Låt oss inte längre leva för oss själva
”Ty den kärlek den Smorde har tvingar oss, eftersom ... han dog för alla, på det att de som lever inte längre må leva for sig själva utan för honom, som dog för dem.” — 2 Kor. 5:14, 15, NW.
1. Vilken är den vanliga reaktionen på tankar om frihet och slaveri?
HUR högt värderar man inte friheten! I vår tid upphöjer man på alla håll frihet och jämlikhet. Tankarna på frihet och oavhängighet är så framträdande att många spjärnar emot redan vid tanken på att behöva vägledas av någon annan eller i själva verket leva för någon annan. Du kan ha hört sådana människor säga: ”Jag vill leva livet som jag önskar.” De vill inte vara slavar åt någon. Själva ordet ”slav” gör att de flesta människor tänker på scener under gångna århundraden, då män utan hopp slet vid årorna i en galär, arbetade i ett stenbrott eller tjänade någon grym husbondes vilja.
2. Är slaveri någonting som berör bara människor i gångna generationer?
2 Slaveriets onda verkningar — att människor existerar blott och bart som någon annans egendom — når ända in i vår tid. I en rapport från Förenta nationerna år 1972 hette det att ”ursprunget till de sociala stridigheterna i många länder i vår tid direkt kan hänföras till olika former av slaveri. Omfattande massakrer i flera länder på senare tid har förövats av människor som tidigare varit förslavade, och offren är sådana som en gång var deras husbönder.”
3. Varför kan det sägas att slaveri är mera vittutbrett i vår tid än man vanligen tänker?
3 ”Men detta gäller inte mig; jag är inte slav”, kan du tänka. Men en namnkunnig skribent som gjorde direkta iakttagelser av slaveriet i det romerska väldet bevisade att varje människa i hela det väldet i viss mening var slav. Enligt denna tankegång inbegriper slavbefolkningen i vår tid alla människor. Den namnkunnige skribenten, aposteln Paulus, menade inte att han själv var undantagen, utan när han skrev till de kristna i Rom, sade han: ”Jag är köttslig, såld under synden. ... Jag blir i mina lemmar varse en ... lag, som strider mot mitt sinnes lag och för mig i fångenskap under syndens lag, som är i mina lemmar.” — Rom. 7:14, 23, NW.
Är vi verkligen fria, oavhängiga?
4, 5. Vilka bevis finns det för att vi alla är förslavade?
4 Aposteln Paulus menade inte att hans föräldrar godvilligt hade sålt honom i fångenskap under synden. Inte heller har våra föräldrar gjort detta med oss. Men Paulus förstod att vår gemensamme förfader, Adam, genom att avsiktligt välja att synda sålde sig själv och alla sina framtida avkomlingar — hela mänskligheten — i slaveri under ofullkomlighet, synd och död. (Rom. 5:12) Det är obestridligt att detta når in i vår tid och inbegriper oss alla, eftersom vi runt omkring oss och i våra egna personliga liv ser bevis för detta slaveri — bevis i form av farliga misstag, synd och sjukdom.
5 Likväl finns det i vår tid människor som ogenerat hävdar att de äger frihet. Somliga talar om sin sexuella frihet. Men tyder deras levnadssätt på att de är verkligt fria? Det är riktigt att de kan leva för sig själva, tillfredsställa sina egna passioner. Men detta understryker bara att de är slavar under ofullkomlighet och synd. Hur förhåller det sig med den man vars girighet driver honom att förvärva pengar, ägodelar eller prestige? Också han blir äldre och svagare, dukar under för någon sjukdom och dör till sist. Detta gäller också ledarna för rörelser för medborgerliga ”rättigheter” och kvinnors och minoriteters ”rättigheter”. Slutet för alla är detsamma — död — och det bevisar att de verkligen är slavar under kungarna synd och död. — Rom. 5:21.
6. Vilka frågor bör detta slaveri få oss att ställa?
6 Betyder detta att människans situation är hopplös? Finns det ingen frigörelse från synd och död? Och om det finns en anordning för befrielse, kan du då fortfarande leva alldeles som du vill, eller krävs det någonting av dig för att du skall få gagn av denna anordning?
7. Hur har det gjorts en anordning för befrielse från detta slaveri?
7 En grundläggande lära i bibeln är att Gud i sin barmhärtighet har gjort anordningar för att människan skall bli befriad från slaveri under synd och död. Detta gjorde han medelst sin enfödde Son, som blev den fullkomliga människan Jesus. I överensstämmelse med Guds uppsåt utgav Jesus sitt liv som ett offer till ”en motsvarande lösen för alla”. (1 Tim. 2:5, 6, NW) Fastän lösen eller återlösningspriset således har betalats ”för alla”, är det inte alla som helt och fullt kommer att få gagn av det. Varför inte det?
8. Varför får inte alla människor del av gagnet av lösen?
8 Det är bara de som har en godkänd ställning inför Skaparen som vinner det hela och fulla gagnet av lösenanordningen — bestående befrielse från synd, sjukdom, ålderdom och död. Alla erbjuds att uppnå denna godkända ställning, men det är inte alla som vill ta emot den på grund av det ansvar som detta inbegriper. Många vill inte handla i överensstämmelse med att en lösen eller ett återlösningspris har betalats för dem. De vill inte erkänna att de har blivit köpta och att Jehova Gud och Jesus Kristus är deras rättmätiga ägare eller herrar, som förtjänar att man visar fullständig lydnad. Alla som framhärdar i olydnad eller som längre fram förnekar Jehova Gud och Jesus Kristus som sina ägare går miste om det gagn som lösenanordningen medför. — Matt. 10:33; Joh. 3:36; Hebr. 10:26, 27; 2 Petr. 2:1—3.
9. Vilket val ställs alla människor inför?
9 Den fråga som alla människor ställs inför är därför: Vem vill jag tjäna villigt — synden med död i sikte eller Gud och Kristus med liv i sikte? (Rom. 6:16) ”Det är inte mycket till val”, kan någon säga. ”Jag vill hellre dö än vara slav för evigt.” Men är detta ett sunt resonemang när det gäller att tjäna Gud och Kristus? Sade inte Jesus att ”sanningen skall göra eder fria”? (Joh. 8:32) Bör vi då inte förvänta att tjänst för Gud och Kristus skall erbjuda det slag av frihet som varje människa med ärligt hjärta åstundar? Tänk på detta:
En skillnad i fråga om herrar
10. Vad slags ”herrar” har de kristna i himmelen?
10 Människor har goda skäl att vilja vara slavar åt Gud och Kristus. De är helt olika de grymma herrar under gångna århundraden som var brutala mot sina slavar och utnyttjade dem och bekymrade sig föga om deras välfärd och lycka. Det Jehova Gud och hans Son har gjort för människorna vittnar om djupet av deras omsorg och gränslösa kärlek.
11, 12. På vilka sätt står vi i skuld till Gud?
11 Jehova Gud är den som vi står i skuld till för livet. Han har skapat allting, och på grund av hans vilja har det kommit till och blivit skapat. (Upp. 4:11) Han kunde ha verkställt dödsdomen på de olydiga människorna Adam och Eva innan de kunde bli föräldrar. Ingen av oss skulle då ha blivit född. Men Jehova Gud drevs av barmhärtig hänsyn till det första människoparets ofödda avkomlingar och lät dem därför fortsätta att leva och sätta barn till världen. Trots den otacksamma inställning de flesta av deras avkomlingar har visat, har han inte undanhållit människorna sina frikostiga anordningar för att uppehålla livet. (Matt. 5:45) Inte ens ”hedningarna” kunde motsäga aposteln Paulus’ förklaring att Gud ”har gjort gott och gett er regn från himmelen och fruktbara tider och så fyllt edra hjärtan till brädden med mat och gott mod”. — Apg. 14:17, NW; Ps. 104:13—15, 24.
12 Men Guds uttryck för kärlek och oförtjänt omtanke upphörde inte i och med detta. För att syndiga, ovärdiga människor skulle kunna välja att komma i ett godkänt förhållande till honom och bli befriade från slaveri under synd och död ”skonade” Gud inte sin käraste Son från att utstå en skymflig död. (Rom. 8:32) Flertalet av människorna kommer att få denna möjlighet till liv, fritt från död, då de blir uppväckta från de döda. (Apg. 24:15) Tänk på att Jehova Gud har gjort detta för människor som inte ens erkänt hans myndighet medan de levde. Det är som aposteln Paulus skrev till kristna i Rom: ”Gud anbefaller sin egen kärlek åt oss däri att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” — Rom. 5:8, NW.
13. Varför står vi i skuld till Jesus Kristus?
13 Att syndiga människor blev köpta med ”dyrbart blod” var också ett enastående bevis på Jesu egen djupa kärlek. (1 Petr. 1:19, 20, NW) Jesus uttryckte det själv: ”Jag utger min själ för fårens skull. ... Detta är orsaken till att Fadern älskar mig, att jag utger min själ, på det att jag må få igen den. Ingen har tagit den ifrån mig, utan jag utger den av mitt eget initiativ.” (Joh. 10:15—18, NW) ”Ingen har större kärlek än denna: att någon skulle utge sin själ för sina vänner.” (Joh. 15:13, NW) Jesus gjorde faktiskt mer än så. Han dog inte bara för sina vänner, utan för människovärlden i allmänhet, den som inte erkände någon ansvarighet inför hans Fader. (1 Joh. 2:2) Vilken man skulle ha varit villig att göra detta för människor som inte hade aktning för hans far? Vi står verkligen i skuld till Jesus Kristus för att han har köpt oss med sitt eget liv som pris och öppnat för oss möjligheten att vinna frihet från synd och död.
14. Hur bör vi reagera på detta att vi står i skuld?
14 Stimuleras inte ditt hjärta till att vilja vara i Guds och Kristi tjänst, med tanke på den stora kärlek de visar? Känner du det alldeles som vissa män i forna tider, som erbjöds frihet men frivilligt valde att fortsätta i slaveri under sina omtänksamma och frikostiga hebreiska husbönder? (2 Mos. 21:2—6) Detta är det från hjärtat kommande gensvaret hos dem som uppskattar det som Jehova Gud och Jesus Kristus har gjort för dem. Det är som Paulus skrev: ”Den kärlek den Smorde har tvingar oss.” (2 Kor. 5:14, NW) Lägg märke till att han inte sade att Gud tvingar eller att Kristus tvingar människor att börja troget tjäna dem. Tvärtom är den tvingande kraften ”den kärlek den Smorde har”. Och eftersom Jehova Gud har samma kärlek till oss som hans Son, har Guds kärlek en lika tvingande kraft.
15. Av vilken natur är en kristens förhållande till Jehova och Jesus Kristus?
15 Det förhållande till Gud och Kristus som du kan komma in i, om du inte redan har kommit in i det, är inte ett formellt eller opersonligt förhållande, utan det är varmt och innerligt. Under sin sista natt som människa tillsammans med sina lärjungar försäkrade Jesus dem varmhjärtat: ”Jag kallar er inte längre slavar, ty en slav vet inte vad hans husbonde gör. Utan jag har kallat er vänner, ty allt det som jag har hört av min Fader har jag gjort känt för er.” (Joh. 15:15, NW) Med detta sade inte Jesus att deras verkliga ställning inte längre var en sådan som slavar står i. De hade ju fortfarande Gud att tacka för sina liv, och inom kort skulle Kristus betala ”lösen”, återlösningspriset, för dem. Han menade att han inte behandlade dem som enbart slavar, sådana som bara får arbetsuppgifter och inte förtroliga upplysningar. Nej, de skulle behandlas som ”vänner”, som betrodda och aktade förtrogna.
16. Varför är tjänsten för Gud och Kristus inte tung?
16 Vi ser således att det inte är något tungt i slaveriet för Gud och Kristus. Deras befallningar är grundade på kärlek och är avsedda att skydda de lydiga mot skada och säkerställa deras bestående lycka och välfärd. (1 Joh. 5:3) Det är inte något förtryckande ok som väntar dem som drivs av kärlek till att välja att förneka sig själva för att bli slavar åt Gud och Kristus. ”Kom till mig”, sade Jesus Kristus, ”alla ni som arbetar hårt och är nedtyngda, och jag skall vederkvicka er. Ta mitt ok på er och bli mina lärjungar, ty jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, och ni skall finna vederkvickelse för edra själar. Ty mitt ok är välgörande, och min börda är lätt.” (Matt. 11:28—30, NW) När vi nu har sådana kärleksfulla herrar, vilken man eller kvinna med sinne för det som är rätt skulle då tänkas vilja följa ett handlingssätt i självrådig oavhängighet?
Vems vilja gör en slav i första hand?
17. Vilken verkan bör Guds och Kristi kärlek ha på det sätt på vilket vi lever vårt liv?
17 Om Guds och Kristi kärlek tvingar dig att tjäna dem, kommer detta att återspeglas i det sätt på vilket du lever ditt liv. Du kommer inte att leva för dig själv. Aposteln Paulus skrev: ”Han [Kristus] dog för alla, på det att de som lever inte längre må leva för sig själva utan för honom, som dog för dem och som blev upprest.” (2 Kor. 5:15, NW) Vad inbegriper då detta?
18—20. a) Vad kommer först, enligt vad Jesus visade, om man inte längre lever för sig själv? b) Menade Jesus att vi är onyttiga?
18 Tänk på förhållandet mellan en bokstavlig slav och hans husbonde. Skulle en trogen och betrodd slav uppskjuta att tjäna sin husbonde eller behandla en sådan tjänst som någonting av mindre betydelse? Skulle han ägna den främsta uppmärksamheten åt sin egen bekvämlighet eller åt personliga intressen i livet? Helt visst inte! Hur förhåller det sig då med Guds och Kristi slavar?
19 En liknelse som Jesus Kristus använde ger ett kraftfullt svar på denna fråga. Han utnyttjade det dåtida förhållandet att slavar som arbetade på fältet också kunde servera kvällsmålet åt sin husbonde. Detta betraktades som någonting som husbonden var berättigad till. Jesus sade: ”Säger han [husbonden] icke fastmer till honom [slaven]: ’Red till min måltid och fäst så upp din klädnad och betjäna mig, medan jag äter och dricker; sedan må du själv äta och dricka’? Icke tackar han väl tjänaren, för att denne gjorde det som blev honom befallt?” Med avseende på hur lärjungarna fullgjorde sina arbetsuppgifter rådde sedan Jesus dem att säga: ”Vi är odugliga slavar. Vad vi har gjort är vad vi borde göra.” — Luk. 17:7—10; v. 10 enl. NW.
20 Jesus anbefallde inte här att de kristna ständigt skulle bryta ner sig själva, förringa sig själva, mena sig vara onyttiga. Nej, i stället rådde han dem att fortsätta att ha en klar syn på sitt förhållande till Gud och till hans Son. Som kristna är det inte deras personliga vilja och bekvämlighet som kommer först, eftersom Kristus dog för att de ”inte längre” skulle ”leva för sig själva”.
21. Varför är det ibland mycket svårt för oss att inte längre leva för oss själva?
21 Att tjäna Gud och Kristus är naturligtvis inte alltid lätt, men det är aldrig denna tjänst som är orsaken till problemen. I sig själv är den en källa till glädje och vederkvickelse. Det är dels människor utan tro och dels onda andemakter som gör det svårt för de kristna. (Ef. 6:11, 12; 2 Tess. 3:1—3) Detta är vad Jehovas kristna vittnen har fått erfara i modern tid, särskilt i länder under diktatoriskt styre. De har ofta blivit förföljda på grund av att de lytt Jesu befallning att predika och ge undervisning från Guds ord. (Matt. 28:19, 20) Vid andra tillfällen har de drabbats av förföljelse därför att de på grund av trohet mot Gud vägrar att blanda sig i nationernas politiska och militära angelägenheter. (Joh. 6:15; 17:16) Att följa ”minsta motståndets lag” skulle vara att ge efter, att leva ett ”gott och moraliskt liv”, under det att de anpassade sig till de totalitära regeringarnas krav. Men dessa kristna lever inte för sig själva. De är Guds och Kristi tjänare. De uppskattar den gränslösa kärlek som har visats dem och är villiga att lida, ja, rentav dö, i trogen tjänst.
22, 23. a) Vad uthärdade unga vittnen i Tjeckoslovakien? b) Vad gjorde det möjligt för dem att fortsätta att vara trogna?
22 I boken Even Under the Sky There Is Hell ([Helvetet finns också under himlen] 1971, sidan 117) beskrev således en tjeckoslovakisk journalist den grymma behandlingen av Jehovas vittnen i ett kommunistiskt arbetsläger under år 1951: ”Jag skall alltid med beundran och erkännande komma ihåg jehovisterna [Jehovas vittnen], de flesta av dem unga pojkar, som vägrade att göra militärtjänst och blev dömda på grund av det. Också här stod de fast i sin tro, ... och de vägrade att arbeta i urangruvorna. Lägerbefälhavarna använde allt de förfogade över för att tvinga dem att utföra arbetet, men allt de försökte var förgäves; de flesta av dem skulle hellre dö än arbeta med att bygga upp det sovjetiska kärnvapenhotet. Lägerchefen Palacek lät dem stå flera dagar framför huvudbyggnaden i snödrivor i den 30-gradiga vinterkylan och lät hälla vatten över dem till dess de frös ihjäl. Det var en fruktansvärd syn, som kommer att följa mig till dess jag dör.”
23 Vad gjorde det möjligt för dessa unga män att bevara troheten? De insåg att de hade blivit köpta med ”dyrbart blod”, och de ville inte visa sig falska mot sina ägare, Jehova Gud och Jesus Kristus. De hade den fasta övertygelsen att även om de skulle bli dödade av människor, skulle Gud och Kristus inte glömma dem, utan skulle återföra dem till liv. De trodde på de inspirerade försäkringarna: ”Gud är inte orättfärdig, så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat för hans namn.” (Hebr. 6:10, NW) ”Var och en som söker behålla sin själ [sitt liv] i trygghet åt sig skall mista den, men var och en som mister den skall bevara den vid liv.” — Luk. 17:33, NW.
24. I vilka beskrivna situationer kan vi visa att vi inte lever för oss själva?
24 Du kommer kanske för egen del aldrig att ställas inför ett sådant svårt prov på din trohet mot Gud, men sätter du ändå honom först redan nu? Det kan hända att provet på din trohet inbegriper familjemedlemmar — det kan vara så att de smädar dig, säger att du ”tar din religion alltför allvarligt”. Eller också kan det hända att dina skolkamrater eller arbetskamrater utsätter dig för påtryckningar för att du skall överge dina kristna principer. Vad gör du och vad kommer du att göra, när du möts av sådana svårigheter? Att ge efter för förföljelse eller påtryckningar kan tyckas göra livet lättare och mera uthärdligt. Att man bevisar sig trogen mot Gud kan däremot betyda fortsatta och till och med ökade smädelser till en tid. Om du tänker på hur du står i skuld till Gud och Kristus, kommer du att fatta det rätta beslutet. Du kommer att fortsätta att ”förhärliga Gud”. — 1 Kor. 6:20, NW.
Hur du använder din ”fria” tid
25. Vad för någonting, förutom troget uthärdande när vi blir förföljda, är inbegripet i att vi inte längre lever för oss själva?
25 Att vi inte längre lever för oss själva inbegriper emellertid mera än troget uthärdande när vi blir förföljda. De kristna uppmanas: ”Vadhelst ni gör, arbeta på det av hela er själ, såsom för Jehova och inte för människor, ty ni vet att det är från Jehova ni skall få arvets behöriga belöning. Gör slavtjänst åt Mästaren, Kristus.” (Kol. 3:23, 24, NW) Att vi inte längre lever för oss själva inbegriper således varje del av livet — moralen, hur man tänker, handlar, talar och arbetar, hustrulig underdånighet, den äkta mannens utövande av ledarskap och lydnad för föräldrar. — Kol. 3:5—22.
26. Vilka undantag utgör namnkristna i det sätt de uppför sig på?
26 Du kan emellertid ha lagt märke till att det inte förhåller sig så med många som bekänner sig vara kristna. Det är väl känt att det också bland namnkristna som har en viss känsla för anständighet ofta är så att vild lössläppthet — dryckenskap, omoraliskhet och förstöring av egendom — åtföljer fester som är förbundna med kyrkliga helgdagar. Semestrar, kvällar och veckoslut är också tillfällen då fler och fler människor menar att de är fria att ”leva” som de vill.
27, 28. a) Det bör ges tid till avkoppling, men vad kommer sanna kristna inte att göra eller tänka? b) På vilka förträffliga sätt använder de sin ”fria” tid?
27 Avkoppling och förströelse är naturligtvis till nytta när det gäller att uppnå jämvikt i liv och personlighet. Och en verklig kristen använder med rätta en del av sin tid till förehavanden som ger avkoppling och förströelse. Men han lever inte blott och bart för njutning. Han avskiljer inte någon viss del av sitt liv som ”min tid”, under vilken han kan glömma att han tjänar Gud.
28 Att det förhåller sig så kan vi se av det förträffliga sätt på vilket kristna tjänare åt Jehova använder sin ”fria” tid. Högt på listan över behagliga ting som de gör är sådant som har direkt samband med deras tillbedjan. De gläder sig åt att tala om sin Skapare och åt att vara med vid kristna möten varje vecka. Det välgörande umgänge och den nyttiga undervisning de får gör dessa möten mycket njutbara. Också när familjer är ute på resa kan de infoga en del kristna möten i sina planer. På så sätt kan de känna ytterligare välbehag — möjligheten att träffa nya vänner, andliga bröder och systrar, i en annan stad eller i ett annat land. När de uppehåller sig på längre avstånd från en Rikets sal, kanske campar i någon skogstrakt, finner de glädje i att tänka på sin Skapare och i att ha bibliska samtal som familjegrupper. Vidare är det många av Jehovas vittnen som planerar sin semester så att de får helt och fullt gagn av någon av de stora kristna sammankomster som anordnas varje år.
29. Vad kan vi med fördel begrunda, när vi tänker på hur vi använder vår ”fria” tid?
29 När du för egen del planerar kvällar, veckoslut eller semestrar, bör du alltså begrunda din ställning inför Gud och Kristus. Sträva efter att göra det som kommer att vederkvicka dig fysiskt, mentalt och andligt. Sätt som ditt mål att vinna kraft som du kan göra gott bruk av i fortsatt tjänst för Gud sedan den ”fria” perioden är över. Världen kan säga: ”Slit dig loss en tid och glöm din regelbundna rutin”, men du bör visa din uppskattning av det som Gud och Kristus har gjort för dig. Undvik sådant som skulle kunna störa ditt samvete och göra att du ser tillbaka med beklagande på en tid som i annat fall kunde ha gett belöning och vederkvickelse.
30. Vilka frågor uppstår beträffande dem som påstår sig tro på Gud men lever för njutning?
30 Den som är tjänare åt Gud bör verkligen tänka på att göra allting till sin Skapares ära. (1 Kor. 10:31) Fastän han är ofullkomlig, bör han sträva efter att behärska de syndfulla böjelserna och inte framställa sig som en slav åt synden. (Rom. 6:16) Du kan emellertid ha lagt märke till att somliga som säger att de tror på Skaparen och hans Son lever ett liv som kretsar kring att ha alla de njutningar de kan få här och nu. Vad är det som saknas? Kan det vara att de inte ser något hopp för framtiden? Hur påverkas ditt liv dag för dag av din syn på framtiden? Detta kommer vi att begrunda i följande artikel.