Hur kan kvinnan visa respekt för ledarskap?
MANNEN skapades till Guds ”avbild”. (1 Mos. 1:26) Eftersom Gud är en ”ande”, har detta uppenbarligen inte avseende på någon fysisk likhet mellan Gud och mannen. (Joh. 4:24) I stället var det så att mannen skapades med moraliska egenskaper lika Guds — kärlek och rättvisa, makt och vishet — vilket ställde honom högt över djuren. Därför kan mannen uppskatta sådant som Gud uppskattar och finner glädje i. Detta innefattar skönhet, de sköna konsterna, att tala och resonera och liknande, där sinnet och hjärtat är inbegripna.
Också kvinnan skapades med dessa egenskaper. Hennes ställning är emellertid annorlunda än mannens. Bibeln framhåller: ”[Mannen] är Guds avbild och ära; men kvinnan är mannens ära.” (1 Kor. 11:7, NW) Men varför säger inte denna text att också kvinnan är Guds ”avbild”?
Vi bör komma ihåg att mannen skapades först och var ensam under någon tid. Han var då ensam Guds avbild. Kvinnan skapades från mannen och skulle vara underordnad mannen. Kvinnans ställning kan alltså inte avspegla Guds ställning av ledarskap i förhållande till sina skapelser, och det är denna fråga om ledarskap som dryftas i Första Korintierna, kapitel 11. Jehova Gud är inte underordnad någon annan. I olikhet med kvinnan har inte mannen något jordiskt huvud över sig när det gäller sådant som har att göra med hans hustru och barn. I detta avseende är han alltså ensam ”Guds avbild”. I andra avseenden har kvinnan naturligtvis del med mannen i att återspegla Guds beundransvärda och tilltalande egenskaper.
Kvinnan blir inte förnedrad av att vara underordnad mannen. Detta framgår av att hon sägs vara ”mannens ära”. Någon som är förnedrad och simpel, vare sig det gäller man eller kvinna, kan inte vara till verklig ära för någon. Men en person som har en ädel ställning, som är känd för sitt förträffliga uppförande och sina beundransvärda egenskaper, är utan tvivel till heder eller ära för sin omgivning.
I egenskap av ”mannens ära” kan och bör kvinnan upphöja och försköna mannens mera ansvarsfulla ställning som ”Guds avbild och ära”. Hennes man bör kunna prisa henne som den dugliga hustru som omnämns i Ordspråksboken i bibeln: ”Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.” — Ords. 31:29.
Undergiven sin äkta man
För att en kvinna skall vara till ”ära” för sin man måste hon visa tillbörlig respekt för hans ledarskap. Även när mannen inte är en trogen tillbedjare av Jehova, bör hon förbli undergiven och understödja hans beslut i egenskap av husets herre. Hon bör bevara ett lovvärt uppförande och bevisa sig vara till verklig heder för sin man. Detta är i överensstämmelse med följande råd av aposteln Petrus: ”På samma sätt skall ni hustrur vara undergivna edra äkta män, för att om några inte hörsammar ordet de må bli vunna utan ord, genom sina hustrurs uppförande, eftersom de har varit ögonvittnen till ert kyska uppförande, förbundet med djup respekt. ... [Låt er prydnad] vara hjärtats fördolda människa i den stilla och milda andens oförgängliga klädnad, som är av stort värde i Guds ögon.” — 1 Petr. 3:1—4, NW.
I sin undergivenhet bör den kristna kvinnan lägga i dagen en stilla och mild ande. Detta innebär att hennes dominerande känsla oberoende av omständigheterna bör vara stillhet och ett lugnt temperament, inte aggressivitet. Hennes hjärta bör driva henne, att visa tillbörlig undergivenhet för sin äkta man såsom huvud. Så handlade Abrahams hustru Sara. Som Petrus framhöll: ”Så brukade också fordom de heliga kvinnor, som hoppades på Gud, pryda sig, i det att de underordnade sig sina äkta män, såsom Sara brukade lyda Abraham och kallade honom ’herre’.” (1 Petr. 3:5, 6, NW) Sara använde ordet ”herre” om sin äkta man, inte bara högt för att andra skulle höra det, utan också ”vid sig själv”. — 1 Mos. 18:12.
Att en kristen kvinna efterliknar Sara innebär naturligtvis att hon aldrig gör något som strider mot Guds vilja. Detta beror på att hon är underställd Guds och Kristi överordnade lag. När hennes mans ”lag” kommer i konflikt med sann gudsdyrkan, måste hon följaktligen i likhet med apostlarna i det första århundradet v.t. lyda Gud såsom härskare mer än en människa. (Apg. 5:29) På alla andra områden bör emellertid hennes undergivenhet för sin äkta man vara exemplarisk.
Att bära huvudbonad
Det finns tillfällen då den kristna kvinnan bär ett yttre tecken på att hon erkänner mannens ledarskap. Detta är när hon måste ta hand om angelägenheter i förbindelse med gudsdyrkan som i vanliga fall skulle skötas av hennes man eller av en annan man. Grundvalen för detta framhålls i 1 Korintierna 11:4—6 (NW): ”Varje man som ber eller profeterar, när han har någonting på huvudet, drar skam över den som är hans huvud; men varje kvinna som ber eller profeterar med ohöljt huvud drar skam över den som är hennes huvud, ty det är ett och detsamma som om hon vore en kvinna med rakat huvud. Ty om en kvinna inte höljer sig, kan hon lika gärna låta klippa sig; men om det är vanärande för en kvinna att bli klippt eller rakad, så må hon hölja sig.”
I familjen är den äkta mannen och fadern Guds representant inför sin hustru och sina barn. Som sådan är han den som skall ta ledningen när det gäller gudsdyrkan. Men om mannen är icke troende, kan detta ansvar falla på modern. Om en kristen kvinna ber högt för sig själv och andra eller leder ett bibelstudium med barnen eller med andra i sin mans närvaro, är det följaktligen tillbörligt att hon bär huvudbonad. Därigenom visar hon att hon inser att hon tjänar i sin äkta mans ställe.
Eftersom hon är gudomligt bemyndigad att undervisa barnen (Ords. 1:8; 6:20; jämför 2 Timoteus 1:5; 3:14, 15), behöver hon inte i vanliga fall bära huvudbonad när hennes man inte är närvarande. Det kan emellertid hända att en son i familjen är en överlämnad, döpt tjänare åt Jehova Gud. I så fall bör modern bära huvudbonad, om hon i hans närvaro skulle bedja högt för en grupp personer eller leda ett bibelstudium med honom och de andra barnen. Orsaken till detta är att sonen är medlem av den kristna församlingen, och som sådan bör han få undervisning av de manliga medlemmarna av församlingen. (1 Tim. 2:12) Om fadern hade varit troende, skulle sonen ha fått sådan undervisning från sin far. Moderns huvudbonad betecknar alltså att hon i denna angelägenhet fungerar i stället för sin äkta man och/eller manliga medlemmar av församlingen. När det gäller andra familjeangelägenheter kan modern emellertid utöva sin myndighet gentemot sonen utan att bära huvudbonad.
I Jehovas kristna vittnens församlingar uppstår ibland förhållanden som kräver att kvinnor bär huvudbonad. Ibland finns det, till exempel i små församlingar, inget döpt, manligt vittne närvarande vid ett församlingsmöte. Detta gör det nödvändigt för ett döpt, kvinnligt vittne att bedja eller presidera vid mötet. Som erkännande av att hon har hand om något som i vanliga fall skulle skötas av en man bör hon bära huvudbonad.
Det finns tillfällen då kristna kvinnor måste tolka bibliska föredrag till ett annat språk eller offentligt läsa paragraferna ur en bibelstudiehjälpreda som används vid ett församlingsmöte. Kvinnor som utför dessa uppgifter presiderar eller undervisar inte. Därför krävs det inte att de skall bära huvudbonad. Somliga kristna kvinnor kan emellertid önska göra detta för sitt samvetes skull, och det är naturligtvis inget otillbörligt i det.
Undervisningen av manliga troende skall handhas av männen i församlingen. Aposteln Paulus skrev till Timoteus: ”Jag tillåter inte en kvinna att undervisa eller att utöva myndighet över en man, utan hon bör vara i stillhet.” (1 Tim. 2:12, NW) Men både män och kvinnor kan ha del i att undervisa utomstående. Jesus Kristus gav ju i själva verket följande uppdrag åt sina efterföljare: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matt. 28:19, 20, NW) Sådana blivande lärjungar inbegriper naturligtvis både män och kvinnor. Eftersom denna predikan och undervisning är både mäns och kvinnors ansvar, behöver en kvinna inte bära huvudbonad när hon talar med andra om Guds ord i närvaro av ett manligt vittne för Jehova. Men om hon föredrar att göra detta för sitt samvetes skull, så är detta helt i sin ordning.
Situationen är något annorlunda när ett regelbundet bibelstudium hålls på en bestämd tid i ett hem och en överlämnad, döpt man är närvarande. Detta är en på förhand avtalad stund av undervisning, då den som leder studiet i verkligheten presiderar. Om ett döpt, manligt vittne är närvarande, blir detta en utvidgning av församlingen. Om ett döpt, kvinnligt vittne av någon orsak leder ett sådant studium, bör hon rätteligen bära huvudbonad och på så sätt visa att hon inser att mannen i vanliga fall skulle ge biblisk undervisning under sådana omständigheter.
Det finns goda skäl att kristna kvinnor ägnar tillbörlig uppmärksamhet åt att bära huvudbonad när omständigheterna kräver detta. Som aposteln Paulus påpekade skall detta ske ”för änglarnas skull”. (1 Kor. 11:10, NW) Ja, det är kristna kvinnors privilegium att vara goda exempel för änglarna i deras lojala undergivenhet för Jehova Gud och hans regerande konung, Jesus Kristus. Detta innebär inte att änglarna lär av kristna kvinnors goda exempel. Milliontals änglar underordnade sig lojalt Gud långt innan människan blev skapad, och de fortsätter att göra detta. Men precis som vi blir uppmuntrade av våra medtroendes goda exempel, så gläder sig änglarna när de ser kvinnor som har den rätta synen på ledarskap.
Vilken förträfflig tillskyndan bör inte detta ge kristna kvinnor att fortsätta att visa tillbörlig respekt för ledarskap inom Jehovas anordning!