Vad vi kan lära oss av Johanna

DE FLESTA känner nog till att Jesus hade 12 apostlar. Men det är inte så många som vet att det också fanns kvinnor bland de lärjungar som han hade ett nära samarbete med. Johanna var en av dem. (Matt. 27:55; Luk. 8:3)

På vilket sätt var hon involverad i Jesus tjänst, och vad kan vi lära oss av hennes exempel?

Johanna var ”hustru till Kusas, Herodes betrodde man”. Kusas kan ha tagit hand om Herodes Antipas hushåll. Johanna var en av de kvinnor som hade blivit botade av Jesus. Hon och de andra kvinnorna följde med Jesus och hans apostlar. (Luk. 8:1–3)

De judiska rabbinerna lärde ut att kvinnor inte skulle umgås med män som de inte var släkt med, än mindre följa med dem på en resa. Judiska män skulle knappt prata med kvinnor. Men Jesus brydde sig inte om sådana traditioner, utan lät Johanna och andra troende kvinnor följa med honom.

När Johanna umgicks med Jesus och apostlarna riskerade hon att bli kritiserad av religiösa ledare, familj och vänner. Hon och alla andra som följde Jesus behövde dessutom vara beredda på att göra förändringar i sin vardag. Men det var om sådana efterföljare som Jesus sa: ”Min mor och mina bröder är de som hör Guds ord och handlar efter det.” (Luk. 8:19–21; 18:28–30) Visst är det uppmuntrande att veta att Jesus känner sig så nära dem som gör uppoffringar för att kunna följa honom.

Johanna och flera andra kvinnor betjänade Jesus och hans apostlar ”med sina tillhörigheter”. (Luk. 8:3) ”Lukas säger inte att kvinnorna lagade mat, diskade och tvättade kläder”, står det i boken Gospel Women: Studies of the Named Women in the Gospels. ”De kanske gjorde det, men det är inte det Lukas säger.” Kvinnorna använde uppenbarligen sina pengar, ägodelar och andra tillgångar för att se till att gruppen hade det de behövde.

Varken Jesus eller hans apostlar arbetade för att försörja sig när de reste runt och predikade. Därför hade de antagligen inte råd att betala för all mat och andra saker som en grupp på kanske 20 personer behövde. Även om många kan ha varit gästfria mot dem var det säkert inget de räknade med, vilket man kan förstå av att de hade med sig ett kassaskrin. (Joh. 12:6; 13:28, 29) Johanna och de andra kvinnorna kan ha lämnat bidrag för att täcka deras utgifter.

Vissa menar kanske att judiska kvinnor inte hade pengar eller andra tillgångar. Men texter från den tidsperioden visar att en judisk kvinna kunde ha fått tillgångar på flera olika sätt, till exempel genom: 1) arv, om hennes pappa dog utan söner, 2) en gåva, 3) pengar hon fått efter en skilsmässa, 4) avkastning från hennes avlidne mans tillgångar eller 5) pengar hon själv tjänat ihop.

Jesus efterföljare bidrog utan tvekan med vad de kunde. Bland de som följde honom kan det ha funnits rika kvinnor. Eftersom Johanna var eller hade varit gift med Herodes betrodde man, antar vissa att hon hade det bra ställt. Någon som hon skulle ha haft råd att ge Jesus den fina sömlösa klädnaden som han hade på sig. (Joh. 19:23, 24) Det var något som ”fruar till fiskare inte hade kunnat erbjuda”, som en författare uttrycker det. (Hidden Voices: Biblical Women and Our Christian Heritage)

Det sägs inte uttryckligen i Bibeln att Johanna bidrog med sina pengar. Men hon gjorde vad hon kunde, och vi kan lära oss något av det. Om vi väljer att ge något eller inte, och vad vi väljer att ge, för att understödja Guds rikes intressen är upp till oss. Det som spelar någon roll för Gud är att vi gör vad vi kan med glädje. (Matt. 6:33; Mark. 14:8; 2 Kor. 9:7)

När Jesus avrättades var Johanna uppenbarligen där tillsammans med andra kvinnor som ”hade följt honom och betjänat honom när han var i Galileen, och där var många andra kvinnor som hade gått med honom upp till Jerusalem”. (Mark. 15:41) När Jesus kropp sedan togs ner från pålen för att begravas sägs det att ”de kvinnor som tillsammans med honom hade kommit från Galileen följde efter och fick se minnesgraven och hur hans kropp var lagd; och de vände tillbaka för att göra i ordning välluktande kryddor och oljor”. De här kvinnorna, som Lukas identifierar som ”Maria Magdalena och Johanna och Jakobs mor Maria”, kom tillbaka efter sabbaten och träffade änglar som berättade att Jesus hade blivit uppväckt. (Luk. 23:55–24:10)

Det är möjligt att Johanna var bland de lärjungar som tillsammans med Jesus mamma och bröder samlades i Jerusalem vid pingsten år 33 v.t. (Apg. 1:12–14) Eftersom Johanna hade kontakter vid Herodes Antipas hov, kan det ha varit hon som gav personlig information om honom till Lukas. Det är ganska troligt då Lukas är den ende av evangelieskribenterna som nämner henne vid namn. (Luk. 8:3; 9:7–9; 23:8–12; 24:10)

Det vi får veta om Johanna ger oss några tankeväckande lärdomar. Hon gjorde vad hon kunde för Jesus. Hon måste ha varit glad över att hennes bidrag hjälpte till så att han, apostlarna och andra lärjungar kunde färdas och predika tillsammans. Johanna betjänade Jesus och var lojal även under svåra tider. I vår tid kan kristna kvinnor försöka ha samma fina inställning som hon hade.