1:26

kastade de lott: Innan Guds tjänare i förkristen tid fattade beslut i olika frågor kastade de ibland lott för att avgöra vad som var Jehovas vilja. (3Mo 16:8; 4Mo 33:54; 1Kr 25:8; Ord 16:33; 18:18; se Ordförklaringar under ”Lott, lottkastning”.) Detta är enda gången i de kristna grekiska skrifterna som det nämns att Jesus efterföljare kastade lott. Man gjorde det för att avgöra vem av de två kandidaterna som skulle ersätta Judas Iskariot. Lärjungarna förstod att de behövde Jehovas vägledning. Det var ju först efter att Jesus hade bett en hel natt till sin Far som han hade utnämnt var och en av de 12 apostlarna. (Lu 6:12, 13) Det är därför värt att lägga märke till att lärjungarna begrundade flera bibelavsnitt och uttryckligen bad Jehova att visa vem han hade utvalt, och det gjorde de innan ”lotten föll på Mattias”. (Apg 1:20, 23, 24) Men efter pingsten år 33 v.t. sägs det ingenstans i Bibeln att man kastade lott för att utse tillsyningsmän eller deras medhjälpare eller för att avgöra viktiga frågor. Så snart den heliga anden började verka på den kristna församlingen behövdes inte längre den metoden. (Apg 6:2–6; 13:2; 20:28; 2Ti 3:16, 17) Män utsågs till tillsyningsmän, inte därför att de hade blivit utpekade genom lottkastning, utan därför att de visade att den heliga anden var verksam i deras liv. (1Ti 3:1–13; Tit 1:5–9) Även i andra kulturer användes lottkastning. (Est 3:7; Joel 3:3; Ob 11) Ett exempel är att romerska soldater kastade lott om Jesus kläder, precis som det var förutsagt i Ps 22:18. Deras motiv verkar inte ha varit att uppfylla en biblisk profetia, utan att få personliga fördelar. (Joh 19:24; se studienot till Mt 27:35.)

räknades ... som apostel tillsammans med: Dvs. betraktades som likställd med de 11 andra apostlarna. Så när pingstdagen kom fanns det 12 apostlar som utgjorde grunden till det andliga Israel. Mattias måste ha varit en av ”de tolv” som längre fram hjälpte till att avgöra problemet som rörde de grekisktalande lärjungarna. (Apg 6:1, 2)