”Andens frukt” ärar Gud
”Min Fader förhärligas genom att ni fortsätter att bära riklig frukt.” (JOH. 15:8)
1, 2. a) Vilka möjligheter har vi att uppmuntra varandra? b) Vad ger Jehova oss som gör att vi kan tjäna honom på ett bättre sätt?
TÄNK dig två scenarier: En syster märker att en yngre syster verkar bekymrad, så hon bokar tjänst med henne. När de samtalar mellan dörrarna berättar den yngre systern vad det är som hon tycker är jobbigt. När hon kommer hem vänder hon sig till Jehova i bön och tackar honom för den omtanke som den äldre systern visade. Det var precis vad hon behövde. På en annan plats har ett gift par precis kommit hem från att ha varit utomlands och predikat. Medan de vid ett tillfälle entusiastiskt berättar erfarenheter från tjänsten, sitter en ung broder tyst och lyssnar. Några år senare när han själv ska ge sig av till sitt utländska distrikt tänker han på det här paret och deras erfarenheter som fick honom att vilja bli missionär.
2 De här tänkta situationerna kanske påminner dig om någon som har betytt mycket för dig eller någon som du har kunnat påverka i positiv riktning. Naturligtvis är det sällan som ett enda samtal förändrar någons liv, men varje dag har vi möjligheter att uppmuntra och styrka varandra. Tänk dig att det fanns något som kunde förbättra dina förmågor och egenskaper, så att du kunde bli till ännu större hjälp för dina bröder och systrar och mer användbar i tjänsten för Gud. Skulle inte det vara fantastiskt? Jehova ger oss faktiskt precis en sådan gåva – sin heliga ande. (Luk. 11:13) När Guds ande verkar i vårt liv frambringar den vackra egenskaper hos oss som gör att vi kan förbättra vår tjänst för Gud på alla områden. Vilken underbar gåva! (Läs Galaterna 5:22, 23.)
3. a) Hur ärar vi Gud genom att utveckla ”andens frukt”? b) Vilka frågor ska vi gå igenom?
3 De egenskaper som den heliga anden frambringar återspeglar personligheten hos Jehova själv, källan till denna ande. (Kol. 3:9, 10) Jesus framhöll det främsta skälet till att kristna ska försöka efterlikna Gud. Han sade till sina apostlar: ”Min Fader förhärligas genom att ni fortsätter att bära riklig frukt.”a (Joh. 15:8) När vi utvecklar ”andens frukt” märks det tydligt i det vi säger och gör, och det i sin tur blir till ära för vår Gud. (Matt. 5:16) På vilka sätt skiljer sig andens frukt från det som kännetecknar Satans värld? Hur kan vi utveckla andens frukt? Varför kan det vara svårt att göra det? Vi ska gå igenom de här frågorna och titta på de tre första delarna av andens frukt – kärlek, glädje och frid.
Kärlek grundad på en högre princip
4. Vilket slags kärlek uppmanade Jesus sina efterföljare att ha?
4 Den kärlek som den heliga anden frambringar skiljer sig markant från den kärlek som är vanlig i världen. Hur då? Den grundar sig på en högre princip. Jesus lyfte fram den skillnaden i bergspredikan. (Läs Matteus 5:43–48.) Han sade att även de som inte tjänar Gud följer principen om lika för lika, att behandla andra som man själv blir behandlad. En sådan ”kärlek” innebär ingen egentlig uppoffring, utan handlar snarare om ett utbyte av tjänster. Om vi vill visa att vi har Jehova som vår Fader måste vi vara annorlunda. I stället för att behandla andra som de behandlar oss, behöver vi behandla andra som Jehova behandlar dem och ha samma syn på dem som han har. Men hur kan vi älska våra fiender, som Jesus befallde?
5. Hur kan vi visa att vi älskar dem som förföljer oss?
5 Vi kan ta ett exempel från Bibeln. När Paulus och Silas predikade i Filippi greps de och blev svårt misshandlade. De kastades i det innersta fängelserummet och sattes i stocken. Det är mycket möjligt att även fångvaktaren behandlade dem illa. När en jordbävning oväntat försatte dem på fri fot, njöt de då av tanken på att han skulle få vad han förtjänade? Nej. De kände starkt för honom. Deras självuppoffrande kärlek fick dem att ingripa snabbt, så att han och hela hans hushåll fick möjligheten att bli troende. (Apg. 16:19–34) Många av våra bröder och systrar i vår tid har också valt att ”välsigna dem som förföljer”. (Rom. 12:14)
6. Hur kan vi visa självuppoffrande kärlek till våra bröder? (Se rutan på sidan 21.)
6 Vår kärlek till våra medtroende går ännu längre. ”Vi är skyldiga att ge ut våra själar för bröderna.” (Läs 1 Johannes 3:16–18.) Men oftare handlar det om att visa kärlek i mindre skala. Om vi till exempel säger eller gör något som sårar en broder, kan vi visa att vi älskar honom genom att ta initiativet till att återställa friden. (Matt. 5:23, 24) Men om någon sårar oss då? Är vi ”redo att förlåta”, eller har vi ibland en tendens att fortsätta reta oss på den personen? (Ps. 86:5) Den innerliga kärlek som den heliga anden frambringar kan hjälpa oss att täcka över mindre saker och villigt förlåta andra ”så som Jehova villigt har förlåtit” oss. (Kol. 3:13, 14; 1 Petr. 4:8)
7, 8. a) Vad är sambandet mellan kärlek till människor och kärlek till Gud? b) Hur kan vi fördjupa vår kärlek till Jehova? (Se bilden på den här sidan.)
7 Hur kan vi utveckla självuppoffrande kärlek till vännerna i församlingen? Genom att fördjupa vår kärlek till Gud. (Ef. 5:1, 2; 1 Joh. 4:9–11, 20, 21) De förtroliga stunder vi har med Jehova när vi läser Bibeln, mediterar och ber stimulerar oss och gör att vi älskar vår himmelske Fader ännu mer. Men vi behöver köpa loss tid så att vi kan komma närmare Gud.
8 Vi kan belysa det: Tänk dig att man bara kunde läsa Bibeln, meditera över det man läser och be till Jehova vid en viss tid varje dag. Skulle du inte slå vakt om den tiden så att inget fick inkräkta på din personliga stund med Jehova? Naturligtvis kan ingen hindra oss från att be till Jehova, och de flesta av oss kan läsa Bibeln när vi känner för det. Men vi kanske behöver ta tag i situationen så att inte vardagen bara rullar på och stjäl tid från vår personliga stund med Jehova. Köper du loss så mycket tid det bara går varje dag till att komma närmare Jehova?
”Glädje som den heliga anden ger”
9. Vad kännetecknar den glädje som den heliga anden frambringar?
9 Något som kännetecknar andens frukt är att den är stabil och motståndskraftig. Glädje, nästa del av andens frukt, är ett bra exempel på det. Glädje är som en härdig växt som kan frodas trots svåra omständigheter. Jorden runt har många som tjänar Gud tagit emot ”ordet under stor vedermöda med den glädje som den heliga anden ger”. (1 Thess. 1:6) Andra drabbas av svårigheter och förluster. Men Jehova ger dem av sin ande så att de kan ”hålla ut och vara tålmodiga med glädje”. (Kol. 1:11) Var kommer den glädjen ifrån?
10. Var kommer vår glädje ifrån?
10 Till skillnad från den osäkra rikedomen i Satans värld har de andliga skatter vi fått från Jehova bestående värde. (Matt. 6:19, 20; 1 Tim. 6:17) Han har gett oss det glädjefulla hoppet att få leva för evigt. Vi har glädjen att få tillhöra en världsvid andlig familj. Framför allt är det vårt förhållande till Gud som ligger till grund för vår glädje. Vi känner som David som, trots att han tvingades leva som flykting, prisade Gud i sång med orden: ”Ty din kärleksfulla omtanke är bättre än livet, mina läppar lovprisar dig. Så jag välsignar dig hela mitt liv.” (Ps. 63:3, 4) Även när vi går igenom olika svårigheter kan vi känna glädje och lovprisa Gud.
11. Varför är det viktigt att vi tjänar Jehova med glädje?
11 Paulus uppmanade de kristna: ”Gläd er alltid i Herren. På nytt vill jag säga: Gläd er!” (Fil. 4:4) Varför är det viktigt för oss som kristna att tjäna Jehova med glädje? På grund av den anklagelse som Satan kom med och som har att göra med Jehovas rätt att härska. Satan påstår att ingen tjänar Gud frivilligt. (Job 1:9–11) Om vi skulle tjäna Jehova plikttroget men utan glädje skulle vårt lovprisningens offer vara ofullständigt. Vi försöker därför följa psalmistens uppmaning: ”Tjäna Jehova med glädje. Kom inför hans ansikte med högt fröjderop.” (Ps. 100:2) När vi tjänar Gud villigt och med glädje blir det till ära för honom.
12, 13. Hur kan vi bekämpa negativa känslor?
12 Men vi måste vara realistiska och inse att även de som tjänar Jehova troget kommer att känna sig missmodiga ibland och ha svårt att behålla en positiv livssyn. (Fil. 2:25–30) Vad kan hjälpa oss när vi känner det så? I Efesierna 5:18, 19 står det: ”Fortsätt att bli uppfyllda av ande, och tala till varandra med psalmer och lovsånger till Gud och andliga sånger, och sjung och spela för Jehova i era hjärtan.” Hur kan vi följa det här rådet?
13 När vi överhopas av negativa känslor kan vi vända oss till Jehova i bön och inrikta våra tankar på det som är uppbyggande. (Läs Filipperna 4:6–9.) En del brukar nynna med till inspelningarna av Rikets sånger och känner att det får dem att må bättre och att de lättare får ordning på sina tankar. En broder som gick igenom en svår prövning och ofta var frustrerad och missmodig berättar: ”Jag bad ofta och innerligt till Jehova, men förutom det lärde jag mig också några Rikets sånger utantill. Jag kände frid inombords när jag sjöng dessa vackra lovsånger till Jehova, antingen högt eller tyst för mig själv. Boken Närma dig Jehova kom också ungefär vid den här tiden. Jag läste den två gånger på ett år. Det var som balsam för själen. Jag är övertygad om att Jehova välsignade mina ansträngningar.”
”Fridens sammanhållande band”
14. Vad är en aspekt av den frid som den heliga anden frambringar?
14 Vid våra internationella sammankomster kan man se hur det riktigt strålar om delegater med skiftande bakgrund när de njuter av den härliga atmosfären. Sådana scener betonar en aspekt av den frid som Guds folk har i dag – deras globala enhet. Utomstående blir ofta förvånade när de ser att människor som de väntade sig skulle vara fiender till varandra ”ivrigt strävar efter att bevara andens enhet i fridens sammanhållande band”. (Ef. 4:3) Den här enheten är verkligen enastående med tanke på vad många har fått övervinna.
15, 16. a) Vad hade Petrus för bakgrund, och varför utgjorde det ett problem för honom? b) Hur hjälpte Jehova Petrus att ändra sin inställning?
15 Att förena människor med skiftande bakgrund är inte lätt. För att vi bättre ska förstå vad man måste övervinna för att nå en sådan enhet ska vi titta på ett exempel från de första kristnas tid, nämligen Petrus. Hans egna ord visar vilken inställning han hade till oomskurna icke-judar: ”Ni vet mycket väl hur olagligt det är för en jude att sluta sig till eller närma sig en man av ett annat folk; och ändå har Gud visat mig att jag inte skall kalla någon människa befläckad eller oren.” (Apg. 10:24–29; 11:1–3) Petrus växte tydligen upp med en inställning som var vanlig på den tiden, nämligen att Guds lag krävde att man skulle älska endast sina landsmän, judarna. Det kan ha känts helt normalt för honom att betrakta icke-judar som fiender som man skulle hata.b
16 Tänk hur obekväm Petrus måste ha känt sig när han gick in i Cornelius hem. Skulle en man som tidigare hade haft en negativ syn på icke-judar någonsin kunna bli ”harmoniskt sammanfogad” med dem i ”fridens sammanhållande band”? (Ef. 4:3, 16) Ja, för bara några dagar tidigare hade Gud genom sin ande öppnat Petrus hjärta så att han kunde börja rätta till sin inställning och övervinna sina fördomar. I en syn fick Petrus tydligt se att Jehovas inställning till människor inte beror på hudfärg eller nationalitet. (Apg. 10:10–15) Petrus kunde därför säga till Cornelius: ”Jag inser i sanning att Gud inte är partisk, utan han tar emot den som fruktar honom och som gör det som är rättfärdigt, vilken nation han än tillhör.” (Apg. 10:34, 35) Petrus hade ändrat sig och blev förenad med ”hela brödraskaran”. (1 Petr. 2:17)
17. Varför är enheten bland Guds folk så unik?
17 Petrus erfarenhet hjälper oss att förstå vilken fantastisk förvandling som sker bland Guds folk i dag. (Läs Jesaja 2:3, 4.) Miljoner människor ”ur alla nationer och stammar och folk och språk” har ändrat sitt tänkesätt så att det kommer i linje med ”Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja”. (Upp. 7:9; Rom. 12:2) Många av dem var en gång formade av hatet, fiendskapen och splittringen i Satans värld. Men tack vare bibelstudium och den heliga anden har de lärt sig att ”jaga efter det som leder till frid”. (Rom. 14:19) Det leder till en enhet som blir till ära för Gud.
18, 19. a) Hur kan vi alla bidra till församlingens frid och enhet? b) Vad ska vi gå igenom i nästa artikel?
18 Hur kan var och en av oss bidra till friden och enheten bland Guds folk? I många församlingar finns det vänner som kommer från andra länder. Några kanske har en annan kultur eller kanske inte talar vårt språk så bra. Försöker vi lära känna dem? Det är vad Bibeln rekommenderar oss att göra. Paulus skrev till församlingen i Rom, där det fanns både judar och icke-judar: ”Välkomna därför varandra, alldeles som Kristus också har välkomnat oss, till ära för Gud.” (Rom. 15:7) Finns det någon i din församling som du skulle kunna lära känna lite bättre?
19 Vad kan vi göra mer för att den heliga anden ska kunna verka i våra liv? I nästa artikel ska vi ta upp den frågan när vi går igenom de andra delarna av andens frukt.
[Fotnoter]
a Den frukt Jesus nämnde inbegriper både ”andens frukt” och ”frukten av läppar”, det offer som de kristna frambär åt Gud i predikotjänsten. (Hebr. 13:15)
b I 3 Moseboken 19:18 sägs det: ”Du skall inte hämnas och inte hysa agg mot ditt folks söner, utan du skall älska din nästa som dig själv.” De judiska religiösa ledarna menade att uttrycken ”ditt folks söner” och ”din nästa” enbart syftade på judar. Moses lag föreskrev att israeliterna skulle hålla sig avskilda från andra nationer. Men den stödde inte den uppfattning som de religiösa ledarna under det första århundradet hade, dvs. att alla icke-judar var fiender som man skulle hata.
Vad skulle du svara?
• Hur kan vi visa självuppoffrande kärlek till våra bröder och systrar?
• Varför är det viktigt att vi tjänar Gud med glädje?
• Hur kan vi bidra till friden och enheten i församlingen?
[Ruta på sidan 21]
”Här har vi de sanna kristna”
I boken Between Resistance and Martyrdom—Jehovah’s Witnesses in the Third Reich berättar en ung judisk fånge om sitt första möte med Jehovas vittnen sedan han anlänt till koncentrationslägret i Neuengamme:
”När vi judar från Dachau kom till lägret började de andra judarna gömma allt de hade, så att de inte skulle behöva dela med sig till oss. ... Utanför [koncentrationslägret] hade vi ställt upp för varandra. Men nu, när det gällde liv eller död, tänkte alla i första hand på sig själva och struntade i andra. Men vad gjorde bibelforskarna? Vid den tiden tvingades de arbeta mycket hårt med att reparera några vattenledningar. Det var kallt, och de stod hela dagen i iskallt vatten. Ingen fattade hur de kunde klara det. De sade att det var Jehova som gav dem styrka. De var hungriga och, precis som vi, i desperat behov av sina brödbitar. Men vad gjorde de? De samlade ihop allt bröd de hade, tog hälften själva och gav den andra hälften till sina medtroende som just anlänt från Dachau. Och de välkomnade dem och kysste dem. De bad tillsammans innan de åt. Efteråt var de nöjda och glada. De sade att de inte var hungriga längre. Ja, det var då jag tänkte: Här har vi de sanna kristna.”
[Bilder på sidan 19]
Köper du loss tid varje dag för att komma närmare Jehova?