Dristigt predikande av de goda nyheterna
1 Som Jehovas vittnen har vi många skäl till att vara modiga och rättframma, när vi predikar budskapet om Riket. Först av allt representerar vi Jehova. För det andra kräver budskapets vikt och betydelse att vi talar med tillförsikt. Hans försäkran om att han är med oss och att han kommer att ingjuta kraft i oss bör få oss att utan fruktan kungöra sanningen. (Jer. 1:17, 19) Dessutom kan andras föredöme, som har framhärdat i att göra Guds vilja trots svårigheter och hinder, skänka oss mod.
2 Att vi inser och uppskattar de goda nyheternas vikt och betydelse bör uppmuntra oss till att fritt och öppet kungöra dem. Dessa sanningar om Riket kommer inte från någon mänsklig källa, utan genom gudomlig uppenbarelse. (Gal. 1:11, 12) Riket är proberstenen, varigenom hela människosläktet skall dömas. Jesus visade därför att vårt orädda predikande av de goda nyheterna var viktigare än till och med vårt nuvarande liv. — Mark. 8:34, 35.
FÖRTRÖSTA PÅ JEHOVA
3 Motstånd mot budskapet fördjupar bara vår beslutsamhet att predika med dristighet. (1 Tess. 2:2) Exakt kunskap om Jehova och tro på hans ord frambringar en inre styrka, som fördriver fruktan för dem som kan försöka hindra oss. (1 Petr. 3:13, 14) Blir vi inte också uppmuntrade av Jesu löften att han skall vara med oss intill avslutningen på tingens ordning? (Matt. 28:20) När vi dristigt predikar, kan vi med tillförsikt säga som psalmisten gjorde: ”Herren [Jehova] bistår mig, jag skall inte frukta — vad kan människor göra mig?” — Ps. 118:6.
4 Att vi noga begrundar vad som berättas om trogna människor kan frambringa modigt uthärdande hos oss i Guds tjänst. Petrus och de andra apostlarna blev kända för sin rättframhet i att predika. (Apg. 4:13; 5:29) Paulus hade inte mer än blivit omvänd, förrän han ”dristigt” började vittna, och han fortsatte att göra det. (Apg. 13:46; 14:3) Vi kan också hämta kraft av ”en så stor sky” av förkristna vittnen såväl som av våra nutida bröders exempel på sådana håll som i Malawi, Turkiet, Korea och delar av Östeuropa. Berättelserna om deras tro och dristighet i att predika stimulerar oss till att dristigt gå vidare. — Hebr. 12:1.
ERBJUD BOKEN ÖVERLEVA
5 Vi har goda skäl till att tala dristigt, när vi under juli erbjuder boken Överleva. Även om en del besökta kan visa intresse för budskapet, kommer vi förmodligen att stöta på andra med ett mått av likgiltighet och apati. Hur kommer vi att reagera? Kommer deras inställning som vi träffar att förmå oss att hålla igen från att predika med övertygelse och utan fruktan? Kommer vi att låta ogynnsamma förhållanden i samhället få dämpa vår nitälskan? Om vi uppskattar värdet av det budskap vi frambär och inser att människosläktet behöver en säker utsikt till att få överleva, kommer vi inte att dra oss tillbaka.
6 Bön är ett annat medel genom vilket vi utvecklar dristig uthållighet i tjänsten. Paulus konstaterade att ”bön . . . i anden vid varje tillfälle” kunde resultera i ”förmåga att tala . . . med ett fritt och öppet tal . . . [och] dristigt”. (Ef. 6:18—20) I tider av nöd gav Jehova snabbt gensvar på psalmistens bedjande rop genom att ge hans själ frimodighet och kraft. (Ps. 138:3) Må våra enhetliga böner för varandra bereda vägen för oss att visa ”så mycket mer mod i att oförskräckt tala Guds ord”. — Fil. 1:14.