Hur såg Jesus på politik?

I EVANGELIERNA kan man läsa om flera tillfällen då Jesus var tvungen att hantera politiskt laddade frågor och situationer. Strax efter Jesu dop, då han var omkring 30 år, erbjöd Djävulen honom att få makten som världshärskare. Längre fram under hans tjänst ville en folkskara göra honom till kung. Ännu längre fram försökte andra göra honom till politisk aktivist. Hur reagerade Jesus? Vi ska se närmare på det.

Världshärskare. I evangelierna berättas det att Djävulen erbjöd Jesus makten över ”världens alla kungariken”. Tänk så mycket gott Jesus kunde ha gjort för den lidande mänskligheten om han hade tagit emot posten som världshärskare! Vilken politiskt orienterad person med uppriktigt intresse för mänsklighetens framtid hade kunnat motstå ett sådant erbjudande? Jesus kunde det. (Matteus 4:8–11)

Kung. Många av Jesu samtida önskade desperat få en ledare som kunde lösa deras ekonomiska och politiska problem. Människor som imponerades av Jesu förmågor ville att han skulle ge sig in i det politiska spelet. Hur reagerade han? Johannes skriver: ”Jesus, som visste att de tänkte komma och gripa honom för att göra honom till kung, drog sig därför åter undan till berget, helt ensam.” (Johannes 6:10–15) Jesus ville alldeles uppenbart inte bli involverad i politik.

Politisk aktivist. Tänk på vad som hände några dagar innan Jesus avrättades. Fariséernas lärjungar, som var negativa till romarnas styre, samt anhängare av Herodes parti, som var positiva till romarnas styre, kom fram till Jesus. De ville tvinga honom att ta politisk ställning. De frågade honom om judarna var skyldiga att betala skatt till Rom.

I Markus evangelium kan vi läsa hur Jesus svarade: ”’Varför sätter ni mig på prov? Kom med en denar, så att jag kan se den.’ De kom med en. Och han sade till dem: ’Vems bild och inskrift är detta?’ De sade till honom: ’Kejsarens.’ Då sade Jesus: ’Betala tillbaka till kejsaren det som är kejsarens, men till Gud det som är Guds.’” (Markus 12:13–17) I boken Church and State—The Story of Two Kingdoms kommenteras skälet till att Jesus svarade som han gjorde: ”Han vägrade att ta rollen som en politisk messias och var noga med att erkänna både kejsarens och Guds myndighet.”

Problem som fattigdom, korruption och orättvisor lämnade inte Jesus oberörd. Faktum är att han blev djupt påverkad av människornas bedrövliga levnadsförhållanden. (Markus 6:33, 34) Ändå startade inte Jesus någon rörelse för att komma till rätta med orättvisorna, trots att en del envist försökte få honom involverad i de frågor som var aktuella i den politiska debatten på den tiden.

Som de här exemplen visar vägrade Jesus att bli engagerad i politik. Men hur är det med de kristna i dag? Vilka skyldigheter har de?