Tisdag 26 mars
Kristus kärlek tvingar oss ... för att de som lever inte längre ska leva för sig själva. (2 Kor. 5:14, 15)
När någon vi älskar dör saknar vi den personen väldigt mycket. I början blir vi kanske ledsna när vi tänker på honom, framför allt om han hade väldigt ont. Men med tiden kan vi börja tänka på glada minnen. Vi kanske tänker på sådant som han lärde oss eller sådant som han sa för att uppmuntra oss och göra oss glada. På liknande sätt blir vi ledsna när vi tänker på Jesus död och hur ont han hade. Och kring minneshögtiden tänker vi extra mycket på vad hans lösenoffer betyder för oss. (1 Kor. 11:24, 25) Men vi blir också glada när vi tänker på allt Jesus sa och gjorde när han var här på jorden. Och det är uppmuntrande att tänka på det han gör nu och det han kommer att göra för oss i framtiden. w23.01 26 § 1, 2
Bibelläsning minneshögtiden: (15 nisan, dagtid) Matteus 27:62–66 (16 nisan, efter solnedgången) Markus 16:1
Onsdag 27 mars
Sätt alltid Guds rike främst i livet. (Matt. 6:33)
Lärjungarna blev otroligt ledsna när Jesus dog. De hade förlorat en nära vän, men de kände också att de hade förlorat sitt hopp. (Luk. 24:17–21) Men Jesus visade sig för dem efter sin uppståndelse och hjälpte dem att förstå hur han uppfyllde bibliska profetior. Han gav dem också ett viktigt uppdrag. (Luk. 24:26, 27, 45–48) Så när Jesus steg upp till himlen var lärjungarna inte ledsna längre – de var överlyckliga. De visste att Jesus levde och att han var beredd att hjälpa dem att utföra sitt uppdrag. Det gjorde dem otroligt glada och gav dem kraft att hålla ut i tjänsten för Jehova. (Luk. 24:52, 53; Apg. 5:42) Vi efterliknar lärjungarna om sanningen är det viktigaste i vårt liv. Vi behöver såklart vara uthålliga, men om vi är det har Jehova lovat att ge oss otroligt mycket. (Ords. 10:22) w23.01 30, 31 § 15, 16
Bibelläsning minneshögtiden: (16 nisan, dagtid) Markus 16:2–8
Torsdag 28 mars
Jord ska du åter bli. (1 Mos. 3:19)
Vi vill verkligen inte göra samma misstag som Adam och Eva. Och det kommer vi inte att göra om vi fortsätter att lära känna Jehova, tänker på hur han är som person och försöker förstå hur han tänker. När vi gör det så kommer vi att älska honom ännu mer. Tänk på Abraham. Han älskade verkligen Jehova. Så även när han ibland tyckte att det var svårt att förstå Jehovas beslut vände han sig inte emot honom, utan försökte i stället lära känna honom bättre. När han till exempel fick höra att Jehova skulle förstöra Sodom och Gomorra blev han först orolig att Jehova, som är ”hela jordens domare”, skulle ta bort de rättfärdiga tillsammans med de onda. Abraham hade svårt att få det att gå ihop, så han ställde en del frågor till Jehova. Och Jehova tog sig tid att svara. Till slut insåg Abraham att Jehova verkligen ser varje individ och att han aldrig skulle straffa någon som är oskyldig. (1 Mos. 18:20–32) w22.08 28 § 9, 10