Det är tid att välja Gud som den suveräne härskaren

1. Vad är det den ”hedniska” världen ser i fråga om den religiösa situationen, sedan kristenheten funnits till i sexton hundra år?

I MER än sexton hundra år, eller sedan kejsar Konstantin den stores tid, har världen nu bevittnat kristenhetens gärningar. Vad lägger den så kallade ”hedniska” världen märke till efter denna långa tid beträffande den religiösa situationen? Den största religiösa förvirring och splittring som förekommit i mänsklighetens hela historia! Världsomfattande mörker i religiöst avseende! Situationen beskrivs träffande av den bibliska profetia som löd: ”Se, mörker övertäcker jorden och töcken folken.” — Jes. 60:2.

2. Mot vem var sådant mörker en utmaning, och vad har han gjort åt det, enligt vad som förutsagts i Matteus 24:14?

² Det världsomfattande mörkret har varit en utmaning mot Gud, universums suveräne härskare. Denne Gud, som i skapelseveckans början befallde: ”Må det bli ljus” — vad skulle han göra åt saken? Han handlade konsekvent; han handlade i överensstämmelse med sitt tillvägagångssätt för nitton hundra år sedan, om vilket aposteln Paulus säger: ”Samme Gud som sade: ’Må ljus lysa fram ur mörkret’, har fått sitt ljus att lysa inom oss för att ge uppenbarelsens ljus — uppenbarelsen om Guds härlighet i Jesu Kristi ansikte.” (2 Kor. 4:6, New English Bible; Jerusalem Bible) Följaktligen har denne samme Gud, sedan första världskrigets mörka dagar slutade, låtit den största upplysningskampanjen i mänsklighetens hela historia genomföras. Han förutsade detta genom följande ord av hans Son, Jesus Kristus: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och därpå skall slutet komma.” — Matt. 24:14, NW.

3, 4. Hur mottogs detta ljus, och vad har hindrat fler människor från att bli upplysta?

³ Vi bör emellertid inte tro att denna världsomfattande kampanj har rönt ett annorlunda mottagande än den rönte för nitton hundra år sedan. Vi läser följande om vilket mottagande upplysningssträvandena fick på den tiden: ”Det sanna ljuset, det som lyser över alla människor, skulle nu komma i världen. I världen var han, och genom honom hade världen blivit till, men världen ville icke veta av honom. Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom.” (Joh. 1:9—11) De människor på den tiden som tog emot ljuset strävade efter att upplysa andra; de gömde inte undan ljuset. Orsaken till att det inte var fler som blev upplysta var att upplysningsverksamheten rönte allt starkare motstånd. Aposteln Paulus identifierar den som först och främst var ansvarig för detta motstånd mot ljuset. Han skriver:

⁴ ”Om nu de goda nyheter som vi kungör verkligen är höljda av ett täckelse, så är de detta bland dem som är på väg att förgås, bland vilka denna tingens ordnings gud har förblindat de icke troendes sinnen, så att glansen av de härliga goda nyheterna om den Smorde, vilken är Guds avbild, inte skulle skina igenom.” — 2 Kor. 4:3, 4, NW.

5. Vem står bakom motståndet mot förkunnandet av Riket, och över vilka förutom ”de onda andliga styrkorna i det himmelska” är han den suveräne härskaren?

⁵ På liknande sätt råder det världsomfattande motstånd mot den upplysningskampanj som nu pågår genom förkunnandet av de goda nyheterna om Guds upprättade messianska rike i himmelen. Den som stod bakom motståndet mot de goda nyheterna om Messias (Kristus) för nitton hundra år sedan är samme person som leder motståndet mot förkunnandet av Rikets budskap sedan första världskriget. Det är han som förblindar människors sinnen, han som aposteln Paulus kallade ”denna tingens ordnings gud”. Denne ”gud” har som medförbundna i sin förmörkande kampanj de övermänskliga, andliga ”världshärskarna i detta mörker”, ”de onda andliga styrkorna i det himmelska”. (Ef. 6:12, NW) Precis som han är den suveräne härskaren över de ”andliga styrkorna i det himmelska” strävar han också efter att fortsätta att vara den suveräne härskaren över folkens liv på jorden. Det är därför han så långt det står i hans makt hindrar ljuset från sanningen om Riket att skina igenom till de förblindade folkens sinnen.

6, 7. Hur strider sanna kristna mot sådana andliga styrkor? I överensstämmelse med vilka regler som framhållits av Jesus och Jakob sker detta?

⁶ Det är mot dessa ”onda andliga styrkor i det himmelska” under sin suverän, Satan, djävulen, som de sanna kristna måste strida när de bedriver sin upplysningskampanj. Hur gör dessa kristna det? Inte bara genom att avslöja det djävulska upphovet till demonism, astrologi, spiritism, ockultism, fetischism, voodoo och trolldom. De kristna strider också mot dessa osynliga, övermänskliga ondskans styrkor genom att ståndaktigt vägra att låta sig tvingas till att bli en del av denna ”tingens ordning”, över vilken Satan är ”gud”. De håller fast vid den regel för sant kristet liv som Jesus Kristus framhöll: ”De [mina efterföljare] är inte någon del av världen, liksom jag inte är någon del av världen.” (Joh. 17:16, NW) Lärjungen Jakob riktade följande ord till de till bekännelsen kristna som inte levde i överensstämmelse med denna regel:

⁷ ”Veten I då icke, att världens vänskap är Guds ovänskap? Den som vill vara världens vän, han bliver alltså Guds ovän.” — Jak. 4:4.

8, 9. a) Vad är orsaken till att de kristna måste hålla sig avskilda från världen, och vilken utgång får detta? b) Vilken befallning får alltså de kristna, genom aposteln Paulus, av sin högste befälhavare?

⁸ Orsaken till att de kristna måste hålla sig avskilda från världen är att världen står på sin osynlige, övermänsklige suveräne härskares sida, hans som är en Satan och en djävul gentemot den ende levande och sanne Guden, Jehova. Saken kan därför inte få någon annan utgång än denna: att de kristnas strid mot de ”onda andliga styrkorna i det himmelska” kommer att fortsätta så länge denna världen står och till dess att Satan, djävulen, och hans demonänglar blir bundna med kedjor och slungade i avgrunden för de tusen åren av Kristi regering. (Upp. 13:1—8; 16:13—16; 19:19—20:3) För att kunna stå emot och stå fasta på denna onda dag rustar sig Jehova Guds vänner med de olika delarna av ”hela Guds vapenrustning”. (Ef. 6:11) Detta inbegriper inga köttsliga vapen, inga vapen av ”köttslig art”. — 2 Kor. 10:4.

⁹ Den himmelske högste befälhavaren ger genom aposteln Paulus följande befallning till sina stridsmän: ”Stå därför fasta, med edra länder omgjordade med sanning, och var iklädda rättfärdighetens bröstharnesk, och ha edra fötter skodda med den utrustning som består i de goda nyheterna om frid. Tag framför allt trons stora sköld, varmed ni skall vara i stånd till att utsläcka alla den ondes brinnande projektiler. Tag också emot frälsningens hjälm och andens svärd, det vill säga Guds ord, medan ni med varje form av bön och åkallan vid varje tillfälle beständigt ber i anden.” — Ef. 6:14—18, NW.

Den suveräne Herren Jehova

10. Tillsammans med vilka är det som de som gör Jehova till den suveräne härskaren i sitt liv tar ståndpunkt?

¹⁰ Det råder inget tvivel om vem alla de som lyder denna gudomliga befallning låter vara den suveräne härskaren över deras liv. Det är Jehova Gud, vars ord är som ett svärd i deras hand, ”andens svärd”. När de väljer honom som sin suveräne härskare, tar de inte ståndpunkt tillsammans med världen och dess tingens ordning, utan tillsammans med Jesus Kristus och hans apostlar, men också med kung David i det forntida Jerusalem, med patriarken Abraham, Messias’ jordiske förfader, ja, med alla de män och kvinnor med gudaktig tro som finns omtalade i bibeln.

11. Genom vilket sätt att tilltala Gud visade Abraham vilket förhållande han stod i till Gud, och hur återger somliga översättare det hebreiska uttryck som Abraham använde?

¹¹ Abraham erkände den högste Guden som sin suveräne Herre. När Abraham hade återvänt efter segern över fyra kungar, som var ute på plundringståg, och hade blivit välsignad av Melkisedek, som var präst åt Gud, den Högste, kom Guds ord till Abraham. Han sade: ”Frukta icke, Abram, jag är din sköld; din lön skall bliva mycket stor.” Abraham visade genom sitt svar vem som var hans högste Herre. Han tilltalade nämligen Gud med orden: ”Herre, HERRE [Suveräne Herre Jehova, NW], vad vill du då giva mig?” När Gud lovade Abraham att ge honom det land som Gud hade lett honom till, visade Abraham genom följande ord i vilket förhållande han ansåg sig stå till Gud: ”Herre, HERRE [Suveräne Herre Jehova, NW], varav skall jag veta, att jag skall besitta det?” (1 Mos. 15:1, 2, 8) När patriarken Abraham här tilltalade Gud, använde han på sitt eget språk, hebreiska, orden: Adonajʹ Jehovihʹ. För att undvika att använda Guds egennamn återger somliga bibelöversättare detta uttryck med ”Herren Gud”. Young, som sammanställt en bibelkonkordans, återger uttrycket med ”Herren Jehova”. Men i The Jerusalem Bible återges det med ”min Herre Jahve”. Det återges på samma sätt i The Emphasised Bible av Rotherham.

12. Vad är innebörden i det hebreiska ordet Adonajʹ, enligt vad som visas i Nya Världens översättning?

¹² Det hebreiska ordet Adonajʹ betyder emellertid inte ”min Herre”. Det anses vara den äldre formen av Adonimʹ, som ordagrant betyder ”herrar”. När ordet används om en enskild person, får det därför innebörden ypperlighet eller upphöjdhet; det avser en ypperlig herre, en upphöjd herre. I bibeln används detta gamla hebreiska ord inte om någon annan än Jehova eller Jahve. Av detta skäl återger Nya Världens översättning den hebreiska titeln Adonajʹ med ”suverän Herre”.a I överensstämmelse med detta använder hebreiska översättningar av Apostlagärningarna 4:24 ordet Adonajʹ med innebörden ”suveräne Herre”. — Apg. 4:24, Nya Världens översättning.

13. Varför är Jehova med rätta universums suveräne härskare, och vilken utmaning kan han därför framlägga?

¹³ Denne Gud, Jehova, är sannerligen universums suveräne härskare. Han står över allting, och han har inte förlänat någon av sina skapelser lika stor makt som han själv besitter. Han förblir därför den Allsmäktige, den Allenarådande. I egenskap av universell suverän sade Jehova med rätta till Abraham: ”Jag är Gud den Allsmäktige. Vandra inför mig och var ostrafflig.” (1 Mos. 17:1) Och till profeten Mose sade Jehova: ”Jag är Jehova. Och jag visade mig för Abraham, Isak och Jakob såsom Gud Allsmäktig.” (2 Mos. 6:2, 3, NW) Med fullständig tillförsikt kan han framlägga utmaningen: ”Vid vem viljen I då likna mig, så att jag skulle vara såsom han?” (Jes. 40:25) Skall vi i våra dagar liksom Abraham göra denne Gud till den suveräne härskaren över våra liv?

14. Varför är det nu tid för oss att handla förståndigt med avseende på Jehovas suveränitet?

¹⁴ Ingen verklig suverän har råd att vänta på att hans undersåtar individuellt skall bestämma sig. En suverän har sin styrelse att utöva och alla förpliktelser som är förbundna med hans regentskap, och han måste fullgöra sina plikter vid sin fastställda tid. Vi obetydliga människovarelser här på jorden tar alldeles för mycket för givet, om vi tror att universums suverän, Jehova Gud, måste vänta tills vi personligen har bestämt oss för att låta honom vara vår suveräne härskare, innan han kan fortsätta med sitt exakt tidsbestämda uppsåt. I enlighet med sin suveräna rättighet handlar han när hans fastställda tid för att handla är inne! Med tanke på detta är det nu hög tid för var och en av oss att handla förståndigt med avseende på hans suveränitet!

Suveräniteten över världen ändras

15. Sedan när har det himmelska tillkännagivandet angående Guds suveränitet vidarebefordrats till människorna, och varför har det inte skett dessförinnan?

¹⁵ Ett tillkännagivande av största vikt för vår jord har redan ljudit i himmelen, och det vidarebefordras nu till människovärlden jorden utöver: ”Suveräniteten över världen har övergått till vår Herre och hans Kristus, och han skall regera i all evighet!” (Upp. 11:15, New English Bible; An American Translation) ”Suveräniteten över världen tillhör nu vår Herre och hans Kristus; och han skall vara konung intill tidsåldrarnas tidsåldrar.” (Weymouth, tredje upplagan) Detta förhållande av universellt intresse har varit rådande sedan år 1914. ”Hedningarnas tider” eller ”nationernas fastställda tider” utlöpte det året, omkring den 4/5 oktober, räknat från den tidpunkt då babylonierna ödelade Jerusalem och Juda land år 607 f.v.t. Under 2.520 år sedan dess har de hedniska (icke-judiska) nationerna dominerat människornas angelägenheter utan något ingripande från Guds messianska rike. Under hela denna tid har judarna inte haft något rike i Jerusalem som varit underställt kung Davids kungliga släktlinje. — Luk. 21:24, 1917; NW.

16. Varför kunde alltså tillkännagivandet om Guds suveränitet göras från och med år 1914?

¹⁶ På den tiden, år 607 f.v.t., blev den siste regerande kungen i Davids släktlinje i Jerusalem avsatt, och hednanationerna tilläts ha oinskränkt världsherravälde och utöva sin suveränitet över mänskligheten, över jude och hedning i lika mån. Men när hedningarnas tider löpte ut år 1914, behövde inte Jesus Kristus vänta längre vid sin himmelske Faders högra sida. Vid denna tidpunkt insatte den suveräne Herren Jehova sin Son, Jesus Kristus, på tronen i det ”himmelska Jerusalem”, på det himmelska Sions berg. På detta sätt upphöjdes på nytt Davids konungsliga släktlinje till att inneha tronen, och det messianska riket föddes. Samtidigt blev den store präst och konung som var lik den forntida Melkisedek, nämligen Jesus Messias, insatt i sitt himmelska rike. (Hebr. 10:12, 13; Ps. 110:1—4) Alltsedan dess kunde följande kungörelse gå ut till människovärlden: ”Suveräniteten över världen har övergått i vår Herres och hans Kristi besittning, och han skall regera i all evighet.” — Upp. 11:15, An American Translation.

17. Blev människor och nationer först tillfrågade, innan Gud skred till handling, och hur blev den rätta reaktionen belyst genom de tjugofyra äldste?

¹⁷ Människovärlden blev inte först tillfrågad om detta. De jordiska nationerna med sin nationella suveränitet blev inte heller först tillfrågade beträffande denna åtgärd från Guds sida. Vid sin fastställda tid grep sig den högste Guden helt enkelt an med att upprätta det himmelska messianska riket i enlighet med sin egen rätt att utöva universell suveränitet. (Dan. 4:32) Det rätta gensvar som människor borde ge, när Gud rättmätigt lät sin suveränitet komma till uttryck, blev belyst genom de tjugofyra äldstes handlingssätt, när de föll ned i tillbedjan inför honom och sade: ”Vi tackar dig, Jehova Gud, den Allsmäktige, den som är och som var, därför att du har tagit din stora makt och börjat härska som konung.” — Upp. 11:16, 17, NW.

18. Men hur reagerade nationerna, och hur blev detta förutsagt av de tjugofyra äldste?

¹⁸ Men hur förhöll det sig med de världsliga nationerna? Jo, de var alltför intresserade av att utkämpa sitt första världskrig om världsherraväldet. Eftersom de försökte uppbåda alla folken till att ge dem sitt stöd i total krigföring, förföljde de vredgat de sanna kristna, som tog ståndpunkt för den suveränitet som tillhör Herren Gud och hans Kristus. Detta var precis vad dessa tjugofyra äldste hade förutsagt, när de vidare sade: ”Men nationerna blev vreda, och din egen vrede kom, och den fastställda tiden för de döda att bli dömda, och att ge deras lön åt dina slavar profeterna och åt de heliga och åt dem som fruktar ditt namn, de små och de stora, och att störta dem i fördärvet som fördärvar jorden.” — Upp. 11:18, NW.

19. a) Vilka frågor beträffande suveränitet är det nu passande att vi ställer oss själva? b) Vad skulle det betyda för oss, om vi följde nationernas exempel?

¹⁹ Ännu i denna dag fortsätter nationerna att vara vreda på Jehovas ”heliga” och på ”dem som fruktar ditt [Jehovas] namn, de små och de stora”. Det är därför nu passande för var och en av oss att fråga sig själv: ”Hur förhåller det sig med mig? Tänker jag låta de världsliga nationernas handlingssätt bli ett exempel för mig att följa? Eller tänker jag efterlikna dessa tjugofyra äldste i Uppenbarelseboken 11:16, 17 och tacka Gud för att han gett uttryck åt sin suveränitet och tagit sin stora makt och börjat regera? Erkänner jag att suveräniteten över världen har övergått i Jehova Guds besittning? Visar jag att jag erkänner detta viktiga faktum genom att välja honom som min himmelske suverän? Låter jag honom vara den suveräne härskaren över mitt liv?” Oavsett hur vi väljer att handla, så kan vi inte undgå att nu träda in i ett nytt förhållande till Gud, den suveräne Herren, antingen ett gynnsamt förhållande eller ett ogynnsamt. Vem som helst som ställer sig på de vreda nationernas sida försätter sig i ett ogynnsamt förhållande till den universelle suveränen. Detta betyder fördärv för var och en som handlar så, eftersom det är nationerna som ”fördärvar jorden”, och de skall i sin tur bli fördärvade i ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon. — Upp. 16:14, 16.

20, 21. a) Vilka uttalanden av psalmisten hänvisar vi till, när det gäller att besvara frågan om man skall bli ett vittne för Honom som man gör till sin suveräne härskare? b) Vilken ära är den största som kan bevisas någon på jorden, enligt vad som visas av vårt största föredöme?

²⁰ Detta väcker frågan: ”Om jag låter Gud bli den suveräne härskaren över mitt liv, betyder då det att jag blir ett vittne för Jehova?” Till svar på den frågan kan vi hänvisa till den inspirerade psalmisten, som lät Gud vara den suveräne härskaren över hans liv. Han skrev: ”Men vad mig angår är det gott för mig att nalkas Gud. Till den suveräne Herren Jehova har jag tagit min tillflykt, för att kungöra alla dina verk.” (Ps. 73:28, NW) Och vidare: ”Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand. Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE [o suveräne Herre Jehova, NW], du är min förtröstan allt ifrån min ungdom. Jag skall komma i väldig makt, o suveräne Herre Jehova; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.” — Ps. 71:4, 5, 16; v. 16 delvis enl. NW.

²¹ Vi frågar därför: Kommer den människa i våra dagar som tar sin tillflykt till den suveräne Herren Jehova att handla annorlunda än den forntida psalmisten gjorde, nämligen ”kungöra alla dina [Guds] verk”? Kommer den människa i våra dagar, som har blivit befriad ”ur den ogudaktiges våld” och som har gjort den suveräne Herren Jehova till sitt hopp, att handla annorlunda än psalmisten gjorde, nämligen ”komma i väldig makt” och ”prisa din [Guds] rättfärdighet”? Hon kommer sannerligen inte att skämmas över den suveräne härskaren över hennes liv. Jesus Kristus, vårt största föredöme, skämdes inte över sin suveräne härskare, Jehova Gud. Därför blev han ett vittne för Jehova, och av den orsaken kallas han ”Jesus Kristus, ’det trogna vittnet’”. Han talar om sig själv som ”det trogna och sanna vittnet, begynnelsen av Guds skapelse”. (Upp. 1:5; 3:14; NW) De som verkligen följer i hans fotspår måste likaså bli vittnen för hans Fader, Jehova. Ingen på jorden kan bevisas större ära än att få vara ett vittne för Jehova.

22. Vad kommer vi att dra över oss genom att vi gör Jehova till den suveräne härskaren i våra liv, men vilken bön av psalmisten kan vi då bedja?

²² Att vi gör Jehova Gud till den suveräne härskaren över våra liv kommer att dra över oss förföljelse från dem som gör Satan, djävulen, till sin suveräne härskare genom att göra sig själva till en ”del av världen”, över vilken denne onde är ”gud” och ”härskare” och suverän. (2 Kor. 4:4; Joh. 14:30; 15:19; NW) Men när någon blir förföljd, kan han be samma bön som kung David: ”Du, HERRE, Herre [Jehova, den suveräne Herren, NW], stå mig bi för ditt namns skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.” (Ps. 109:21) ”HERRE, Herre [O Jehova, den suveräne Herren, NW], du min starka hjälp, du beskärmar mitt huvud på stridens dag. Tillstäd icke, HERRE, vad de ogudaktiga begära; låt deras anslag ej lyckas, de skulle eljest förhäva sig.” (Ps. 140:8, 9) ”Till dig, HERRE, Herre [o Jehova, den suveräne Herren, NW], se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min själ. Bevara mig för de snaror, som de lägga ut på min väg, och för ogärningsmännens giller.” — Ps. 141:8, 9.

Den suveräne härskaren över ett organiserat folk

23. Varför kommer man inte att vara ensam, när man gör Jehova till den suveräne härskaren i sitt liv, enligt vad som visas av Hesekiel 36:37, 38?

²³ Om du nu väljer Jehova Gud som din suveräne härskare, kommer du inte att vara ensam. Du kommer att vara en av hans folk. Han är inte bara suverän härskare över en enda enskild individ på jorden. Han är suverän härskare över ett organiserat folk. Han använder det forntida Israels nation som en förebildlig illustration av de andliga israeliter, som han församlar ut ur det religiösa stora Babylon i denna ”ändens tid”, och säger: ”Så säger Herren, HERREN [den suveräne Herren Jehova, NW]: Också på detta sätt vill jag bönhöra Israels barn, så vill jag handla med dem; jag skall där föröka människorna, så att de bliva såsom fårhjordar. Såsom hjordar av offerdjur [Såsom en hjord av heliga människor, NW], såsom fårhjordar i Jerusalem vid dess högtider, så skola de hjordar av människor vara, som skola uppfylla de ödelagda städerna. Och man skall förnimma, att jag är HERREN [Jehova].” — Hes. 36:37, 38; Upp. 18:1—4; Dan. 12:4.

24. Hur blir de som gör Jehova till den suveräne härskaren över deras liv välsignade, och vilket val kommer att avgöra om vi skall få överleva för att välkomna den nya ordningen?

²⁴ Välsignade är de människor i våra dagar som väljer Jehova som sin Gud och låter honom vara den suveräne härskaren över deras liv. Över dem regerar han som himmelsk konung genom sin på tronen insatte Son, Jesus Messias. Under den annalkande ”stora vedermödan”, då våra dagars splittrande nationella suveräniteter blir utplånade och nationernas nuvarande osynlige suverän, Satan, djävulen, blir bunden och kastad i avgrunden, kommer Gud, den Allsmäktige, att bevara dem i trygghet som kärleksfullt upprätthåller hans universella suveränitet. (Matt. 24:21, 22; Upp. 7:14, 15) Kommer vi att vara med bland de välsignade människor som får överleva och välkomna den rättfärdiga nya ordningen under ”vår Herres och hans Kristi” allenarådande suveränitet? Må den frågan bli avgjord till vår förmån genom att vi väljer Jehova som den suveräne härskaren över våra liv! — Upp. 11:15, An American Translation.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 159]

De som väljer Jehova som sin suveräne härskare identifierar sig med sådana män av gudaktig tro som Jesus, Abraham och David