Pionjärtjänsten — ett förståndigt sätt att använda sin tid!

¹ ”Jag har redan alldeles för mycket att göra! Är det verkligen förståndigt att börja som pionjär nu?” Så tänkte en syster när hon vid en kretssammankomst lyssnade på en framställning med temat ”Vi drar energiskt framåt i pionjärtjänsten”, som hölls av en äldstebroder som också var pionjär. En ung broder i samma åhörarskara tänkte: ”Hur hinner han med pionjärtjänsten? Jag är inte äldste, men jag har redan fullt upp att göra!”

² I samband med att äldstebrodern talade om pionjärtjänstens välsignelser intervjuade han flera av kretsens pionjärer, och de berättade om de justeringar de hade varit tvungna att göra för att bli pionjärer och om hur Jehova rikligen hade välsignat deras ansträngningar. En av dem var handikappad, en annan hade en icke troende äktenskapspartner, och en hade offrat en världslig karriär men kunde klara sig på en lägre inkomst. När brodern och systern fick höra hur dessa pionjärer, med Jehovas hjälp, hade lyckats, började de på nytt granska sina motiv och omständigheter. Vi inbjuder dig att göra det också, i synnerhet nu när många fler förkunnare av de goda nyheterna kan uppfylla timkravet för pionjärer, eftersom det har sänkts.

³ Vi vet att Jehova är Skaparen och universums Suverän och att vi har honom att tacka för vårt liv. (Dan. 4:17; Apg. 17:28) Det är uppenbart att Jehova använder endast en organisation. Vi har privilegiet att lojalt tjäna tillsammans med den och stödja ”den trogne och omdömesgille slaven”, när det gäller att avge ett vittnesbörd om Guds kungarike innan slutet kommer. (Matt. 24:45; 25:40; 1 Petr. 2:9) Vi lever nu långt framme i ”de sista dagarna” och inser att den tid vi har att predika på är kort. (2 Tim. 3:1) Samtidigt måste vi också sörja materiellt för våra familjer. (1 Tim. 5:8) Det verkar vara svårare nu än förr att få pengarna att räcka till. Kanske är vår hälsa inte vad den har varit. Och vi måste vara ärliga och erkänna att vi också vill ägna lite av vår tid och våra tillgångar åt oss själva. (Pred. 3:12, 13) Vi kanske undrar om det verkligen är förståndigt att hörsamma inbjudan att bli pionjär.

⁴ Var och en måste själv avgöra om hans eller hennes omständigheter gör det möjligt att börja som pionjär. (Rom. 14:12; Gal. 6:5) Det är uppmuntrande att se att allt fler har hörsammat uppmaningen att bli pionjär. Tjänsterapporten som publicerades i Jehovas vittnens årsbok för 1999 visar att nästan 700.000 av Jehovas tjänare, trots de påfrestningar och problem som finns i dessa sista dagar, flitigt fortsätter i pionjärtjänsten. Även om dessa bröder och systrar tjänar under svåra ekonomiska förhållanden, saknar transportmöjligheter, har problem med hälsan eller stöter på andra svårigheter och problem, tröttnar de inte i fråga om att göra det som är gott, vilket är berömvärt. (Gal. 6:9) De har tagit fasta på Jehovas erbjudande att pröva honom. (Mal. 3:10) De har funnit att pionjärtjänsten är ett mycket förståndigt sätt att använda sin begränsade tid och sina begränsade tillgångar och att Jehova i sanning har välsignat dem för att de har gjort de justeringar som är nödvändiga för att kunna börja i pionjärtjänsten och sedan hålla ut i den.

⁵ Pionjärer blir välsignade: En syster i Kamerun som har en liten dotter berättar: ”Innan min dotter ens kunde gå, ja, ända sedan hon föddes, har hon följt med mig i tjänsten. Jag bar henne då på ryggen, säkert fastbunden med ett tygstycke. En förmiddag när jag var ute i tjänsten, stannade jag vid ett gatustånd. Min dotter tog en bunt tidskrifter ur min väska och tultade i väg till ett annat stånd. Hon kunde inte säga så mycket, men hon fångade en kvinnas uppmärksamhet och erbjöd en tidskrift. Kvinnan blev helt enkelt förbluffad, när hon fick se en så liten flicka ta del i denna verksamhet. Hon tog genast emot tidskrifterna och tackade ja till ett bibelstudium!”

⁶ Som svar på en vädjan om fler hjälppionjärer beslöt en äldstebroder från Zambia, som också är ett heltidsarbetande familjeöverhuvud, att vara hjälppionjär, trots sitt fulltecknade schema. Han ville vara ett föredöme för församlingen och för sin familj. Ibland brukade han parkera bilen vid vägkanten och sedan spela upp kassettinspelningar av boken Hemligheten med ett lyckligt familjeliv, och så inbjöd han förbipasserande att komma och lyssna till det som blev uppläst. På så vis kunde han lämna 16 exemplar av ”Familjeboken” och 13 exemplar av ”Kunskapsboken”, och dessutom satte han i gång två bibelstudier.

⁷ Man har också visat en fin pionjäranda i grannlandet Zimbabwe. I april 1998 var det en församling med 117 förkunnare som rapporterade 70 hjälppionjärer och 9 reguljära pionjärer. I en församling med 94 förkunnare rapporterade 58 hjälppionjärer. En församling med 126 förkunnare rapporterade att 58 hade bestämt sig för att bli hjälppionjärer och tjäna tillsammans med de 4 reguljära pionjärerna. Förra tjänsteåret blev det ett enastående resultat i Zimbabwe. Trots att bröderna där var mycket upptagna med att sörja för sin familj, att sköta församlingsverksamheten och att hjälpa till med byggandet av avdelningskontoret, var de noga med att använda sin tid förståndigt i tjänsten.

⁸ Pionjärer är medvetna om att de som börjar i pionjärtjänsten och sedan håller ut i den inte förmår göra detta av egen kraft. De medger villigt att de är ”beroende av den kraft som Gud släpper till” för att kunna uträtta det de gör. (1 Petr. 4:11) Deras tro gör det möjligt för dem att fortsätta i sin tjänst dag efter dag. Framgångsrika pionjärer söker inte sin egen bekvämlighet, utan de inser att det kan krävas ”stor kamp” för att kunna fortsätta framåt i tjänsten, men allt detta leder till många välsignelser. — 1 Thess. 2:2.

⁹ Paulus exempel tål att följas: I Bibeln kan vi läsa om allt det som aposteln Paulus uträttade i tjänsten och om den fina hjälp han gav åt så många människor. Om det var någon som hade mycket att göra, så var det Paulus. Han uthärdade förföljelse och fysiska påfrestningar för att kunna predika de goda nyheterna och stärka församlingarna. Dessutom fick han stå ut med ett svårt hälsoproblem. (2 Kor. 11:21–29; 12:7–10) Men han var fast besluten att använda sin tid förståndigt. Han erkände att han gjorde allt detta med Jehovas hjälp. (Fil. 4:13) Ingen av dem som Paulus hjälpte skulle kunna dra slutsatsen att hans tid och ansträngningar i Jehovas tjänst var bortkastade eller skulle ha kunnat användas bättre. Vi har fortfarande nytta av att Paulus gjorde förståndigt bruk av sin tid! Vi uppskattar verkligen hans inspirerade råd, som hjälper oss att urskilja vad vi bör prioritera och att hålla fast vid sanningen i dessa svåra tider!

¹⁰ Mer än någonsin är ”den tid som återstår . . . förkortad”, när det gäller att predika de goda nyheterna. (1 Kor. 7:29; Matt. 24:14) Därför är det lämpligt att vi frågar oss själva: ”Om mitt liv helt plötsligt skulle ta slut i morgon, kan jag då i dag säga till Jehova att jag har använt min tid förståndigt?” (Jak. 4:14) Varför inte tala med Jehova i bön nu och försäkra honom om att du önskar använda din tid förståndigt som ett vittne för honom? (Ps. 90:12) Be Jehova om hjälp att förenkla ditt liv. Du kanske inte tidigare har sett någon möjlighet, men skulle pionjärtjänsten kunna passa in i ditt liv nu?

¹¹ Gör det bästa av dina omständigheter: Förståeligt nog kan inte alla som önskar det, på grund av sina omständigheter, använda 70 timmar i månaden till att tjäna som reguljära pionjärer. Men många förkunnare ordnar så att de använder 50 timmar i månaden som hjälppionjärer så ofta de kan eller kontinuerligt. Bli inte modfälld, om dina omständigheter för närvarande inte tillåter dig att vara hjälppionjär eller reguljär pionjär. Fortsätt med att be att dina förhållanden skall ändras. Om detta helt enkelt inte är möjligt, kan du under tiden hämta tröst av vetskapen att Jehova är mycket nöjd med allt som du helhjärtat förmår göra i hans tjänst. (Matt. 13:23) Han lägger märke till att du står fast vid hans sida och att du anstränger dig hårt för att vara en trogen förkunnare som inte låter en enda månad gå utan att ta vara på tillfällena att avge ett vittnesbörd. Kanske du kan göra framsteg genom att förbättra dina förmågor som ett Jehovas vittne — bli en bättre förkunnare och undervisare av de goda nyheterna. — 1 Tim. 4:16.

¹² ”Jehovas stora dag som inger fruktan” är mycket nära, och vi måste därför använda den återstående tiden förståndigt, om vi skall kunna fullgöra det arbete som vi har fått i uppdrag att utföra. (Joel 2:31) Satan vet att hans tid är kort, och mer än någonsin tidigare försöker han göra allt som står i hans makt för att komplicera vårt liv och göra det svårt för oss att koncentrera oss på de ting som är verkligt viktiga. (Fil. 1:10; Upp. 12:12) Underskatta aldrig Guds intresse för dig. Jehova kan hjälpa dig att förenkla ditt liv, så att du kan göra ditt yttersta i tjänsten. (Ps. 145:16) Glädjande nog är det många som på nytt granskar sina omständigheter och då upptäcker att de kan bli hjälppionjärer eller reguljära pionjärer. Ja, pionjärer finner verkligen djup tillfredsställelse i att använda sin tid förståndigt. Kommer du att bli en av dem?