Första Thessalonikerbrevet

3 Så när vi inte kunde vänta längre kom vi fram till att det var bäst att stanna kvar i Aten+ 2 och skicka Timoteus,+ vår broder och Guds tjänare för de goda nyheterna om Kristus, för att stärka er tro* och trösta er, 3 så att ingen skulle tappa fotfästet* på grund av dessa prövningar. Ni vet ju själva att vi inte kan undvika sådan förföljelse.+ 4 För när vi var hos er brukade vi förvarna er om att vi skulle få utstå prövningar, och som ni vet är det precis vad som har hänt.+ 5 Så när jag inte orkade vänta längre sände jag Timoteus till er för att få veta om ni fortfarande var trogna,+ för jag var rädd att frestaren+ på något sätt hade lyckats fresta er, och då skulle vi ha ansträngt oss förgäves.

6 Men nu har Timoteus precis kommit tillbaka från er+ med en positiv rapport om er trohet och kärlek. Han berättar att ni alltid minns oss med värme och att ni längtar efter att få träffa oss lika mycket som vi längtar efter att få träffa er. 7 Därför, bröder, har vi blivit tröstade i alla våra svårigheter och prövningar tack vare er och den trohet ni visar.+ 8 För när ni står fasta i Herren ger det oss nya krafter. 9 Hur ska vi kunna tacka Gud tillräckligt för er, för den stora glädje vi känner inför vår Gud på grund av er? 10 Dag och natt ber vi med största innerlighet om att få träffa er personligen,* så att vi kan hjälpa er där ni brister i tro.+

11 Må vår Gud och Far och vår Herre Jesus göra det möjligt för oss att komma till er. 12 Och må Herren få kärleken ni har till varandra och till alla människor att växa,+ ja flöda över, på samma sätt som vår kärlek till er. 13 Då kan han styrka era hjärtan och göra er rena och heliga inför vår Gud+ och Far under vår Herre Jesus närvaro+ med alla sina heliga.