Uppodla intensiv kärlek till varandra

”Älska varandra intensivt av hjärtat.” — 1 Petr. 1:22, NW.

1, 2. a) Hur betydelsefull är kärleken? b) Varför erkänner till och med ateistiska vetenskapsmän att kärleken är absolut nödvändig?

KÄRLEKEN är absolut nödvändig för att man skall kunna äga frid, lycka och sinnesro. Utan kärlek är livet i själva verket inte värt att leva — det är ett faktum som också materialistiska vetenskapsmän erkänner. ”Jag vill bekräfta kärlekens unika betydelse ... Kärleken är oundgänglig”, skrev den välkände vetenskapsmannen sir Julian Huxley.

² Hur kommer det sig att också sådana, som vägrar att erkänna att det finns en Skapare, betonar kärlekens vikt och betydelse? Ett skäl är att vetenskapliga forskningar har dokumenterat vårt behov av kärlek. Dessa forskningar visar att precis som hungern måste stillas för att man skall överleva, så behöver människor också visa kärlek och få kärlek. Vetenskapsmannen Ashley Montagu skrev: ”Vi vet genom iakttagelser som gjorts av ett antal läkare och forskare att kärlek är en grundväsentlig del av varje barns näring och att det, om det inte blir älskat, inte kommer att utvecklas som en frisk organism. ... Även om det är fysiskt sett välnärt, kan det likväl tyna bort och dö.”

Varför människor besitter kärlek

3. a) Varför får barn vanligen den kärlek de behöver? b) Varifrån har människorna fått denna möjlighet och förmåga att visa kärlek?

³ Men lyckligtvis är det föga risk att ett barn inte skall få den ömma, osjälviska vård det behöver. Det beror på att en mor, precis som bibeln säger, instinktivt ”omhuldar sina späda barn”. (1 Tess. 2:7) Varifrån har mödrarna fått denna kärlek till sina avkomlingar? Den har inte utvecklats av en slump. Är det inte uppenbart att den har inplantats hos dem av en kärleksfull Skapare? Vi har allesammans förmåga och möjlighet att visa kärlek, och om vi uppodlar denna egenskap, kommer vi att kunna ge uttryck åt den på de skönaste och mest hjärtevärmande sätt.

4. a) Varför vet vi att Adam vid skapelsen utrustades med egenskapen kärlek? b) Vilka bevis finns det för att Adam hyste kärlek till Eva och för att denna förmåga att älska någon av det motsatta könet förmedlades till hans avkomlingar?

⁴ Jehova Gud gav denna kärlekens gåva, när han skapade det första människoparet. Vi vet detta eftersom Adam skapades ”till Guds avbild”. Och eftersom ”Gud är kärleken” — kärleken är hans mest framträdande egenskap — borde den varelse som han danade till sin avbild också besitta kärlek. (1 Mos. 1:26, 27; 1 Joh. 4:8) Att den förste mannen, Adam, utrustades med kärlek till sin sköna, nya hustru visas av hans förtjusta uttryck då han såg henne: ”Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött.” (1 Mos. 2:23) Även om Adam syndade och förlorade fullkomligheten, förmedlade han till sina avkomlingar förmågan att visa kärlek, och den inbegriper den möjlighet människor har att finna djupt behag tillsammans med någon av det motsatta könet. Ja, en vis man i forntiden sade att ett av de fyra ting som var alltför underbara för att han skulle kunna förstå dem var ”en mans väg hos en ung kvinna”. — Ords. 30:19; 1 Mos. 24:67; 26:8.

Kärleken kan utvidga sig

5. Förutom romantisk kärlek mellan män och kvinnor, vilka bevis finns det för att det råder kärlek mellan köttsliga släktingar?

⁵ Men förutom denna romantiska kärlek som kan råda mellan män och kvinnor har människor i vanliga fall en naturlig, djup känsla av tillgivenhet för sina köttsliga släktingar. När således Josef, efter många års skilsmässa, såg Benjamin, ”upprördes [hans hjärta] av kärlek till brodern”. Längre fram ”föll han sin broder Benjamin om halsen och grät, och Benjamin grät vid hans hals”. (1 Mos. 43:30; 45:14) Det var också denna familjekärlek som gjorde att Andreas, sedan han hade funnit Messias, sökte upp sin bror Petrus för att berätta denna storslagna nyhet för honom. — Joh. 1:40—42.

6. Vilka bibliska exempel visar att en persons kärlek kan inbegripa andra förutom köttsliga släktingar?

⁶ Ändå förmår denna egenskap, kärlek, nå ut till och inbegripa andra än köttsliga släktingar. Jonatan, som var benjaminit och son till Israels kung, Saul, tog ett sådant intryck av de goda egenskaper som David, en avkomling av Juda, hade att hans ”själ [blev] sammanfogad med Davids själ, och Jonatan älskade honom såsom sin egen själ”. Längre fram, när Jonatan blev dödad, drevs David att kalla honom ”broder” och säga: ”Du min broder Jonatan; mycket ljuvlig var du mig. Dyrbar var mig din kärlek, mer än kvinnokärlek.” Moabitiskan Ruts kärlek till sin svärmor Noomi är ett annat exempel på hur kärlek kan inbegripa andra än naturliga, köttsliga släktingar. — 1 Sam. 18:1, Åk; 2 Sam. 1:26; Rut 1:16, 17.

7. Hur omfattande måste en kristens kärlek vara?

⁷ De som blir sanna kristna måste också hysa varm, broderlig kärlek till varandra, oberoende av deras kristna bröders och systrars ras, nationalitet, samhällsställning eller ekonomiska förhållanden. Jesus visade detta med orden: ”Därigenom skall alla veta att ni är mina lärjungar, om ni har kärlek inbördes.” (Joh. 13:35, NW) Och ändå kan en sann kristens kärlek inte vara begränsad till bara medtjänare åt Gud. Den måste nå ut för att inbegripa ytterligare andra. Ja, Jesus befallde: ”Fortsätt att älska edra fiender och att bedja för dem som förföljer er; så att ni må visa er vara söner till er Fader som är i himlarna.” — Matt. 5:44, 45, NW.

Den kärlek som vi behöver uppodla

8. Förklara hur kärleken kan komma till uttryck i olika grader och betydelser.

⁸ Det är tydligt att egenskapen kärlek, som Gud har utrustat människor med, kan komma till uttryck i olika grader och betydelser. Hur så? Därför att det är tydligt att den kärlek en kristen har till en fiende, som förföljer honom, inte är samma ömma tillgivenhet som en mor hyser för sitt barn, som Josef hade för Benjamin, som Jonatan kände för David eller som en kristen känner för en medtroende. Gud förväntar inte att vi skall hålla av en fiende eller ens nödvändigtvis tycka om honom. Ändå är vi förpliktade att älska honom. Är detta oförenligt?

9, 10. a) Hur får vi, genom att vi vet vad agaʹpe betyder och hur Jehova visar denna egenskap, hjälp att inse att man kan älska människor utan att nödvändigtvis tycka om dem? b) Hur kan vi visa kärlek till onda, omoraliska personer?

⁹ Nej, det är det inte, när vi väl förstår innebörden i det viktigaste grekiska ord som översätts med ”kärlek” i de kristna grekiska skrifterna eller det så kallade Nya testamentet. Substantivformen av detta ord är agaʹpe. Beträffande Guds agaʹpe till mänskligheten heter det i en biblisk ordbok, An Expository Dictionary of New Testament Words, av W. E. Vine: ”Detta är inte tillfredsställelsens eller tillgivenhetens kärlek, dvs. den framlockades inte av något företräde hos föremålen för den.” Och detta är ett faktum: Människorna som helhet är inte en särskilt tilltalande hop. Men detta är egentligen inte deras fel. — Ef. 4:17—19; Tit. 3:3.

¹⁰ På grund av arvet från Adam har alla människor avlats i synd och fötts med en benägenhet för orätt handlingssätt. (Ps. 51:7) Gud vet detta. Därför drivs han att älska människorna, inte på grund av någon förtjänst eller något företräde som de uppvisar, utan i synnerhet på grund av att han inser att många människor med tiden kommer att ge gensvar på hans kärlek och bringa sina liv i samklang med hans vilja. (Rom. 5:8—11) Agaʹpe har därför innebörden kärlek som kännetecknas av respekt för principer. När vi efterliknar vår himmelske Faders föredöme, kommer vi alltså att älska också dem som inte ger bevis för att de förtjänar vår kärlek. De kan vara cyniska, själviska och till och med omoraliska eller kriminella. Vi kommer att hata det de gör och säger, men ändå kommer vi samtidigt att vara intresserade av deras personliga välfärd. Vi kommer att göra allt vi kan för att uppmuntra dem att ge gensvar på Guds kärlek. Uppodlar du sådan kärlek till människorna i allmänhet, en kärlek som vägleds av principer?

11, 12. a) Bör en kristens kärlek till sina bröder vara vägledd enbart av principer? b) Hur visar den äktenskapliga kärleken och Jehovas kärlek till sin Son att agaʹpe inbegriper mer än enbart kärlek vägledd av principer?

¹¹ Men det var inte kärlek vägledd enbart av principer, kärlek som saknade tillgivenhet och värme, som aposteln Petrus tänkte på, när han skrev till medkristna: ”Älska varandra intensivt av hjärtat.” (1 Petr. 1:22, NW) Respekt för principer är ett utmärkande drag i agaʹpe, men denna kärlek kan också inbegripa tillgivenhet och sympati. Vi läser således: ”Det [är] männens plikt att älska [verbformen agapaʹo] sina hustrur.” (Ef. 5:28, Hd) Det är tydligt att detta inte betyder att kristna äkta män skall älska sina hustrur enbart som de älskar sina fiender! Nej, i stället betyder förmaningen att äkta män skall ”älska sina hustrur” att de också skall ha känslor av värme, ömhet och tillgivenhet för sina hustrur, alldeles som det var Skaparens uppsåt.

¹² Att det grekiska ordet agaʹpe kan inbegripa mycket djupa känslor av tillgivenhet och sympati visas också i andra bibliska exempel. Vi får till exempel veta: ”Fadern älskar Sonen.” (Joh. 3:35) Den kärlek som Gud hyser till sin Son, Jesus Kristus, betingas inte rätt och slätt av respekt för principer. Jehova hyser öm tillgivenhet för Jesus och medkänsla med honom, alldeles som bibeln säger: ”Fadern hyser tillgivenhet för Sonen och visar honom alla de ting han själv gör.” Jehova Gud sade: ”Denne är min son, min älskade, som jag själv har godkänt.” — Joh. 5:20; 2 Petr. 1:17; NW.

13. a) Vilken grad av kärlek bör de kristna hysa till varandra? b) Hur visar grundbetydelsen i det grekiska ordet för ”intensivt” den tillbörliga graden av vår kärlek?

¹³ Det är alltså denna grad av kärlek till varandra som de kristna behöver uppodla. Det är inte en halvhjärtad kärlek och inte heller en kärlek som de visar helt enkelt av plikt och som gäller människor som de kanske inte ens tycker om. Nej, det är i stället en varm, öm tillgivenhet för andra, jämförlig med den ömma kärlek som man hyser till en avhållen släkting och som Jehova hyser till sin högt älskade Son. Aposteln Petrus betonade att vår kärlek till varandra bör vara av detta slag eller av denna grad, när han uppmuntrade: ”Älska varandra intensivt”, eller, som andra översättningar uttrycker det: ”innerligt”, ”ihärdigt”, ”med all er kraft”. (1 Petr. 1:22; J. N. Darbys övers., sv. uppl.; Åk; The New English Bible) Det ursprungliga grekiska ord som återges med ”intensivt” betyder bokstavligen ”utsträckt, uttänjt”. (Rikets mellanradiga översättning) Vår kärlek måste därför anstränga sig till gränsen med intensitet. Uppodlar du detta slag av kärlek?

14. a) Varför behöver vi arbeta för att uppodla kärlek? b) Hur kan vi lära oss älska varandra?

¹⁴ Vi behöver allesammans arbeta på att göra det. Det är så därför att Adams olydnad för omkring 6.000 år sedan har sänkt den mänskliga familjen djupt i synd och ofullkomlighet, vilket ogynnsamt har påverkat vår förmåga att återspegla Jehovas mest framträdande egenskap, kärlek. Även de instinktiva känslor av kärlek som nära släktingar av naturen hyser för varandra blir ibland förvanskade och förvända, alldeles som det i forntiden skedde med Kain, Esau och Josefs halvbröder. Bibeln har förutsagt att detta också skulle vara uppenbart i ”de yttersta dagarna”, då människor skulle vara ”kärlekslösa mot sina närmaste”. (2 Tim. 3:1—3) Därför är det absolut nödvändigt att vi uppodlar kärleken, så att vi håller den levande i våra hjärtan! Men hur kan vi som lever i denna kritiska period av de ”yttersta dagarna” lära oss älska varandra? Aposteln Paulus förklarar: ”Jag behöver inte skriva till er om kärleken till bröderna, eftersom ni själva har lärt av Gud att älska varandra.” (1 Tess. 4:9, Hd) Hur lär Gud oss detta?

Hur vi blir lärda av Gud att älska varandra

15. a) På vilket sätt kan det sägas att Jehova lär oss att älska varandra? b) I hur hög grad är de kristna förpliktade att älska varandra?

¹⁵ Han gör detta på flera olika sätt. Vi kan säga att Gud genom att han skapade människan till sin avbild, i det han utrustade människorna med möjligheten och förmågan att älska, i själva verket har gjort oss benägna att vara kärleksfulla mot varandra, även om vi nu är syndiga. Dessutom har Gud också lärt oss att älska varandra genom att han gång på gång lagt fram budet om att visa kärlek. Enligt Jesus Kristus var det ena av de två viktigaste buden i Guds lag till Israel: ”Du skall älska din nästa såsom dig själv.” Lärjungen Jakob kallade detta ”den konungsliga lagen”. (Matt. 22:39; 3 Mos. 19:18; Jak. 2:8) Men Jesus visade, i det han talade som Guds representant, att de kristna måste ha en ännu mera upphöjd kärlek — älska varandra precis som han hade älskat sina lärjungar. (Joh. 13:34; 1 Joh. 3:16) Men Jehova Gud har på ett annat särskilt tilltalande sätt lärt människorna att älska varandra.

16. a) På vilket särskilt gott sätt lär oss Jehova att älska varandra? b) Vad är det största ådagaläggandet av Guds kärlek?

¹⁶ Detta är genom föredöme. Aposteln Paulus talade till en folkskara i den forntida romerska provinsen Galatien i Mindre Asien och sade om Gud: ”Han har gjort gott och gett er regn från himmelen och fruktbara tider och så fyllt edra hjärtan till brädden med mat och gott mod.” (Apg. 14:17, NW) Gud befaller oss således inte bara att älska varandra, utan han visar också genom föredöme hur vi skall göra det. (Matt. 5:44, 45) Hans bästa exempel i fråga om att visa kärlek är att han gav det dyrbaraste han ägde till gagn för oss. Bibeln förklarar: ”Gud har sänt sin enfödde Son i världen, för att vi skola leva genom honom. ... Mina älskade, om Gud så har älskat oss, då äro ock vi pliktiga att älska varandra.” — 1 Joh. 4:9—11.

17. Vad bör bli följden av att vi lär oss sanningen om Jehova och hans storslagna föranstaltningar för oss?

¹⁷ När vi således begrundar det underbara Jehova har gjort — försett oss med rika materiella välsignelser men i synnerhet med den gåva som består i hans Son, vilken möjliggör evigt liv i en ny rättfärdig ordning — lär vi oss sanningen om vilken god Gud och Skapare Jehova är. Vad bör bli följden av att vi tar emot denna upphöjda sanning om Jehovas föranstaltningar och sedan lever i överensstämmelse med den? Aposteln Petrus talade om ”oskrymtad broderlig kärlek som följd”, ja, en underbar familjesamhörighet av broderskap och kärlek! Vad är det då absolut nödvändigt att vi gör i vår uppskattning? Petrus tillfogade: ”Älska varandra intensivt av hjärtat.” — 1 Petr. 1:22, NW.

Varför det var absolut nödvändigt med intensiv kärlek då

18. När skrev Petrus sitt första brev? Vad var då nära?

¹⁸ För att inse varför det var absolut nödvändigt med intensiv kärlek på Petrus’ tid behöver vi undersöka omständigheterna på den tiden. Petrus förklarar: ”Slutet på allt har kommit nära. Var därför sunda till sinnes, och var vaksamma med tanke på böner. Framför allt ha intensiv kärlek till varandra.” (1 Petr. 4:7, 8, NW) Det är riktigt — slutet var då nära. Petrus skrev någon gång mellan år 62 och år 64 v.t., och det var kort därefter, år 70, som slutet till sist kom för den judiska tingens ordning. De romerska härarna ödelade hela Judeens område och särskilt Jerusalem. En profetia som Jesus uttalade hjälper oss att inse varför de kristna då behövde hysa ”intensiv” kärlek till varandra.

19. a) Vilket tecken angav Jesus för att de kristna skulle veta att slutet var nära, och hur uppfylldes detta tecken? b) Hur var de kristna i stånd att rätta sig efter Jesu befallning att fly, och var det förståndigt att de lydde?

¹⁹ Jesus förutsade: ”När ni ser Jerusalem omgivet av lägrade krigshärar, vet då att dess ödeläggelse har kommit nära.” (Luk. 21:20, NW; Matt. 24:15) Det var i november år 66 som de romerska härarna under Cestius Gallus omgav Jerusalem. De trängde ända in i staden, en plats som betraktades som ”helig” för judarna, och angrep tempelmuren, underminerade den. Romarna kunde lätt ha erövrat hela staden, men plötsligt, utan något uppenbart skäl till att göra det, drog sig härföraren Gallus tillbaka. Detta gav de kristna tillfälle att rätta sig efter följande uppmaning av Jesus: ”Må då de som är i Judeen börja fly till bergen.” (Luk. 21:21—24, NW) Längre fram kom de romerska härarna tillbaka under härföraren Titus och förhärjade landet, och detta ledde till att det enligt uppgift var 1.100.000 som dog enbart i Jerusalem — sannerligen en ”stor vedermöda”!

20. Vilka bevis finns det för att de kristna rättade sig efter Jesu befallning?

²⁰ Men hur förhöll det sig med de kristna? Historikern Eusebius Pamfilius, som levde i början av 300-talet, skriver: ”Hela församlingen i Jerusalem hade emellertid dragit bort från staden, eftersom de blivit befallda därtill genom en gudomlig uppenbarelse, som getts åt erkänt fromma män där före kriget, och de bodde i en viss stad på andra sidan Jordan, kallad Pella.”a Ja, det är uppenbart att de kristna rättade sig efter Kristi anvisningar — att de, sedan Cestius Gallus och hans härskaror hade dragit sig tillbaka, flydde till bergstrakterna omkring Pella och på så sätt slapp undan med livet. Men de hade det inte lätt.

21. a) Varför betonade Jesus att det var angeläget att fly omedelbart? b) Vilka förhållanden kan de flyende kristna ha fått erfara?

²¹ Jesus visste att utvecklingen när de romerska soldaterna — under härföraren Titus — återvände inom kort skulle göra det nästan omöjligt att komma ut ur den dömda staden, och han hade därför långt i förväg gett uppmaningen: ”Den som är på taket må icke stiga ned för att hämta, vad som finnes i hans hus, och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att hämta sin mantel.” (Matt. 24:17, 18) Som en följd av detta var det hundratals och kanske tusentals lydiga kristna som gav sig av i hast så snart Gallus och hans härar drog sig tillbaka, och de tog bara ett fåtal ägodelar med sig. Det var bra att de inte var nedtyngda, eftersom resan var lång, terrängen oländig och vädret utan tvivel besvärande vid den tiden på året. Under sådana omständigheter kunde det lätt ha uppstått trätor och andra svårigheter mellan flyktingarna. Dessutom hade man problemet var de alla skulle bo någonstans.

22. a) Vilka förhållanden rådde då över hela området? b) Varför var det absolut nödvändigt att de kristna då tillämpade Petrus’ förmaning?

²² De kan till sist ha satt upp tillfälliga skydd omkring Pella, kanhända upprättat något slag av flyktingläger i bergen där. Vi vet inte detta. Men hur det än förhöll sig, var det svårt för dem. Det var en tid med knapphet och strapatser över hela området. Slutet för hela den judiska ordningen var nära! Därför var den inspirerade uppmaning som Petrus gav sina läsare, vilka var ”tillfälligt bosatta”, helt på sin plats: ”Slutet på allt har kommit nära. ... Framför allt ha intensiv kärlek till varandra.” (1 Petr. 1:1; 4:7, 8; NW) Med sådan kärlek skulle de kristna inte vara själviska och inte heller reta upp varandra, utan de skulle dela med sig åt varandra och bygga upp och styrka varandra att uthärda de prövosamma omständigheter de gick till mötes.

Varför det är absolut nödvändigt med intensiv kärlek nu

23. Har bibelns varnande underrättelser om att slutet är nära någon innebörd för oss i denna tid?

²³ Men vi vill inte bara se tillbaka på den tiden. Jesu profetia om ”avslutningen på tingens ordning” (NW) har tillämpning i vår tid; i själva verket har den sin större tillämpning nu. Och det har också Petrus’ liknande varning om att ”slutet på allt har kommit nära”. Guds uppsåt är att utplåna hela den nuvarande onda ordningen och införa ”nya himlar och en ny jord” under den närmaste framtiden! (Matt. 24:3—22; 2 Petr. 3:13) Vi lever därför i en tid då den fruktansvärda förstöringen av Jerusalem och dess omgivningar kommer att förblekna till en obetydlighet i jämförelse med den ”stora vedermöda” som nu är så nära! De prövningar som de flesta kristna kommer att behöva gå till mötes under den ”stora vedermödan”, som nu ligger framför oss, kan likna de prövningar som kristna fått uthärda vid två tillfällen på senare tid.

24, 25. a) Vad fick vittnena i Malawi vara med om, och varför hade lydnaden för Petrus’ förmaning stor betydelse för dem? b) Vilken självprövning skulle det vara förståndigt av oss att företa?

²⁴ Den första av dem gällde Jehovas vittnen i Malawi. Under rubriken ”Jehovas vittnen — flyr för sitt liv” hette det i New York Times för 22 oktober 1972: ”Förra veckan kom det från det lilla östafrikanska landet Malawi rapporter om omfattande övergrepp. ... Kvinnliga medlemmar av gruppen blev våldtagna, vittnens hus brändes, och de flesta av de 23.000 anhängarna i landet drevs ut med våld.” På grund av att vittnena i Malawi var trogna mot Guds lag drevs de över gränsen och tvingades till ett stort flyktingläger, där det till att börja med rådde svår brist på livets nödtorft. Många dog på grund av umbärandena. Det var sannerligen mycket viktigt att i en sådan nödsituation rätta sig efter det inspirerade rådet: ”Framför allt ha intensiv kärlek till varandra.”

²⁵ Flertalet av vittnena i Malawi genomgick denna upplevelse trogna mot Gud och andligen starka, och vad som helt visst hjälpte dem var deras lydnad för det här ovan återgivna bibliska rådet. Men hur förhåller det sig med oss? Förbereder vi oss för de prövningar vi har framför oss? Uppodlar vi en intensiv känsla av öm tillgivenhet för varandra — en sådan som Josef kände för sin bror, Jonatan kände för David och Jehova Gud känner för sin älskade Son, Jesus Kristus? Att visa sådan kärlek är verkligen absolut nödvändigt i dessa ”yttersta dagar”.

26, 27. a) Vad inträffade i december 1972 i Managua i Nicaragua, och om vad skulle det kunna ge en antydan? b) Hur visade Jehovas vittnen kärlek till varandra under denna katastrof i Managua?

²⁶ Den katastrof som beskrevs i Vakna! för 8 maj 1973 kan ge en antydan om de svårigheter som ligger framför oss. Det hette där: ”Skylten står fortfarande kvar. Den avger sitt stumma vittnesbörd: MANAGUA, 404.700 INVÅNARE. Och i centrum av staden vittnar en annan tyst vaktpost. Klockan över huvudingången till nationalpalatset står på 00.35. Denna tidiga morgontimma, lördagen den 23 december 1972, medan ännu mörkret rådde, dog Nicaraguas huvudstad i en fruktansvärd jordbävning.” Ja, staden upphörde helt enkelt att fungera — vatten- och avloppsledningarna fungerade inte, strömmen bröts, praktiskt taget allting stannade. Snart kommer detta att hända inte bara i en stad, utan stad efter stad efter stad kommer att kollapsa — hela denna tingens ordning kommer att dö! När omständigheterna är sådana — vad är det då absolut nödvändigt att vi visar?

²⁷ Många hundra av Jehovas vittnen i Nicaragua och i närliggande länder visade sin intensiva kärlek. I Vakna! beskrevs det: ”Man satte genast i gång med att dra försorg om dessa vittnen [som drabbats av jordbävningen] och deras familjer. Den äkta kärlek som råder bland Guds folk visade sig sannerligen. Framåt lördagseftermiddagen anlände ett vittne med en lastbil lastad med mer än 1.000 liter vatten från en församling 25 kilometer därifrån. ... Klockan 22 anlände sedan de båda första billasterna förnödenheter från Jehovas vittnen i Liberia i Costa Rica. Kort därefter kom det ytterligare två lastbilar från vittnena i Tegucigalpa i Honduras. På så sätt hade man tillgång till mat, kläder, mediciner, vatten och bensin bara omkring tjugofyra timmar efter katastrofen!”

28. a) Vad kan vi lära av det som hände i Managua? b) På vilka andra sätt har Jehovas vittnen fått övning i att visa kärlek till varandra?

²⁸ Vi kan lära av detta. När det uppstår stora svårigheter och inträffar katastrofer överallt, är det som vi behöver mest, framför allt annat, intensiv kärlek till varandra. Och när vi tänker på det, finner vi då inte att vi, som Jehovas vittnen, har fått övning för att möta sådana omständigheter? Vi kommer regelbundet tillsammans till större och mindre möten, där vi får utmärkt undervisning och uppmuntran till att älska varandra. Vi har också haft cafeterior för att utspisa varandra, och vi har gästfritt berett logi åt medkristna i våra hem. Detta är verkligen en utmärkt övning i kärlek till varandra och omsorg om varandra! Men vi måste fortsätta att ge uttryck åt denna underbara egenskap, kärlek, som Gud har utrustat människor med, men som har blivit så förvriden och förvänd under omkring 6.000 år av synd och ofullkomlighet. Det är absolut nödvändigt att vi fortsätter att uppodla intensiv kärlek till varandra nu, eftersom slutet på allt har kommit nära.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 439]

Äkta kärlek till David förmådde Jonatan att ge honom några gåvor som ett bevis på sin tillgivenhet