Frågor från läsekretsen

Varför straffades inte Aron av Jehova när han gjorde guldkalven?

När Aron gjorde guldkalven, som det beskrivs i 2 Moseboken, kapitel 32, följde han inte Jehovas lag om avgudadyrkan. (2 Mos. 20:3–5) Därför ”blev Jehova mycket förtörnad [på Aron], så att han var nära att förinta honom”, men Mose bad ”för Aron vid den tiden”. (5 Mos. 9:19, 20) Hade den här rättfärdige mannens bön ”stor kraft” i Arons fall? (Jak. 5:16) Ja, det verkar som att Jehova lyssnade på Mose och att hans ödmjuka bön var en av anledningarna till att Jehova inte straffade Aron. Vi ska se på ytterligare två anledningar.

En faktor som spelade in var Arons långa och trogna tjänst. När Mose fick uppdraget att gå till farao och att leda israeliterna ut ur Egypten, förordnade Jehova Aron till att följa med Mose och vara hans talesman. (2 Mos. 4:10–16) De här två männen gick lydigt till Egyptens kung många gånger och fick personligen uppleva faraos hårdhjärtenhet. Så Aron hade redan i Egypten gett prov på att han tjänade Jehova lojalt och orubbligt. (2 Mos. 4:21)

Tänk också på vad som ledde fram till att Aron gjorde guldkalven. Mose var på berget Sinai i 40 dagar. När ”folket [såg] att det dröjde innan Mose kom ner från berget”, övertalade de Aron att göra en avgudabild. Aron samarbetade då med folket och tillverkade en guldkalv. (2 Mos. 32:1–6) Men det Aron sedan gjorde visar att han inte tog ställning för avgudadyrkarna. Det verkar helt enkelt som att han gav efter för påtryckningar. När Mose uppmanade folket att välja sida, ställde sig alla Levis söner utan att tveka på Jehovas sida – även Aron. De 3 000 avgudadyrkare som bar huvudansvaret dödades. (2 Mos. 32:25–29)

Mose sade därefter till folket: ”Ni har begått en stor synd.” (2 Mos. 32:30) Så Aron bar inte ensam skulden för synden. Både han och folket fick del av Jehovas stora barmhärtighet.

Efter händelsen med guldkalven befallde Jehova att Aron skulle bli överstepräst. Gud sade till Mose: ”Du skall klä på Aron de heliga kläderna och smörja honom och helga honom, och så skall han tjänstgöra som präst åt mig.” (2 Mos. 40:12, 13) Det är tydligt att Jehova förlät Aron för hans svaghet. Aron var lojal innerst inne. Han brann för sann tillbedjan och var ingen upprorsmakare.