1:3

Jag är tacksam mot Gud: Paulus uttryckte tacksamhet i inledningen till många av sina brev. (Rom 1:8; 1Kor 1:4; Ef 1:15, 16; Flp 1:3–5; Kol 1:3, 4; 1Th 1:2, 3; 2Th 1:3; Flm 4) Nu sitter han fängslad i Rom och inser att han snart kommer att dö. (2Ti 4:6–8) Han har mött starkt motstånd, och en del av hans vänner har övergett honom. (2Ti 4:10–12, 14–17) Ändå inleder han inte brevet i en pessimistisk ton, utan han säger att han är tacksam mot Gud. Längre ner i versen nämner han en av orsakerna till att han är tacksam: hans vän Timoteus, som han tänker på i sina böner ”dag och natt”. Paulus är särskilt tacksam för Timoteus enastående tro, som han känner är uppriktig. (2Ti 1:5)

Gud, som jag utför helig tjänst åt: Eller ”Gud, som jag tjänar (tillber, dyrkar)”. Paulus är tacksam för att få tillbe Gud precis som hans trogna judiska förfäder, män som hade en framträdande roll i de hebreiska skrifterna. Uttrycket ”utför helig tjänst åt” kan syfta på att tillbe Gud, både det judiska sättet att tillbe Gud på och i den kristna församlingen. När det till exempel i 5Mo 6:13 står att Mose befallde folket att tjäna Jehova använder Septuaginta samma grekiska verb som Paulus använder här. I Mt 4:10 citerar Jesus från det avsnittet i 5 Moseboken när han säger till djävulen: ”Det är bara [Jehova] … du ska tjäna.” (Se studienot till Mt 4:10; se också 2Mo 3:12; 5Mo 10:12, 20; Jos 22:5; LXX.) I brevet till romarna visar Paulus att en viktig del av den heliga tjänsten är att predika de goda nyheterna om Guds son. (Se studienot till Rom 1:9.)

med ett rent samvete: Paulus sitter fängslad i bojor som en brottsling (2Ti 1:16), men han känner sig säker på att han har tjänat Jehova Gud troget och med ett rent, osjälviskt motiv. (Se studienot till 2Ti 1:12.) Han hade tidigare skrivit till sina medtroende i Korinth: ”Vi har inte handlat orätt mot någon, vi har inte skadat någon, vi har inte utnyttjat någon.” (2Kor 7:2; se studienoter till Rom 2:15; 1Ti 1:5.)