Vad stämmer överens med fakta?
LÄS OCH DÖM SJÄLV
NÄR KUNSKAPEN TILLTAR VIKER EVOLUTIONSTEORIN TILLBAKA
DE FORNTIDA egyptierna såg pillerbaggar plötsligt komma upp ur marken och trodde att de kommit till genom självalstring. Men honorna hade lagt ägg i dyngkulor och begravt dem i jorden, så att avkomman senare kom upp därifrån. Självalstring? På 400-talet f.v.t. lärde de grekiska filosoferna Anaxagoras och Empedokles att självalstring förekom, och ett århundrade senare trodde Aristoteles att maskar och sniglar var produkter av förruttnelse. Så sent som på 1600-talet v.t. lärde vetenskapsmännen Francis Bacon och William Harvey att självalstring existerade.
Den framåtskridande kunskapen ändrade på alltsammans. Också på 1600-talet påvisade Redi att fluglarver uppträdde i kött först efter det att flugor lagt ägg på det. Bakterierna upptäcktes och hälsades som exempel på självalstring av levande organismer, men ett århundrade senare stack Spallanzani hål på den bubblan. Under det följande århundradet fastslog Pasteur att ”liv kommer endast från liv”. Detta är nu ett axiom. Till och med Darwin godtog detta. Han sade i den avslutande meningen till sin bok The Origin of Species att livet ”av Skaparen ursprungligen blivit inblåst i några få former eller blott en enda”. — Sidan 450, Mentorupplagan.
Skapelseberättelsen stämmer överens med det faktum att ”liv kommer endast från liv”. Om Jehova Gud heter det: ”Hos dig är livets källa.” — Ps. 36:10.
Men fossilen talar också för en skapelse. Simpson skriver i The Meaning of Evolution: ”Tidiga kambriska berglager, som bildades för omkring 500.000.000 år sedan, är fulla av fossil. Här och där på jorden finns det också rika fossila lämningar från nästan alla tidsperioder sedan tidig kambrium. Men i berglager som är äldre än de kambriska och som omspänner hela 1.500.000.000 år är det vanligen ont om fossil, och de är ofta av tvivelaktigt och omtvistat värde.” Att fossil av alla de större grupperna med undantag av ryggradsdjuren så plötsligt uppträder i fossilens vittnesbörd kallade Simpson ”det största mysteriet i livets historia”. — Sidorna 16—19.
Harvardprofessorn Romer citerade Darwins kommentar till detta mysterium: ”Jag kan inte ge något tillfredsställande svar” — och Romer tillade: ”Det kan vi inte göra i våra dagar heller.” Han framhöll sedan: ”Den allmänna bilden kan rimligen sägas överensstämma med tanken på en särskild skapelse i början av den kambriska tiden.” Men nu när fossilens vittnesbörd är så överflödande sedan den kambriska tiden, visar det då hur vertebraterna eller ryggradsdjuren fick sin början? Nej. Zoologiprofessorn Goldschmidt sade i The Material Basis of Evolution: ”Fakta ger inga upplysningar om de aktuella arternas uppkomst, för att inte tala om de högre kategorierna.” (Sid. 165) Bland fossilexperter i våra dagar är detta ett allmänt accepterat faktum.
Evolutionisterna är medvetna om att fossilens vittnesbörd är mera förenligt med en skapelse än med evolutionsteorin, trots att de häftigt förkastar tanken på en skapelse. För flera år sedan var det åtskilliga som erkände detta: ”Ju mera man studerar paleontologi, desto säkrare blir man på att evolutionsteorin är grundad enbart på tro, exakt samma slags tro som man måste ha när man ställs inför religionens stora mysterier. ... Det enda alternativet är läran om en särskild skapelse, som kan vara sann, men som är förnuftsvidrig.” (L. T. More) ”Evolutionsteorin själv godtas av zoologer inte därför att den ... kan bevisas genom logiska, sammanhängande bevis, utan därför att det enda alternativet, en särskild skapelse, är klart och tydligt otroligt.” (D. Watson) ”Evolutionsteorin är obevisad och obevisbar. Vi tror på den bara därför att det enda alternativet är en särskild skapelse, och det är otänkbart.” — Sir Arthur Keith.
I våra dagar finns det ändå några som tycker att skapelseberättelsen stämmer överens med fakta. Evolutionisten J. H. Corner, som är botanist vid Cambridge University, förklarade: ”Jag tycker ändå att fossilens vittnesbörd om växterna för de fördomsfria måste tala till förmån för en särskild skapelse.” (Contemporary Botanical Thought, 1961, sid. 97) I Physics Bulletin för maj 1980 sade professor Lipson motvilligt: ”Vi måste gå längre än så och erkänna att den enda godtagbara förklaringen är en skapelse.”
Det fossila vittnesbördet stöder inte evolutionsteorin. Skapelseberättelsen stämmer överens med dess fakta.
Till och med mutationerna sviker evolutionsteorin. Mutationer är förändringar i arvsmassan, som frambringar nya ärftliga egenskaper hos organismen. Det stora flertalet av de mindre mutationerna är skadliga. De stora är invalidiserande eller dödsbringande. De anses bidra till organismernas degeneration och bär ansvaret för många sjukdomar och missbildningar. Och ändå sätter evolutionisterna sitt hopp till dem som evolutionens mekanism. Men de visar sig vara otillräckliga när det gäller att frambringa helt nya arter. Evolutionisten Bengelsdorf sade: ”Mutationer, som inbegriper förändringar av baserna i generna, kan förklara skillnader mellan två människor. ... Men av flera olika skäl kan de inte förklara evolutionen i dess helhet — varför det finns fiskar, kräldjur, fåglar och däggdjur.”
Kreationisterna har alltid erkänt att det förekommer variation inom de grundläggande arter som avses i Första Mosebokens första kapitel — och graden av variation intygas av tidskriften Science för 21 november 1980: ”Arterna har verkligen förmåga att genomgå mindre förändringar av sina fysiska egenskaper och andra kännetecknande drag, men detta är begränsat, och på längre sikt kan man lägga märke till ett pendlande omkring ett visst genomsnitt.” Genetikerna har verifierat detta experimentellt genom att framkalla oräkneliga mutationer hos djur som förökar sig mycket snabbt, men ”efter att i 40 år ha försökt manipulera utvecklingen av bananflugor, som kläcker nya generationer på några dagar, har man fått se många bisarra förändringar, men bananflugor förblir alltid bananflugor”.
Enligt evolutionisterna visar fossilens vittnesbörd hur arterna har fortplantat sig under millioner år. Både genom observation och experiment vittnar mutationerna om arternas oföränderlighet. När det heter i 1 Moseboken 1:12, 21, 24 att de levande organismerna skulle föröka sig ”efter sina arter”, så stämmer detta överens med vetenskapliga fakta.
Och till slut den största av alla klyftor. Det finns en oerhörd klyfta mellan människan och det djur som evolutionisterna anser står henne närmast. ”Till och med denna relativt sentida historia”, säger Dobzhansky, ”är genomsyrad av ovisshet; experterna har ofta delade meningar, både om grundläggande ting och om detaljer.” (Mankind Evolving, sid. 168) Antropologerna gör upphetsade påståenden om sina fynd av benbitar och tänder, och sedan förkastar de dem som felande länkar, när de finner andra liknande fragment, och insätter i stället dessa på tronen som den felande länken mellan apa och människa — och käbblar med andra evolutionister, som för fram sina egna fynd som den verkliga länken.
Människans gåvor i form av språk, logik, kreativt tänkande, musik och konst, hennes medvetande om det förflutna, nutiden och framtiden, hennes behov av att uträtta något och av att ha mening och uppsåt i livet, hennes förmågor att visa egenskaperna rättvisa, omtänksamhet, medlidande och kärlek — allt detta placerar människan högt över vilket som helst djur. Detta kan inte förklaras på evolutionsteorins grunder, utan beror på att människan skapats ”till Guds avbild” och till att vara honom lik. (1 Mos. 1:26, 27) Återigen är det skapelseberättelsen som stämmer överens med fakta.
I detta sammanhang förtjänar det också att nämnas att många modernistiska religionsanhängare omfattar evolutionsteorin genom att säga att Gud skapade människan men använde evolutionen till att göra det. Men skildringen i Första Moseboken medger inte detta. Vår Skapare har inte låtit människan utveckla sig från något djur, utan ”HERREN [Jehova] Gud danade människan av stoft från jorden”. — 1 Mos. 2:7.
Livets uppkomst säger: En skapelse! Fossilen säger: En skapelse! Mutationerna säger: En skapelse! Klyftan mellan människan och det mest närstående djuret ropar: En skapelse! Det är skapelseberättelsen, inte evolutionsteorin, som stämmer överens med vetenskapliga fakta!
[Infälld text på sidan 24]
”För de fördomsfria talar fossilens vittnesbörd om växterna till förmån för en särskild skapelse”
[Ruta på sidan 23]
SKAPELSEDAGARNAS LÄNGD
Evolutionisterna skrudar sin teori i hemlighetsfulla årmilliarder, men de har ofta förlöjligat bibelns sex ”skapelsedagar”. Intressant nog visar bibeln själv att dessa dagar inte var några 24-timmarsperioder. Det hebreiska ordet ”jom”, som översatts med ”dag” i 1 Moseboken, kapitel 1 och 2, kan ha följande olika meningar:
1. Den dagsljusa perioden. — Ords. 4:18.
2. 24-timmarsdygnet, dag och natt. — 1 Mos. 7:17.
3. En tidsperiod som kännetecknas av vissa händelser, enligt definitionen i William Wilson’s Old Testament Word Studies: ”En dag; det används ofta om tid i allmänhet, eller om en lång tid; en hel tidsperiod som tas upp till behandling. ... Dag används också om en speciell period eller tid, då någon ovanlig händelse inträffar.” — Sidan 109.
Exempel från bibeln på nummer 3:
”Dag” kan omfatta sommar och vinter, årstidernas växling. — Sak. 14:8, NW.
En viss ”dag” visade sig senare vara många dagar. — Hes. 38:14, 16, NW; jämför Ordspråksboken 25:13 och 1 Moseboken 30:14; NW.
Tusen år liknas vid en dag och även vid en nattväkt om fyra timmar: ”Tusen år äro i dina ögon såsom den dag, som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.” — Ps. 90:4; se även 2 Petrus 3:8, 10.
”Frälsningens dag” omfattar tusentals år. — Jes. 49:8.
”Domens dag” omfattar många år. — Matt. 10:15; 11:22—24.
Skapelsedagarna:
Hur kan vi veta att skapelsedagarna i Första Moseboken inte är 24-timmarsdygn? Därför att alla sex dagarna också kallas en enda dag i 1 Moseboken 2:4 (NW): ”Detta är historien om himmelen och jorden vid den tid [sex dagar] då de blev skapade, på den dag [en dag] då Jehova Gud gjorde jord och himmel.” Den sjunde dagen i skapelseveckan var dessutom Jehovas vilodag eller sabbat från sin skapargärning på jorden, och bibeln visar att denna vilodag fortfarande pågår. — Hebr. 4:3—11.
De sex skapelsedagarna var tidsperioder då ett visst arbete blev utfört. Det hebreiska ordet ”jom”, som översatts med ”dag”, kan avse sådana långa tidsperioder. — Se Aid to Bible Understanding, sidan 1427, utgiven av Watchtower Bible and Tract Society of New York, Inc.