200 år efter det att originalen skrevs. Vid den här tiden verkar det som om de som gjorde avskrifter ersatte tetragrammet med Kỵrios, det grekiska ordet för ”Herre”, eller skrev av handskrifter där detta redan hade gjorts.b

Med tanke på det måste en översättare avgöra om det finns rimliga bevis för att tetragrammet faktiskt förekom i den ursprungliga grekiska texten. Finns det några sådana bevis? Begrunda följande:

• När Jesus citerade eller läste från Gamla testamentet använde han Guds namn. (5 Moseboken 6:13, 16; 8:3; Psalm 110:1; Jesaja 61:1, 2; Matteus 4:4, 7, 10; 22:44; Lukas 4:16–21) På Jesu och hans lärjungars tid förekom tetragrammet i den hebreiska texten till det så kallade Gamla testamentet, precis som det fortfarande gör i vår tid. Men i flera hundra år trodde forskare att tetragrammet inte förekom i den grekiska Septuaginta-översättningen av Gamla testamentet eller i handskrifter till Nya testamentet. Men så i mitten av 1900-talet gjorde forskare en anmärkningsvärd upptäckt. Man fann några mycket gamla fragment av den grekiska Septuaginta-översättningen som existerade på Jesu tid. De här fragmenten innehåller Guds egennamn, skrivet med hebreiska bokstäver.

• Jesus använde Guds namn och gjorde det känt för andra. (Johannes 17:6, 11, 12, 26) Jesus sade klart och tydligt: ”Jag har kommit i min Faders namn.” Han framhöll också att han utförde sina gärningar i sin ”Faders namn”. Namnet Jesus betyder faktiskt ”Jehova är räddning”. (Johannes 5:43; 10:25)

• En förkortad form av Guds namn förekommer i Nya testamentet. I Uppenbarelseboken 19:1, 3, 4, 6 finns Guds namn med som en del av uttrycket ”Halleluja”. Det här uttrycket betyder ordagrant ”Lovprisa Jah!” Jah är en kortform av namnet Jehova.

• Tidiga judiska skrifter visar att kristna judar använde Guds namn i sina skrifter. Tosefta, en sammanställning av muntliga lagar som fullbordades omkring år 300 v.t., innehåller anvisningar om vad man skulle göra med kristna skrifter om de fattade eld eller brändes på sabbaten: ”Evangelisternas böcker och de böcker som tillhör minim [troligen de judekristna] räddar man inte från elden. De får i stället brinna upp där de är, ... de och de omnämnanden av Guds namn som de innehåller.” Samma källa citerar galilén Rabbi Jose, som levde i början av 100-talet v.t. Han sade att man på de andra veckodagarna ”skall ... skära ut de omnämnanden av Guds namn som dessa [de kristnas skrifter] innehåller, gömma dem och bränna resten”. Det är alltså tydligt att de judar som levde på 100-talet v.t. var av den uppfattningen att de kristna använde namnet Jehova i sina skrifter.

Är Nya världens översättning den enda bibelöversättning som har återinfört Guds namn i Nya testamentet? Nej. Med tanke på de fakta som nämnts här har många bibelöversättare kommit fram till att Guds namn bör återinföras när man översätter Nya testamentet.

I många översättningar av Nya testamentet till afrikanska, amerikanska och asiatiska språk och till språk som talas i Stillahavsområdet finns Guds namn med på ett flertal ställen. (Se rutan på sidan 21.) Några av de här översättningarna har getts ut på senare tid, till exempel en bibel på rotumanska (1999), som använder namnet Jihova 51 gånger i 48 verser i Nya testamentet, och en indonesisk bibel på batak-toba (1989), som använder namnet Jahowa 110 gånger i Nya testamentet. Guds namn förekommer också i franska, tyska och spanska översättningar. Pablo Besson, till exempel, översatte Nya testamentet till spanska i början av 1900-talet. I den översättningen används Jehová i Judas brev, vers 14, och i omkring 100 fotnoter anges det att Guds namn skulle vara en möjlig återgivning.

Här är några exempel på engelska, franska, spanska och tyska översättningar som har använt Guds namn i Nya testamentet.

• Die heilige Schrift des neuen Testaments, Dominik von Brentano (1791)

• A Literal Translation of the New Testament ... From the Text of the Vatican Manuscript, Herman Heinfetter (1863)

• The Emphatic Diaglott, Benjamin Wilson (1864)

• ”Bonner Bibel”, Petrus Dausch (1932)

• The New Testament Letters, J.W.C. Wand, biskop av London (1946)

• Bible de Chouraqui (1985)

• Les Evangiles, Claude Tresmontant (1991)

• Santa Biblia. Traducida del arameo al español, Centro cultural Nueva Creación de Sonora (1994)

• Biblia Peshitta en Español, Instituto Cultural Álef y Tau (2006)

I 2004 års upplaga av den populära New Living Translation sägs det i förordet under rubriken ”Hur gudsnamnen återges”: ”Vi har praktiskt taget genomgående återgett tetragrammet (JHWH) med ’HERREN’ skrivet med kapitäler, vilket är vanligt i engelska översättningar. Det här skrivsättet särskiljer det från namnet adonaj, som vi återger med ’Herre’.” I en kommentar till Nya testamentet sägs det vidare: ”Det grekiska ordet kyrios återges genomgående med ’Herre(n)’, förutom att det återges med ’HERREN’ på de ställen där Nya testamentet uttryckligen citerar avsnitt i Gamla testamentet där det står skrivet med kapitäler.” (Kursiverat av oss.) De här bibelöversättarna erkänner alltså att tetragrammet (JHWH) bör vara representerat i de här citaten i Nya testamentet.c

I ett bibliskt uppslagsverk (The Anchor Bible Dictionary) ges följande intressanta kommentar under rubriken ”Tetragrammet i Nya testamentet”: ”Vissa omständigheter tyder på att tetragrammet, Guds namn, Jahve, förekom i några eller alla citat från GT [Gamla testamentet] i NT [Nya testamentet] när NT först skrevs.” Och forskaren George Howard säger: ”Eftersom tetragrammet fortfarande fanns med i de exemplar av den grekiska bibeln [Septuaginta] som utgjorde Skriften för fornkyrkan, är det rimligt att tro att de som skrev NT bibehöll tetragrammet i bibeltexten när de citerade från Skriften.”

Det är alltså tydligt att Nya världens översättning inte är den första bibelöversättning som har använt Guds namn i Nya testamentet. I likhet med en domare som måste avkunna dom i ett rättsfall där det inte finns några levande ögonvittnen övervägde den kommitté som utarbetade den engelska utgåvan av Nya världens översättning noga alla tillgängliga fakta. De beslöt sig sedan för att ta med namnet Jehova i sin översättning av Nya testamentet. Här är två starka skäl till att de gjorde det.

1) Eftersom Bibelns kristna grekiska skrifter är ett inspirerat tillägg till dess hebreiska skrifter, verkade det inkonsekvent att Jehovas namn plötsligt skulle utelämnas ur bibeltexten.

Varför var det en rimlig slutsats? Ungefär i mitten av det första århundradet v.t. sade lärjungen Jakob till de äldste i Jerusalem: ”Simeon har ingående berättat om hur Gud för första gången vände sin uppmärksamhet till nationerna för att från dem ta ut ett folk för sitt namn.” (Apostlagärningarna 15:14) Tycker du att det verkar logiskt att Jakob skulle säga något sådant om ingen under det första århundradet kände till eller använde Guds namn?

2) När man upptäckte handskrifter till Septuaginta som innehöll Guds namn i stället för Kỵrios (Herre) blev det uppenbart för översättarna att det på Jesu tid fanns avskrifter av tidigare bibelhandskrifter på grekiska – och naturligtvis också på hebreiska – som innehöll Guds namn.

Det verkar som om traditionen att ta bort Guds namn från de grekiska handskrifterna utvecklades först efter Jesu tid. Vad tror du? Skulle Jesus och hans apostlar ha gett sitt stöd åt en sådan tradition – en tradition som vanärar Gud? (Matteus 15:6–9)

Bibeln är i själva verket en ”ögonvittnesskildring” som klart och tydligt visar att de första kristna använde namnet Jehova i sina skrifter, i synnerhet när de citerade avsnitt från Gamla testamentet där namnet förekommer. Det finns därför välgrundade skäl till att Nya världens översättning har återinfört Guds namn, Jehova, i Nya testamentet.

Hur påverkar de här upplysningarna dig? Aposteln Paulus citerade de hebreiska skrifterna och påminde de kristna i Rom: ”Var och en som anropar Jehovas namn skall bli räddad.” Sedan frågade han: ”Hur skall de anropa honom som de inte har satt tro till? Och hur skall de sätta tro till honom som de inte har hört något om?” (Romarna 10:13, 14; Joel 2:32) Bibelöversättningar som använder Guds namn när så är lämpligt hjälper dig att närma dig Gud. (Jakob 4:8) Det är verkligen en ära för oss att få använda och anropa Guds personliga namn, Jehova.