ormens förmåga att smälta föda.” Ett annat exempel utgör en grön mask som lever i vatten och som delvis är omgiven av giftigt slem. Skyddar detta gift masken från att bli uppäten? Det kan förefalla så. Men om den här maskens larver finner fäste i detta slem, påverkar giftet dem så att de blir mikroskopiska hanar i stället för stora honor, som de utvecklas till om de hamnar på havsbottnen.

Det är riktigt att hundratals eller till och med tusentals bestickande argument skulle kunna anföras, sådana som skenbart antyder att djuren alltid dödar varandra, att detta är nödvändigt för ”jämvikten i naturen”. Men skall vår ofullständiga kunskap om Guds skaparverk få oss att förlora tron på honom och hans ord? Skall vi låta frågor om rovdjur göra oss till sitt rov?

Bibeln förklarar att i paradiset i Eden gav Gud ”åt alla djur på jorden och åt alla fåglar under himmelen ... alla gröna örter till föda”. (1 Mos. 1:30) Litet längre fram bodde alla de olika grundformerna av landdjuren i Noas ark under ett helt år utan att äta upp varandra. Och Guds ord syftar av allt att döma på de förhållanden som rådde i Eden och som skall komma att råda i framtiden, då det säger: ”Kor och björnar skola gå och beta, deras ungar skola ligga tillhopa, och lejon skola äta halm likasom oxar. Ett spenabarn skall leka invid en huggorms [kobras, NW] hål. ... Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra, vad ont och fördärvligt är.” — Jes. 11:7—9.

Den store Skaparen som har gjort himlarna och allt som är i dem, som föranstaltade om den fullkomliga jämvikten och ordningen bland stjärnorna och som vet om vilken samstämdhet och frid som rådde i Eden kan helt visst återställa de paradisiska förhållandena. Att åstadkomma sådan ”jämvikt i naturen” att djuren inte dödar varandra övergår inte hans förmåga, eller hur? Låt oss fördenskull se framåt mot den tiden med förtröstan och full tillit.

Brev som vittnar om uppskattning

● En församling av Jehovas vittnen i Florida har fått det här hjärtevärmande och uppmuntrande brevet:

”Jag måste helt enkelt tacka er för den vänlighet ni har visat mig genom att komma hit hem och lämna lösnummer av er underbara publikation till mig. Er osjälviskhet, när det gäller att ge av er tid för en god sak, är verkligen något sällsynt här i världen.

Jag tycker emellertid att de av oss som inte kan ge av sin tid för att hålla ert goda verk i gång likväl också måste hjälpa till på ett eller annat sätt. Ta därför emot det lilla bidrag som jag härmed sänder jämte mina bästa välgångsönskningar.

Låt också Miss S— K— få veta hur tacksam jag är och hur mycket jag uppskattar att hon har sett till att jag fått de olika numren av Vakttornet regelbundet.”

Tillkännagivanden

Tjänst på fältet

Med syftning just på vår tid gav Kristus Jesus sina efterföljare befallningen: ”Lyft upp edra huvuden, ty er befrielse nalkas.” (Luk. 21:28, NW) Jehovas vittnen är nu också angelägna om att låta rättskaffens människor få del av de goda nyheterna om Guds rike, så att också de må kunna lyfta upp sina huvuden och glädja sig. För många har det emellertid varit ett hinder, när det gäller att undersöka bibeln, att de inte fått klara bevis för att den boken verkligen är Guds eget ord. Fördenskull erbjuder vittnena under december månad speciellt den nya boken Är bibeln verkligen Guds ord? med dess utomordentligt klara och väl underbyggda framställning, som måste övertyga varje ärligt sinne. Den fås mot endast kr. 1:25.

”Vakttornet” och ”Vakna!”

Många prenumeranter får med detta nummer av Vakttornet och med Vakna! för 8 december ett inbetalningskort för postgiro, lydande på kr. 6:—. Detta betyder att prenumerationen utlöper med december månad. Vi rekommenderar därför att ni använder detta kort för att förnya den, och om detta sker så tidigt som möjligt underlättas arbetet på expeditionen så att tidskrifterna kan sändas i fortsättningen utan något dröjsmål.

Bibelstudium med ledning av ”Vakttornet”

Veckan den 7 december: Stimulera självuppoffringens ande! Sidan 536. Sånger: 45, 80.

Veckan den 14 december: Offer som behagar Gud. Sidan 542. Sånger: 5, 92.