Vad säger bibeln?

Genom vem skall Gud välsigna hela mänskligheten?

”FÖRMEDELST din säd skall alla jordens nationer sannerligen välsigna sig.” Dessa Jehova Guds ord till Abraham, hebrén, garanterade att en dag skulle hela människosläktet bli välsignat genom hans släktlinje. — 1 Mos. 22:18, NW.

Abraham var åttiosex år gammal, när en avkomling föddes åt honom. Hans förstfödde son var Ismael. Somliga av Ismaels avkomlingar i våra dagar tror att Gud skall välsigna hela mänskligheten genom Ismaels släktlinje och inte genom Isaks, Abrahams andre sons, släktlinje.

I muhammedanernas heliga bok, Koranen, sägs det följande om Ismael i sura (kapitel) 19, verserna 55 och 56: ”Kom ock ihåg Ismael i skriften! Han var förvisso löftet trogen, och han var en apostel och en profet. Han ... var sin Herre täckelig.” (K. V. Zetterstéens svenska översättning av år 1917) En annan översättare av Koranen, A. Yusuf Ali, gav denna kommentar beträffande Abrahams söner, Ismael och Isak: ”Den yngre sonens efterkommande utvecklade Israels och Kristi tro; den äldre sonens efterkommande fullständigade den mera universella islamiska tron, den trogne Abrahams tro. ... I islams universalitet skall alla nationer bli välsignade.”

Vad bibeln säger i den här frågan är högst betydelsefullt. I Koranen hänvisas det ofta till bibliska händelser och gestalter. Ja, Koranens erkännande av Abraham, Ismael, Mose och Jesus och andra gestalter härrör från den Heliga skrift, som fullbordades nästan 600 år före den muhammedanska tideräkningens början. Vad säger då bibeln? Var det Guds uppsåt att välsigna hela mänskligheten genom Ismaels släktlinje?

Innan Ismael och Isak föddes (och således innan någon tvist beträffande dem kunde ha uppstått) förutsade bibeln en händelse eller erfarenhet som hjälper oss att besvara den frågan. I Första Moseboken 15:13, 14 läser vi att Gud sade till Abram (Abraham): ”Det skall du veta, att din säd skall komma att leva såsom främlingar i ett land som icke tillhör dem, och de skola där vara trälar, och man skall förtrycka dem; så skall ske i fyra hundra år. Men ... sedan skola de draga ut med stora ägodelar.”

I Första Moseboken 17:8 förutsägs till och med vart Abrahams ”säd” skulle ”draga ut”: ”Och jag skall giva dig och din säd efter dig det land, där du nu bor såsom främling, hela Kanaans land, till evärdlig besittning.” För att kunna identifiera Abrahams sanna säd måste vi söka efter ett folk som fick erfara uppfyllelsen av båda dessa profetior.

När Ismael var tretton år gammal, fick Abraham ytterligare ett löfte av Jehova Gud: ”Din hustru Sarai ... skall [jag] välsigna ... och skall också med henne giva dig en son; ... och du skall giva honom namnet Isak; och med honom skall jag upprätta mitt förbund, ett evigt förbund, som skall gälla hans säd efter honom.” Isak föddes året därpå, när Abraham var ”hundra år gammal”. — 1 Moseboken 17:15, 16, 19; 21:1—5.

Fem år senare såg Sara Ismael ”driva gäck” med Isak. (1 Mos. 21:9, 1878 års sv. övers.) Detta ledde till att Ismael och hans mor, egyptiskan Hagar, sändes bort från Abrahams hus. Detta misshagade Abraham, men Jehova försäkrade honom: ”Genom Isak är det, som säd skall uppkallas efter dig.” (1 Mos. 21:12) Bibeln visar alltså att Abrahams säd, varigenom hela mänskligheten skulle bli välsignad, skulle komma genom Isak och inte genom Ismael.

Längre fram befallde Gud Abraham att han skulle offra sin son, sin ”ende son”. (1 Mos. 22:2) I förbindelse med Abrahams offrande av denne son blev löftet om välsignelse förmedelst Abrahams säd uttalat av en Guds ängel. Koranen säger också att Abraham hade en ”tålig” son som han ”måste offra”. (Sura 37, v. 101, 102) Koranen anger inte vem sonen var. Några muhammedanska skribenter hävdar emellertid att uttrycket ”din ende son” måste gälla Ismael. Är detta vad du tror?

Det är värt att beakta att Isak var ”ende son” i dubbel mening. Han var den ende son som Abraham fick med sin hustru Sara och den ende son som fanns kvar i Abrahams hus vid den tid då Gud uttalade de ord som vi finner i 1 Moseboken 22:1, 2. Den förut nämnde översättaren av Koranen, Ali, medger att ”den muhammedanska traditionen ... inte är samstämmig på denna punkt”. Några muhammedanska skribenter instämmer med den bibliska redogörelsen, som visar att Isak var den son som skulle offras.

Guds löfte om att Abrahams säd skulle komma genom Isak blev senare bekräftat, då Isaks avkomlingar levde såsom främlingar och blev förtryckta i 400 år, alldeles som det var förutsagt, och sedan drog ut ur Egypten ”med stora ägodelar”. (1 Mos. 15:14; 2 Mos. 3:21; 12:35; Ps. 105:37) Därefter började israeliterna erövra Kanaans land, som Gud hade lovat åt Abrahams säd.

Andra profetior i bibeln uppenbarar att den välsignelse som skulle komma hela mänskligheten till del skulle koncentreras kring en enda individ. Profetian i 1 Moseboken 49:10 riktade uppmärksamheten på Juda stam i Israel, och inom Juda stam utvaldes sedan Davids släktlinje. (2 Sam. 7:12—16) Orden i Mika 5:2 uppenbarar två viktiga ting om den kommande Abrahams säd: 1) att han skulle födas i Betlehem, och 2) att han skulle ha en föremänsklig tillvaro från ”förgångna åldrar, forntidens dagar”. Av Daniel 9:24—27 framgår det att den kommande säden, som kallas ”Messias, ledaren” (NW), skulle framträda under det första århundradet v.t., någon tid före år 70 v.t., då Jerusalem och dess tempel förstördes av romarna.

Ingen avkomling av Ismael framträdde som en mänsklighetens välgörare under det första århundradet v.t. Men en avkomling av Abraham genom Isak framträdde verkligen vid den tiden. Han var av Juda stam och Davids ätt och född i Betlehem. Det var Jesus Kristus. — Hebr. 7:14; Matt. 1:1; 2:1.

Bibeln förbinder Jesus med löftet till Abraham. I Galaterna 3:16 (NW) läser vi: ”Nu blev löftena uttalade till Abraham och till hans säd. Det sägs inte: ’Och åt säder’, som om det varit fråga om många sådana, utan såsom om en: ’Och åt din säd’, vilken är Kristus.”

En ström av välsignelser började nu komma mänskligheten till del genom Jesus Kristus. De otaliga tidsåldrarna av hans föremänskliga tillvaro i himmelen gjorde det möjligt för honom att till fullo känna Gud och förklara honom. (Matt. 11:27; Joh. 1:18) På så sätt kunde andra börja dyrka Gud på det sätt som han godkänner.

Koranen själv framhäver ett annat drag i Jesu verksamhet som ytterligare hjälper oss att identifiera honom som den utlovade säden, genom vilken välsignelser skulle komma mänskligheten till del. I sura 5, verserna 109 och 110, läser vi: ”Gud sade: ’Jesus, Marias son, ... på min tillskyndelse botade [du] den blindfödde och den spetälske! ... På min tillskyndelse uppväckte [du] de döda. ... Du kom till dem [Israels barn] med de klara vittnesbörden.’” — Jämför Johannes 9:1—41; Lukas 17:12—14; Johannes 11:39—44.

Den sanna ”säden”, Jesus Kristus, genom vilken mänskligheten skulle bli välsignad, kom således genom Abrahams son Isak, alldeles som bibeln tydligt visar.