Jehovas påminnelser är tillförlitliga

 1. Vilka ämnen tas regelbundet upp på våra möten, och vilken nytta har vi av det?

HAR det hänt att du förberett vakttornsstudiet och tänkt: ”Har vi inte studerat om det här förut?” Om du har gått på Jehovas vittnens möten under någon tid har du säkert märkt att det är vissa ämnen som kommer tillbaka. Vi behandlar ofta Guds kungarike, återlösningen, arbetet med att göra lärjungar och egenskaper som kärlek och tro. Genom att regelbundet studera sådana ämnen håller vi vår tro stark och kan ”bli ordets görare och inte bara dess hörare”. (Jak. 1:22)

 2. a) Vad syftar Guds påminnelser ofta på? b) Hur skiljer sig Guds lagar från människors?

² Det hebreiska substantiv som återgetts med ”påminnelse” syftar ofta på lagar, bud och befallningar som Gud ger sitt folk. Mänskliga lagar behöver ofta ändras och anpassas efter nya förhållanden. Men Jehovas lagar är fullkomliga, och vi kan lita på att de alltid är till vårt bästa. Det är sant att en del lagar som Jehova gav i forna tider inte gäller i vår tid, men det betyder inte att det var något fel på de lagarna. Psalmisten sa: ”Dina påminnelsers rättfärdighet varar till oöverskådlig tid.” (Ps. 119:144)

3, 4. a) Vad kan Jehovas påminnelser innehålla? b) Vad skulle det leda till om israeliterna lyssnade till Guds påminnelser?

³ Du har kanske lagt märke till att Jehovas påminnelser ibland innehåller varningsbudskap. Israeliterna fick regelbundet varningar genom Guds profeter. Strax innan de skulle gå in i det utlovade landet sa Mose: ”Akta er, så att inte ert hjärta förleds och ni viker av och tillber andra gudar och böjer er ner för dem och Jehovas vrede då flammar upp mot er.” (5 Mos. 11:16, 17) Bibeln innehåller många nyttiga påminnelser som Gud gav sitt folk.

⁴ Jehova påminde ofta israeliterna om att frukta honom, lyssna till hans röst och hålla hans namn heligt. (5 Mos. 4:29–31; 5:28, 29) Om de följde dessa uppmaningar skulle de bli välsignade på många sätt. (3 Mos. 26:3–6; 5 Mos. 28:1–4)

 5. Varför ingrep Jehova och hjälpte Hiskia?

⁵ Genom hela Israels stormiga historia höll Gud sitt löfte. När Assyriens kung, Sanherib, trängde in i Juda och hotade att störta kung Hiskia ingrep Jehova genom att sända en ängel. På bara en natt utplånade ängeln ”varje tapper, väldig man” i den assyriska hären, så att Sanherib förödmjukad fick vända hemåt. (2 Krön. 32:21; 2 Kung. 19:35) Varför ingrep Gud och hjälpte Hiskia? Därför att det sägs om Hiskia: ”Han höll fast vid Jehova och vek inte av från honom, utan höll de bud som Jehova hade gett.” (2 Kung. 18:1, 5, 6)

 6. Vad gjorde Josia för att visa sin förtröstan på Jehova?

⁶ Josia är ett annat exempel på en som lydde Jehovas bud. Han blev kung när han var bara åtta år, och han gjorde ”det som var rätt i Jehovas ögon ... Han vek inte av vare sig åt höger eller åt vänster.” (2 Krön. 34:1, 2) Josia visade att han förtröstade på Jehova genom att rensa bort avgudarna och återställa den sanna tillbedjan. Det ledde inte bara till välsignelser för honom själv, utan för hela nationen. (Läs 2 Krönikeboken 34:31–33.)

 7. Hur gick det när israeliterna inte lyssnade på Jehovas påminnelser?

⁷ Men Guds folk litade sorgligt nog inte alltid på att hans påminnelser var till deras bästa. Århundradena igenom pendlade de mellan lydnad och olydnad. När deras tro blev svag var de lättpåverkade och fördes ”hit och dit av varje lärdomsvind”, för att låna aposteln Paulus ord. (Ef. 4:13, 14) Och precis som Gud hade varnat blev följderna bittra när de inte förtröstade på honom. (3 Mos. 26:23–25; Jer. 5:23–25)

 8. Hur kan vi ha nytta av israeliternas erfarenheter?

⁸ Hur kan vi ha nytta av israeliternas erfarenheter? Guds folk i dag får också råd och vägledning, precis som de fick. (2 Petr. 1:12) Varje gång vi läser i Bibeln blir vi påminda om Guds bud. Vi har en fri vilja och kan därför välja om vi vill följa Jehovas vägledning eller om vi vill göra det vi själva anser vara rätt. (Ords. 14:12) Vi ska se på några skäl till att vi kan ha tillit till Jehovas påminnelser och att det är bra för oss att ta dem på allvar.

 9. Hur blev israeliterna påminda om att de hade Jehovas stöd i vildmarken?

⁹ När israeliterna började sin 40 år långa vandring genom vildmarken förklarade inte Jehova exakt hur han skulle vägleda, skydda och ta hand om dem. Men han visade gång på gång att de verkligen kunde lita på honom och hans anvisningar. Jehova använde en molnstod på dagen och en eldstod på natten för att påminna dem om att det var han som tryggt ledde dem genom det ogästvänliga landskapet. (2 Mos. 40:36–38; 5 Mos. 1:19) Han såg också till att de hade allt de behövde. ”Deras kläder slets inte ut, och deras fötter svullnade inte.” Nej, ”de saknade ingenting”. (Neh. 9:19–21)

10. Hur vägleder Jehova sitt folk i vår tid?

¹⁰ Guds tjänare i vår tid står på tröskeln till en rättfärdig ny värld. Litar vi på att Jehova kommer att ge oss allt vi behöver för att överleva den stora vedermödan? (Ps. 119:40, 41; Matt. 24:21, 22) Det är sant att Jehova inte har gett oss någon molnstod eller någon eldstod för att leda oss in i den nya världen. Men han använder sin organisation för att ge oss påminnelser. Tänk till exempel på hur vi har blivit uppmuntrade att bygga upp vår andlighet genom att läsa Bibeln, vara noga med den andliga familjekvällen och regelbundet vara med vid mötena och gå i tjänsten. Har vi gjort de justeringar som krävs för att göra det? Det kommer att hjälpa oss att få den starka tro vi behöver för att överleva in i den nya världen.

11. Hur visar Gud att han bryr sig om oss?

¹¹ Vi får också vägledning som hjälper oss att fatta bra beslut i vardagen. Vi har till exempel blivit uppmuntrade att ha rätt inställning till det materiella och att leva ett okomplicerat liv för att minimera bekymren. Vi har också fått fina råd när det gäller vårt sätt att klä oss och sköta vårt yttre, vilken underhållning vi ska välja och hur mycket utbildning vi ska satsa på. Och tänk också på de påminnelser vi har fått om att våra hem, bilar och Rikets salar måste vara säkra och att vi behöver förbereda oss för nödsituationer. Allt detta visar att Gud verkligen bryr sig om oss.

12. a) Vilket ämne tog Jesus ofta upp med sina lärjungar? b) Vilken lektion i ödmjukhet gjorde starkt intryck på Petrus, och hur bör detta påverka oss?

¹² I det första århundradet fick Guds folk regelbundna påminnelser. Jesus talade ofta med sina lärjungar om hur viktigt det är att vara ödmjuk. Men han berättade inte bara vad det innebär att vara ödmjuk – han visade det också genom sitt eget exempel. Kvällen innan han dog samlade han apostlarna för att fira påsken. Medan de åt måltiden steg Jesus upp och tvättade deras fötter. Det var egentligen en uppgift för tjänarna. (Joh. 13:1–17) Det här var något som apostlarna aldrig glömde. Aposteln Petrus var med vid det tillfället, och omkring 30 år senare gav han råd till sina medtroende om ödmjukhet. (1 Petr. 5:5) Jesus exempel bör uppmuntra oss alla att vara ödmjuka i vårt sätt mot andra. (Fil. 2:5–8)

13. Vilken egenskap påminde Jesus lärjungarna om att de behövde utveckla?

¹³ Ett annat ämne som Jesus ofta tog upp med sina lärjungar var behovet av stark tro. Vid ett tillfälle misslyckades lärjungarna med att driva ut en demon, och då frågade de Jesus: ”Hur kom det sig att vi inte kunde driva ut den?” Han svarade: ”Därför att ni har lite tro. Jag säger er nämligen i sanning: Om ni har tro så stor som ett senapskorn, ... [skall] ingenting ... vara omöjligt för er.” (Matt. 17:14–20) Under hela sin jordiska tjänst undervisade Jesus om hur oerhört viktigt det är att ha tro. (Läs Matteus 21:18–22.) Tar vi vara på möjligheterna att stärka vår tro genom den fina undervisning som vi får på våra möten och sammankomster? Det här är inte bara trevliga tillfällen att träffas – vi får också möjlighet att visa vår tillit till Jehova.

14. Varför är det viktigt att vi utvecklar osjälvisk kärlek?

¹⁴ I de kristna grekiska skrifterna finns många påminnelser om att vi måste visa varandra kärlek. Jesus sa att det näst största budet var: ”Älska din nästa som dig själv.” (Matt. 22:39) Jesus halvbror Jakob kallade detta bud ”den kungliga lagen”. (Jak. 2:8) Aposteln Johannes skrev: ”Ni älskade, jag skriver inte ett nytt bud till er, utan ett gammalt bud som ni har haft från början. ... Å andra sidan är det ett nytt bud.” (1 Joh. 2:7, 8) Vad var det som Johannes kallade ”ett gammalt bud”? Han tänkte på budet om kärlek. Det var ”gammalt” i den bemärkelsen att Jesus hade gett det många år tidigare, ”från början”. Men det var också ”nytt” därför att det krävde självuppoffrande kärlek, något som lärjungarna kunde behöva när de ställdes inför nya situationer. Visst är vi som efterföljare till Kristus tacksamma för de varningar vi får! De hjälper oss att inte smittas av den själviska inställning som är så vanlig i den här världen och som skulle bryta ner kärleken till våra medmänniskor.

15. Vad var Jesus viktigaste uppgift här på jorden?

¹⁵ Jesus brydde sig verkligen om människor. Det visade han när han botade sjuka och uppväckte döda. Men hans viktigaste uppgift var inte att bota människor fysiskt. Det han predikade och undervisade om påverkade deras liv på lång sikt. Hur då? Alla som Jesus botade och uppväckte i det första århundradet blev så småningom gamla och dog, men de som lyssnade och tog emot det budskap som han predikade hade däremot möjlighet att få evigt liv. (Joh. 11:25, 26)

16. Hur omfattande är arbetet med att predika och undervisa i vår tid?

¹⁶ Det predikoarbete som Jesus satte i gång i det första århundradet utförs i ännu större skala i vår tid. Jesus befallde sina lärjungar: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna.” (Matt. 28:19) Och det har de verkligen gjort! I dag predikar mer än sju miljoner Jehovas vittnen om Guds kungarike i mer än 230 länder och områden, och miljoner människor studerar Bibeln tillsammans med oss. Det här predikoarbetet bevisar att vi lever i de sista dagarna.

17. Vilka råd gav Paulus och Petrus?

¹⁷ Som vi har sett hjälpte påminnelser de första kristna att hålla sin tro stark. Föreställ dig till exempel hur Timoteus måste ha känt det när aposteln Paulus, som då satt i fängelse i Rom, sa: ”Bevara mönstret av sunda ord som du har hört av mig.” (2 Tim. 1:13) Och sedan aposteln Petrus uppmuntrat sina medkristna att utveckla egenskaper som uthållighet, broderlig tillgivenhet och självbehärskning sa han: ”Jag [tänker] ständigt påminna er om dessa ting, fastän ni känner dem och är befästa i den sanning som finns i er.” (2 Petr. 1:5–8, 12)

18. Hur kände de första kristna för påminnelser?

¹⁸ Ja, i sina brev upprepade Paulus och Petrus de uttalanden ”som tidigare gjorts av de heliga profeterna”. (2 Petr. 3:2) Tog våra bröder i det första århundradet illa vid sig av det? Nej, de såg det som ett uttryck för Guds kärlek. De visste att det skulle hjälpa dem att ”växa till i vår Herres och Räddares, Jesu Kristi, oförtjänta omtanke och kunskap”. (2 Petr. 3:18)

19, 20. Varför kan vi lita på att Jehovas påminnelser är till vårt bästa, och vilken nytta har vi av dem?

¹⁹ Vi har goda skäl att lita på att Jehovas påminnelser, som finns i hans ofelbara ord, Bibeln, är till vårt bästa. (Läs Josua 23:14.) Där kan vi läsa om hur Gud har handlat med ofullkomliga människor i tusentals år. Den historiska berättelsen skrevs ner till nytta för oss. (Rom. 15:4; 1 Kor. 10:11) Vi har själva sett profetiorna i Bibeln uppfyllas. Profetiska uttalanden kan liknas vid påminnelser som ges i förväg. Miljoner människor har till exempel börjat tillbe Jehova, precis det profetian förutsade skulle hända i ”dagarnas slutskede”. (Jes. 2:2, 3) De allt sämre världsförhållandena uppfyller också Bibelns profetior. Och som vi redan nämnt är det omfattande predikoarbetet som pågår över hela världen en direkt uppfyllelse av Jesus egna ord. (Matt. 24:14)

²⁰ Vår Skapare har tydligt visat att vi verkligen kan lita på honom. Drar vi nytta av hans påminnelser? Det är viktigt att vi gör det. Rosellen berättar: ”När jag vågade lita mera helt och fullt på Jehova blev det tydligare för mig att han verkligen tar hand om mig och ger mig styrka.” Det kan vi också få vara med om, om vi tar Jehovas påminnelser på allvar.