Lydnad leder till liv

”Den Evige, eder Gud, skola ni följa, honom skola ni vörda, hans hud skola ni hålla, hans röst skola ni lyda, honom skola ni tillbedja och mot honom skola ni vara lojala.” — 5 Mos. 13:4, Mo.

 1. Vad är Jehovas fordran på den som skall vinna evigt liv?

JEHOVA Skaparen, är källan till allt liv. Han skänker liv åt vemhelst han behagar och tar bort det ifrån de ovärdiga. Inga skapelser på jorden kan kräva att komma i besittning av liv, ty de äger det endast så länge de existerar, ehuru några har det utlovat åt sig. Alla förnuftiga människor önskar få leva för evigt, och ända sedan människans olydnad drog dödsstraffet över henne, har frågor ställts liknande den som ställdes till Herren Jesus Kristus av en man som var väl bevandrad i den judiska lagen: ”Vad skall jag göra för att få ärva evigt liv?” Till svar frågade Jesus honom: ”Vad är skrivet i lagen? Hur läser du?” Till svar sade han: ”Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt sinne” och ”din nästa såsom dig själv”. Han sade till honom: ”Du svarade riktigt; Fortsätt med att göra detta, så får du liv’.” (Luk. 10:25—28, NW) Här framhöll han alltså klart och tydligt Jehovas bud, och de som lyder detta kommer att erhålla liv och få leva för evigt. Åstundar vi verkligen evigt liv? Hur mycket är vi villiga att ge för att försäkra oss om det? Är vi redo att i alla stycken lyda Guds befallningar för att få ärva det? Ingen skapelse kommer att uppnå liv, om han inte behagar Gud och erhåller hans godkännande. Det är också sant, att ingen kommer att bli godkänd, om han inte är lydig.

 2. Definiera ordet lydnad. Ge exempel och bevis från Skriften.

2. Vi frågar: Vad betyder lydnad i själva verket, och vad innefattas i vår lydnad? Det betyder att rätta sig efter befallningar, att villigt utföra det som myndigheten fordrar eller anvisar, att vara plikttrogen. Lydnad är ett gudomligt krav och innefattar en glädjefylld, villig undergivenhet i fråga om att göra Guds vilja. Sedan skapelsens början har Jehova Gud alltid fordrat och belönat fullständig lydnad. När han skapade den rättfärdiga världen, gjorde han detta genom andliga redskap under ledning av Kristus Jesus i dennes föremänskliga tillvaro. ”Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde av allt skapat, ty förmedelst honom blev allt annat skapat i himlarna och på jorden, de synliga tingen och de osynliga tingen, vare sig det är troner eller herradömen eller regeringar eller myndigheter. Allt annat har blivit skapat genom honom och för honom.” (Kol. 1:15, 16, NW) Änglar som utförde Jehovas vilja fanns det också till ett antal av ”tio tusen gånger tio tusen”. (Dan. 7:10) Och ändock existerade det i begynnelsen fullkomlig harmoni mellan alla dessa underbara skapelser. Gud behöver inte framtvinga lydnad, utan hans befallningar blir omedelbart åtlydda. ”Ty han sade, och det vart; han bjöd, och det stod där.” (Ps. 33:9) Detta framgår av redogörelsen från begynnelsen: ”Gud sade: ’Varde ljus’; och det vart ljus.” (1 Mos. 1:3) På denna första skapelsemorgon blev Guds befallningar fullständigt åtlydda, och skildringen fortsätter att visa hur hans uttryckta uppsåt åtlyddes den ena skapelsedagen efter den andra. Jehova fordrar att få någonting utfört. Han befaller, någon hör och är redo och villig att lyda. Samarbete i Guds verk visas genom uttalandet: ”Låt oss göra människor.” (1 Mos. 1:26) Detta är inte något exempel på en talare som talar om sig själv i pluralis och riktar sina ord till sig själv som om han vore en pluralitet av personer, ty sådan pluralitet förekommer inte i Skriften, där Gud talar om sig själv. Men Jehova meddelar sig med sin Son och andra andliga skapelser och talar om vad han ämnar göra och ger dem på så sätt ett intresse i det som förehaves. Detta betyder att Jesus Kristus, såsom Logos, och de många millionerna änglaskapelser samarbetade i fullständig harmoni och fullkomlig, glädjefylld lydnad i att utföra Guds verk. Alla dessa tjänster fullbordades i tid, och denna kärleksfulla lydnad bragte Jehova stort behag. ”Loven HERREN, I hans änglar, I starke hjältar, som uträtten hans befallning, så snart I hören ljudet av hans befallning.” — Ps. 103:20.

 3. a) Hur uttryckte Gud sina befallningar till den förste mannen och den teokratiska nationen vid deras begynnelse? b) Förklara några av de gagneliga resultaten av lydnad.

3. Vid början av mannens tillvaro bjöd Gud honom att visa lydnad. ”Och HERREN Gud bjöd mannen och sade: ’Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta, men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö.’ ” (1 Mos. 2:16, 17) Under den korta tid som Adam var lydig hade han ett rent och klart samvete, han behövde varken frukta eller blygas. Lydnad betydde frid, beskydd, lycka, harmoni med Gud och liv. När han blev utdriven ur Eden på grund av olydnad, visades lydnad av keruberna som vaktade vägen till livets träd, så att människan inte kunde nå detta. (1 Mos. 3:24) Vid den tid då Jehova först gav upphov åt en nation var han likaså mycket bestämd i sitt krav på lydnad. ”Se, jag förelägger eder i dag välsignelse och förbannelse: välsignelse, om I hören HERRENS, eder Guds, bud, som jag i dag giver eder, och förbannelse, om I icke hören HERRENS, eder Guds, bud.” (5 Mos. 11:26—28) Lydnad skänker också välsignelser och vänskap med Gud. ”Och HERREN sade: ’Kan jag väl dölja för Abraham, vad jag tänker göra? Ty därtill har jag utvalt honom, för att han skall bjuda sina barn och sitt hus efter sig att hålla HERRENS väg och öva rättfärdighet och rätt, på det att HERREN må låta det komma över Abraham, som han har lovat honom.”’ (Jak. 2:23; 1 Mos. 18:17, 19) Lydnad skänker även frälsning, ty vid tiden för floden blev Noa, hans familj och par av levande skapelser befallda av Jehova vad de skulle göra. Befallningarna åtlyddes, och frälsning blev följden. Vidare prövar Jehova sitt folk genom lydnad. ”Det är den Evige, eder Gud, som prövar eder, för att se om ni verkligen älskar den Evige eder Gud, med allt edert sinne och allt edert hjärta. Den Evige, eder Gud, skola ni följa, honom skola ni vörda, hans bud skola ni hålla, hans röst skola ni lyda, honom skola ni tillbedja och mot honom skola ni vara lojala.” (5 Mos. 13:3, 4, Mo) De som skall bli Jehovas folk måste vara lydiga. ”I dag har du blivit HERRENS, din Guds, folk. Så skall du då höra HERRENS, din Guds, röst och göra efter hans bud och stadgar.” Han lovar att återförsamla de förskingrade, om de ådagalägger lydnad: ”Om du ... vänder åter till HERREN, din Gud, och hör hans röst... då skall HERREN, din Gud, åter upprätta dig och förbarma sig över dig; HERREN, din Gud, skall då åter församla dig från alla folk, bland vilka han har förstrött dig.” (5 Mos. 27:9, 10; 30:1—10) Samma kapitel utlovar även att föra tillbaka de fångna och fördrivna till löftets land, och att han skall låta förbannelser komma över fienderna. De här anförda skriftställena visar klart och tydligt att lydnad skänker harmoni och vänskap med Jehova, frid, frälsning, prov för godkännande, frigörelse från förtryck och straff över hans eget folks fiender. Om nu Jehova Gud ville göra allt detta för det naturliga Israel, kommer han att göra större ting för det andliga Israel på grund av dess fulla lydnad mot hans befallningar.

Lydnad av hjärtat

 4. Beskriv Abrahams lydnad i fallet med Isak och de välsignelser som blev följden för honom och andra.

4. Jehova vet om vi visar sann lydnad eller inte, och ofta prövar han oss för att se om vi är uppriktiga. Ett av de mest framträdande exemplen på detta, som finns återgivet i Skriften, är det som gäller Abraham. ”Gud satte Abraham på prov. ... Då sade han: ’Tag din son Isak, din ende son, som du har kär, och gå bort till Moria land och offra honom där såsom brännoffer, på ett berg som jag skall säga dig.’ ” Och Abraham visade sin villiga lydnad, ty ”bittida följande morgon lastade Abraham sin åsna”, och på tredje dagen såg han så den plats som Gud hade talat med honom om. När Isak frågade honom var fåret till brännoffret var, svarade Abraham: ”Gud utser nog åt sig fåret till brännoffret, min son.” Villigt utförde Abraham Jehovas befallningar utan att göra någon invändning eller ställa någon fråga. Han visste att det var Jehova som hade givit honom sonen, och Jehova kunde taga honom bort. Därför tog Abraham kniven för att slakta sin ende och mycket högt älskade son, som låg bunden på altaret. Men innan hugget hann utdelas, ropade Jehovas ängels röst till honom, och den ljöd säkerligen som den ljuvaste musik han någonsin hade hört: ”Låt icke din hand komma vid gossen och gör honom intet; ty nu vet jag, att du fruktar Gud, nu då du icke har undanhållit mig din ende son.” Hur föga visste inte Abraham att Jehovas ”ögon” hela tiden hade betraktat honom för att se, om Abraham skulle vara trogen ända till slutet, och först när Abraham stod i begrepp att utdela hugget, ingrep han. Jehova förklarade då: ”I din säd skola alla folk på jorden välsigna sig, därför att du lyssnade till mina ord.” Abrahams lydnad frambragte sålunda, genom Jehovas oförtjänta godhet, detta löfte, som är tillräckligt omfattande och storsint för att omspänna hela världen. — 1 Mos. 22:1—18.

 5. Anför uttalanden från Skriften som visar Guds Sons fullständiga lydnad och vad den betyder för hans efterföljare.

5. Vidare är vår Herres, Jesu Kristi, fullkomliga exempel givet till ledning för alla hans efterföljare, som skall få röna ynnest och liv från Jehova. Det är skrivet: ”Han utblottade sig själv och antog en slavs gestalt och blev lik människor. Vad mera var, när han befann sig i människoskepnad, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle.” (Fil. 2:7, 8, NW) ”Min mat är att jag skall göra dens vilja som har sänt mig och fullborda hans verk.” (Joh. 4:34, NW) ”Jag söker icke min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.” (Joh. 5:30, NW) ”Min Fader, om det är möjligt, så låt denna kalk gå bort ifrån mig. Dock, icke såsom jag vill, utan såsom du vill.” (Matt. 26: 39, NW) Jesus var alltid trogen, även innan han led, men beviset för att det var så måste ådagaläggas i gärning. Han blev ett mönster på den lydnad som de som följer honom måste visa. Fastän han var Guds älskade, fick han lida. Vem kan då undgå lidande för rättfärdighets skull, och vem vill klaga medan han lider? Det behagar vår himmelske Fader att vi glatt, villigt och redoboget rättar oss efter hans vilja. ”Fastän han var Son, lärde han lydnad av det som han led; och sedan han hade blivit fullkomnad, blev han ansvarig för evig frälsning åt alla dem som lyda honom.” (Hebr. 5:8, 9, NW) Ingen utgör något undantag. Följaktligen är det av den största betydelse att vi är trogna, ty i annat fall kommer vi inte att vinna livet.

 6. a) Vilken befallning gav Jehova konung Saul, och hur fullgjorde han den? b) Vilken stor lärdom ges genom Sauls uppträdande och Jehovas ord genom Samuel?

6. Herren Jesus var lydig av hjärtat. Men det ges exempel i Skriften på sådana som inte lydde av hjärtat, och ett av de mest framträdande av dessa är den förste förordnade och erkände konungen i Israel, Saul. Hans erfarenhet visar tydligt att det kan förefinnas en yttre lydnad, som inte är ett sant kännetecken på hjärtats uppriktighet och underkastelse under Guds vilja. Jehova dömer enligt det verkliga motiv som inspirerar en till handling. Konung Saul fick befallningen: ”Så drag nu åstad och slå amalekiterna och giv dem till spillo med allt vad de hava och skona dem icke, utan döda både män och kvinnor, både barn och spenabarn, både fäkreatur och får, både kameler och åsnor.” (1 Sam. 15:3, 19) Han utförde inte till fullo denna befallning. Samuel förhörde honom efter striden och frågade: ”Varför har du då icke hört HERRENS röst?” Saul ursäktade sig för att han hade sparat konungen, Agag, troligtvis för att ställa fram honom till allmänt beskådande och sedan döda honom, och därefter skyllde han delvis på folket. ”Men folket tog av bytet får och fäkreatur, det bästa av det tillspillogivna, för att offra det åt HERREN, din Gud.” (1 Sam. 15:21) Detta var en dålig ursäkt, ty det var uppenbart att Saul inte hade fullgjort den befallning han hade fått, och att säga att skälet till att han inte hade gjort detta var att det skulle frambäras offer åt Jehova var inte välbehagligt. Därför sade Samuel: ”Menar du, att HERREN har samma behag till brännoffer och slaktoffer som därtill att man hör HERRENS röst? Nej, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av vädurar.” (1 Sam. 15:22) Sauls hjärta var inte rätt, och han var inte lydig, även om han visade många yttre åthävor. Vi kan inte bedraga Jehova. Människor dömer alltför ofta efter det som är utvärtes. Detta illustrerades utmärkt i Samuels fall, när han begav sig till betlehemiten Isais hem för att smörja en av sönerna till att bliva konung i Sauls ställe. Samuel utbrast, när han betraktade Eliab: ” ’Förvisso står HERRENS smorde här inför honom.’ Men HERREN sade till Samuel: ’Skåda icke på hans utseende och på hans högväxta gestalt, ty jag har förkastat honom. Ty det är icke [Jehova ser icke, AS], såsom en människa ser; en människa ser på det som är för ögonen, men HERREN ser till hjärtat.’ ” — 1 Sam. 16:6, 7.

 7. Vilket slag av lydnad erfordrades i själva verket, och hur är Kristus Jesus ett exempel i detta avseende?

7. Israels nation vandrade på samma väg som konung Saul. Det var lydnad av hjärtat som Gud fordrade. Israel visade ingen benägenhet att följa hans råd, och Gud visste detta väl. De lärde sig aldrig att Jehova alltid lägger större vikt vid uppriktig och villig lydnad än vid yttre ceremonier. Paulus säger, när han skriver om detta till hebréerna: ”När han kommer i världen, säger han därför: ’ ”Du åstundade icke offer och gåva, men du beredde en kropp åt mig. Du godkände icke brännoffer och syndoffer.” Då sade jag: ”Se, jag har kommit (i bokrullen är det skrivet om mig) för att göra din vilja, o Gud.”’” (Hebr. 10:5—7, NW) Här uttryckes enastående skönt Kristi Jesu hjärtetillstånd och likaså den stora sanningen att alla yttre ceremonier är värdelösa, om lydnaden och tjänarens fulla samklang med Guds vilja saknas. Kristus Jesus överlämnade sig fullständigt åt att göra Guds vilja. Hädanefter skulle hela hans sinne, hjärta, själ och styrka vara inriktade på att utföra Jehovas vilja. Från och med denna tid skulle han inte kräva några rättigheter, ty han var helt överlämnad åt Guds heliga tjänst. Allting han hade, alla mänskliga förhoppningar och strävanden, lades på Guds altare för att användas i den högt skattade tjänsten, och han gav det med glädje i hjärtat.

 8. Vilka är några av Jehovas befallningar till oss nu i våra dagar, och varför måste vi lyda?

8. Alldeles såsom han alltid utförde Jehovas befallningar, så måste vi göra detsamma. Skriften gör oss uppmärksamma på de befallningar som vi i denna ändens tid måste lyda för att vi skall få hans godkännande. Om vi är olydiga mot dem, kommer vi att ådraga oss hans misshag. Vi är till exempel befallda att ”kungöra goda nyheter för de fattiga ... att predika frigörelse för fångarna”, att lovsjunga Jehova, att ”förkunna frid och frambära gott budskap och förkunna frälsning”, att predika ”dessa goda nyheter om riket ... på hela den bebodda jorden”, att bereda en väg åt de hemvändande landsflyktiga, bana en farväg, rensa bort stenarna, resa upp en signal för folken, varna ”den ogudaktige för hans väg, på det att han må vända om ifrån den” för att han inte må ”dö genom sin missgärning”, och säga ”till de fångna: ’Dragen ut’, till dem som sitta i mörkret: ’Kommen fram.’” (Luk. 4:18, 19; Matt. 24:14; NW; Jes. 12:5, 6; 52:7; 62:10; Hes. 2:3—5; 33:7—9; Jes. 49:9) Dessa befallningar är endast några få av de många som Jehova Gud och Kristus Jesus har givit de trogna. Vi kan inte vara olydiga. Det är en ofrånkomlig plikt att vi utför vårt uppdrag. Den Högste utfärdar instruktionerna genom konungen Kristus Jesus, och denne, som är större än Mose, kommer att se till att Guds vilja sker. Ordet från Jehovas tron i himlarna ljuder nu till allt Guds folk: Hör honom! Petrus betonar detta genom att säga: ”Mose har ju sagt: ’Jehova Gud skall frambringa åt eder en profet lik mig av edra bröder. Ni måste lyssna till honom i fråga om allt som han talar till eder. Ja, varje själ som icke lyssnar till den Profeten skall bliva fullständigt utrotad ur folket.’ ” — Apg. 3:22, 23, NW.

Glad och villig lydnad

 9. Vilka har Jehova behag till, och vilken fråga bör vi ställa oss själva?

9. De som lyder Jehovas befallning med en glad och villig ande och som inte beklagar sig är de som behagar honom. En sådan person håller sina öron öppna för Jehovas befallningar och spejar efter tillfällen att få tjäna. ”Ja, såsom tjänares ögon skåda på deras herres hand, såsom en tjänarinnas ögon på hennes frus hand, så skåda våra ögon upp till HERREN, vår Gud.” (Ps. 123:2) Sådana hjärtan som ger gensvar är ljuvliga. Jordiska föräldrar finner stort behag i snabb och glad lydnad, ty den godtas med rätta såsom måttet på barnets kärlek. Framtvingad lydnad hos barnen är inte något uttryck för kärlek. Stränga disciplinstraff för dåligt uppförande tvingar soldaterna i härarna att vara lydiga mot sina förmän, vare sig de tycker om detta eller inte. Tjänare måste vara lydiga mot sina herrar, ty i annat fall kommer de att få utstå någon form av bestraffning. Jehova har förlänat sina mänskliga skapelser friheten att lyda eller inte lyda, för att han därigenom må kunna pröva dem, och belöningar kommer att bero på glad lydnad. Var och en bör därför ställa sig själv frågan: Lyder jag villigt och med glädje Jehovas befallningar?

10. Bör vi rannsaka oss själva? Hur? Anför exempel och visa vad resultatet bör bli.

10. Låt oss också komma ihåg, att för att denna tjänst att predika världen runt skall kunna utföras, behövs mycken utrustning. Litteratur och allt slags annonsering användes till exempel, och detta kräver tryckpressar och annat maskineri för att bli framställt. En organisation som danats för att verka i alla delar av världen övervakar och leder Herrens verk, som nu utföres av hundratusentals kristna människor, vilka har undflytt den nuvarande dödsdömda onda tingens ordning och som nu utgör en stor enad församling. Några inbjuds därför till att taga del i sådant arbete som att passa upp vid borden, tvätta golv, fönster, kläder, eller sköta maskiner och tryckpressar, packa litteratur, som skall sändas till andra delar av fältet, allmänna underhållsarbeten eller arbete på lantgårdar. Allt detta är nödvändigt, ty dessa Herrens trogna slavar måste få föda, husrum och kläder, utrustas för andra plikter och göras ansvariga för de tjänster som måste utföras på fältet. Ibland kan en persons användbarhet hindras av hans egen inställning till det Herrens verk som anförtrotts åt honom. Han kan ha låtit sin tilldelade uppgift bli något vardagligt, likt ett vilket som helst arbete som en person utför i världen. Genom att han har förlorat ur sikte det stora privilegium han har att få visa sin kärlek till Jehova genom glad och villig tjänst, kan han känna sig böjd för att knota och klaga eller börja tänka att ingen annan arbetar så hårt som han eller har så liten tid för egen del. En sådan gjorde nog klokt i att rannsaka sig själv. Varför skall han gå och känna medlidande med sig själv? Har han inte överlämnat allt vad han ägde åt Jehova? Är han då inte glad över att hans liv är fyllt med privilegier att få tjäna Jehova? Efter nyktert övervägande kommer han att vara tacksam för att han har mycket att göra. Är det inte bättre så, än att ha för litet att göra? Naturligtvis är det det! Må det komma mera, ty all vår åstundan går ju ut på att tjäna Jehova och inte låta besvärligheter eller personliga olägenheter hindra oss. Då, och endast då, kan vi svara ja på frågan: Lyder jag med glädje Jehovas befallningar?

11. När det anförtros oss flera tjänster, hur bör vi betrakta dem, och hur ger vi uttryck åt detta inför Jehova?

11. Det kan hända att du verkar som tjänare i en församling, och du har fått dig givet ytterligare privilegier av tjänst till gagn för Jehovas folk. Hur betraktar du dessa? Kallar du dem ytterligare bördor”? Och blir du nedtyngd av dessa ”bördor”? Kanske tänker du: ”Om bara några av de andra tjänarna ville göra mera, då skulle min ’börda’ bli lättare”, och du känner det verkligen som om du hade väldigt mycket att göra, inte sant? De andra tycks lämna åt dig att göra allting, och du börjar tycka att detta inte är rätt. Du borde inte ha så mycket, när andra till synes har så litet. Varför inte först fråga dig själv: Vad är dessa ”bördor”? Är de inte själva de dyrbara privilegierna av tjänst för Riket som har anförtrotts i din vård i detta storslagna och härliga förkunnarevärv? Är det dock inte faktiskt så, att du i ditt hjärta verkligen värderar denna tjänst, som har givits dig genom den ”trogne och omdömesgille slavens” förvaltning, och att du verkligen önskar visa glad och villig lydnad? När du betraktar dina privilegier i det rätta ljuset, så är de verkligen inte ”bördor” utan förmåner, och Jehova prövar oss i fråga om hur vi mottager och fullgör dem. Om det är så du ser saken, hur kan du då göra annat än tacka Herren för allt han ger dig att göra och tacksamt visa honom glad och villig lydnad?

12. Varför är det nödvändigt att ha en klar uppfattning angående prövningar i hemmet?

12. Kanske du inte visar glad och villig lydnad på grund av svårigheter i hemmet. Det kan hända att din äkta hälft inte ser saken på samma sätt som du i vad det gäller sanningen, och stora meningsskiljaktigheter uppstår. Kanske har förhållandet förvärrats än mer, så att du i ditt hem blir utsatt för motstånd, svartsjuka på grund av din hängivenhet för sanningen, grova hotelser, oanständigt språk, tal om hemmets upplösning, ja, till och med mental och fysisk brutalitet. Du kanske har kommit till den slutsatsen, att det är alldeles omöjligt att visa glad och villig lydnad för Jehova med tanke på dessa ting. Det är emellertid möjligt och, vad mera är, det är till och med nödvändigt, att de som uthärdar sådana svårigheter och prövningar får en klar uppfattning om sin ställning. I annat fall kommer de inte att bli i stånd till att tjäna Jehova på ett tillbörligt sätt.

13. Hur är det möjligt att lida i sitt hem för Kristi skull?

13. Det är sant att du inte kan tycka om deras handlingssätt som skadar dig. Inte heller kan du känna glädje över själva den skada som vållas dig. Men varför får du lida? Kan det finnas någon möjlig förklaring till sådana erfarenheter? Låt oss blicka bortom de nuvarande, omedelbara svårigheterna och försöka utröna orsaken och vad resultatet kommer att bli. Antag att du finge utstå denna hårda, grymma förföljelse från någon i världen, under det att du toge del i predikoverket. Hur skulle du reagera? Utan tvivel skulle du komma till den slutsatsen, att detta var de förföljelser som Herren Jesus sade att du skulle få utstå, och du skulle känna tacksamhet över att du hade aktats värdig att få bära dessa smädelser, ”ty åt eder blev för Kristi skull privilegiet givet, icke endast att sätta eder tro till honom, utan också att lida för hans skull”. — Fil. 1:29, NW.

14. Varför är det så viktigt för oss att ha skriftenliga kristna grunder för våra handlingar för att vi skall kunna vara lydiga?

14. Om då denna obefogade förföljelse drabbar dig, är det nödvändigt att du har ett klart, väl balanserat sinne som vägledes av Herrens ande, ty i annat fall kan du komma att begå någon förhastad och dåraktig handling, som du djupt får ångra, därför att den inte är i överensstämmelse med Jehovas uttryckta vilja för hans barn. En andligt omogen person kan tänka att man inte behöver bära förföljelse från sin äkta hälft, och att detta skulle vara en berättigad anledning att dra sig ut ur situationen. Sådana personer skulle få gagn av att återigen begrunda saken och försöka få den kristna synen på den. (Matt. 19:9; 1 Kor. 7:10—13) Det kan finnas vissa berättigade orsaker till att skiljas, såsom äktenskapsbrott, eller att den som inte är i sanningen överger den som är i sanningen. Vilken kurs bör då följas? Herren Jesus sade: ”Lyckliga äro de som hava blivit förföljda för rättfärdighetens skull, ty himmelriket tillhör dem. Lyckliga äro ni, när människor smäda eder och förfölja eder... ty på det sättet förföljde de profeterna före eder.” (Matt. 5:10—12, NW) Det är inte fråga om vem som behandlar dig på detta sätt, vare sig det sker i hemmet eller ute i världen, utan snarare varför det sker och hur du behandlar förföljarna och förhåller dig till förföljelsen.

15. Hur lär vi lydnad genom lidande? Varför är detta nödvändigt?

15. Om Jehova Gud sätter dig på prov, hur skulle du kunna bli fullständigt prövad, om du inte förblev i provet och lärde lydnad genom att lida på samma sätt som vår store Lärare och Mästare? Skriftens regel är den, att när vi blir förföljda, bör vi inte göra detsamma i gengäld. Ingen, vem det än må vara, som skadar oss, får skadas av oss till vedergällning. När onda, lögnaktiga ord användes mot oss, bör vi inte betala med samma mynt. Varför inte? Emedan den rätta sinnesinställningen under sådana förhållanden beskrives så här av Paulus: ”När vi bliva förföljda, hålla vi stånd, när vi bliva förtalade, bönfalla vi.” Vidare säger Petrus: ”Ja, till detta handlingssätt blevo ni kallade, ty Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder ett föredöme, för att ni skulle följa honom tätt i spåren. Han begick ingen synd, icke heller fanns svek i hans mun. När han blev skymfad, gav han sig icke till att skymfa i gengäld. När han led, grep han icke till hotelser, utan fortfor att anförtro sig åt den som dömer rättfärdigt.” Paulus sade även: ”Fortsätt att välsigna dem som förfölja, välsigna och förbanna icke.” — 1 Kor. 4:12, 13; 1 Petr. 2:21—23; Rom. 12:14; NW.

16. Vilken kurs följde Kristus Jesus, när han fick lida, och vilken försäkran ges oss?

16. Det kan inte råda något tvivel om innebörden i dessa skriftställen och det handlingssätt som man bör följa. Om vi därför fortsätter att älska våra fiender och att bedja för dem som förföljer oss, för att vi må bevisa oss vara vår Faders söner, hur kan vi då klaga och utgjuta våra svårigheter för närmaste öra som vill höra på? Har du aldrig hyst den tanken att själv bära prövningen? Har du någonsin läst att Kristus Jesus beklagade sig inför sina närmaste följeslagare över de prövningar som Fadern tillät komma över honom? Eller visade han sig någonsin missnöjd med eller förargad över Guds vilja? Nej, aldrig! Och varför inte? Emedan han ”fortfor att anförtro sig åt den som dömer rättfärdigt”. Alla Jehovas tjänare måste därför komma ihåg, att vår tjänst kräver tålmodigt uthärdande, och tålamod betyder glad ståndaktighet. Dina prövningar kommer tidvis att tyckas alltför svåra att bära, men var förtröstansfull, ty det kommer inte att bli så, om du lydigt fortsätter att anförtro dig åt den som dömer rättfärdigt. Paulus visste vad det betydde, och han tröstade sina bröder med dessa dyrbara ord: ”Ingen frestelse har kommit över eder utom vad som är vanligt för människor. Men Gud är trofast, och han skall icke låta eder bliva frestade utöver vad ni kunna bära, utan jämsides med frestelsen kommer han också att öppna utvägen, på det att ni må kunna uthärda den.” (1 Kor. 10:13, NW) Lägg tydligt märke till att Paulus inte säger att det skall beredas en utväg för dig att komma ifrån dina prövningar, utan snarare att du skall kunna uthärda dem. Löp därför inte iväg från dessa erfarenheter, och försök inte heller att hoppa över dem. Uthärda dem i stället tålmodigt.

17. Vad frambringas om prövningarna uthärdas på lämpligt sätt, och vad lär oss Jakob, Petrus och Paulus angående dem?

17. De som tillhör denna onda tingens ordning kan inte förstå denna hållning, ty för dem är den ett tecken på svaghet. De råder oss: ”Tag upp striden!” eller ”Drag dig ut ur spelet!” Nej, världen kommer aldrig att kunna uppskatta vad du verkligen gör, men du vet det. Du inser hur det prövar dig och att om det inte vore för din kärlek till Jehova och Kristus Jesus och hans folk, skulle du inte röna dessa förföljelser, och det är denna insikt som skänker dig ljuvlig tröst, lycklig ro och lugn tillförsikt. Herren Jesus uttalade Guds löften till sina trogna, att de skall ärva jorden, att de skall se Gud, kallas Guds söner, och att deras belöning skall bli stor. Men först måste de bli prövade och utstå den fostran de får undergå. Paulus säger: ”Betrakta noga den som har uthärdat sådan motsägelse av syndare emot deras eget intresse, på det att ni icke må bliva trötta och giva tappt i edra själar. Utan ni hava alldeles glömt den förmaning, som talar till eder såsom söner: ’Min son, förringa icke agan från Jehova, och giv icke heller tappt, när du blir tillrättavisad av honom; ty den som Jehova älskar, den agar han, ja, han gisslar var och en som han tager emot såsom son.’ ” — Hebr. 12:3, 5, 6, NW. Se även Hebréerna 12:11, 1 Petrus 1:6, 7 och Jakob 1:2—4.

18. Vilket samband har dessa prövningar och lidanden med lydnad och liv, och hur är Jesus ett föredöme?

18. Vad skall vi därför göra, när vi möter dessa prövningar i våra dagar, med tanke på sådana råd ifrån Skriften? Vågar vi beklaga oss? Skall vi försöka löpa iväg från dessa problem och förföljelser eller gå till våra bröder och hålla på med att tala om för dem vilken hård lott vi har? Sannerligen inte. Kom ihåg ordet genom Petrus: ”Ödmjuka dig därför under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja eder i sinom tid, medan ni kasta allt edert bekymmer på honom, ty han vårdar sig om eder.” (1 Petr. 5:6, 7, NW) Var och en måste äga denna djupa tillfredsställelse i sitt medvetande, att han gör Jehovas vilja och att hans hjärta är fullständigt undergivet Guds vilja. Det kan vara stunder, då du får tårar i ögonen på grund av dina prövningar, men djupt nere i ditt hjärta är du tacksam, och till och med under lidandet skulle du inte önska att ha det annorlunda. Var villig och glad i din fullständiga lydnad för Jehovas uppsåt. Då Herren Jesus led så grymt inför Herodes och romarna, kunde han inte ha haft ett leende på sina läppar, emedan han led, men han visste att han drack den kalk som hans Fader hade avsett för honom att dricka, och därför heter det om honom: ”Lik ett lamm, som föres bort att slaktas, och lik ett får, som är tyst inför dem som klippa det — ja, han öppnade icke sin mun.” (Jes. 53:7) Inget knot, ingen klagan, lydig ända till döden, och lydnaden ledde till liv. Han är vårt föredöme.