”Ditt ord är sanning”

Paulus’ resa till Rom

DEN kristne aposteln Paulus hade i två år hållits fången i hamnstaden Caesarea. Nu fördes han på egen begäran till Rom för att träda fram inför kejsaren. Paulus och andra fångar stod under uppsikt av en officer vid namn Julius. Lukas, som tecknade upp redogörelsen för denna resa, var i sällskap med Paulus.a

De gick ombord på en båt och gav sig i väg norrut längs kusten. Följande dag angjorde de Sidon. Sedan lade de ut igen och seglade förbi Cyperns nordöstra spets och sedan längs Mindre Asiens kust, närmare bestämt utanför Cilicien och Pamfylien. Det gick långsammare framåt här, men till slut nådde man Myrras livligt trafikerade hamn. I Myrra kunde Julius få plats för sig och sina färdkamrater på en annan båt. Den tillhörde tydligen spannmålsflottan, som regelbundet gick mellan Alexandria i Egypten och Rom.

De lade ut från Myrra och höll nära Mindre Asiens kustlinje. Den stora båten arbetade sig långsamt framåt mot vinden. Därför tog det ”en längre tid” att komma från Myrra till Knidus, en kuststad norr om ön Rhodos. Från Knidus skulle båten bli tvungen att gå ut på öppna havet, om man beslöt att segla västerut förbi Greklands sydspets och vidare till Rom. Men tydligen talade de starka vindarna emot ett sådant beslut. I stället begav sig båten söderut mot ön Kreta.

Man nådde Salmone på Kretas ostkust, och båten stävade vidare runt ön mot Goda hamnarna. ”Fastedagen var ... redan förbi”, på grund av de förseningar som orsakats av vinden. Detta innebar att man troligen var inne i oktober vid det här laget. Att segla vidare vid denna tid på året skulle vara riskfyllt. Men eftersom Goda hamnarna inte var någon lämplig plats för fartyget att övervintra på, beslöt man att försöka nå Fenix, en annan hamn omkring 65 kilometer längre bort på Kretas kust.

Storm och skeppsbrott

Besättningens tilltro till detta beslut växte, när en sakta sunnanvind blåste upp. Men därefter kastade sig plötsligt en våldsam vind från ost-nordost över båten, grep tag i den och förde den med sig! I skydd av den lilla ön Kauda fick de lä för stormen en kort stund. De passade då på att kvickt hala ombord jollen, som låg på släp efter båten. Man surrade också bordläggningen med allt tillgängligt tågvirke för att hindra båten från att slås sönder.

Något som injagade skräck i besättningen var att stormen drev dem mot sandbankarna vid Syrien på Libyens kust i Nordafrika. Besättningen arbetade ursinnigt för att vända båten och på så sätt undvika ett skeppsbrott. Båten gjordes också lättare genom att man vräkte en del av lasten överbord. Sjömannen Edwin Smith kommenterade detta kritiska avsnitt av resan i tidskriften The Rudder (Rodret) för mars 1947:

”I denna situation borde de lägga skeppet för styrbords halsar, det vill säga med högra sidan mot vinden. Hon skulle alltså peka ungefär mot norr eller bort från den afrikanska kusten och Syrten; och det enda håll hon skulle kunna föras åt medan hon låg bi skulle vara på kurs mot Italien, eftersom hennes rörelse i sidled (drift) på det hela taget skulle bli västlig.

Följande dag, när stormen fortsatte med oförminskad styrka, lättade de båten. Varje åtgärd som hittills vidtagits visar prov på skickligt sjömanskap, och så även här, eftersom alla verk om sjömannaskicklighet rekommenderar detta som en av de åtgärder som bör vidtas.” De mått och steg man vidtog fick båten att slå in på en västlig kurs, så att man undvek ett skeppsbrott på Afrikas farliga kust.

Varken sol eller stjärnor syntes på många dagar medan båten drev mot väster. Man hade nästan inget hopp om att överleva. Men vid midnatt den fjortonde dagen efter det att de lämnat Kreta började några av besättningsmännen att ana att de drev nära land. Detta bekräftades genom att man lodade djupet. Man kastade ut de fyra ankarna, och båten stannade så småningom.

Äntligen kom gryningen. Man kapade ankartågen, lösgjorde styrårorna, hissade förseglet och styrde mot stranden. Men skeppet gick på grund och började brytas sönder av de dundrande bränningarna. På Julius’ befallning hoppade allesammans i vattnet och tog sig lyckligt och väl i land. Några simmade och andra klamrade sig fast vid vad de kunde få tag i från skeppet.

Ön visade sig vara Malta. Här övervintrade de, och när man tryggt kunde segla vidare på våren, fortsatte de resan med en annan båt från Alexandria. I sinom tid passerade båten Siciliens sydöstra udde och lade till i Syrakusa för ett uppehåll på tre dagar. Den fortsatte sedan till Regium på Italiens ”tåspets” och vidare därifrån till Puteoli. Här steg man i land och fullbordade landvägen den sista etappen av resan till Rom.

En vederhäftig redogörelse

Denna bibliska redogörelse framhäver de begränsningar som fartygen under första århundradet var behäftade med — deras behov av att finna säkra hamnar, att utnyttja de naturliga fördelar som erbjöds av kusterna och att undvika det öppna havet vid vissa tider på året. Seglen, ankarna, styrårorna och jollen, som låg på släp i aktern — alltsammans stämmer överens med beskrivningar av båtar från den tiden. Att surra bordläggningen och lätta båten var metoder som användes vid just sådana tillfällen.

Omnämnandet av spannmålsfartyget från Alexandria stämmer med situationen i det romerska riket på den tiden. Det fanns en sådan flotta i kejsarens tjänst då, och en officer i hären fick högsta befälet, precis som bibelns redogörelse visar.

Skildringen belyser livfullt de problem man hade på ett skepp som arbetade sig fram mot vinden, men också det slags vindar som var förhärskande vid den årstiden och i de trakterna. Med i huvudsak västlig vind tog den cirka 115 kilometer långa sträckan från Caesarea till Sidon omkring en dag, men med gynnsam sydlig vind var det möjligt att på samma tid snabbt komma över från Regium till Puteoli, en sträcka på cirka 320 kilometer.

Det är också värt att lägga märke till den exakta uppgiften om båtens kurs mot sandbankarna vid Syrien, vilken orsakades av vinden som blåste ned från bergen på Kreta. Den påföljande kursändring som var möjlig under sådana vindförhållanden skulle kunna föra båten just till Malta.

Sjömannen Edwin Smith drevs att avsluta sina kommentarer om sjöresan på följande sätt: ”Vi har i vår undersökning sett att varje uppgift som Lukas ger om detta skepps rörelser, alltifrån den stund då det lämnade Goda hamnarna till dess det drev i land vid Malta, har bekräftats genom yttre och självständiga bevis av den mest exakta och tillfredsställande art. ... Allt detta tillsammans visar att Lukas verkligen var med om denna resa, sådan han beskriver den, och han har dessutom visat sig vara en man, vars iakttagelser och uttalanden kan betraktas som i högsta grad pålitliga och trovärdiga.”

Utan undantag är det så att ju mer ingående man undersöker bibelns redogörelser, dess större blir ens uppskattning av deras vederhäftighet och pålitlighet. Skildringen av Paulus’ resa till Rom är bara ännu ett exempel på bibelns exakthet.

[Fotnoter]

Blick på världen

Sexfilmernas följder

I många filmer som visas nu för tiden förekommer nakenscener som knappast kan överträffas i osmaklighet. Tidningen Schwarzwälder Bote framhåller vilka skadliga följder dessa filmer får: ”På grund av att en våg av sex, som alltmer drivs till sin spets, sveper fram i våra biografer har enligt vad kriminalstatistiken bevisar sedlighetsförbrytelserna tilltagit avsevärt, och vår ungdoms sexuella aktivitet har, milt uttryckt, utvecklat sig i sådan riktning att skolflickor allt oftare blir gravida. Det har nu gått så långt att man i Hamburg inrättat specialklasser för skolflickor som väntar barn och ofta inte är äldre än 15 år. Varje år besöker nu 400 till 500 fortfarande skolpliktiga blivande mödrar dessa fyra specialklasser under ett par månader. Deras genomsnittsålder ligger mellan 16 och 17 år, men den hittills yngsta modern var bara 12 år gammal.”

Föräldralösa barn som råkat illa ut

De italienska myndigheterna har uppdagat en fruktansvärd situation på italienska barnhem som drivs av religiösa och profana institutioner. En domare har stängt två hem och låtit arrestera en präst och en teologie studerande. Polisen undersöker nu 286 sådana hem i Rom. Man har funnit att vissa barn lidit av undernäring, andra har nakna bundits i sängen och utsatts för sexuellt övergrepp av sina övervakare. Motspänstiga barn blev inlåsta i källare som var fulla med råttor. På vissa ställen byttes sängkläderna bara en gång varannan månad. Det fanns också bevis för att barn blivit utsatta för tortyr. Orsaken till att ett hem inte stängdes, när de lokala myndigheterna fick reda på att barnen blivit torterade, var enligt Guardian Weekly ”det välvilliga beskyddet från en prelat på platsen” eller att man inte kunde finna någon annan plats för barnen.

Flodförorening i Tyskland

Två bifloder till Rhen har blivit så allvarligt förorenade att flera sträckor av dem har förklarats vara biologiskt döda. Dessa floder är Neckar och Sieg. På en sträcka blev Neckar full med döda fiskar och råttor under en vecka i maj. Rhenfloden själv håller nu på att bli nästan lika förorenad som för två år sedan, då nästan all fisk dog mellan Bingen och den holländska gränsen.

Blyförgiftning av vin

En man som bodde och arbetade på en farm i Oregon i USA drabbades av illamående, muskelkramper och intensiv trötthet. Ett blodprov avslöjade blyförgiftning. Toxikologer gjorde en noggrann undersökning av farmen och fann hemmagjort plommonvin, som hade hög halt av bly. Mannen hade druckit 190 liter av detta vin på fyra månader. Man hade låtit vinet jäsa i tre badkar. Toxikologerna skrapade av emalj från badkaren och fann att den innehöll 10 procent bly. Vinet hade lakat ut bly ur emaljen och förgiftade därför dem som drack det.

Trolldom i Italien

I det katolska Italien vinner trolldom och svartkonster allt större popularitet. De 10.000 spåmännen, fjärrskådarna, astrologerna osv. tjänar många millioner kronor på detta. En svartkonstnär i Milano sade: ”Fler och fler kommer till oss för varje år.” Och en trollkarl i Rom sade: ”Stölderna av dödskallar från begravningsplatser ökar. Det finns en blomstrande svart marknad på dessa, som utnyttjas av hemliga utövare av den makabra svarta magin.”

Baptistpastor dömd

En man som varit ordinerad baptistpastor i 17 år dömdes av en domstol i Oklahoma till 10 års fängelse för spridning av oanständiga skrifter, böcker och fotografier. Han hävdade att de var kulturella, vetenskapliga och bildande, men både juryn och domaren betraktade dem på ett annat sätt.