Uppmuntra varandra ”så mycket mer”

 1. Varför uppmanade Paulus de kristna hebréerna att uppmuntra varandra ”så mycket mer”?

VARFÖR behöver vi bli bättre på att uppmuntra varandra? Aposteln Paulus berättar varför i sitt brev till de kristna hebréerna. Han skrev: ”Låt oss tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar, och låt oss inte försumma att komma tillsammans, som några har för vana, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” (Hebr. 10:24, 25) Det skulle gå mindre än fem år innan de kristna i Jerusalem skulle förstå att Jehovas dag var nära och att domen mot staden snart skulle verkställas. De skulle se tecknet som Jesus hade talat om och som visade att det var dags för dem att lämna staden och fly för sina liv. (Luk. 21:20–22; Apg. 2:19, 20) Jehovas dag kom år 70 när romarna verkställde domen mot Jerusalem.

 2. Varför blir det allt viktigare att vi uppmuntrar varandra?

² Vi är i en liknande situation. Vi har all anledning att tro att Jehovas stora och vördnadsbjudande dag är nära. (Joel 2:11) Profeten Sefanja sa: ”Jehovas stora dag är nära. Den är nära, och den kommer mycket snabbt.” (Sef. 1:14) Den varningen gäller även i vår tid. Med tanke på att Jehovas dag är så nära uppmanar Paulus oss att ”tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar”. (Hebr. 10:24) Vi behöver alltså vara engagerade i våra bröder och systrar och bry oss om dem för att kunna ge dem den uppmuntran som behövs.

 3. Vad sa Paulus om uppmuntran? (Se den inledande bilden.)

³ ”Oro i en mans hjärta tynger ner det, men ett gott ord får det att glädja sig.” (Ords. 12:25) Det här är en allmän sanning. Alla behöver uppmuntran ibland. Paulus visar att det också gäller dem som har ansvaret att uppmuntra andra. Så här skrev han till de kristna som bodde i Rom: ”Jag längtar ... efter att få se er för att kunna förmedla till er någon andlig gåva, så att ni kan göras fasta; eller rättare: för att det skall bli ett utbyte av uppmuntran bland er, genom att var och en blir uppmuntrad av den andres tro, både er och min.” (Rom. 1:11, 12) Paulus var ett fantastiskt exempel på att ge uppmuntran, men även han behövde få uppmuntran ibland. (Läs Romarna 15:30–32.)

4, 5. Vilka kan vi uppmuntra, och varför vill vi göra det?

⁴ De som lever ett självuppoffrande liv förtjänar beröm. I den gruppen ingår våra pionjärer. Många av dem har gjort stora uppoffringar för att kunna vara pionjärer. Detsamma gäller missionärer, dem som är i resetjänsten och dem som arbetar på ett avdelningskontor eller översättningskontor. Alla dessa väljer bort annat för att kunna lägga mer tid på sanningen. Sådana vänner är verkligen värda beröm. Och alla som egentligen skulle vilja fortsätta i heltidstjänsten, men som har fått sluta av olika anledningar, uppskattar också att få höra ett värmande ord.

⁵ En annan grupp som förtjänar uppmuntran är alla som har följt uppmaningen att bara gifta sig ”i Herren” och därför är singlar. (1 Kor. 7:39) Och hustrur uppskattar naturligtvis att deras män berättar att de älskar dem och värdesätter allt de gör. (Ords. 31:28, 31) Kristna som uthärdar förföljelse eller sjukdom behöver också uppmuntran. (2 Thess. 1:3–5) Jehova och Kristus tröstar alla dessa trogna bröder och systrar. (Läs 2 Thessalonikerna 2:16, 17.)

 6. Vilken uppgift har de äldste enligt Jesaja 32:1, 2?

⁶ Läs Jesaja 32:1, 2. Vi lever i en svår tid, och det är lätt att bli nedstämd och modfälld. Jesus Kristus använder ”furstar”, alltså äldste som är smorda eller som tillhör de andra fåren, för att ge uppmuntran och vägledning. Och det är precis så det ska vara, för de äldste är inte ”herrar” över andras tro, utan ”medarbetare” till deras glädje. (2 Kor. 1:24)

7, 8. Vad kan de äldste göra förutom att uttrycka sig uppmuntrande?

⁷ Paulus är ett fint föredöme för de äldste. De kristna i Thessalonike blev förföljda, och han skrev uppmuntrande till dem: ”Av öm tillgivenhet för er fann vi ... stort behag i att ge er inte bara Guds goda nyheter utan också våra egna själar, eftersom ni hade blivit oss kära.” (1 Thess. 2:8)

⁸ Paulus visade att det inte alltid räcker med att säga något uppmuntrande. Så här sa han till de äldste i Efesos: ”[Ni] bör bistå dem som är svaga och bör ha Herren Jesu ord i minnet, då han själv sade: ’Det är lyckligare att ge än att få.’” (Apg. 20:35) Paulus gjorde mer än att bara säga något uppmuntrande till sina bröder och systrar. Han visade att han var beredd att förbruka både sig själv och sina tillgångar för dem. (2 Kor. 12:15) På samma sätt bör de äldste inte bara uppmuntra och trösta sina medtroende med sina ord, utan också bygga upp dem genom att visa uppriktigt personligt intresse. (1 Kor. 14:3)

 9. Hur kan de äldste ge råd på ett uppmuntrande sätt?

⁹ För att bygga upp andra måste de äldste ibland ge råd. Men Bibeln kan lära dem att göra det på ett uppmuntrande sätt. I det här sammanhanget kan vi lära oss mycket av Jesus. Lägg märke till vad han gjorde när han behövde ge tydliga råd till några församlingar i Mindre Asien. Innan han gav råd till församlingarna i Efesos, Pergamon och Thyatira berömde han dem varmt. (Upp. 2:1–5, 12, 13, 18, 19) Och till församlingen i Laodikeia sa han: ”Alla som jag är fäst vid, dem tillrättavisar och tuktar jag. Var därför nitisk och ändra sinne.” (Upp. 3:19) Äldste gör väl i att följa Jesus exempel när de ska ge råd.

10. Hur kan vi alla bygga upp varandra?

¹⁰ Det är inte bara de äldste som har ansvaret att vara uppmuntrande. Paulus uppmanade alla kristna att säga sådant ”som är gott och tjänar till att bygga upp där det behövs, så att det kan vara välgörande för dem som hör på”. (Ef. 4:29) Vi behöver alla vara vakna för andras behov. Paulus skrev till de kristna judarna att de skulle stärka kraftlösa händer och svaga knän och se till att de gick rakt fram på vägen, ”så att det ben som haltar inte går ur led utan i stället kan läkas”. (Hebr. 12:12, 13) Vi kan alla, oavsett ålder, bygga upp varandra genom det vi säger.

11. Hur fick en deprimerad syster hjälp?

¹¹ Marthe,a en syster som gick igenom en depression, skriver: ”En dag när jag hade bett om att få uppmuntran träffade jag en äldre syster som visade att hon brydde sig om mig och kände med mig, och det var precis det jag behövde just då. Hon berättade att hon själv hade haft samma utmaningar som jag, och det gjorde att jag kände mig mindre ensam.” Den här systern förstod förmodligen inte hur mycket hennes ord skulle betyda för Marthe.

12, 13. Hur kan vi tillämpa rådet i Filipperna 2:1–4?

¹² Paulus gav det här rådet till alla i församlingen i Filippi: ”Om det alltså finns någon uppmuntran i Kristus, om det finns någon kärlekens tröst, om det finns någon andens delaktighet, om det finns någon öm tillgivenhet och medömkan, så gör min glädje fullständig genom att ni är likasinnade och har samma kärlek, är förenade till själen och tänker ett och detsamma, och inte gör något av stridslystnad eller av självupptagenhet, utan med ödmjukt sinne sätter andra högre än er själva, och med personligt intresse håller ett öga, inte bara på era egna angelägenheter, utan också på de andras.” (Fil. 2:1–4)

¹³ Hur kan vi följa rådet att hålla ett öga på andras angelägenheter? Jo, vi kan uppmuntra våra bröder och systrar genom att sprida tröst och kärlek och visa att vi verkligen bryr oss om dem och känner för dem.

14. Vad kan vara uppmuntrande?

¹⁴ Visst blir vi glada när vi får höra att sådana som vi har hjälpt längre tillbaka fortsätter att tjäna Jehova lojalt? Aposteln Johannes beskrev det så här: ”Jag har ingen större orsak till tacksamhet än detta, att jag får höra att mina barn fortsätter att vandra i sanningen.” (3 Joh. 4) Många pionjärer kan intyga hur glad man blir av att höra att någon som man har hjälpt in i sanningen för många år sedan fortfarande är aktiv och kanske till och med själv har börjat som pionjär. Ett sätt att hjälpa pionjärer som har tappat modet kan därför vara att påminna dem om allt de har gjort för andra.

15. Hur skulle vi kunna uppmuntra heltidstjänare?

¹⁵ Många som är i resetjänsten har berättat om hur uppmuntrande det är när en församling skriver några rader och talar om hur mycket de uppskattade besöket. Andra som har känt likadant är äldste, missionärer, pionjärer och beteliter som fortsätter år efter år. När vi tackar dem för deras arbete kan det betyda mer än vi tror.

16. Hur kan man enkelt uppmuntra någon?

¹⁶ Men hur är det om vi inte är så utåtriktade? Det skulle vara ett misstag att tänka att vi i så fall inte kan uppmuntra andra. Det är inte svårt att ge uppmuntran – ibland räcker det med ett varmt leende. Och om vi inte får ett leende tillbaka kan det vara ett tecken på att personen brottas med ett problem och behöver någon att prata med. I så fall kan vi göra mycket gott genom att bara lyssna. (Jak. 1:19)

17. Vad hjälpte en ung broder under en svår period?

¹⁷ En ung broder som heter Henri gick igenom en svår period när några av hans nära släktingar lämnade sanningen, däribland hans pappa, som hade varit en respekterad äldste. Henri blev mycket uppmuntrad när en kretstillsyningsman tog med honom till ett kafé. Över en kopp kaffe berättade Henri precis hur han kände det, och brodern lyssnade. Henri förstod att det enda han kunde göra för att hjälpa sin familj att komma tillbaka till sanningen var att han själv fortsatte vara trogen. Han fick också stor tröst av att läsa Psalm 46, Sefanja 3:17 och Markus 10:29, 30.

18. a) Vad hade Salomo lagt märke till? b) Vilket förslag gav Paulus?

¹⁸ Erfarenheterna med Marthe och Henri ger oss ett par exempel på hur vi kan uppmuntra bröder och systrar som behöver tröst. Kung Salomo skrev: ”En man gläder sig över sin muns svar, och hur gott är inte ett ord i rätt tid!” Han skrev också att vänliga blickar ”gläder hjärtat; ett gott budskap ger fetma åt benen i kroppen”. (Ords. 15:23, 30) Något annat vi kan göra för att bygga upp någon som är nedslagen är att läsa något ur Vakttornet eller från vår hemsida. Paulus visar också att det kan vara uppmuntrande att sjunga sånger tillsammans ur vår sångbok. Han skrev: ”Håll i med att undervisa och allvarligt förmana varandra med psalmer, lovsånger till Gud, andliga sånger med ljuvt behag, i det ni sjunger i era hjärtan för Jehova.” (Kol. 3:16; Apg. 16:25)

19. Varför kommer behovet av uppmuntran bara att öka, och vad kan vi göra?

¹⁹ Det kommer att bli viktigare och viktigare att vi uppmuntrar varandra ju närmare Jehovas dag vi kommer. (Hebr. 10:25) Paulus sa till sina medkristna: ”Fortsätt ... med att trösta varandra och bygga upp varandra, så som ni ju också gör.” (1 Thess. 5:11)