Bryr Gud sig verkligen om kvinnor?

DE HÄR raderna från antiken står inte i Bibeln. De har använts i hundratals år för att rättfärdiga diskriminering av kvinnor. Till och med i vår tid citerar extremister religiösa texter för att legitimera kvinnoförtryck och hävdar samtidigt att kvinnor bär skulden till mänsklighetens problem. Var det verkligen Guds avsikt att kvinnor skulle föraktas och utnyttjas av män? Vad säger Bibeln?

Är kvinnan förbannad av Gud?

Nej. Det är ”den ursprunglige ormen, han som kallas Djävul”, som är ”förbannad” av Gud. (Uppenbarelseboken 12:9; 1 Moseboken 3:14) När Gud sa att Adam skulle ”härska” över sin hustru, betydde det inte att han godkände att mannen skulle förtrycka kvinnan. (1 Moseboken 3:16) Han förutsåg helt enkelt de sorgliga konsekvenserna av de första människornas synd.

Så kvinnoförtrycket är en direkt följd av människans syndfulla natur, det är inte Guds vilja. Bibeln stöder inte uppfattningen att kvinnor måste bli undertryckta av män för att sona den första synden. (Romarna 5:12)

Blev kvinnan skapad underlägsen mannen?

Nej. I Första Moseboken 1:27 sägs det: ”Gud grep sig an med att skapa människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne; till man och kvinna skapade han dem.” Så människorna, både mannen och kvinnan, skapades alltså med förmågan att efterlikna Guds egenskaper. Adam och Eva skapades visserligen olika i känslomässigt och fysiskt avseende, men de fick samma uppdrag och hade samma rättigheter inför sin Skapare. (1 Moseboken 1:28–31)

Innan Eva blev skapad sa Gud: ”Jag skall göra en hjälpare åt honom [Adam], som ett komplement till honom.” (1 Moseboken 2:18) Betyder ordet ”komplement” att kvinnan var underlägsen mannen? Nej, eftersom det hebreiska ordet som översätts med ”komplement” också kan återges med ”motsvarighet” eller ”en hjälpare likvärdig” med mannen. Man kan likna mannens och kvinnans roller vid samarbetet mellan en kirurg och en narkosläkare under en operation. Kan den ene klara sig utan den andre? Knappast! Och vem är viktigast? Kirurgen som utför operationen? Det är svårt att avgöra. På samma sätt skapade Gud mannen och kvinnan för att de skulle samarbeta, inte för att de skulle konkurrera. (1 Moseboken 2:24)

Hur visar Gud omtanke om kvinnor?

Tidigt i människans historia uttryckte Gud sin vilja att skydda kvinnor, eftersom han kunde förutse hur ofullkomliga, syndfulla män skulle bete sig. I sin bok La Bible au féminin (Bibeln ur kvinnligt perspektiv) kommenterade författaren Laure Aynard den mosaiska lagen, som är från 1500-talet f.v.t.: ”När kvinnan omtalas i lagförbundet så är det övervägande för att försvara henne.”

Lagen befallde till exempel att man skulle respektera både sin far och sin mor. (2 Moseboken 20:12; 21:15, 17) Den krävde också att gravida kvinnor skulle visas hänsyn. (2 Moseboken 21:22) Trots att de lagarna skrevs under en helt annan tid är de fortfarande överlägsna jämfört med de dåliga rättsliga villkor som kvinnorna i många länder upplever i dag. Men det finns mer att säga om detta.

Lagen som Jehova Gud gav nationen Israel hade stor positiv inverkan på både män och kvinnor, och den bidrog till hela folkets fysiska hälsa, moraliska renhet och goda förhållande till Jehova. Så länge folket lyssnade och följde Guds lagar skulle de vara ”högt över alla andra nationer på jorden”. (5 Moseboken 28:1, 2) Hur var kvinnans ställning under lagförbundet? Vi ska se på några exempel.

1. Personlig frihet. Till skillnad från kvinnor i många andra länder vid samma tid hade israelitiska kvinnor stor personlig frihet. Mannen hade huvudansvaret för familjen, men Bibeln berättar vad en hustru kunde göra med mannens fulla förtroende: ”Hon har planer på en åker och skaffar sig den”, och ”hon planterar en vingård”. Om hon var duktig på att spinna och väva kunde hon rentav starta en egen affärsrörelse. (Ordspråksboken 31:11, 16–19) Kvinnor som levde under tiden för lagförbundet sågs som individer med egna rättigheter och inte bara som ett bihang till mannen.

I det forntida Israel hade kvinnor dessutom alla möjligheter att ha ett eget, personligt förhållande till Jehova Gud. Bibeln berättar om Hanna, som bad till Jehova i en personlig angelägenhet och gav honom ett löfte på eget initiativ. (1 Samuelsboken 1:11, 24–28) En kvinna från staden Sunem brukade gå till profeten Elisa under sabbaterna för att få hjälp i olika frågor. (2 Kungaboken 4:22–25) Kvinnor som till exempel Debora och Hulda användes av Gud till viktiga uppgifter. Framstående män och präster gick till dem för att få råd och vägledning. (Domarboken 4:4–8; 2 Kungaboken 22:14–16, 20)

2. Möjlighet till utbildning. Eftersom kvinnor var en del av lagförbundet betydde det att de inbjöds att lyssna och lära när man högläste lagen. (5 Moseboken 31:12; Nehemja 8:2, 8) De kunde också bli övade för vissa uppgifter i samband med folkets tillbedjan. Några kvinnor utförde med all sannolikhet ”organiserad tjänst” vid tältboningen, och andra sjöng i en kör med både män och kvinnor. (2 Moseboken 38:8; 1 Krönikeboken 25:5, 6)

Många kvinnor hade kunskaper och förmågor som gjorde att de kunde driva en lönsam affärsverksamhet. (Ordspråksboken 31:24) Till skillnad från de kulturer som omgav Israel vid den tiden, där bara pappan i familjen lärde upp sina söner, så skulle en israelitisk mamma vara delaktig i fostran av sina söner ända upp i vuxen ålder. (Ordspråksboken 31:1) Uppenbarligen var kvinnorna i det forntida Israel långt ifrån outbildade.

3. Ärade och respekterade. De tio budorden sa klart och tydligt: ”Ära din far och din mor.” (2 Moseboken 20:12) Den vise kung Salomo skrev ordspråk, och ett av dem löd: ”Lyssna, min son, till din fars tuktan, och överge inte din mors lag.” (Ordspråksboken 1:8)

Moses lag gav män detaljerade anvisningar som återspeglade respekt för kvinnor. (3 Moseboken 18:6, 9; 5 Moseboken 22:25, 26) En bra man skulle ta hänsyn till sin hustrus fysiska och biologiska begränsningar. (3 Moseboken 18:19)

4. Rättigheter till skydd för kvinnor. I Bibeln liknar Jehova Gud sig själv vid ”en far för faderlösa och en domare för änkor”. Med andra ord lovade Jehova att vara beskyddare för alla som inte hade en far eller make som kunde slå vakt om deras rättigheter. (Psalm 68:5; 5 Moseboken 10:17, 18) Vid ett tillfälle när en änka till en profet blev orättvist behandlad av en fordringsägare, så ingrep Jehova med ett underverk för att hon skulle överleva och kunna behålla sin värdighet. (2 Kungaboken 4:1–7)

Innan israeliterna kom in i det utlovade landet dog Selofhad, pappan i en israelitisk familj, och han hade inga söner. Så hans fem döttrar gick till Mose och bad att de skulle få ”en besittning” i det utlovade landet. Jehova godkände det, men han gav dem mycket mer än så. Han sa till Mose: ”Ge dem en arvsbesittning bland deras fars bröder, och du skall låta deras fars arvedel tillfalla dem.” Från och med då fick kvinnorna i Israel möjlighet att ärva sin pappa och föra arvet vidare till sina barn. (4 Moseboken 27:1–8)

Under den mosaiska lagen respekterades kvinnor och deras rättigheter. Men från 300-talet f.v.t. och framåt började judaismen influeras av grekisk kultur, och den betraktade kvinnor som underlägsna. (Se rutan ”Kvinnosynen i forntida källor”.)

Den grekiske poeten Hesiodos (700-talet f.v.t.) tillskrev kvinnorna hela mänsklighetens lidande. I sitt verk Theogonin talade han om ”det onda kön och fördärvliga släkte som till ett gissel för män har fått sin boning på jorden”. Den här uppfattningen fick fäste inom judaismen under tidigt 100-tal f.v.t. Talmud, som började sammanställas på 100-talet v.t., innehöll följande varning till alla män: ”Konversera inte mycket med kvinnor, eftersom det oundvikligen leder till omoral.”

Genom århundradena har den här låga tilltron till kvinnor fått konsekvenser för kvinnans ställning i det judiska samhället. Redan på Jesu tid hade deras möjligheter att vistas på tempelområdet begränsats till kvinnornas förgård. Utbildning i religiösa ämnen var enbart till för män, och kvinnor hölls troligtvis skilda från männen i synagogorna. I Talmud citeras en rabbin som sa: ”Vemhelst som undervisar sin dotter i Tora [Lagen] lär henne obsceniteter.” De judiska religiösa ledarna förvrängde Guds kvinnosyn, och det fick många män att nedvärdera kvinnor.

När Jesus var på jorden lade han märke till sådana fördomsfulla attityder, som var djupt rotade i dåtidens traditioner. (Matteus 15:6, 9; 26:7–11) Påverkades Jesus av det? Och vad kan vi lära oss av hans sätt att behandla kvinnor? Har sann kristendom lättat på kvinnornas bördor? Nästa artikel kommer att svara på det.