jorden med sin avkomma, som skulle följa vissa tillkännagivna gudomliga lagar. (1 Mos. 6:13—9:7) Mänskligheten fick på så sätt en andra start under gudomlig styrelse.

26. Varför bör Gud helt följdriktigt inte vara mindre intresserad av förhållandena på jorden i vår tid, och hur vet vi om han kommer att göra någonting åt detta som på Noas tid?

²⁶ Om det var värt att i bibeln nämna om hur jorden förstördes och uppfylldes av våld under tiden före floden i Noas dagar, så är det sannerligen värt att nämna om hur jorden utsätts för ännu större förödelse och uppfylls av ännu mera våld nu på 1900-talet. Är Gud, Skaparen, mindre intresserad av vår tids långt värre världsförhållanden än han var av förhållandena i Noas dagar? Helt följdriktigt bör han vara långt mer intresserad av förhållandena nu och därför förpliktad att göra någonting åt dem såsom himmelens och jordens Skapare. Jesus Kristus, Guds trogne Son, profeterade om att Gud skulle göra det.

Gudomlig styrelse — är vi för den eller emot den?

1. a) Hur började mänsklig styrelse organiseras efter floden? b) Hur hade Satans makt i fråga om styrelse över mänskligheten blivit stärkt, och vilka bevis har vi för demonernas existens i historien sedan dess?

ALLA fakta i vår tid visar att mänskligheten inte är för gudomlig styrelse. Det beror på att innan två hundra år hade förflutit efter floden började mänsklig styrelse organiseras av mänskliga ledare som var i opposition mot Jehova Gud. Särskilt framträdande i fråga om detta var Nimrod, som grundade Babylon och byggde Babels torn. (1 Mos. 10:8—12; 11:1—9) Genom att göra så förde de större delen av mänskligheten in under förtryckande, ofullkomlig styrelse, men inte bara det, utan också in under satanisk styrelse. Satans, djävulens, makt hade nu stärkts genom dessa andra ”Guds söner”, som hade vänt sig mot Guds suveränitet och ingått äktenskap med människornas döttrar. Likt Satan, djävulen, hade dessa gjort sig själva till demoner. Vår tids materialistiskt sinnade människor, som drar på munnen åt Satan, djävulen, och hans demoner och menar att de hör hemma bland myter och fantasier, kan inte utplåna vad hela den forntida historien berättar. Forntida redogörelser i skrift och i tempel och i andra lämningar av platser för tillbedjan bär alla vittnesbörd om att de forntida nationerna dyrkade demoner och stod under deras inflytande. Det finns demoner! De existerar verkligen!

2, 3. a) Vilken auktoritativ källas upplysningar är viktigare än sådana historiska bevis, och hur talar den om demonerna? b) Vilket råd skrev Paulus till efesierna beträffande demonerna?

² Och viktigare än så, den heliga sanningens bok, den inspirerade bibeln, ger oss upplysningar i klartext om dessa demoner och deras ledare, Satan, djävulen. Den boken varnar oss för dessa ondskefulla, osynliga personer, som inte är av blod och kött, och för deras ränker, listiga anslag och sluga planer. Människorna nu för tiden, ja, även människorna i kristenheten, tar inte de råd på allvar som den kristne aposteln Paulus gav alla kristna, då han skrev i sitt brev till församlingen i Efesus:

³ ”Ikläd er den fullständiga vapenrustningen från Gud, för att ni må kunna stå fasta mot djävulens ränker; ty vi har strid, inte mot blod och kött, utan mot herradömena, mot myndigheterna, mot världshärskarna i detta mörker, mot de onda andliga styrkorna i det himmelska.” — Ef. 6:11, 12, NW.