Gud visar kärleksfull godhet då han upprätthåller rättvisan
EN AV Guds profeter, som fick en syn av hur Gud verkställer dom mot människor som är korrumperade, ondskefulla förtryckare och som tillber avgudar, bönföll Gud: ”Mitt i din vrede må du tänka på förbarmande.” (Hab. 3:2) En annan profet, som i en profetisk syn iakttog hur Gud gjorde slut på ondskan bland Guds eget folk, Israel, utropade: ”Ack, o suveräne Herre Jehova! Bringar du alla de återstående av Israel till undergång, då du nu gjuter ut ditt raseri över Jerusalem?” — Hes. 9:8, NW.
Båda dessa profeter uttalade sig på detta sätt därför att de visste att Jehova är en kärlekens och barmhärtighetens Gud. På liknande sätt hade Guds vän Abraham tidigare riktat sig till Jehova och talat om domen som skulle komma över Sodom: ”Bort det, att du skulle så göra och döda den rättfärdige tillika med den ogudaktige, så att det skulle gå den rättfärdige likasom den ogudaktige; bort det ifrån dig!” Ja, Abraham visste att det var helt och hållet emot Jehovas principer att tillintetgöra den rättfärdige. — 1 Mos. 18:25.
Abraham fick svaret, liksom också Hesekiel, att Gud skulle vara selektiv i sin dom och att de som inte förtjänade att tillintetgöras skulle bli skonade. Detta visade sig också bli resultatet.
Dessa tilldragelser ger oss inblick i Guds personlighet. Han förklarade för Mose: ”Jehova, Jehova, en Gud, barmhärtig och nåderik, sen till vrede och överflödande i kärleksfull godhet och sanning, som bevarar kärleksfull godhet åt tusenden, överser med förseelse och överträdelse och synd; men ingalunda skall han frita från straff.” (2 Mos. 34:6, 7, NW) I sitt majestät och i sin värdighet som den högste Suveränen måste Jehova vidmakthålla lag och ordning i universum. Han kan inte överse med lagbrott. Likväl sörjer han för barmhärtighet och befrielse för dem som vill göra det som är rätt.
Jesus Kristus gav sina lärjungar rådet: ”Fortsätt att älska edra fiender och att bedja för dem som förföljer er; så att ni må visa er vara söner till er Fader som är i himlarna, ty han låter ju sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.” (Matt. 5:44, 45, NW) Gud ger åt alla hel och full möjlighet att visa vad deras hjärtan verkligen åstundar. Han låter alla andas samma luft, äta samma mat, ge akt på allt det sköna han skapat och välja den väg de vill ta.
Var och en är ansvarig för den kurs han väljer
Det är bara rätt och rättvist att varje människa, som har lov att välja mellan rätt och orätt, får ”äta sina gärningars frukt”. (Ords. 1:31) Ingen kan med rätta anklaga Gud för att vara orättvis, när en människa kommer i olycka på grund av att hon själv avsiktligt handlar orätt. Gud ger i omtanke varnande underrättelse, så att en sådan människa skall kunna undvika katastrof. Han säger till den som är ung: ”Gläd dig, du yngling, i din ungdom, och låt ditt hjärta unna dig fröjd i din ungdomstid; ja, vandra de vägar ditt hjärta lyster och så, som det behagar dina ögon.” Ja, den som är ung är fri att göra detta; Gud kommer inte att hindra honom. ”Men”, tillfogar Gud, ”vet, att Gud för allt detta skall draga dig till doms. Ja, låt grämelse vika ur ditt hjärta och håll plåga borta från din kropp. Ty ungdom och blomstring är fåfänglighet.” — Pred. 11:9, 10.
Gud tvingar inte någon att tjäna honom. Men om någon tar sig för att göra orätt eller helt enkelt följer med en tingens ordning som är fördärvad, då gör han sig själv delaktig i det som är ont. Om han förblir ansluten till en organisation — religiös, politisk eller kommersiell — som smädar Gud och därigenom gör sina medlemmar till stillatigande deltagare i oärlighet eller omoraliskhet, bör han förvänta att få svara inför Gud för sitt handlingssätt.
Detta betyder inte att det inte finns någon förlåtelse för den som har varit sådan men som kommer till insikt om sin egen ofullkomlighet, sina orätta gärningar eller sitt orätta handlingssätt. Han kan vända om från detta och få förlåtelse på grundval av Guds anordning med Kristi lösenoffer. Straffet för synd blir inte i orättvisa ignorerat eller förbigånget av Gud, utan på grundval av hans egen Sons fullkomliga mänskliga liv som ett offer för synder blir rättvisans krav helt och fullt tillgodosedda. Aposteln Petrus sade: ”Han [Kristus] bar själv våra synder i sin egen kropp upp på pålen, för att vi skulle vara färdiga med synderna och leva för rättfärdigheten.” Genom denna anordning med lösen kan Gud ”vara rättfärdig också när han förklarar den människa rättfärdig, som har tro på Jesus”. — 1 Petr. 2:24; Rom. 3:26; NW.
Varnande underrättelse — och tålamod
Gud är alltså kärleksfull mot dem som han har skapat, och han önskar det bästa för dem. Han är sen till vrede, sen att verkställa dom mot dem som gör det som är orätt, eftersom han hoppas att de skall ändra sinne. (2 Petr. 3:9) Gud utövar ett beaktansvärt tålamod med människor som väljer att inte tjäna honom. Till somliga som påstod sig tjäna Gud men som bedrev det som är orätt vädjade aposteln Paulus, i det han skrev: ”Föraktar du hans godhets, skonsamhets och långmodighets rikedom, utan att förstå, att denna Guds godhet vill föra dig till bättring?” — Rom. 2:4.
Men ondskan kan inte tillåtas breda ut sig hur länge som helst. Den måste tas bort för att det skall bli fred och ordning i universum och för att de som vill leva i fred med sina medmänniskor skall vinna befrielse och lycka. Därför måste den som är ond och ogudaktig avlägsnas. ”Den ogudaktige varder given såsom lösepenning för den rättfärdige, och den trolöse sättes i de redligas ställe”, säger den inspirerade skribenten i Ordspråksboken 21:18.
Uttryckt på annat sätt är det ett pris satt för att rättsinnade människor skall få leva i fred och lycka på jorden, och detta pris är att de som inte vill leva ärligt och fridsamt utan tillfogar sina medmänniskor skada blir avlägsnade. Det är som Jehovas profet sade: ”Om nåd bevisas mot den ogudaktige, så lär han sig icke rättfärdighet; i det land, där rätt skulle övas, gör han då, vad orätt är, och ser icke HERRENS höghet.” — Jes. 26:10.
När Gud slutligen ingriper, är han opartisk då han upprätthåller sina rättvisa lagar. Han har kontroll över sin vrede och avrättar bara dem som förtjänar döden. (Ords. 2:21, 22) Hans krig är inte likt nationernas krig, då både goda och onda dödas utan åtskillnad. Vi kan vara säkra på att Gud, ”hela jordens domare”, skall göra det som är rätt och att den som blir tillintetgjord av honom i själva verket inte åstundar rättfärdighet. (1 Mos. 18:25; Ords. 21:10) En sådan person har inte någon plats för den i sitt hjärta.
En kärleksfull Fader
Vilken Gud av annat slag skulle någon vilja ha som sin Gud? Vi uppskattar fäder som tuktar sina barn till barnens eget bästa men ändå älskar dem och sörjer för allt gott de behöver. Aposteln säger till medkristna:
”Vi hade fäder, som var av vårt kött, till att aga oss, och vi visade respekt för dem. Skall vi då inte så mycket mera underkasta oss vårt andliga livs Fader och leva? Ty de agade oss några få dagar, efter vad som syntes dem gott, men han gör det till gagn för oss, för att vi må få del av hans helighet. Det är sant att ingen aga i det närvarande tycks vara till glädje, utan i stället till bedrövelse; likväl ger den sedermera åt dem som har blivit fostrade därigenom en fridens frukt, nämligen rättfärdighet.” — Hebr. 12:9—11, NW.
Det är alltså lämpligt och passande att vi kommer till Gud som till en kärleksfull Fader, lär av honom, blir tillrättavisade av honom och rättar våra vägar efter hans skrivna ord. I denna tid bereder han människor för liv i en rättfärdig ny ordning som skall omfatta hela jorden till lycka och välfärd för alla. Liksom varje annan människa kan du dra nytta av denna möjlighet nu.
”Jehova är i sitt heliga tempel. Jehova — i himlarna är hans tron. Hans egna ögon ser, hans egna strålande ögon rannsakar människors söner. Jehova själv rannsakar den rättfärdige såväl som den som är ond, och envar som älskar våld, honom hatar sannerligen hans själ. Han skall låta snaror, eld och svavel och glödande vind regna ned över de ogudaktiga såsom deras bägares del. Ty Jehova är rättfärdig; han älskar i sanning rättfärdiga gärningar. De rättrådiga är de som skall skåda hans ansikte.” — Ps. 11:4—7, NW.