1:9

utvald att gå in ... och offra rökelse: Översteprästen Aron var den förste som offrade rökelse på guldaltaret. (2Mo 30:7) Men hans son Eleasar fick ansvaret för rökelsen och redskapen i tälthelgedomen. (4Mo 4:16) Här sägs det att Sakarja, som var underpräst, offrade rökelsen, så det verkar som att det inte bara var översteprästen som kunde få denna uppgift (förutom på försoningsdagen). Detta ansågs vara den mest ärofulla uppgiften under den dagliga tjänsten vid templet. Rökelsen brändes förmodligen efter att offret hade framburits. Medan rökelsen brändes samlades folket utanför templet för att be. Enligt rabbinsk tradition kastade man lott om vem som skulle utföra denna uppgift. Präster som tidigare hade fått uppgiften kunde inte få den igen, såvida inte alla närvarande redan hade fått detta privilegium. Om detta stämmer var detta en ära som en präst kanske bara fick en gång i livet.

Jehovas tempel: Som det framkommer i studienoten till Lu 1:6 innehåller de två första kapitlen i Lukasevangeliet många anspelningar på uttryck och avsnitt i de hebreiska skrifterna som innehåller Guds namn. Tetragrammet förekommer till exempel i uttryck som motsvarar kombinationen ”Jehovas tempel [eller ”helgedom”]”. (4Mo 19:20; 2Ku 18:16; 23:4; 24:13; 2Kr 26:16; 27:2; Jer 24:1; Hes 8:16; Hag 2:15) Som det förklaras i Tillägg C1 finns det goda skäl till att tro att Guds namn ursprungligen användes i den här versen och längre fram ersattes med titeln Herren. Därför används namnet Jehova i huvudtexten. (Se Tillägg C3 introduktion; Lu 1:9.)

tempel: Eller ”helgedom”. I det här sammanhanget syftar det grekiska ordet naọs på själva tempelbyggnaden. När Sakarja blev utvald att offra rökelse fick han gå in i det heliga, det första rummet i tempelbyggnaden, där rökelsealtaret stod. (Se studienoter till Mt 27:5; 27:51 och Tillägg B11.)