Jehovas behag skall ha framgång

”I hans hand skall det som är Jehovas behag ha framgång.” — Jes. 53:10, NW.

1. Vad kan orsaka oro och besvikelse, och vilken slutsats leder detta till?

HAR du någon gång sagt: ”Å, det skulle vara behagligt, om jag bara kunde vara säker på det”? Utan tvivel har du gjort det, ja, många gånger. Det kan ha varit någon omhuldad dröm i barndomen. Det var kanske någonting allvarligare och värdefullare, ditt livs strävan och innerligaste hopp — men så måste du inse att det kostade för mycket och låg utom räckhåll för dig, och så resulterade det i mycken oro och längtansfullt begär. Fastän du kan ha erkänt att det finns en Skapare, har du kanske dragit slutsatsen att han var alltför avlägsen för att intressera sig för dig såsom individ. Är detta en riktig slutsats? Kan det finnas sunda skäl för dig att tänka annorlunda, så att du kan få ett nytt synsätt och förnyat hopp?

2. Vilka ansträngningar har gjorts för att lösa problemen i livet? Vilka har resultaten blivit?

² Ansträngningarna att lösa livets problem har varit många och skiftande. Det har inte rått någon brist på botemedel som lovat en lösning, och sådana har föreslagits av enskilda personer och även av organisationer av alla slag. Men hurudana har resultaten varit i stort sett? Ett fåtal har hävdat att de funnit framgångens hemlighet, men på vilken grund har de gjort det? Ofta har det åstadkommits genom att de bokstavligen eller bildligt talat avskärmat sig själva från allt det obehagliga i livet, och detta har resulterat i en självupptagen inställning. Tror du att detta ger verklig tillfredsställelse? Andra söker en lösning genom att vägra att låta sig oroas av sådana ting. De blir upprörda över varje strävan till kontakt, eftersom de uppfattar det som ett försök att rubba deras levnadssätt. Tror du att detta är en förståndig och god inställning att omfatta?

3. Var finner vi en kontrast till människans problem, och vilka frågor framkallar detta?

³ I kontrast härtill finner vi, vare sig vi ser på himlarna eller jorden, att vi förundrar oss över hur lugnt och jämnt allt fungerar, levande såväl som livlöst. Vare sig vi betraktar något av allt detta genom ett teleskop eller ett mikroskop eller bara med det obeväpnade ögat, förmår det oss att i hög grad beundra den effektivitet och skönhet som framträder. Det uppvisar både behag och framgång, och vi leds med tvingande logik att erkänna att det sannerligen måste finnas en stor formgivare och skapare. Den synliga skapelsens bok lär oss så mycket, men den går inte tillräckligt långt. Den leder oss till att undra och fråga om det finns någon annan bok som inte bara ger löfte om en tillfredsställande förklaring till de ting som påverkar mänskligheten utan också beskriver en lösning som vi individuellt kan utnyttja, så att det leder till ett behagfullt och bestående resultat. Är detta att begära för mycket?

4. Hur blir bibeln i allmänhet betraktad i vår tid, och var ligger ansvaret för detta?

⁴ Vissa böcker, som stöds av religiösa organisationer, hålls för att vara inspirerade, och de föreger sig staka ut en levnadsväg som leder fram till allt som man kan åstunda. Men det finns bara en bok, eller rättare sagt samling böcker, som gör anspråk på att ge och verkligen också ger fullständiga och tillfredsställande svar på våra frågor. Denna bok är den heliga bibeln. Säg nu inte att du är förtrogen med den eller åtminstone vissa delar av den, men att den i bästa fall har varit till enbart tillfälligt gagn, i det den gett ett visst mått av sinnesfrid och glädje. Bli heller inte missmodig på grund av det sätt på vilket kristenhetens kyrkor har gjort bruk av den, ett bruk som för det mesta kan beskrivas som enbart tom formalitet. I synnerhet sedan andra världskriget har bibeln fått mindre och mindre uppmärksamhet, aktning och erkännande. Detta gäller dem som borde vara dess bästa vänner, medlemmarna av kristenhetens kyrkosamfund. Detsamma kan sägas om många böcker, till exempel bibliska uppslagsverk och bibelkommentarer, som påstår sig vara goda vänner till bibeln. Tendensen i vår tid är att man mer och mer förlitar sig på den högre bibelkritiken och godtar mänskliga resonemang och uppfattningar i stället för att godta bibeln själv som den slutliga auktoriteten.

5. Var och hur finner vi en kontrast till den allmänna tendensen, och vilken förväntan leder detta fram till?

⁵ Det finns emellertid en sammanslutning av kristna människor som står fram i tydlig kontrast till denna allmänna tendens. Jehovas vittnen är i sin inställning och sitt handlingssätt liksom också i sina publikationer starka förkämpar för bibeln såsom Guds ord. De säger med övertygelse alldeles som Kristus Jesus, deras ledare, gjorde: ”Ditt ord är sanning.” De säger och tror alldeles som aposteln Paulus att ”hela Skriften är inspirerad av Gud och gagnelig till undervisning, ... för allt gott verk”, ja, till att fylla varje behov. Jehovas vittnen är inte ett besviket, missräknat folk, och vi uppmanar dig uppriktigt att tillsammans med dem begrunda de goda grunderna för att omfatta och erkänna det som kommer att ge dig den största lycka och säker tillfredsställelse. — Joh. 17:17; 2 Tim. 3:16, 17, NW; se också 2 Petrus 1:21.

6. a) På vilken grundval kan goda förväntningar byggas upp? b) Innebär detta en lätt kurs, och vad är framgångens hemlighet?

⁶ Först skall vi se på Skaparens uppsåt, som finns beskrivet i hans ord. Vi skall se hur det håller på att fullbordas, varför det kommer att förverkligas med säker framgång och varför det med rätta kan kallas hans lust eller behag. Detta kommer i sin tur att hjälpa dig att i ditt eget hjärta och sinne bygga upp de bästa tänkbara önskningar och avsikter, som förenas med den vägledning och det bistånd som behövs för att med visshet uppnå allt detta. I motsats till din hittillsvarande erfarenhet kommer dessa förhoppningar inte att sluta i sorg och oro. Detta betyder inte att ditt levnadslopp hädanefter kommer att vara lätt, så att det kan liknas vid en segling i medvind. I stället kommer du att likna den man som innan han ger sig in på ett stort företag sätter sig ned och omsorgsfullt ”beräknar kostnaden” och då kommer till slutsatsen att han är villig att betala priset. Du kommer att likna den man som efter att i åratal ha fått lida såsom kristen sade: ”Vi [ger] inte tappt, ... ty fastän vedermödan är övergående och lätt, verkar den likväl för oss en härlighet, som är av mer och mer översvinnelig tyngd och är evig.” Att ditt uppsåt i livet bringas i full överensstämmelse med Skaparens storslagna uppsåt — detta är framgångens hemlighet när det gäller dig personligen. — Luk. 14:28; 2 Kor. 4:16—18, NW.

Guds osvikliga uppsåt

7. a) Hade Gud ett uppsåt då han skapade människan, och hur är hon skapad till Guds avbild? b) Hur kan du få gagn av detta, och vilka villkor måste uppfyllas?

⁷ Jehova är den som skapat himmelen och jorden och allt som finns där, också människan. Han har emellertid inte bara satt i gång dem och låtit dem fortsätta, utan han har ett varaktigt uppsåt med att han skapat dem. Detta bekräftas av vad Johannes i en syn hörde dem som var i himmelen säga: ”Du är värdig, Jehova, ja, vår Gud, att ta emot härligheten och äran och makten, eftersom du har skapat alla ting, och på grund av din vilja existerade de och blev skapade.” (Upp. 4:11, NW) Vi är inte skapade genom någon slump, och ännu mindre är vi produkter av någon blind och opersonlig evolutionsprocess. I stället är det som bibeln säger att människan skapades ”till Guds avbild”. (1 Mos. 1:27) Människan äger sinne och hjärta; hon behärskas inte automatiskt av någon instinkt, utan hon har förmåga att tänka och resonera självständigt, hon gör upp planer och fattar beslut, utövar fri vilja, bygger upp starka begär och motiv. Detta är orsaken till att du är i stånd att utöva de förträffliga egenskaperna kärlek och lojalitet, hängivenhet och ostrafflighet. Detta är orsaken till att du också är i stånd att förstå vad Gud har uppenbarat i sitt ord beträffande sin vilja och sitt uppsåt och likaså förstå hur du kan uppnå resultat och förnöjsamhet genom att bringa ditt liv i fullständig överensstämmelse därmed. Det är sant att du inte kan vinna denna insikt genom enbart ytlig läsning av bibeln. Alldeles som Jesus sade har dessa ting blivit dolda ”för de visa och intellektuella” och i stället blivit uppenbarade ”för barn”, för dem som har en uppriktig, ödmjuk, barnalik önskan att ”fatta innebörden av det med sina hjärtan”. Han uppmuntrade sådana genom att säga: ”Fortsätt att bedja, och det skall ges åt er; fortsätt att söka, och ni skall finna; fortsätt att klappa, och det skall öppnas för er.” — Matt. 11:25; 13:11—15; Luk. 11:9—13; NW; se också 1 Korintierna 1:21; 2:11—16.

8. a) Hur sammanfattas Guds uppsåt i Herrens bön? b) Vad lär detta oss, och hur kan det belysas?

⁸ Kan Guds uppsåt beträffande människan och hennes hem sammanfattas i några få ord? Jesus, Guds Son, gjorde detta, när han gav oss en mönsterbön med följande ord: ”Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” (Matt. 6:9, 10) Av detta lär vi att Guds uppsåt har sin medelpunkt i hans rike, som kommer att medföra att hans vilja eller uppsåt beträffande människan och hennes hem fullbordas, och på så sätt kommer hans goda namn att bli helgat. Det ena kommer naturligt och logiskt att leda till det andra, och till sist uppnås ett underbart resultat. Vi kan som exempel på detta tänka på en man eller en kvinna som kan ha en innerlig önskan att äga och bygga upp ett gott hem och en lycklig familj. Detta kräver mycken ansträngning och planering. Om de får framgång, vinner de ett gott namn, och det ger dem också omätlig glädje och sinnesfrid. De menar att det är värt vilka som helst uppoffringar och kostnader som är inbegripna, ja, också lidande. De är glada över att de bestämde sig för en sådan kurs. På liknande sätt förhåller det sig med Jehova, fastän det då är i mycket högre och storslagnare skala, och vidare finns det ingen möjlighet till misslyckande eller tillkortakommande som med människans planer och ansträngningar. Gud behöver inte planera på förhand för att se om han har den vishet och kraft han behöver för att genomföra sina önskningar. Vadhelst som Gud bestämmer utförs helt och fullt utan något hinder.

9. Hur stärker bibeln tron på Gud och på hans uppsåt liksom också på hans ”främste förmedlare”?

⁹ En annan faktor är inbegripen. I mänskliga angelägenheter kan en god plan komma till korta eller misslyckas på grund av att den som används som redskap eller förmedlare begår misstag eller kanske handlar oärligt, och mycket beror ju på denne. I kontrast härtill använder Gud en förnämlig förmedlare som bevisar sig pålitlig till det yttersta. Lägg märke till hur detta och likaså de förut nämnda punkterna betonas i Guds ord: ”Jehova, Skaparen av jordens yttersta ändar, är en Gud till obestämd tid. Han blir inte uttröttad eller uppgiven. Det går inte att utforska hans förstånd.” ”Jag är Gud, ... jag som i förväg förkunnar, vad komma skall, ... jag som säger: ’Mitt rådslut skall gå i fullbordan, och allt vad jag vill [allt vad mig behagar, Myrberg], det gör jag.’” Och beträffande Guds ”främste förmedlare” skrev Paulus: ”Han [Gud] kungjorde för oss sin viljas heliga hemlighet. Den är i enlighet med hans goda behag som han beslöt inom sig själv om en förvaltning vid de fastställda tidernas yttersta gräns, nämligen att åter församla allt i den Smorde [Kristus], det som är i himlarna och det som är på jorden ... enligt dens uppsåt, som verkar allting enligt det sätt som hans vilja tillråder.” — Jes. 40:28, NW; 46:9, 10; Ef. 1:9—11; Hebr. 2:10; NW.

10. Vilka goda ting kommer att bli resultatet av detta?

¹⁰ På så sätt får vi veta att Gud anförtror förvaltningen av sitt rike åt Kristus Jesus. ”Den furstliga styrelsen skall komma att vara på hans skuldra.” Under hans ledning kommer alla som är villiga att foga sig att bli församlade och återställda till full harmoni med Gud och hans älskade Son. Jehova kommer på så sätt att bygga upp en enad och lycklig familj. Han kommer att ge dem ett gott hem, inte bara några få år, utan på en paradisisk jord som ”består, ja, till obestämd tid”, då ”döden ... icke mer [skall] vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer”. — Jes. 9:6; Pred. 1:4; NW; Upp. 21:4.

11. Vad är beviset för att vi befinner oss vid de ”fastställda tidernas” yttersta gräns?

¹¹ Du kan vara säker på detta. Varför det? Därför att den yttersta gränsen av de ”fastställda tiderna” nåddes år 1914, då Gud insatte sin Son som konung på det himmelska Sions berg. Till bevis för detta inträffade just detta år det stora vredesutbrottet bland nationerna över frågan om världsherraväldet, alldeles som det förutsagts i Psalm 2:1—6 och Uppenbarelseboken 11:15—18. Då uppfylldes dens budskap som ”frambär goda nyheter ... till Sion: ’Din Gud har blivit konung!’ ... Jehova återförsamlar Sion.” Sedan dess har församlandet varit i full gång. Det började med dem som Johannes i en syn såg stå tillsammans med Lammet på Sions berg, den kristna församlingen. I själva verket började församlandet av kvarlevan av dessa på ett inledande sätt omkring fyrtio år före år 1914. Men i synnerhet sedan 1935 har det försiggått ett församlande av Guds större familj, den ”stora skara” som har det jordiska hoppet, vilken Johannes såg sedan de 144.000 blivit beseglade. — Jes. 52:7, 8, NW; Upp. 7:4, 9; 14:1.

Formare och återköpare

12. Vilket tema blir belyst i den senare delen av Jesajas profetia?

¹² Förutom att du har utsikten att bli medlem av denna lyckliga familj kan du känna behag och hänförelse av att ta del i detta insamlande verk. Detta kommer att ge dig mycken tröst, och det kommer att göra det möjligt för dig att hjälpa och trösta andra. Detta utgör en del av huvudtemat i den senare delen av Jesajas profetia. Här finner vi en rikedom av upplysningar beträffande Rikets verk, och vi får också veta hur Jehova är sitt folks formare och återköpare. Lyssna när Gud med början i Jesaja 40:1 talar till sin tjänare: ”Trösten, trösten mitt folk. ... Talen ljuvligt till Jerusalem och prediken för det, att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad och att det har fått dubbelt igen av HERRENS [Jehovas] hand för alla sina synder.” Profetian talar i fortsättningen om en ”kvinna” som ”frambär goda nyheter för Sion ... för Jerusalem”. Lyssna till hennes budskap, då hon beskriver det verk med att församla och trösta som Gud kommer att utföra genom sin styresman, Kristus Jesus: ”Ja, Herren, HERREN kommer med väldighet, och hans arm visar sin makt. ... Likt en herde skall han vakta sin egen hjord. Med sin arm skall han samla lammen tillhopa; och i sin famn skall han bära dem. Dem som ger di skall han leda med varsamhet.” — Jes. 40:1, 2, 9—11; v. 9, 11 enl. NW.

13. a) Hur blir Guds tjänare ytterligare identifierad? b) Vilka namn som används parallellt ges åt Guds tjänare och Guds stad?

¹³ Jehova fortsätter att identifiera och uppmuntra sin tjänare: ”Men du Israel, min tjänare, du Jakob, som jag har utvalt, du ättling [säd, NW] av Abraham, min vän, ... frukta icke, ty jag är med dig. ... Jag styrker dig, jag hjälper dig ock, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.” (Jes. 41:8—10) I förbigående kan man lägga märke till att när det sägs någonting till Guds folk eller till dess huvudstad, så används ofta båda namnen på dem parallellt, dvs. dels Jakob och Israel och dels Sion och Jerusalem, såsom i Jesaja 41:14, 27. Kom ihåg 1) att Jakobs namn ändrades till Israel (1 Mos. 32:28) och 2) att Sion, där tronen befann sig och senare också arken, kom att bli en benämning som ofta tillämpades på hela staden Jerusalem. — Ps. 2:6; Jes. 8:18.

14. a) Vilken första, andra och slutliga uppfyllelse får profetiorna ofta? b) Hur kan man se en andlig uppfyllelse, och varför är detta betydelsefullt?

¹⁴ Vi önskar också komma ihåg den allmänna ram inom vilken många profetior får sin uppfyllelse. Först fick de en bokstavlig uppfyllelse på sin egen tid. För det andra fick de en senare uppfyllelse då Jesus var på jorden, vilket vi ser i sådana händelser som hans mirakulösa födelse, Johannes döparens verk och Jesu eget citerande av ett skriftställe som syftade på hans predikouppdrag. (Jes. 7:14; 40:3; 61:1, 2; Matt. 1:18—23; 3:1—3; Luk. 4:17—21) Dessutom visar Paulus och andra att vissa profetior gällde den kristna församlingen såsom ett andligt Israel, den verkliga säd som kommer från ”Abraham, min vän”. Det är som Paulus sade: ”Barnen i köttet är inte i verkligheten Guds barn, men barnen genom löftet [i likhet med Isak] räknas såsom säden.” Han sade också: ”Om ni [de kristna] tillhör Kristus, är ni verkligen Abrahams säd.” (Rom. 9:8; Gal. 3:29; NW) Det är nödvändigt att vi godtar denna inspirerade vägledning, när vi begrundar den slutliga och större uppfyllelsen av dessa profetior nu och i den närmaste framtiden. Det är bara genom att göra det som vi kan ge gensvar på Jehovas inbjudan att arbeta med honom och hans Son. Genom att göra det kan ni ”bli ståndaktiga, orubbliga, i det att ni alltid har fullt upp att göra i Herrens verk, då ni vet att ert arbete inte är förgäves i förbindelse med Herren”. — 1 Kor. 15:58, NW.

15. I vilken fullständighet i fråga om kapacitet uppenbarar Jehova sig själv?

¹⁵ Se med vilken fullständig kapacitet Jehova uppenbarar sig i denna senare del i Jesajas profetia. När det gäller mänskligt avlande, är det fadern som ger det nya livet. Han låter det börja, men det är modern som sörjer för och ger näring åt den kropp som tillhör detta nya liv och som formas inom henne under havandeskapet. Också efter födelsen är det hon som har det huvudsakliga ansvaret för att det får ytterligare vård och näring. När det gäller Jehova är det emellertid inte bara så att han är den som ursprungligen skapade sin tjänare. När han talar till sin tjänare, nämner han sig själv med sju olika titlar, nämligen såsom ”din skapare ... din formare ... din Gud ... din frälsare ... er återköpare ... er helige ... er konung”. Han framhåller sin ställning som formare genom att säga: ”Detta är vad Jehova har sagt, din danare och din formare, som fortfor att hjälpa dig ända från moderlivet.” — Jes. 43:1, 3, 14, 15; 44:2; NW; se också Jesaja 44:21, 24.

16. a) Hur gick det till att Gud tidigt formade och återköpte sitt folk Israel? b) Hurudan var situationen i detta avseende på Jesajas tid?

¹⁶ Detta hade en begynnelse med Guds forntida folk. Gud började med Jakobs tolv söner och grep sig an med att forma dem till ett folk, och han bevarade dem under deras långa vistelse i Egypten. Denna period kan liknas vid ett havandeskap som föregick deras födelse som en nation vid Sinai berg, då de fick en nationell lagsamling, som inordnades i lagförbundet. Gud var också deras återköpare, som befriade sitt folk med makt när Farao vägrade att låta dem gå. I själva verket måste Farao betala priset i form av sin förstfödde sons död, och på liknande sätt var det med Egypten, som förlorade sin här i Röda havet. (2 Mos. 4:23; Jes. 43:3) På Jesajas tid, sju hundra år senare, hade en ny situation uppstått, som gav vidgad innebörd åt Jehovas titlar. Både Israels rike och Juda rike var skyldiga till skändlig avgudadyrkan och laglöshet. Juda fördes i fångenskap till Babylon, som räknade med att behålla dem som slavar för evigt. Jehova lovade kärleksfullt att utplåna sitt folks överträdelser, i det han förklarade sig vara ”din återköpare och din formare alltifrån moderlivet”. (NW) Han förutsade rentav långt i förväg hur och genom vilken detta skulle utföras, att han var ”den som säger om Kores: ’Han är min herde, han skall fullborda all min vilja [allt som jag finner behag i, NW], och han skall säga om Jerusalem: ”Det skall bliva uppbyggt” och till templet: ”Din grund skall åter varda lagd.”’” (Jes. 44:21—28) Den kvarleva som i sinom tid återvände från Babylon hade en andel i detta storslagna verk, och fastän många saknade tro innebar det verkligen behag för sådana trogna tjänare som Sakarja och andra att hjälpa till att föra detta verk till en framgångsrik avslutning. — Sak. 4:9, 10.

17. Vad hände som en motsvarighet till detta med den första kristna församlingen?

¹⁷ Liknande ting hände med den första kristna församlingen. Det började med Johannes döparens lärjungar och fortsatte under Jesu tjänst, och under denna tid förberedde och formade Gud en skara människor till att bli en ”helig nation”, det andliga Israel. (1 Petr. 2:9, NW; Gal. 6:16) Denna nations födelse inträffade vid pingsten år 33 v.t., då de fördes in i det nya förbundet och mottog den utgjutna heliga anden. När Paulus skrev till romarna, visade han att dessa första kristna var ännu en uppfyllelse av den ”kvarleva” som var omnämnd av Jesaja. Han citerade också från Jesaja för att visa att andra, icke-judar, skulle fogas till, så att ”hela [det andliga] Israel [skall] bliva frälst”. — Rom. 9:27—29; 11:5, 25, 26.

18. Hur har Jehova varit sitt nutida folks formare och återköpare?

¹⁸ Som det redan har visats har vi nu privilegiet att se och ha del i den fulla verksamhet och aktivitet som åtföljer den slutliga uppfyllelsen av dessa profetior. Den nutida ”kvarlevan” identifieras såsom de återstående medlemmarna av den kristna församlingen. Såsom deras formare började Jehova ett inledande församlande av dem många år före år 1914. Han har också varit deras återköpare. Det var inte bara så att de blev förvärvade eller köpta ”med blodet av ... [Guds] egen Son”, utan de blev återförvärvade eller återköpta, då ännu en befrielse blev nödvändig under tiden för första världskriget. De kom i fångenskap under ”det stora Babylon”. Fastän de till största delen hade kommit ut ur kristenhetens kyrkor behöll de vissa babyloniska drag, till exempel människofruktan och skapelsedyrkan. Detta drog över dem Guds missnöje och krävde att de skulle bli tuktade och renade. De som var ärliga i hjärtat insåg detta, och när de blev befriade av den större Cyrus, Jesus Kristus, gladde de sig över att kunna upphöja Guds namn och oförskräckt kungöra Rikets budskap. Deras erfarenheter och känslor har träffande förutsagts: ”Jag tackar dig, HERRE, ty väl var du vred på mig, men din vrede har upphört, och du tröstar mig. Se, Gud är min frälsning. ... ’Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken; förtäljen, att hans namn är högt. Lovsjungen HERREN, ty han har gjort härliga ting; detta vare kunnigt över hela jorden.’” — Apg. 20:28, NW; Upp. 17:5; Jes. 12:1—5.

19. a) Vilken god utvidgning har blivit resultatet av detta? b) Vari kan vi finna behag och framgång?

¹⁹ Detta har gjorts kunnigt över hela jorden. Som ett resultat av detta har många andra, som inte är andliga israeliter, gett gensvar på de goda nyheterna. Alla dessa, både kvarlevan och den ”stora skaran”, har blivit återköpta och formats till ”en hjord, [under] en herde”, Kristus Jesus. (Joh. 10:16, NW) Detta är vad Jehovas vittnen har lyckan att erfara. Inför våra ögon kan vi se Skaparens uppsåt förverkligas med fullständig framgång, vilket medför stort behag för honom och betyder behag och tröst för dem som församlas i förening med Guds regerande konung, Kristus Jesus. Det är alldeles som Jehova lovade: ”Det [mitt ord] skall inte vända åter till mig förgäves, utan det skall fullgöra vad jag har funnit behag i, och det skall ha säker framgång i det, vartill jag har sänt ut det.” — Jes. 55:11, NW.

20. Vilket problem kräver vår uppmärksamhet?

²⁰ Innan vi ytterligare begrundar hur du kan identifiera ditt eget uppsåt i livet med Skaparens uppsåt och få del av samma försäkran om framgång, önskar vi närmare undersöka en viss del av Jesajas profetia, som ställer upp ett problem. Det har att göra med lidande, men samtidigt omtalas det som någonting som innebär behag.

”Jehova är min herde. Ingenting skall fattas mig. På gräsrika betesmarker låter han mig lägga mig ned; till väl bevattnade viloplatser leder han mig. Min själ vederkvicker han. Han för mig på rättfärdighetens stigar för sitt namns skull. Även om jag vandrar i den djupa skuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig; din käpp och din stav är de ting som tröstar mig. ... Med olja har du smort mitt huvud; min bägare är välfylld.” — Ps. 23:1—5, NW.