2:1

uppmuntran … tröst: Här använder Paulus två olika grekiska substantiv som betyder ungefär samma sak. Ordet som återgetts med ”uppmuntran” (parạklēsis) har en bred innebörd. Det kan som här och på andra ställen förmedla tanken på att uppmuntra (Apg 13:15; Heb 6:18) men även på att uppmana och förmana (1Th 2:3; 1Ti 4:13; Heb 12:5) eller trösta (Rom 15:4; 2Kor 1:3, 4; 2Th 2:16). (Se studienot till Rom 12:8.) Det andra grekiska ordet (paramỵthion), som återgetts med ”tröst” i den här versen, kommer från ett grekiskt verb som betyder ”trösta” eller ”tala till någon på ett positivt och välvilligt sätt”. (Jämför studienot till 1Kor 14:3.) Det verkar som att Paulus vill hjälpa filipperna att förstå att sammanhållningen i församlingen kommer att bli starkare om de visar omsorg om varandra och uppmuntrar och tröstar varandra. (Flp 2:2)

andlig gemenskap: Ordagrant ”andens delaktighet”. Det här uttrycket syftar på en nära relation där man har gemensamma intressen och delar med sig till varandra. (Se studienot till Apg 2:42, där det grekiska ordet för ”det att dela med andra”, ”det att ha något gemensamt” kommenteras.) I den här och den efterföljande versen visar Paulus att när de kristna samarbetar mot andliga mål och följer Guds heliga andes vägledning, så får de en enhet som världen inte kan förstöra. (Se studienot till Flp 2:2.) Ett bibliskt uppslagsverk kommenterar det grekiska ord som används i den här versen så här: ”En sådan gemenskap förutsätter ett tänkesätt där man värderar andra högre än sig själv.” (2Kor 13:14; se studienot till Joh 17:21.)

innerlig omtanke: Det grekiska ordet splạgchnon betecknar i det här sammanhanget intensiva känslor som kommer djupt inifrån. (Se studienot till 2Kor 6:12.)