1, 2. Vem bör föräldrar vända sig till för att få hjälp när det gäller att fostra sina barn?

”SÖNER är en arvedel från Jehova”, förklarade en tacksam förälder för omkring 3.000 år sedan. (Psalm 127:3) Ja, föräldraskapets glädje är en oskattbar belöning från Gud, en belöning som de flesta gifta människor kan få. De som har barn inser emellertid snart att föräldraskapet inte bara för med sig glädje, utan också förpliktelser.

² Att fostra barn är en svår uppgift, i synnerhet i våra dagar. Många har ändå lyckats mycket bra, och den inspirerade psalmisten visar vägen, när han säger: ”Om inte Jehova själv bygger huset, är det förgäves att de som bygger det har arbetat hårt på det.” (Psalm 127:1) Ju noggrannare du följer Jehovas anvisningar, desto bättre förälder kommer du att bli. Bibeln säger: ”Förtrösta på Jehova av allt ditt hjärta och stöd dig inte på ditt eget förstånd.” (Ordspråken 3:5) Är du villig att lyssna till Jehovas råd, när du ger dig i kast med tjugoårsprojektet att fostra barn?

3. Vilken förpliktelse har fäderna när det gäller fostran av barnen?

³ I många hem världen över anser mannen att det huvudsakligen är kvinnans uppgift att fostra barnen. Guds ord framhåller visserligen att faderns främsta uppgift är att försörja familjen, men det visar också att han har förpliktelser i hemmet. Bibeln säger: ”Gör ditt arbete färdigt utomhus, och gör det i ordning åt dig på fältet. Därefter skall du också bygga upp ditt hushåll.” (Ordspråken 24:27) Gud anser att fostran av barnen är en uppgift som fäder och mödrar skall utföra gemensamt. — Ordspråken 1:8, 9.

4. Varför bör man inte mena att pojkar är mer värda än flickor?

⁴ Hur betraktar du dina barn? Rapporter angående förhållandena i Asien visar att ”flickor ofta får ett svalt mottagande när de föds”. Fördomar mot flickor uppges fortfarande finnas i Latinamerika, även i ”mer upplysta familjer”. Men flickor är inte andra klassens barn. Jakob, en välkänd far i forna tider, talade om alla sina avkomlingar, inbegripet de döttrar som hade fötts fram till den tiden, som ”barnen som Gud i sin ynnest har gett [mig]”. (1 Moseboken 33:1—5; 37:35) Likaså välsignade Jesus alla ”de små barnen” (pojkar och flickor) som fördes till honom. (Matteus 19:13—15) Vi kan vara övertygade om att det var Jehovas syn som återspeglades i hans inställning. — 5 Moseboken 16:14.

5. Vad bör ett äkta par ta hänsyn till när de bestämmer hur stor familj de skall ha?

⁵ Är det i allmänhet så där du bor att en kvinna förväntas föda så många barn som möjligt? Hur många barn äkta makar skall ha bör de själva få bestämma. Men tänk om föräldrar inte har möjlighet att ge en stor barnskara mat, kläder och utbildning? De bör verkligen ta hänsyn till det när de bestämmer hur stor familj de skall ha. En del par som inte kan försörja alla sina barn överlåter åt släktingar att fostra några av barnen. Är det önskvärt? Egentligen inte, och det befriar inte föräldrarna från deras förpliktelser mot barnen. Bibeln säger: ”Om någon inte sörjer för sina egna, och särskilt för dem som är medlemmar av hans hushåll, då har han förnekat tron.” (1 Timoteus 5:8) Ansvarskännande äkta par försöker planera storleken på sitt ”hushåll”, så att de kan sörja för dem som är deras egna. Kan de då använda sig av födelsekontroll? Det är också något som äkta makar själva får bestämma, och om de beslutar sig för det, är även valet av preventivmetod en personlig angelägenhet. ”Var och en skall ... bära sin egen ansvarsbörda.” (Galaterna 6:5) Födelsekontroll som inbegriper någon form av abort strider emellertid mot Bibelns principer. Jehova Gud är ”livets källa”. (Psalm 36:9) Att utsläcka ett redan påbörjat liv skulle innebära stor ringaktning för Jehova och är liktydigt med mord. — 2 Moseboken 21:22, 23; Psalm 139:16; Jeremia 1:5.

6. När bör man börja fostra ett barn?

⁶ I Ordspråken 22:6 heter det: ”Öva en pojke i enlighet med vägen för honom.” Att fostra barnen är en annan viktig förpliktelse som föräldrarna har. När bör då denna fostran påbörjas? Mycket tidigt. Aposteln Paulus framhöll att Timoteus hade fått fostran från sin ”späda barndom”. (2 Timoteus 3:15) Det grekiska ord som används här kan avse ett spädbarn eller till och med ett ofött barn. (Lukas 1:41, 44; Apostlagärningarna 7:18—20) Timoteus fick således fostran från det att han var mycket ung — och det med rätta. Den idealiska tiden att börja fostra ett barn är när det är i spädbarnsåldern. Även ett spädbarn törstar efter kunskap.

7. a) Varför är det viktigt att båda föräldrarna utvecklar ett nära förhållande till ett nyfött barn? b) Vilket förhållande rådde mellan Jehova och hans enfödde Son?

⁷ ”Så snart jag såg mitt lilla barn”, säger en mor, ”blev jag förälskad i honom.” Så reagerar de flesta mödrar. Denna underbara tillgivenhet mellan mor och barn växer allteftersom de är tillsammans efter födseln. Amning bidrar till den här intima samhörigheten. (Jämför 1 Thessalonikerna 2:7.) Att en mor smeker sitt lilla barn och talar till det är oerhört viktigt när det gäller att tillgodose barnets känslomässiga behov. (Jämför Jesaja 66:12.) Men hur är det då med fadern? Också han bör utveckla ett nära förhållande till sitt nyfödda barn. Jehova är själv ett föredöme i detta. I Ordspråksboken lär vi känna Jehovas förhållande till sin enfödde Son, som enligt hur han där framställs säger: ”Jehova själv frambringade mig som början av sin väg, ... jag kom att vara den som han höll särskilt kär dag efter dag.” (Ordspråken 8:22, 30; Johannes 1:14) På liknande sätt uppodlar en god far ett varmt, kärleksfullt förhållande till sitt barn från allra första början. ”Slösa din ömhet på barnen”, säger en förälder. ”Inget barn har någonsin dött av kramar och ömhetsbetygelser.”

8. Vilken mental stimulans bör föräldrar ge sina barn så tidigt som möjligt?

⁸ Men små barn behöver mer. Från det ögonblick de föds är deras hjärna redo att ta emot och lagra information, och föräldrarna är den främsta källan till den informationen. Ta språket som ett exempel. Forskare säger att hur bra ett barn lär sig tala och läsa ”anses stå i nära relation till kvaliteten på barnets tidigaste kontakter med föräldrarna”. Tala till ditt barn och läs för det ända från det att barnet föds. Snart kommer barnet att vilja ta efter dig, och det dröjer inte länge förrän du håller på att lära det läsa. Förmodligen kommer ditt barn att kunna läsa innan det börjar skolan. Det kommer att vara till särskilt stor nytta för barnet, om ni bor i ett land där lärarna är få och klassrummen överfyllda.

9. Vilken är den viktigaste målsättningen föräldrar bör ha?

⁹ Det kristna föräldrar först och främst är intresserade av är att tillgodose sitt barns andliga behov. (Se 5 Moseboken 8:3.) Vad är målsättningen? Att hjälpa barnet att utveckla en Kristuslik personlighet, att i själva verket ta på sig ”den nya personligheten”. (Efesierna 4:24) För att kunna göra det behövs rätt byggmaterial och rätt byggmetoder.

10. Vilka egenskaper behöver barn utveckla?

¹⁰ Kvaliteten på en byggnad beror till stor del på vilket slags material som användes när den byggdes. Aposteln Paulus sade att det bästa byggmaterialet när det gäller den kristna personligheten är ”guld, silver, dyrbara stenar”. (1 Korinthierna 3:10—12) Därmed avses sådana egenskaper som tro, vishet, urskillning, lojalitet och respekt samt kärlek till och uppskattning av Jehova och hans lagar. (Psalm 19:7—11; Ordspråken 2:1—6; 3:13, 14) Hur kan föräldrar hjälpa sina barn att utveckla sådana egenskaper från deras tidigaste barndom? Genom att följa ett tillvägagångssätt som anbefalldes för länge sedan.

11. Hur hjälpte israelitiska föräldrar sina barn att utveckla en gudaktig personlighet?

¹¹ Strax innan Israels nation gick in i det utlovade landet, sade Jehova till israelitiska föräldrar: ”Dessa ord som jag ger dig befallning om i dag skall visa sig vara på ditt hjärta; och du skall inskärpa dem hos din son och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig och när du stiger upp.” (5 Moseboken 6:6, 7) Ja, föräldrar måste vara föredömen och kamrater, de måste kommunicera med barnen och undervisa dem.

12. Varför är det viktigt att föräldrar är goda föredömen?

¹² Var ett föredöme. Jehova sade först: ”Dessa ord ... skall visa sig vara på ditt hjärta.” Sedan tillade han: ”Du skall inskärpa dem hos din son.” Gudaktiga egenskaper måste alltså först finnas i förälderns hjärta. Föräldern måste älska sanningen och leva efter den. Endast då kan han eller hon nå barnets hjärta. (Ordspråken 20:7) Varför det? Därför att barn påverkas mer av vad de ser än av vad de hör. — Lukas 6:40; 1 Korinthierna 11:1.

13. Hur kan kristna föräldrar efterlikna Jesus när det gäller att ägna sina barn uppmärksamhet?

¹³ Var en kamrat. Jehova sade till föräldrar i Israel: ”Tala ... [med dina barn] när du sitter i ditt hus och när du går på vägen.” Det kräver att föräldrarna tillbringar tid tillsammans med barnen, hur upptagna föräldrarna än är. Jesus ansåg uppenbarligen att barn förtjänade att han tog sig tid med dem. Under de sista dagarna av hans tjänst ”började man komma till honom med små barn för att han skulle röra vid dem”. Hur reagerade Jesus? ”Han tog barnen i sin famn och började välsigna dem.” (Markus 10:13, 16) Tänk dig in i detta. Tidpunkten för Jesu död närmade sig snabbt, men ändå ägnade han de här barnen tid och uppmärksamhet. Vilken fin lärdom!

14. Varför är det värdefullt att föräldrar tillbringar tid tillsammans med sitt barn?

¹⁴ Kommunicera med barnen. Att du tillbringar tid tillsammans med ditt barn kommer att hjälpa dig att kommunicera med barnet. Ju mer du kommunicerar med barnet, desto lättare kommer du att lägga märke till hur dess personlighet utvecklar sig. Men kom ihåg att detta att kommunicera är mer än att tala. ”Jag var tvungen att lära mig konsten att lyssna”, sade en mor i Brasilien, ”att lyssna med hjärtat.” Hennes tålamod bar frukt, när hennes son började tala med henne om sina känslor.

15. Vad behöver man tänka på när det gäller avkoppling och rekreation?

¹⁵ Barn behöver ”en tid att skratta ... och en tid att skutta omkring”, en tid för avkoppling och rekreation. (Predikaren 3:1, 4; Sakarja 8:5) Rekreation är mycket givande när föräldrar och barn ägnar sig åt sådan tillsammans. Ett sorgligt faktum är att avkoppling i många hem är liktydigt med att titta på TV. En del TV-program kan visserligen vara underhållande, men många program fördärvar goda värderingar, och TV-tittande har en tendens att hämma kommunicerandet i en familj. Så varför inte göra något kreativt tillsammans med barnen? Sjung, spela olika spel, umgås med vänner eller besök trevliga platser. Sådana aktiviteter stimulerar kommunicerandet.

16. Vad bör föräldrar undervisa sina barn om angående Jehova, och hur bör de göra det?

¹⁶ Undervisa barnen. ”Du skall inskärpa ... [dessa ord] hos din son”, sade Jehova. Sammanhanget visar vad du skall undervisa om och hur du skall undervisa. Först sägs det: ”Du skall älska Jehova, din Gud, av allt ditt hjärta och all din själ och all din energi.” (5 Moseboken 6:5) Sedan sägs det: ”Dessa ord ... skall [du] inskärpa.” Ge barnen sådan undervisning att de utvecklar innerlig kärlek till Jehova och hans lagar. (Jämför Hebréerna 8:10.) Ordet ”inskärpa” betyder att undervisa genom repetition. Jehova säger därför i själva verket att det främsta sättet på vilket du kan hjälpa dina barn att utveckla en gudaktig personlighet är att du talar om honom gång på gång. Det inbegriper ett regelbundet bibelstudium med dem.

17. Vad kan föräldrar behöva uppodla hos sitt barn? Varför det?

¹⁷ De flesta föräldrar vet att det inte är lätt att få kunskap att nå ett barns hjärta. Aposteln Petrus uppmanade medkristna: ”Uppodla, som nyfödda barn, längtan efter den oförfalskade mjölk som hör ordet till.” (1 Petrus 2:2) Uttrycket ”uppodla ... längtan” antyder att många inte har en medfödd hunger efter andlig mat. Föräldrar kan behöva tänka ut sätt och metoder att uppodla denna längtan hos sitt barn.

18. Nämn några undervisningsmetoder som Jesus använde och som föräldrar uppmuntras att tillämpa.

¹⁸ Jesus nådde människors hjärtan genom att använda illustrationer. (Markus 13:34; Lukas 10:29—37) Den här undervisningsmetoden är särskilt effektiv när det gäller barn. Lär dem bibliska principer genom att använda spännande, intressanta berättelser, kanske sådana som finns i publikationen Min bok med bibliska berättelser.a Engagera barnen. Låt dem använda sin kreativitet genom att rita och spela upp bibliska händelser. Jesus använde också frågor. (Matteus 17:24—27) Tillämpa hans metod vid ert familjestudium. I stället för att bara återge en lag som Gud har gett kan du fråga: Varför gav Jehova oss den här lagen? Vad händer om vi håller den? Vad händer om vi inte håller den? Sådana frågor hjälper ett barn att resonera och att inse att Guds lagar är praktiska och bra. — 5 Moseboken 10:13.

19. Vilken stor fördel har barnen av att föräldrarna följer Bibelns principer när de fostrar dem?

¹⁹ Genom att vara ett föredöme och en kamrat, genom att kommunicera med barnen och undervisa dem kan du hjälpa dem att från sina tidigaste år utveckla ett nära, personligt förhållande till Jehova Gud. Detta förhållande kommer att hjälpa dina barn att vara lyckliga som kristna. De kommer att sträva efter att leva upp till sin tro, även när de utsätts för kamrattryck och frestelser. Hjälp dem att alltid uppskatta detta dyrbara förhållande. — Ordspråken 27:11.

20. Vad är ”tuktan” i bibliskt avseende, och hur bör föräldrar ge denna fostran?

²⁰ ”Tuktan” i bibliskt avseende är fostran som korrigerar sinnet och hjärtat. Barn behöver ständigt sådan fostran. Paulus ger fäder rådet: ”Fortsätt att uppfostra dem [barnen] i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning.” (Efesierna 6:4) Föräldrar bör ge denna fostran i kärlek, precis som Jehova gör. (Hebréerna 12:4—11) ”Tuktan” baserad på kärlek kan bestå i att man resonerar. Vi uppmanas därför att ”lyssna till tuktan”. (Ordspråken 8:33) Hur bör ”tuktan” ges?

21. Vilka principer bör föräldrar tänka på när de tillrättavisar sina barn?

²¹ Somliga föräldrar anser att ”tuktan” av barn helt enkelt består i att man talar till dem i en hotfull ton, skäller ut dem eller till och med förolämpar dem. När det gäller det här ämnet säger emellertid Paulus varnande: ”Ni, fäder, håll inte på med att irritera era barn.” (Efesierna 6:4) Varje kristen uppmanas att vara ”mild och vänlig mot alla” och att ”med mildhet ... [visa] dem till rätta som inte är gynnsamt stämda”. (2 Timoteus 2:24, 25) Kristna föräldrar försöker komma ihåg de här orden när de tillrättavisar sina barn, samtidigt som de inser behovet av att visa fasthet. Ibland räcker det emellertid inte med att resonera, utan föräldrarna kanske måste ålägga barnet någon form av inskränkning. — Ordspråken 22:15.

22. Om ett barn behöver få en tillrättavisning, vad måste det då få hjälp att förstå?

²² Olika barn behöver olika former av ”tuktan”. En del låter sig inte ”föras till rätta genom blott och bart ord”. För dem kan en tillfällig inskränkning för olydnad vara livräddande. (Ordspråken 17:10; 23:13, 14; 29:19) Ett barn måste emellertid få hjälp att förstå varför det får en tillrättavisning. ”Tillrättavisning ger vishet.” (Ordspråken 29:15; Job 6:24) Det finns också gränser för ”tuktan”. ”Jag [kommer] att bli tvungen att tukta dig i tillbörlig grad”, sade Jehova till sitt folk. (Jeremia 46:28b) Bibeln godkänner definitivt inte att föräldrar i ilska ger sina barn ett kok stryk eller utdelar hårda slag, vilket kan vålla dem skada.b — Ordspråken 16:32.

23. Vad bör ett barn kunna inse när det får en tillrättavisning av föräldrarna?

²³ När Jehova varnade sitt folk och sade att han skulle tukta folket, sade han först: ”Var inte rädd, ... ty jag är med dig.” (Jeremia 46:28a) På samma sätt bör tillrättavisning från föräldrarnas sida aldrig få ett barn att känna sig förkastat. (Kolosserna 3:21) Barnet bör i stället förstå att tillrättavisningen ges därför att föräldern är ”med” det, står på dess sida.

24, 25. Bland annat vilket otäckt hot måste barn skyddas mot i dessa dagar?

²⁴ Många vuxna ser tillbaka på sin barndom som en lycklig tid. De minns att de kände stor trygghet i förvissningen om att deras föräldrar skulle se efter dem under alla omständigheter. Föräldrar vill att deras barn skall känna sådan trygghet, men i våra dagars fördärvade värld är det svårare än tidigare att ge barn den tryggheten.

²⁵ Ett otäckt hot som har ökat på senare år är sexuella övergrepp mot barn. I Malaysia fyrdubblades antalet anmälda fall av sexuellt övervåld mot barn under en tioårsperiod. I Tyskland blir omkring 300.000 barn utsatta för sexuella övergrepp varje år, och i ett sydamerikanskt land beräknas, enligt en undersökning, antalet uppgå till inte mindre än 9.000.000 om året, en häpnadsväckande siffra! Tragiskt nog blir det stora flertalet av dessa barn antastade i sitt eget hem av människor som de känner och litar på. Men barn bör ha ett starkt försvar i sina föräldrar. Hur kan föräldrar skydda sina barn?

26. Nämn några sätt på vilka barn kan skyddas. Hur kan kunskap skydda barnen?

²⁶ Erfarenheten visar att barn som inte vet så mycket om sex lättare faller offer för sexuella övergrepp. En viktig förebyggande åtgärd är därför att undervisa barnen och att göra det redan när de är små. Kunskap kan skydda barnen mot ”den usla vägen, ... [mot] den man som talar förvända ting”. (Ordspråken 2:10—12) Vilken kunskap? Kunskap om Bibelns principer, om vad som är rätt och fel i moraliskt avseende. Också kunskap om att vissa vuxna människor gör sådant som är ont och orätt och att barn inte behöver lyda när människor föreslår något som är otillbörligt. (Jämför Daniel 1:4, 8; 3:16—18.) Gör inte den här undervisningen till en engångsföreteelse. De flesta små barn behöver få höra saker om och om igen för att komma ihåg dem. När barnen blir lite äldre, bör en far kärleksfullt respektera sin dotters rätt att få vara ostörd och en mor sin sons. Därigenom förstärks ett barns känsla för vad som är tillbörligt. Ett av de bästa sätten att skydda barnen mot övergrepp är naturligtvis att ni som föräldrar har noggrann tillsyn över dem.

27, 28. Av vem kan föräldrarna få den bästa hjälpen när det gäller att ta itu med utmaningen att fostra ett barn?

²⁷ Att fostra ett barn från dess tidiga barndom är en utmaning, men troende föräldrar behöver inte ta itu med den utmaningen ensamma. När en man vid namn Manoa, som levde på domartiden, fick veta att han skulle bli far, bad han till Jehova om att få vägledning när det gällde att fostra barnet. Jehova besvarade hans böner. — Domarna 13:8, 12, 24.

²⁸ När troende föräldrar i våra dagar skall fostra sina barn, kan de på liknande sätt tala med Jehova i bön. Att vara förälder innebär hårt arbete, men det finns stora belöningar. Ett kristet äkta par på Hawaii säger: ”Man har 12 år på sig att fostra barnen, innan de når de kritiska tonåren. Men om man har bemödat sig om att tillämpa Bibelns principer, får man skörda glädje och frid, när barnen bestämmer sig för att de vill tjäna Jehova av allt sitt hjärta.” (Ordspråken 23:15, 16) När ditt barn bestämmer sig för att göra det, kommer också du att känna dig manad att säga: ”Söner [och döttrar] är en arvedel från Jehova.”

1, 2. Vilka utmaningar och vilka glädjeämnen kan tonåren föra med sig?

ATT ha en tonåring i huset är något helt annat än att ha en femåring eller till och med en tioåring i huset. Tonåren för med sig sina egna utmaningar och problem, men de kan också föra med sig glädjeämnen och belöningar. Sådana exempel som Josef, David, Josia och Timoteus visar att ungdomar kan handla ansvarsmedvetet och ha ett gott förhållande till Jehova. (1 Moseboken 37:2—11; 1 Samuelsboken 16:11—13; 2 Kungaboken 22:3—7; Apostlagärningarna 16:1, 2) Många tonåringar i vår tid visar också att de är ansvarskännande. Förmodligen känner du flera sådana ungdomar.

² För somliga är emellertid tonåren stormiga. Tonåringar drabbas av svängningar i humöret. Pojkar och flickor i tonåren kanske vill ha större självständighet och känner sig förnärmade över vissa gränser som föräldrarna drar upp för dem. Men sådana ungdomar är ännu mycket oerfarna och behöver sina föräldrars kärleksfulla, tålmodiga hjälp. Ja, tonåren kan vara spännande, men de kan också vara förvirrande — både för föräldrar och för tonåringar. Hur kan man hjälpa ungdomarna under de här åren?

3. Hur kan föräldrar ge sina barn i tonåren bästa tänkbara möjligheter i livet?

³ Föräldrar som följer Bibelns råd ger sina barn i tonåren bästa tänkbara möjligheter att klara av prövningarna och bli ansvarskännande vuxna. I alla länder och i alla tider har föräldrar och tonåringar som tillsammans tillämpat Bibelns principer välsignats med framgång. — Psalm 119:1.

4. Varför är det särskilt viktigt med förtroligt tal när barnen är i tonåren?

⁴ Bibeln säger: ”Planer omintetgörs där det inte förekommer något förtroligt tal.” (Ordspråken 15:22) Om förtroligt tal var viktigt när barnen var yngre, är det ännu viktigare när de kommit upp i tonåren — när ungdomarna förmodligen tillbringar mindre tid hemma och mer tid tillsammans med skolkamrater och andra vänner. Om det inte förekommer något förtroligt tal — inget ärligt och öppet kommunicerande mellan barn och föräldrar — kan tonåringarna bli främlingar i huset. Hur kan man då hålla kommunikationslinjerna öppna?

5. Hur bör tonåringar se på frågan om att kommunicera med sina föräldrar?

⁵ Både tonåringarna och föräldrarna måste göra sin del. Tonåringarna kan visserligen tycka att det är svårare att tala med föräldrarna nu än när de var yngre. Men kom ihåg att ”när det inte finns någon skicklig vägledning, faller folket; men det finns räddning i mängden av rådgivare”. (Ordspråken 11:14) De här orden är tillämpliga på alla, på unga och gamla i lika mån. Tonåringar som inser detta förstår att de fortfarande behöver skicklig vägledning, eftersom de ställs inför mer komplicerade problem än tidigare. De bör inse att deras troende föräldrar är väl kvalificerade som rådgivare, eftersom de har större erfarenhet i livet och har visat dem kärlek och omtanke i många år. Under det här skedet i livet kommer därför förståndiga tonåringar inte att vända sig bort från sina föräldrar.

6. Vilken inställning kommer förståndiga och kärleksfulla föräldrar att ha till frågan om att kommunicera med sina tonåringar?

⁶ Öppet kommunicerande innebär att föräldern kommer att anstränga sig att vara tillgänglig när tonåringen känner behov av att tala. Om du är förälder, förvissa dig då om att kommunikationslinjen är öppen, åtminstone från din sida. Det är kanske inte så lätt. Bibeln säger att det är ”en tid att tiga och en tid att tala”. (Predikaren 3:7) När din tonåring tycker att det är tid att tala, kanske du tycker att det är tid att tiga. Du kanske har planerat att ägna dig åt personligt studium, avkoppling eller något arbete i hemmet. Men om ditt barn vill tala med dig, försök då ändra dina planer och lyssna. Annars kanske han eller hon inte gör något nytt försök. Kom ihåg Jesu exempel. Vid ett tillfälle hade han planerat att koppla av, men när människor kom i skaror för att få höra honom, sköt han upp vilan och började undervisa dem. (Markus 6:30—34) De flesta tonåringar inser att deras föräldrar har mycket att göra, men de behöver känna sig förvissade om att föräldrarna ställer upp för dem när de behöver dem. Var därför tillgänglig och var förstående.

7. Vad måste föräldrar undvika?

⁷ Försök komma ihåg hur det var när du var tonåring, och förlora inte sinnet för humor! Föräldrar måste tycka om att vara tillsammans med sina barn. Hur tillbringar föräldrarna tiden när de är lediga? Om de alltid vill ägna fritiden åt egna aktiviteter som inte inbegriper familjen, kommer deras tonåringar att vara snabba att notera det. Om tonåringar drar den slutsatsen att skolkamraterna sätter större värde på dem än deras föräldrar gör, är det bäddat för problem.

8. Hur kan uppskattning av ärlighet, hårt arbete och ett rätt uppförande inskärpas hos barn?

⁸ Om föräldrarna inte redan i sina barn har ingjutit uppskattning av ärligt och hårt arbete, bör de absolut göra det när barnen kommit upp i tonåren. (1 Thessalonikerna 4:11; 2 Thessalonikerna 3:10) De måste också förvissa sig om att deras barn uppriktigt tror att det är viktigt att leva ett moraliskt och rent liv. (Ordspråken 20:11) En förälder kommunicerar en hel del på de här områdena genom sitt föredöme. Precis som icke troende äkta män kan ”vinnas utan ett ord, genom sina hustrurs uppförande”, så kan tonåringar lära sig rätta principer genom sina föräldrars uppförande. (1 Petrus 3:1) Enbart föräldrarnas föredöme är emellertid inte tillräckligt, eftersom barnen också konfronteras med många som utgör dåliga föredömen och med en störtflod av förledande propaganda utanför hemmet. Omtänksamma föräldrar behöver därför veta vad deras tonåringar anser om det som de ser och hör, och detta kräver meningsfulla samtal. — Ordspråken 20:5.

9, 10. Varför bör föräldrar vara angelägna om att undervisa sina barn om sex, och hur kan de göra det?

⁹ Detta gäller i synnerhet frågor om sex. Föräldrar, tycker ni att det känns genant att tala med era barn om sex? Även om ni tycker det, så ansträng er att ta upp det här ämnet med era barn, för om inte ni gör det, skaffar sig barnen upplysning från annat håll, och vem vet då vilka snedvridna upplysningar de kommer att få? I Bibeln undviker inte Jehova frågor av sexuell natur, och det bör inte heller föräldrar göra. — Ordspråken 4:1—4; 5:1—21.

¹⁰ Lyckligtvis ger Bibeln klar vägledning när det gäller sexuellt uppförande, och Sällskapet Vakttornet har gett ut en hel del värdefullt material som visar att Bibelns vägledning är tillämplig också i vår moderna värld. Varför inte använda det här materialet? Varför inte slå dig ner tillsammans med din son eller dotter och exempelvis gå igenom lämpliga kapitel i Ungdomar frågar — svar som fungerar, band 1 och 2? Du kan bli angenämt överraskad över resultaten.

11. Vilket är det effektivaste sättet på vilket föräldrar kan lära sina barn hur de skall tjäna Jehova?

¹¹ Vilket är det viktigaste ämne som föräldrar och barn bör samtala om? Aposteln Paulus visade det när han skrev: ”Fortsätt att uppfostra ... [era barn] i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning.” (Efesierna 6:4) Barn behöver lära känna Jehova och ständigt få lära sig mer om honom. De behöver i synnerhet få lära sig att älska honom, och de bör ha en önskan att tjäna honom. Också på det här området kan föräldrar lära barn mycket genom sitt eget exempel. Om tonåringar ser att deras föräldrar älskar Gud ”med hela ... [sitt] hjärta och med hela ... [sin] själ och med hela ... [sitt] sinne” och att detta för mycket gott med sig i föräldrarnas liv, kan de mycket väl bli sporrade att göra detsamma. (Matteus 22:37) Om ungdomar på liknande sätt märker att deras föräldrar har en förståndig syn på materiella ting och sätter Guds kungarike främst i livet, får de hjälp att utveckla samma inställning. — Predikaren 7:12; Matteus 6:31—33.

12, 13. Vad bör föräldrar tänka på om familjestudiet skall bli framgångsrikt?

¹² Ett bibelstudium i familjen varje vecka är en enastående fin hjälp när det gäller att samtala med ungdomar om andliga värden. (Psalm 119:33, 34; Ordspråken 4:20—23) Det är viktigt att ett sådant studium hålls regelbundet. (Psalm 1:1—3) Föräldrarna och barnen bör inse att familjestudiet måste gå före andra planerade aktiviteter, inte tvärtom. Vidare är det viktigt att man har rätt inställning om familjestudiet skall bli effektivt. En far sade: ”Hemligheten ligger i att den som leder familjestudiet skapar en avspänd, men ändå respektfull, atmosfär under studiet — informell men inte uppsluppen. Det kanske inte alltid är så lätt att bibehålla balansen, och man får ofta korrigera barnens inställning. Om det inte går så bra en eller två gånger, så håll ut och se fram emot nästa gång.” Den här fadern sade att han i sin bön före varje studium uttryckligen bad Jehova hjälpa alla att ha en rätt syn på studiet. — Psalm 119:66.

¹³ Ansvaret att leda familjestudiet vilar på de troende föräldrarna. Somliga föräldrar kanske inte är så duktiga lärare, och de har kanske svårt att hitta på sätt och metoder att göra familjestudiet intressant. Men om du älskar dina tonåringar ”i gärning och sanning”, kommer du ödmjukt och uppriktigt att vilja hjälpa dem att gå framåt andligen. (1 Johannes 3:18) De beklagar sig kanske då och då, men sannolikt kommer de att känna att du är djupt intresserad av deras välfärd.

14. Hur kan 5 Moseboken 11:18, 19 tillämpas när det gäller samtal med tonåringar om andliga ting?

¹⁴ Familjestudiet är inte det enda tillfället då man kan samtala om viktiga andliga frågor. Kommer du ihåg Jehovas befallning till föräldrar? Han sade: ”Ni skall lägga dessa mina ord på ert hjärta och er själ och binda dem som ett tecken på er hand, och de skall tjäna som ett pannband mellan era ögon. Ni skall också lära era söner dem, i det du talar om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig och när du stiger upp.” (5 Moseboken 11:18, 19; se också 5 Moseboken 6:6, 7.) Detta betyder inte att föräldrar jämt och ständigt måste predika för sina barn, men ett kärleksfullt familjeöverhuvud bör alltid ta vara på tillfällena att bygga upp sin familjs andlighet.

15, 16. a) Vad är ”tuktan”? b) På vem vilar ansvaret att ge ”tuktan”, och på vem vilar ansvaret att lyssna till den?

¹⁵ ”Tuktan” är fostran som korrigerar, och den inbegriper kommunicerande. I ordet ”tuktan” ligger först och främst tanken på tillrättavisning. Dina barn behövde tillrättavisning när de var yngre, och nu när de är tonåringar behöver de det fortfarande, kanske i ännu högre grad. Förståndiga tonåringar vet att det förhåller sig så.

¹⁶ Bibeln säger: ”Den dåraktige ringaktar sin fars tuktan, men den som bryr sig om tillrättavisning är klok.” (Ordspråken 15:5) Vi lär oss mycket av det här bibelstället. Det förutsätter att man ger ”tuktan” eller tillrättavisning. En tonåring kan inte ringakta ”tuktan” om ingen sådan ges. Jehova ger föräldrarna, i synnerhet fadern, ansvaret att ge ”tuktan”, men ansvaret att lyssna till den vilar på tonåringen. Han kommer att lära sig mer och göra färre misstag, om han rättar sig efter sin fars och sin mors förståndiga tillrättavisning. (Ordspråken 1:8) Bibeln säger: ”Den som nonchalerar tuktan råkar i fattigdom och vanära, men den som bevarar en tillrättavisning, han blir ärad.” — Ordspråken 13:18.

17. Hur kan föräldrar ge tillrättavisning på ett balanserat sätt?

¹⁷ När föräldrar tillrättavisar tonåringar, måste de göra det på ett balanserat sätt. De bör inte vara så stränga att de irriterar sina barn, kanske till och med skadar deras självförtroende. (Kolosserna 3:21) Men samtidigt vill föräldrar inte vara så efterlåtna att deras barn går miste om viktig fostran. Sådan efterlåtenhet kan bli ödesdiger. I Ordspråken 29:17 sägs det: ”Tukta din son, och han kommer att skaffa dig vila och ge stort välbehag åt din själ.” Men i vers 21 sägs det: ”Om man klemar bort sin tjänare alltifrån hans ungdom, kommer han senare i sitt liv rentav att bli en otacksam man.” Även om den här versen talar om en tjänare, gäller den i lika hög grad barnen i en familj.

18. Vad är tillrättavisning ett bevis på, och vad behöver föräldrar inte uppleva om de är konsekventa när de ger tillrättavisning?

¹⁸ Tillrättavisning är i själva verket ett bevis på att föräldern älskar sitt barn. (Hebréerna 12:6, 11) Om du är förälder, vet du att det är svårt att vara konsekvent och resonlig när man ger tillrättavisning. Det kan verka lättare att för fridens skull låta en obstinat tonåring få sin vilja igenom. Till slut kommer emellertid en förälder som följer den kursen att få betala för sin efterlåtenhet. Han förlorar sin familjs aktning och respekt. — Ordspråken 29:15; Galaterna 6:9.

19, 20. Hur kan föräldrar handla förståndigt när det gäller rekreation och avkoppling för sina tonåringar?

¹⁹ Förr i tiden förväntades barnen i allmänhet hjälpa till i hemmet eller i lantbruket. I våra dagar har många tonåringar mycket fritid som de själva bestämmer över. Den kommersiella världen utnyttjar detta och översvämmar marknaden med fritidsprodukter. Lägg till detta världens ringaktning för Bibelns moralnormer, och du har ingredienserna till en tänkbar katastrof.

²⁰ En förälder med gott omdöme gör därför inte avkall på sin rätt att fatta det slutliga avgörandet när det gäller rekreation och avkoppling, men får inte heller glömma att tonåringen håller på att bli vuxen. För varje år som går hoppas han eller hon förmodligen att i allt större utsträckning bli behandlad som en vuxen. Det är därför förståndigt om en förälder medger tonåringen större frihet när det gäller valet av avkoppling, allteftersom tonåringen blir äldre — så länge valet visar att han eller hon går framåt mot andlig mogenhet. Då och då kanske tonåringarna gör oförståndiga val när det gäller musik, kamrater och så vidare. När det inträffar, bör föräldrarna resonera med dem om detta, så att de gör förståndigare val i framtiden.

21. Hur blir det till skydd för en tonåring att inte anslå för mycket tid till rekreation och avkoppling?

²¹ Hur mycket tid bör anslås till rekreation och avkoppling? I somliga länder förleds tonåringar att tro att de har rätt att fylla fritiden med nöjen och förströelser som avlöser varandra. En tonåring kanske därför lägger upp sitt program så att han går från det ena nöjet till det andra. Det är föräldrarnas sak att lära tonåringarna att de bör ägna sin fritid också åt annat, exempelvis åt familjen, personligt studium, samvaro med andligt mogna personer, kristna möten och hushållsgöromål. Detta kommer att förhindra att ”livets ... njutningar” förkväver Guds ord. — Lukas 8:11—15.

22. Vad bör utgöra en del av tonåringens liv förutom rekreation och avkoppling?

²² Kung Salomo sade: ”Jag har lärt känna att det inte finns något bättre för dem än att de gläder sig och gör vad gott är under sitt liv; och likaså att varje människa äter och dricker och ser vad gott är för allt sitt hårda arbete. Det är Guds gåva.” (Predikaren 3:12, 13) Ja, glädje utgör en del av ett balanserat liv. Men det gör också hårt arbete. Många tonåringar i våra dagar får inte uppleva den tillfredsställelse som kommer av hårt arbete eller den känsla av självaktning som kommer av att man tar itu med ett problem och löser det. En del får inte lära sig ett yrke eller utveckla sina färdigheter, så att de kan försörja sig längre fram i livet. Detta är en verklig uppfordran för föräldrar. Kommer du att försöka se till att dina barn får göra detta? Om du lyckas lära dina tonåringar att uppskatta hårt arbete och även glädja sig åt det, kommer de att utveckla en sund inställning som de har nytta av hela livet.

23. Hur kan föräldrar uppmuntra sina tonåringar?

²³ Även när du har problem med dina tonåringar, gäller Bibelns ord: ”Kärleken tryter aldrig.” (1 Korinthierna 13:8) Du älskar utan tvivel dina barn. Sluta aldrig upp med att visa dem att du gör det. Fråga dig: ”Berömmer jag barnen när de lyckas lösa problem eller övervinna hinder? Tar jag vara på tillfällena att visa att jag älskar och uppskattar barnen, innan de här tillfällena försvinner?” Om tonåringarna känner sig övertygade om att du älskar dem, är det mer troligt att de kommer att återgälda din kärlek, även om det ibland kan uppstå missförstånd.

24. Vilken biblisk princip gäller som en allmän regel för fostran av barn, men vad bör man komma ihåg?

²⁴ När barnen börjar bli vuxna, kommer de naturligtvis till sist att fatta många viktiga beslut själva. I vissa fall kanske föräldrarna ogillar barnens beslut. Tänk om ett barn bestämmer sig för att inte fortsätta att tjäna Jehova Gud. Detta kan inträffa. Till och med några av Jehovas egna andesöner förkastade hans råd och blev upproriska. (1 Moseboken 6:2; Judas, vers 6) Barn är inga datorer, som kan programmeras att handla på det sätt vi önskar. De är varelser med fri vilja, och de är ansvariga inför Jehova för de beslut de fattar. Som en allmän regel gäller ändå Ordspråken 22:6: ”Öva en pojke i enlighet med vägen för honom; inte ens när han blir gammal kommer han att vika av från den.”

25. Vilket är det bästa sättet på vilket föräldrar kan visa Jehova sin tacksamhet för privilegiet att vara föräldrar?

²⁵ Slösa därför din kärlek på barnen. Gör ditt bästa för att följa Bibelns principer när du fostrar dem. Var ett gott föredöme i fråga om gudaktigt uppförande. Då ger du dina barn bästa tänkbara möjligheter att växa upp till ansvarskännande vuxna som fruktar Gud. Det är det bästa sättet på vilket föräldrar kan visa Jehova sin tacksamhet för privilegiet att vara föräldrar.

1, 2. a) Vilken liknelse använde Jesus för att belysa de judiska religiösa ledarnas otrohet? b) Vad kan Jesu liknelse lära oss om tonåringar?

NÅGRA dagar före sin död ställde Jesus en tankeväckande fråga till en grupp judiska religiösa ledare. Han sade: ”Vad är er mening? En man hade två söner. Han vände sig till den förste och sade: ’Son, gå och arbeta i vingården i dag.’ Till svar sade denne: ’Jag skall gå, herre’, men han gick inte ut. Och han vände sig så till den andre och sade detsamma. Till svar sade denne: ’Jag vill inte.’ Efteråt ångrade han sig och gick ut. Vilken av de två gjorde sin fars vilja?” De judiska ledarna svarade: ”Den senare.” — Matteus 21:28—31.

² Jesus ville med den här liknelsen belysa de judiska ledarnas otrohet. De var lika den förste sonen. De hade lovat att göra Guds vilja, men höll sedan inte sitt löfte. Många föräldrar inser att Jesu liknelse grundade sig på god kännedom om familjelivet. Som Jesus så väl visade är det ofta svårt att veta vad ungdomar tänker eller att förutsäga vad de kommer att göra. En ung människa kanske vållar föräldrarna många problem under tonåren, men blir sedan en ansvarskännande, respekterad vuxen. Det är något vi måste komma ihåg, när vi nu tar upp problemet med tonårsuppror.

3. Varför bör föräldrar inte vara snabba att stämpla sitt barn som en upprorsmakare?

³ Då och då kanske du hör talas om tonåringar som gör direkt uppror mot sina föräldrar. Du kanske personligen känner någon familj som har en tonåring som det verkar omöjligt att hålla ordning på. Det är emellertid inte alltid så lätt att veta om ett barn verkligen är en upprorsmakare. Det kan också vara svårt att förstå varför somliga barn gör uppror, medan andra — till och med från samma familj — inte gör det. Vad bör föräldrar göra, om de misstänker att ett av deras barn kanske håller på att bli en regelrätt upprorsmakare? För att kunna svara på den frågan måste vi först avgöra vad en upprorsmakare är.

4—6. a) Vad är en upprorsmakare? b) Vad bör föräldrar komma ihåg om deras tonåring är olydig då och då?

⁴ Enkelt uttryckt är en upprorsmakare en person som uppsåtligt och ihärdigt är ohörsam mot eller sätter sig upp mot och trotsar en högre myndighet. Naturligtvis är det så att ”dårskap är bunden vid ... [ett barns] hjärta”. (Ordspråken 22:15) Alla barn sätter sig därför upp mot föräldrarnas eller andra människors myndighet då och då. Detta gäller i synnerhet under tonåren, i samband med den kroppsliga och känslomässiga utveckling som inträder då. I varje människas liv orsakar en förändring stress, och tonåren är verkligen en tid då många förändringar äger rum. Din tonårige son eller tonåriga dotter håller på att lämna barndomen och är på väg att bli vuxen. Eftersom föräldrar ofta instinktivt försöker bromsa den här övergången, medan tonåringarna vill skynda på den, har somliga föräldrar och barn svårt att dra jämnt under barnens tonårstid.

⁵ En tonåring som är en upprorsmakare förkastar föräldrarnas värderingar. Men kom ihåg att några få handlingar av olydnad inte gör ett barn till en upprorsmakare, och när det gäller andliga frågor kan somliga barn till en början visa föga eller inget intresse för Bibelns sanning, utan att de fördenskull är upproriska. Som förälder bör du inte vara snabb att sätta en stämpel på ditt barn.

⁶ Är det kännetecknande för tonåringar att de gör uppror mot föräldrarnas myndighet? Nej, inte alls. Allt visar att det bara är en minoritet av tonåringarna som på allvar gör uppror. Men hur förhåller det sig då med ett barn som hårdnackat och ihärdigt gör uppror? Vad kan framkalla sådant uppror?

7. Hur kan den sataniska omgivningen i världen påverka ett barn så att det gör uppror?

⁷ En av de främsta orsakerna till att barn gör uppror är den sataniska omgivningen i världen. ”Hela världen befinner sig i den ondes våld.” (1 Johannes 5:19) Världen i Satans våld har utvecklat ett skadligt samhällsmönster som de kristna måste kämpa mot. (Johannes 17:15) Mycket av det samhällsmönstret är råare och farligare i våra dagar än tidigare och utövar ett skadligare inflytande. (2 Timoteus 3:1—5, 13) Om föräldrar inte undervisar, varnar och skyddar sina barn, kan de unga lätt övermannas av ”den ande som nu är verksam i olydnadens söner”. (Efesierna 2:2) Hit hör också kamrattrycket. Bibeln säger: ”Den som umgås med de enfaldiga kommer det att gå illa.” (Ordspråken 13:20) Den som umgås med dem som är uppfyllda av den här världens ande kommer att bli påverkad av denna ande. Barn behöver ständigt få hjälp, om de skall inse att lydnad för gudaktiga principer är grunden till den allra bästa levnadsvägen. — Jesaja 48:17, 18.

8. Vilka faktorer kan få ett barn att göra uppror?

⁸ En annan orsak till att barn gör uppror kan vara atmosfären i hemmet. Om en av föräldrarna till exempel är alkoholist, drogmissbrukare eller uppträder våldsamt mot den andra föräldern, kan tonåringen få en snedvriden syn på livet. Också i relativt lugna hem kan ett barn bli upproriskt, om det tycker att föräldrarna inte intresserar sig för det. Tonårsuppror orsakas emellertid inte alltid av yttre förhållanden. Somliga barn förkastar föräldrarnas värderingar, trots att de har föräldrar som tillämpar gudaktiga principer och som i stor utsträckning skyddar dem mot världen omkring dem. Varför det? Kanske på grund av en annan orsak till våra problem — mänsklig ofullkomlighet. Paulus sade: ”Synden kom in i världen genom en enda människa [Adam], och döden genom synden, och döden ... spred sig [på så sätt] till alla människor därför att de alla hade syndat.” (Romarna 5:12) Adam var en självisk upprorsmakare, och han lämnade ett dåligt arv till alla sina avkomlingar. Somliga ungdomar väljer därför helt enkelt att göra uppror, precis som deras förfader gjorde.

9. Vilka ytterligheter i fråga om barnuppfostran kan driva ett barn till att göra uppror?

⁹ Något annat som har lett till tonårsuppror är att föräldrarna inte har haft en balanserad syn på barnuppfostran. (Kolosserna 3:21) Somliga samvetsgranna föräldrar är mycket restriktiva och stränga i sin fostran. Andra är efterlåtna och ger inte sina oerfarna tonåringar den vägledning som skulle kunna skydda dem. Det är inte alltid lätt att hitta balansen mellan de här två ytterligheterna. Barn är dessutom olika. En del behöver hållas efter mer än andra. Två bibliska exempel hjälper oss emellertid att inse faran både i att vara för restriktiv och i att vara för efterlåten.

10. Varför var Eli en dålig förälder, även om han sannolikt var en trogen överstepräst?

¹⁰ Översteprästen Eli i det forntida Israel var far. Han tjänade som präst i 40 år och var utan tvivel väl bevandrad i Guds lag. Eli utförde sannolikt sina regelbundet återkommande prästerliga plikter mycket troget och kan också grundligt ha undervisat sina söner, Hofni och Pinehas, i Guds lag. Eli var emellertid för släpphänt mot sina söner. Hofni och Pinehas tjänstgjorde som präster, men de var ”oduglingar”. Det enda de var intresserade av var att stilla sin aptit och att tillfredsställa sina omoraliska begär. När de begick skamliga handlingar på helig mark, hade Eli inte mod att avlägsna dem från tjänsten som präster. Han gav dem bara en lam tillrättavisning. Genom att vara efterlåten ärade Eli sina söner mer än han ärade Gud. Följden blev att sönerna gjorde uppror mot Jehovas rena tillbedjan och att hela Elis hus drabbades av olycka. — 1 Samuelsboken 2:12—17, 22—25, 29; 3:13, 14; 4:11—22.

11. Vad kan föräldrar lära sig av Elis dåliga exempel?

¹¹ Elis barn var redan vuxna när detta inträffade, men den här händelsen understryker hur farligt det är att försumma att ge tillbörlig tillrättavisning. (Jämför Ordspråken 29:21.) Somliga föräldrar kanske förväxlar efterlåtenhet med kärlek och underlåter att ställa upp klara, konsekventa och rimliga regler och att se till att barnen rättar sig efter dessa regler. De ger inte barnen kärleksfull tillrättavisning ens när barnen överträder gudaktiga principer. Sådan efterlåtenhet kan leda till att barnen till sist nonchalerar föräldramyndigheten och även annan form av myndighet. — Jämför Predikaren 8:11.

12. Vilket misstag gjorde Rehabeam när han utövade sin myndighet?

¹² Rehabeam är ett exempel på den andra ytterligheten när det gäller att utöva myndighet. Han var den siste kungen i Israel före delningen av riket, men han var ingen god kung. Rehabeam hade ärvt ett land vars invånare var missnöjda på grund av de tunga bördor som hans far, Salomo, hade lagt på dem. Visade Rehabeam förståelse? Nej. När en delegation bad honom lätta något på det tunga oket, vägrade han att följa det mogna råd som hans äldre rådgivare gav honom och befallde att folkets ok skulle göras tyngre. Följden av hans arrogans blev att de tio stammarna i norr gjorde uppror och att riket delades. — 1 Kungaboken 12:1—21; 2 Krönikeboken 10:19.

13. Hur kan föräldrar undvika att göra samma misstag som Rehabeam?

¹³ Föräldrar kan dra en viktig lärdom av Bibelns berättelse om Rehabeam. De måste ”fråga efter Jehova” i bön och granska sina barnuppfostringsmetoder i ljuset av Bibelns principer. (Psalm 105:4) ”Förtryck, det kan få den vise att handla som en galning”, sägs det i Predikaren 7:7. Väl genomtänkta gränser ger tonåringarna rum att växa samtidigt som de skyddar dem mot skada. Barn skall emellertid inte behöva leva i en atmosfär som är så sträng och restriktiv att de hindras att uppnå ett rimligt mått av självständighet och utveckla självförtroende. När föräldrarna strävar efter att bevara balansen mellan rimlig handlingsfrihet och bestämda, klart markerade gränser, känner sig de flesta tonåringar mindre benägna att göra uppror.

14, 15. Hur bör föräldrar betrakta sitt barns utveckling?

¹⁴ Även om föräldrar gläder sig över att se sina barn växa i fysiskt avseende från spädbarnsåldern till vuxen ålder, kan de känna sig oroliga när barnen i tonåren börjar frigöra sig från beroendet av föräldrarna och bli mer självständiga. Bli inte förvånad om din tonåring under den här övergångsperioden emellanåt är ganska omedgörlig och samarbetsovillig. Kom ihåg att kristna föräldrar bör ha som mål att fostra barnen till mogna, stadgade och ansvarskännande kristna. — Jämför 1 Korinthierna 13:11; Efesierna 4:13, 14.

¹⁵ Hur svårt det än kan vara måste föräldrar upphöra med att reagera negativt när deras tonåring begär att få bli mer självständig. Ett barn måste få växa som individ på ett sunt sätt. En del tonåringar börjar utveckla ett ganska vuxet synsätt relativt tidigt. Om den unge kung Josia säger Bibeln: ”Medan han ännu var en pojke [på omkring 15 år], började han söka sin förfader Davids Gud.” Det är tydligt att den här framträdande tonåringen var en ansvarskännande person. — 2 Krönikeboken 34:1—3.

16. Vad bör barn inse när de får större ansvar?

¹⁶ Frihet medför emellertid ansvar. Låt därför ditt snart vuxna barn få uppleva följderna av några av sina beslut och handlingar. Principen ”vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda” gäller både tonåringar och vuxna. (Galaterna 6:7) Barn kan inte skyddas i evighet. Men tänk om ditt barn vill göra något som är helt oacceptabelt? Som ansvarskännande förälder måste du säga: ”Nej.” Du bör förklara varför du säger nej, och ingenting bör få dig att ändra ditt nej till ett ja. (Jämför Matteus 5:37.) Försök emellertid att säga ”nej” lugnt och resonligt, för ”när ett svar är milt, avvänder det raseri”. — Ordspråken 15:1.

17. Nämn några behov som en tonåring har och som en förälder bör tillgodose.

¹⁷ Ungdomar behöver den trygghet som konsekvent fostran ger, även om de inte alltid är beredda att godta restriktionerna och reglerna. De känner sig frustrerade om reglerna ofta ändras, beroende på vad en förälder råkar tycka för tillfället. Om tonåringar dessutom får den uppmuntran och hjälp de behöver för att kunna ta itu med osäkerhet, blyghet och bristande självförtroende, kommer de troligen att växa upp till mer stadgade vuxna. Tonåringar uppskattar också att föräldrarna visar dem det förtroende de är förtjänta av. — Jämför Jesaja 35:3, 4; Lukas 16:10; 19:17.

18. Nämn något som är uppmuntrande att tänka på när det gäller tonåringar.

¹⁸ Föräldrar kan hämta tröst av vetskapen om att barnen vanligtvis artar sig väl när det råder frid, stabilitet och kärlek i familjen. (Efesierna 4:31, 32; Jakob 3:17, 18) Många ungdomar har visserligen övervunnit en dålig hemmiljö och har vuxit upp till fina vuxna människor, trots att de har kommit från familjer där alkoholism, våld eller andra missförhållanden satt sin prägel på familjelivet. Om du då ger dina tonåringar ett hem där de känner sig trygga och vet att de kommer att få kärlek, tillgivenhet och uppmärksamhet — även om detta stöd åtföljs av rimliga restriktioner och tillrättavisning i överensstämmelse med Bibelns principer — är det mycket sannolikt att de kommer att växa upp till vuxna människor som du kan vara stolt över. — Jämför Ordspråken 27:11.

19. Föräldrar bör öva en pojke på den väg han bör gå, men vilket ansvar vilar på barnet?

¹⁹ Att föräldrar avbördar sig sitt ansvar på rätt sätt har verkligen avgörande betydelse. I Ordspråken 22:6 sägs det: ”Öva en pojke i enlighet med vägen för honom; inte ens när han blir gammal kommer han att vika av från den.” Hur förhåller det sig då med barn som har allvarliga problem trots att de har bra föräldrar? Kan detta hända? Ja. Orden i ordspråket måste förstås i ljuset av andra verser som framhåller barnets ansvar att ”lyssna” till föräldrarna och lyda dem. (Ordspråken 1:8) Föräldrar och barn måste samarbeta när det gäller att tillämpa Bibelns principer, om det skall bli harmoni i familjen. Om föräldrar och barn inte hjälps åt, blir det svårigheter.

20. Vilket förståndigt tillvägagångssätt bör föräldrarna följa, när barn begår felsteg på grund av tanklöshet?

²⁰ Hur bör föräldrar reagera när en tonåring begår ett felsteg och råkar i svårigheter? Då om någonsin behöver barnet hjälp. Om föräldrarna kommer ihåg att de har att göra med en oerfaren ung människa, kommer de att ha lättare att motstå tendensen att reagera för kraftigt. Paulus gav mogna kristna i församlingen rådet: ”Även om en människa innan hon vet ordet av begår ett eller annat felsteg, skall ni som har andliga förutsättningar söka föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet.” (Galaterna 6:1) Föräldrar kan handla på samma sätt när de har att göra med en tonåring som begår ett felsteg på grund av tanklöshet. De bör klart och tydligt förklara varför uppförandet var orätt och hur tonåringen skall kunna undvika att upprepa felsteget, samtidigt som de bör klargöra att det är det orätta uppförandet, inte barnet, som är ont. — Jämför Judas, vers 22, 23.

21. Hur bör föräldrar reagera — enligt mönstret i den kristna församlingen — om deras barn begår en allvarlig synd?

²¹ Men tänk om barnet har gjort sig skyldigt till en mycket allvarlig överträdelse? I så fall behöver det speciell hjälp och skicklig vägledning. När en församlingsmedlem begår en allvarlig synd, uppmuntrar man honom att ångra sig och att vända sig till de äldste för att få hjälp. (Jakob 5:14—16) Så snart han ångrar sig, samarbetar de äldste med honom för att återställa honom andligen. I familjen vilar ansvaret att hjälpa den felande tonåringen på föräldrarna, även om de kan behöva samtala med de äldste om problemet. De bör verkligen inte försöka dölja för äldstekretsen att ett av deras barn har begått en allvarlig synd.

22. Hur bör föräldrar försöka efterlikna Jehova när det gäller sin inställning till ett barn som gör sig skyldigt till en allvarlig överträdelse?

²² Ett allvarligt problem som inbegriper ens egna barn är en svår prövning. Eftersom föräldrarna är upprörda, kanske de känner sig frestade att i sin vrede hota det egensinniga barnet, men det skulle bara göra honom eller henne bitter. Tänk på att den här unga människans framtid kan påverkas av hur hon blir behandlad under den här kritiska tiden. Kom också ihåg att Jehova var beredd att förlåta när hans folk avvek från det som var rätt — om folket bara ångrade sig. Lyssna till hans kärleksfulla ord: ”’Kom nu, och låt oss rätta till förhållandena mellan oss’, säger Jehova. ’Även om era synder skulle visa sig vara som scharlakan, kommer de att göras vita alldeles som snö; även om de skulle vara röda som karmosinrött tyg, kommer de att bli alldeles som ull.’” (Jesaja 1:18) Vilket fint föredöme för föräldrar!

23. Hur bör föräldrar handla, och hur bör de inte handla, om något av deras barn begår en allvarlig synd?

²³ Försök därför uppmuntra det egensinniga barnet att ändra kurs. Sök sunda råd från erfarna föräldrar och äldste i församlingen. (Ordspråken 11:14) Försök att låta bli att handla impulsivt och att säga eller göra något som kan göra det svårt för ditt barn att återvända till dig. Var inte bitter och ge inte utlopp åt okontrollerad vrede. (Kolosserna 3:8) Var inte snar att ge upp. (1 Korinthierna 13:4, 7) Fast du hatar det som är ont, bör du inte vara hård mot barnet och förbittrad på det. Viktigast av allt är att föräldrar strävar efter att själva vara goda föredömen och att bevara sin tro på Gud stark.

24. Vilken sorglig situation uppstår ibland i en kristen familj, och hur bör en förälder reagera?

²⁴ I vissa fall står det klart att en ung människa definitivt har beslutat sig för att göra uppror och att helt och hållet förkasta kristna värderingar. Då bör man inrikta sig på att vidmakthålla eller åter bygga upp ett bra familjeliv för de andra barnen. Var på din vakt, så att du inte ägnar all din energi åt upprorsmakaren och försummar de andra barnen. I stället för att försöka dölja problemet för resten av familjen bör föräldrarna samtala med de övriga barnen om saken så långt det är lämpligt och på ett uppmuntrande sätt. — Jämför Ordspråken 20:18.

25. a) Hur kan föräldrar tvingas handla — enligt mönstret i den kristna församlingen — om ett barn har beslutat sig för att göra uppror? b) Vad bör föräldrar komma ihåg om något av deras barn gör uppror?

²⁵ Aposteln Johannes sade följande om den som blir en oförbätterlig upprorsmakare i församlingen: ”Ta inte emot honom i era hem, och uttala inte en hälsning till honom.” (2 Johannes, vers 10) Föräldrar kan anse det nödvändigt att inta en liknande hållning till sitt eget barn, om barnet har nått myndig ålder och blir fullständigt upproriskt. Hur svårt och plågsamt det än kan vara att inta en sådan hållning, är det ibland nödvändigt att göra det för att skydda resten av familjen. Din familj behöver ditt skydd och din fortsatta tillsyn. Fortsätt därför att dra upp klart markerade, men rimliga, gränser för uppförandet. Kommunicera med de andra barnen. Intressera dig för hur det går för dem i skolan och i församlingen. Låt dem också få veta att även om du inte godtar det upproriska barnets handlingssätt, så hatar du inte barnet. Fördöm den onda handlingen, inte barnet. När Jakobs två söner drog vanära över familjen genom att begå en grym handling, förbannade Jakob deras våldsamma vrede, inte sönerna själva. — 1 Moseboken 34:1—31; 49:5—7.

26. Vad kan samvetsgranna föräldrar hämta tröst av om något av deras barn gör uppror?

²⁶ Du kanske känner dig ansvarig för det som har hänt i din familj, men om du har vänt dig till Jehova i bön och har gjort allt du förmått som förälder och om du har följt Jehovas råd så gott du kunnat, behöver du inte kritisera dig själv för hårt. Hämta tröst av vetskapen om att ingen kan vara en fullkomlig förälder, men att du samvetsgrant har försökt vara en bra förälder. (Jämför Apostlagärningarna 20:26.) Att ha en regelrätt upprorsmakare i familjen är hjärtslitande, men om det skulle hända dig, var då övertygad om att Gud förstår din situation och att han aldrig kommer att överge sina hängivna tjänare. (Psalm 27:10) Var därför fast besluten att låta ditt hem fortsätta att vara en trygg, andlig hamn för de övriga barnen.

27. Vad kan föräldrar till ett upproriskt barn alltid hoppas på med tanke på liknelsen om den förlorade sonen?

²⁷ Dessutom bör du aldrig ge upp hoppet. Dina tidigare ansträngningar att ge rätt fostran kan till slut påverka hjärtat hos det barn som har irrat sig bort och få honom eller henne att ta reson. (Predikaren 11:6) Flera kristna familjer har upplevt detsamma som du, och en del har fått se sina egensinniga barn återvända, precis som fadern i Jesu liknelse om den förlorade sonen fick göra. (Lukas 15:11—32) Så kan det också bli i ditt fall.