Hur stark är din tro?

”Ni ... uthärdade en svår kamp under lidanden, ibland medan ni blevo utsatta såsom på en skådebana både för smädelser och för bedrövelser.” — Hebr. 10:32, 33, NW.

 1. Varför behöver de kristna nu stark tro, och vem tjänar som ett föredöme i detta avseende?

DET krävs verklig tro av en kristen, om han skall kunna uthärda lidande, att bli illa behandlad och plågad och gjord till ett allmänt skådespel, därför att han tror på Guds rike och predikar om det. Det krävs verklig sinnesstyrka av andra kristna, om de skall lojalt stå och se på vilken behandling trogna människor, som älskar Gud, blir utsatta för på grund av att de inte bryter sin ostrafflighet. Jesus Kristus, deras föredöme, uthärdade till döden. Han sade: ”Den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.” (Matt. 24:13) Jesus kände till människor, som hade ådagalagt en sådan storslagen tro, innan han kom såsom en människa för att frälsa världen genom en lösen. Redogörelsen för deras tro står såsom ett vittnesbörd ända till denna dag i Hebréerbrevets elfte kapitel. Tron är inte bara en sak som tillhör det förgångna, något som de förkristna människorna visade, utan något som de kristna nu måste ådagalägga. När du nu står ansikte mot ansikte med de moderna uppfattningarna, den vetenskapliga kunskapen och de teorier som lärs och förkunnas i våra dagar, hur stark är då din tro på Jehova Gud, på hans Son, Kristus Jesus, och på Guds skrivna ord, bibeln?

 2. Vilket dilemma står många inför i kristenheten?

² I den västerländska världen eller i kristenheten säger människorna: ”Jag tror på Gud.” Det är mycket lätt att säga. Men tror de verkligen på vad Jesus sade? Han sade till exempel: ”Gud älskade världen så mycket, att han gav sin enfödde Son, på det att var och en som utövar tro på honom icke må bliva tillintetgjord utan hava evigt liv.” (Joh. 3:16, NW) De flesta av dem som ”tror” på Gud kommer att svara ”Ja” på frågan men samtidigt tala om att de tror på teorien om människans utveckling. Om man tror på människans utveckling, hur kan man då tro på att Gud skapade människan och på att människan föll i synd och död? Och om man inte tror bibelns skapelseberättelse, varför skulle man då utöva tro på Kristus Jesus?

 3, 4. a) Vilken hållning har många präster intagit till bibeln? b) Uppmuntrar kommentarerna i The Interpreter’s Bible till tro på bibeln? Varför svarar du så?

³ Det är inte ovanligt att höra präster och predikanter säga att bibelns skapelseberättelse är en myt. Om de tror det, då tror de inte Guds skrivna ord, eftersom hela bibeln vilar på berättelsen om att människan skapades av Gud. Under rubriken ”De blivande prästernas förbluffande trosuppfattningar” hade tidskriften Redbook för augusti 1961 följande att säga: ”Protestant-episkopala kyrkans biskop för Kalifornien, James A. Pike, gjorde nyligen många kyrkobesökare i Förenta staterna förbluffade, när han förklarade att han inte tror på den bibliska berättelsen om Kristi jungfrufödelse. Den är en primitiv religiös myt. ... När Pike blev uppmanad att nämna andra religiösa myter, nämnde han Adam och Eva och Edens lustgård.” När denne prästman förkastar berättelsen om Adam och Eva, då finns det inget behov av Kristi återlösningsoffer för att ta bort världens synd, såsom han ser det. Pike inbillar sig att han har större kunskap än den som inspirerade bibeltexten. Vem tror du på, Gud eller en blott och bar människa?

⁴ Den australiensiska tidskriften Pix meddelade i numret för den 21 oktober 1950 att biskop Barnes i Birmingham i England hade sagt: ”Gamla testamentet var fullt av ’folksägner, bristfällig historia, halvvildars moral’.” Ett annat uttalande, som visar hur prästerna förkastar bibeln, finns i broschyren In the Beginning. Det heter där: ”Berättelserna om patriarkerna berättades muntligt i många hundra år innan de blev nedskrivna. Vi bör inte bli förvånade över att finna att de ibland är inkonsekventa; vi behöver inte tro att allting hände precis såsom det berättas i Första Moseboken.” Det är därför inte förvånande att fastän Jesus hänvisade till Första Mosebokens berättelse i bibeln om Sodom och om hur Lot flydde från staden, omtalas den såsom en ”myt” av många av prästerna och predikanterna i kristenheten. The Interpreter’s Bible säger på sidan 626, under nittonde kapitlet i Första Moseboken: ”Denna berättelse — som tillhör en vittutspridd klass av sagor, vilka troligtvis har en mytologisk bakgrund (Se Skinner, Genesis, sid. 311—312) — om förintandet av en stad, som en gång hade funnits till i närheten av Döda havet, troligtvis vid dess södra ände, var förmodligen gängse i Hebron, när israeliterna bosatte sig där.” Dessa bibelkritiker, ja, många prästmän i våra dagar, säger att bibelns berättelse om Lot har en mytologisk bakgrund, men trodde Jesus att denna bibliska berättelse var en myt? Nej! Han sade till sina apostlar: ”Kommen ihåg Lots hustru.” (Luk. 17:32) Vem tror du, Jesus eller bibelkritikerna? Vad oss beträffar, tror vi Jesus, som själv trodde det som ”fordom har blivit skrivet”.

 5. Vilken syn hade aposteln Paulus på de heliga skrifterna?

⁵ Omkring år 56 e. Kr. skrev Paulus: ”Allt vad som fordom har blivit skrivet, det är skrivet oss till undervisning, för att vi genom ståndaktighet och genom den tröst, som skrifterna giva, skola bevara vårt hopp.” (Rom. 15:4) Vilket hopp erbjuds oss i våra dagar genom bibelns redogörelse för det som hände Sodom och Gomorra?

Lot, Sodom och Gomorra

 6, 7. a) Beskriv de förhållanden som rådde i Sodom, där Lot bodde. b) Vilka upplysningar beträffande den stadens framtid och Lots framtid gav änglarna?

⁶ Lot var Abrahams brorson, och han bodde i staden Sodom. En afton omkring 1919 f. Kr. kom två änglar, vilka tidigare hade besökt Abraham i Mamre, nära Hebron, väster om Salthavet, till staden Sodom, som var belägen i ”Siddimsdalen, där Salthavet nu är”, förmodligen i det som nu är sydöstra hörnet av Salthavet. (1 Mos. 14:3) Lot satt i Sodoms port. Han inbjöd de besökande änglarna till sitt hem och uppmanade dem att stanna där över natten. ”Innan de hunno lägga sig, omringade männen i staden, Sodoms män, huset, från gosse till gammal man, allt folket i en hop. Och de höllo i med att ropa till Lot och säga till honom: ’Var äro männen, som kommo till dig i afton? För ut dem till oss, så att vi kunna hava umgänge med dem.’ Till sist gick Lot ut till dem vid ingången, men han stängde dörren efter sig. Sedan sade han: ’Jag beder eder, mina bröder, gör icke vad ont är.’” (1 Mos. 19:4—7, NW) Dessa Sodoms män önskade använda de två manliga främlingarna för sin sexuella tillfredställelses skull. Lot vägrade, och hopen blev vred. Om inte änglarna hade dragit tillbaka Lot in i huset och stängt dörren, skulle det ha gått illa för Lot.

⁷ Änglarna var ivriga att få Lot, hans hustru och hans två döttrar att lämna den onda staden tidigt på morgonen. Änglarna sade till Lot: ”Vi skola fördärva denna plats, emedan ropet mot dem har blivit starkt inför Jehova, så att Jehova har sänt oss att fördärva staden.” Lot gjorde sig därför i ordning att lämna den. ”När gryningsljuset steg, då skyndade änglarna på Lot, sägande: ’Stå upp! Tag din hustru och dina båda döttrar, som finnas här, så att du icke blir bortryckt i stadens förseelse!’ När han fortsatte att dröja, då togo männen på grund av Jehovas medlidande med honom hans händer och hans hustrus händer och hans båda döttrars händer, och de började föra ut honom och få honom placerad utanför staden.” Där sades det till Lot och hans familj: ”Fly undan för din själs skull! Se dig icke tillbaka och stå icke stilla i hela Distriktet! Fly undan till bergsbygden, så att du icke blir bortryckt!” — 1 Mos. 19:13—17, NW.

 8, 9. Hur gick förutsägelsen om Sodoms undergång i uppfyllelse?

⁸ Lot önskade inte dö. Han bad Gud bevara hans själ vid liv, men han var inte i stånd till att klättra uppför berget, som han fick anvisning om att göra. Han bad om tillstånd att fly till en närbelägen stad, och där skulle, som han sade, ”min själ ... fortsätta att leva”. De skyndade vidare mot staden Soar, och ”solen hade gått upp över landet, när Lot kom fram till Soar. Då lät Jehova svavel och eld regna från Jehova, från himmelen, över Sodom och över Gomorra. Så satte han i gång med att omstörta dessa städer, ja, hela Distriktet och städernas alla invånare och markens växter. Och hans hustru började att se sig tillbaka bakom honom, och hon blev en saltstod.” — 1 Mos. 19:18—26, NW.

⁹ Men hur förhöll det sig med Lots farbror? ”Nu begav sig Abraham tidigt på morgonen till det ställe, där han hade stått inför Jehova. Sedan såg han ned mot Sodom och Gomorra och mot hela landet i Distriktet och såg en syn. Ja, tjock rök steg upp från landet lik den tjocka röken från en tegelugn!” — 1 Mos. 19:27, 28, NW.

10. Hade Abraham hyst bekymmer för Sodoms tillintetgörelse? Varför?

¹⁰ När röken steg upp, måste Abraham ha undrat om Lot befann sig i säkerhet. Dagen innan hade Abraham anhållit om att Jehova skulle skona staden, om bara tio personer gjorde vad som var rätt. Men det fanns tydligtvis inte ens tio rättfärdiga personer i Sodom; därför blev det tillintetgjort. Men ”Gud [hade] Abraham i minne, i det han vidtog åtgärder för att sända Lot ut ur omstörtningen, när han omstörtade städerna där Lot hade bott”. — 1 Mos. 19:29, NW.

11. Varför bör vi tro på den bibliska skildringen av Sodoms och Gomorras öde?

¹¹ Läs hela den bibliska redogörelsen i Första Moseboken, kapitlen aderton och nitton. Har du en tillräckligt stark tro på Guds ord för att tro att Sodom förstördes på Guds anvisning och att Lot och hans två döttrar kom fram i trygghet till Soar? Jesus trodde det, ty han talade om detta och sade: ”Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och drucko, köpte och sålde, planterade och byggde, men på den dag, då Lot gick ut från Sodom, regnade eld och svavel ned från himmelen och förgjorde dem allasammans, alldeles på samma sätt skall det ske den dag, då Människosonen uppenbaras.” — Luk. 17:28—30.

En illustration för oss

12. Hur använde Jesus de bibliska berättelserna om Sodom och Gomorra?

¹² Jesus talade till sina lärjungar om den tid när hela denna världens tingens ordning, det nuvarande Sodom och Gomorra som vi nu lever i, skulle bli tillintetgjord. Den forntida förstörelsen av Sodom och Gomorra var en av de historiska illustrationer Jesus använde för att hjälpa sina trogna efterföljare att få en rätt insikt i vad som skulle komma att hända under hans andra närvaro och för att ”föröka vår tro”. (Luk. 17:5) Men Jesus drog fram ytterligare historiska förhållanden från Guds ord i Första Moseboken för att grundfästa deras tro. Han sade: ”Såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar.” (Luk. 17:26) Vad var det Jesus försökte betona för dem och för oss genom dessa illustrationer? Befrielse! Men för att vinna frälsning måste de komma ut ur denna gamla värld och fick inte vara någon del av den. I våra dagar finns det en klass människor, en stor skara, som visades i bild genom Lot och hans två döttrar. Vi ser hur de flyr från den gamla världen, som är dömd till plötslig tillintetgörelse. De uppskattar Guds kärleksfulla godhet, alldeles såsom Lot sade, ”att bevara min själ vid liv”. (1 Mos. 19:19, NW) För att få erfara detta måste de söka säkerhet enligt Guds anordningar. Det betyder att fly från det nutida Sodom. Fly snabbt från denna gamla värld i det som för den är ändens tid.

13, 14. Vem vill vi inte likna, och vad bör vi därför göra?

¹³ Var inte lik Lots hustru, som stannade, såg sig tillbaka och täcktes av en saltskorpa, så att hon blev en saltstod. Hon kom aldrig fram till Soar, men Lot tillsammans med sina två döttrar gjorde det. Det var deras säkra tillflykt. Lot hade tro, och den hjälpte honom igenom. I våra dagar måste människor av en god vilja ha samma starka tro för att kunna föras igenom denna svåra tid och igenom striden vid Harmageddon in i Guds nya rättfärdiga värld. De måste fortsätta att bedja Herrens bön: ”Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” Den bönen skall bli besvarad. De som gör Guds vilja skall vinna fullständig säkerhet och lycka under Guds rike. — Matt. 6:9, 10.

¹⁴ Människor av en god vilja som verkligen söker detta rike i våra dagar kan undfly med sina själar. Guds profet sade: ”Sök Jehova, alla ni saktmodiga på jorden, som hava utfört hans eget rättsliga beslut. Sök rättfärdighet, sök saktmod. Sannolikt kunna ni bliva dolda på Jehovas vredes dag.” (Sef. 2:3, NW) De vågar inte se sig tillbaka. Annars skulle de kunna bli bortsopade ”på Jehovas vredes dag”.

15. Hur såg Petrus på den bibliska berättelsen om Lot och Sodom?

¹⁵ Alldeles som Jesus trodde på berättelsen om Lot, så trodde också Petrus på denna skildring. Vad betyder det därför om nutida religionsutövare inte gör det? Lyssna till Petrus’ kraftiga språk beträffande dem som gör det onda och hans tillförsikt i fråga om Jehovas dom över dem, såsom den återges i bibelns första bok, Första Moseboken. Petrus sade: ”Förvisso, om Gud icke avhöll sig från att straffa änglarna, som syndade [på Noas tid], utan ... överlämnade dem åt ... att sparas för dom, och han icke avhöll sig från att straffa en forntida värld, men bevarade Noa, en rättfärdighetens predikare, i trygghet tillsammans med sju andra, ... och han genom att lägga städerna Sodom och Gomorra i aska domfällde dem — och därigenom framställde ett mönster för ogudaktiga människor av ting som skola komma — och han befriade den rättfärdige Lot, som var djupt bedrövad över att de lagtrotsande människorna hängåvo sig åt en lösaktig vandel — ty genom vad denne rättfärdige man såg och hörde, medan han bodde ibland dem dag efter dag, plågade han sin rättfärdiga själ på grund av deras laglösa gärningar —, så kan Jehova befria människor med gudaktig hängivenhet ur prövningen, men spara orättfärdiga människor till domens dag till att bliva avskurna.” (2 Petr. 2:4—9, NW) Petrus hade tro och höll för sant att Jehova Gud gjorde allt detta. Han trodde detta, när han skrev om det år 64, mer än 1.980 år efter Sodoms tillintetgörelse.

Brist på tro i kristenheten

16, 17. Visa hur det råder brist på tro i kristenheten.

¹⁶ Fastän Jesus hänvisade till skildringen av det som hände Lot, är det fortfarande många präster och predikanter i vår moderna tid som inte tror på den. Vad skall de tro om Jesus? Dessa religionsutövare kan inte heller ha mycket höga tankar om Petrus, ty han hänvisade också till Sodom, när han beskrev den situation som skulle råda vid denna världens ände. Ärliga kristna, som tar sig tid till att studera och rannsaka Skriften, kommer att finna sanningen i den och bygga upp sin tro, och detta är förståndigt, ty man måste ha ”tro, varigenom själen bevaras vid liv”. — Hebr. 10:39, NW.

¹⁷ Hur stark är din tro beträffande Kristus Jesus? Tror du att han existerade? Var han Guds Son? Tror du att han dog för att människosläktet skulle få leva? Tror du att han anskaffade återlösningsoffret och att utan honom ingen mänsklig skapelse kan vinna evigt liv? Har du inte läst 1 Timoteus 2:5, 6 (NW), där det heter: ”Det finnes en Gud, och en medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till en motsvarande lösen för alla”? Det kan hända att du tror, men vet du att det finns ett stort antal bemärkta prästmän, som inte tror på denna sanning? Doktor Lyle Weatherhead, som är ordförande för metodistkonferensen i Storbritannien, säger till exempel: ”Jag tror inte att det var Guds vilja att Kristus skulle korsfästas. Kristus kom till jorden för att bli efterföljd, inte för att bli dödad.” (Vakna! 8 augusti 1958, sid. 21) Det är inte alls förvånansvärt, när man hör en sådan religiös ledare som Harry Emerson Fosdick säga:

”Naturligtvis tror jag inte på jungfrufödelsen eller på den där gammalmodiga läran om försoning genom en ställföreträdare, och jag känner ingen insiktsfull kristen prästman som gör det. Det dumma med fundamentalisterna är att de tar för givet att om man inte håller med dem i fråga om de läror de har ställt upp, kan man inte tro på de djupa, väsentliga, eviga sanningarna i det kristna evangeliet, som gör om människors liv och som är det enda hoppet om Kristi frälsargärning i denna världen.” — Christian Beacon, 9 maj 1946, band 11, nr 13.

Om en del präster och predikanter inte tror på Kristus Jesus, hans födelse som Guds Son och hans död såsom ett försonande offer, varför skall de då stå inför församlingarna och påstå sig vara kristna? Hur kan de uppbygga tro hos andra, om de själva inte har någon? Det är inte svårt att förstå att en sådan ”teologie doktor” som D. R. Keating, en prästman i United Church, kunde säga:

”Med det nuvarande tillståndet i kyrkorna och församlingarna kan jag inte räkna ut varför någon, särskilt en man, skulle önska bli medlem av församlingen. Han måste endera hänföra religionen till en av de umbärliga småsakerna i livet, som är användbara i samhället och oskadliga i och för sig, eller också måste han hysa illusioner beträffande vad det är han ger sig in på. Han har kanske läst i Nya Testamentet och tror att det är vad han skall finna i församlingarna. Jag för min del medger att jag inte kan tänka mig någon kyrka som jag skulle bry mig om att gå över gatan för att gå in i, om jag vore lekman.” — Tidningen Tribune i Winnipeg i Kanada, 4 mars 1961.

Hur kan någon förvänta att människor skall ha tro på Gud och Kristus Jesus, när prästerna står inför församlingarna och säger till dem att det inte var någon mening med att de kom för att höra deras predikningar? Man förväntar att prästerna skall meddela undervisning beträffande tron på Kristus såsom vägen till frälsning.

18. Hur ser en luthersk biskop på den värld vi lever i?

¹⁸ New York Times för 11 mars 1960 innehöll följande ur en predikan av den lutherske biskopen Hanns Lilje i Hannover i Tyskland: ”Scenen för kristendomen har i vår tid förändrats mera djupgående och fundamentalt än de flesta människor inser. Vi lever verkligen, vad alla praktiska förhållanden angår, i en icke-kristen värld. Ordet bör användas i dess exakta innebörd. Det är inte en antikristen tidsålder. Vi lever i en icke-kristen period.” Han bör veta det! Han är en av ledarna för den lutherska religionen, och i själva verket säger han att människorna i kristenheten är icke-kristna. Liljes ”kyrka” och trossamfund utgör en del av kristenheten, och han säger att ”vi lever i en icke-kristen period”.

19. a) Vad bör de kristna göra med tanke på kristenhetens tillkortakommande? b) Hur vinner man tro?

¹⁹ Om ingen i våra dagar följer i Kristi Jesu fotspår, är det hög tid att en stark kallelse går ut att fly, att komma ut ur kristenhetens falska religioner. Jesus sade att han inte var någon del av denna världen, däri inbegripet dess religiösa system, fastän han föddes inom ett sådant, judarnas religion. Han fördömde dess ledare som skrymtare. Millioner människor föds inom ett religionssystem i våra dagar, men människor som älskar sanningen måste tänka på egen hand och sedan fly från kristenheten och tjäna den sanne Guden, Jehova. Många av de religiösa prästerna och predikanterna tror inte på berättelsen om Adam och Eva, och en del förkastar till och med Kristus; men Paulus sade: ”Såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande.” (1 Kor. 15:22) Paulus trodde därför på båda. Men att på detta sätt bli levande är inte något som tvingas på någon. Varje människa måste äga tro. ”Tron är den säkra förväntan om ting som man hoppas på, det tydliga framträdandet av verkligheter, fastän osedda.” (Hebr. 11:1, NW) Paulus resonerade så här: Hur skall någon kunna åkalla Jehovas namn för att bli frälst, om han inte har någon tro på honom? Och vidare, hur skall någon kunna ha tro, om han aldrig har fått höra om den sanne Guden? För att man skall vinna sådan tro, måste det finnas en predikare av de goda nyheterna. Men hur kan det bli någon predikare, om han inte har blivit utsänd? Paulus kommer fram till följande slutsats: ”Så följer tron det som man hör. Och det som man hör kommer i sin tur genom ordet om Kristus.” — Rom. 10:13—17, NW.

Guds ord bygger upp tron

20. Nämn några av de faktiska förhållanden som sanna kristna är förtrogna med och i tro godtar.

²⁰ De allra första kristna hade tro på Jesus Kristus, därför att de såg och hörde honom. De hade en säker förväntan om de ting som de hoppades på. De visste att Jesus botade sjuka, öppnade blinda ögon, uppväckte döda och att han själv blev uppväckt från de döda av Jehova Gud. Vilken mer försäkran om sitt hopp behövde de? De hade tro som grundade sig på verkliga ting, som hade hänt. Nu har vi den skrivna redogörelsen i Guds ord, bibeln. Vi vet vad som hände under Kristi Jesu liv på jorden. Vi har också en säker redogörelse för vad apostlarna gjorde. Vi förstår att en kristens tro grundar sig på sanningen om verkliga ting, som man har sett och hört och som har hänt. Vi vet, och de första kristna visste det, att de stod under dödens fördömelse genom Adams synd, såsom Paulus förklarar: ”Därför är det så: Genom en enda människa har synden kommit in i världen och genom synden döden; och så har döden kommit över alla människor, eftersom de alla hava syndat.” (Rom. 5:12) De kristna vet varför människan dör, och de vet också att livet är en gåva från Gud genom Kristus Jesus, vår Herre. ”Ty den lön, som synden giver, är döden, men den gåva, som Gud av nåd giver, är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.” (Rom. 6:23) Paulus visste detta, och han trodde det! Gör du det i våra dagar? Om du gör det, då har du tro på Guds skrivna ord.

21. a) Vilka borde också hålla dessa förhållanden för sanna? b) Vad är det då som har vållat den bristande tron?

²¹ Alla präster och predikanter i världen i våra dagar, som representerar kristenheten, borde också ha tro; men deras kraft att bygga upp en sådan tro är försvunnen. De har vänt sig till människors teorier, utvecklingsläran och till ”bildningen” nu i rymdåldern. För dem är bibeln bara en föråldrad bok; men det är mycket bättre att lyssna på Jesus och apostlarna, som kände Guds uppsåt, och detta är stärkande för vår tro. Jesus sade: ”Det är icke annat möjligt, än att förförelser måste komma; men ve den, genom vilken de komma! För honom vore det bättre, att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små.” (Luk. 17:1, 2) Hur många goda människor med någon tro har inte blivit vända bort från Gud och Kristus genom präster som saknar tro! För detta måste dessa göra räkenskap inför Gud!

22. Vad blir deras öde som förnekar tron?

²² De sanna kristna kommer att fortsätta att tro på Guds ord, bibeln, och på Kristi Jesu offer, men Paulus varnar alla dem som skulle komma att förneka tron och säger: ”Om vi uppsåtligt utöva synd, sedan vi erhållit den exakta kunskapen om sanningen, finnes det ej längre kvar något offer för synder, utan det finnes en viss förskräcklig förväntan på dom; och det finnes en glödande nitälskan, som kommer att förtära dem som stå emot.” (Hebr. 10:26, 27, NW) Kristus kommer inte att dö igen för att frälsa dem som en gång hade kunskap om Kristus Jesus och tro på honom och som godtog honom som sin återlösare. Om de låter tron fara och förkastar Gud, hans ord och hans Son, då kommer Gud inte på nytt att föranstalta om återlösning för dem. Det finns inte längre kvar något offer för synder! Det skall komma en dom, en förskräcklig dom! Kom ihåg Sodom och Gomorra. De som saknar tro skall inte kunna fly liksom Lot och hans båda döttrar. De kommer att drabbas av en våldsam tillintetgörelse. En del kan försöka undfly, men de kommer att se sig tillbaka mot det motbildliga Sodom, alldeles såsom Lots hustru såg sig tillbaka och blev en saltstod, och i striden vid Harmageddon kommer andra att dö i ett försök att undfly. — 1 Mos. 19:26; 2 Petr. 3:10—13; NW.

De första kristnas tro

23, 24. Hur visar H. G. Wells skillnaden mellan urkristendomen och kyrkan från och med år 325?

²³ Kristenhetens prästerskap i våra dagar måste bära ansvaret, därför att kristenheten genom sina organiserade religionssystem sedan år 325 e. Kr. har avlägsnat sig från den sanna kristendomen och bibelns lära. Nutida historiker inser detta förhållande. I boken The Outline of History av H. G. Wells sägs det: ”Detta år 325 är ett märkesår i vår historia. Det är årtalet för hela den kristna världens första fullständiga och allmänna (”ekumeniska”) möte. ... Därmed inträdde den kristna kyrkan och kristendomen, sådan denna numera är allmänt antagen i världen, definitivt på de mänskliga angelägenheternas skådebana. Då blev den kristna läran exakt definierad i den nicenska trosbekännelsen.

²⁴ Nu är det nödvändigt för oss att på nytt rikta läsarens uppmärksamhet på de djupgående skiljaktigheterna mellan denna fullt utvecklade nicenska kristendom och Jesu från Nasaret lära. Alla kristna anser att den senare funnit hela sitt uttryck i den förra. Men detta är en fråga som ligger utanför vårt kompetensområde. Vad vi tydligt ser är att Jesu från Nasaret förkunnelse var en profetisk förkunnelse av den nya typ som infördes av de hebreiska profeterna. Den var inte en prästlära, den hade inget invigt tempel och inget altare. Den hade inga riter och ceremonier. Dess offer bestod i ett ’förkrossat och bedrövat hjärta’. Dess enda organisation var en organisation av predikare, och dess huvudsakliga gudstjänst var predikan. Men 300-talets färdigutformade kristendom blev, ehuru den som sin kärna bevarade Jesu uttalanden i evangelierna, framför allt en prästreligion av en typ som redan under tusentals år varit välbekant för världen. Medelpunkten i dess i detalj utarbetade ritual var ett altare, och gudstjänstens väsentliga handling var det av en invigd präst förrättade mässoffret. Och den hade en snabbt växande organisation av diakoner, präster och biskopar.” — Tredje upplagan, sidorna 522, 523.

25. Vilka i våra dagar inser skillnaden mellan kristendomen från Nicaea och Jesu läror?

²⁵ Detta är vad en historiker skrivit år 1920, och han såg ”de djupgående skiljaktigheterna mellan denna fullt utvecklade nicenska kristendom och Jesu från Nasaret lära”. Vem som helst som är förtrogen med bibeln och Kristi liv kan klart se den djupgående skiljaktigheten mellan vad Jesus och de första apostlarna gjorde och vad kristenhetens prästerskap gör. För nitton hundra år sedan var de kristna starka i tron. Var finns den tron i våra dagar i kristenheten? Guds bok, bibeln, betraktas av många såsom ett litterärt mästerverk, men tio Guds bud är bara till för att läsas, inte för att efterlevas.

26. a) Vad säger Paulus att följden blev för dem som ringaktade Mose lag? b) Nämn något av det som Mose skrev om under Jehovas ledning.

²⁶ Men lyssna till vad Paulus säger oss: ”Var man som har ringaktat Mose lag dör utan att röna medlidande, efter vittnesmål av två eller tre. Hur mycket strängare straff tro ni icke då att den man kommer att räknas värd, som har trampat på Guds Son och som har aktat förbundets blod, varigenom han blivit helgad, såsom av alldagligt värde och som med förakt har kränkt den oförtjänta godhetens ande!” (Hebr. 10:28, 29, NW) Säger du att det var ”alltför strängt” mot den som visade ringaktning mot Mose lag? Håller du med dem som säger att det som Mose skrev om, nämligen Adam, Lot, Sodom och Messias (Kristus), inte var något annat än myter? Tror du att Mose hade fel, då han skrev: ”Du skall icke mörda. Du skall icke begå äktenskapsbrott. Du skall icke stjäla. ... Du skall icke åstunda din medmänniskas hus ... hustru ... slav ... eller någonting som tillhör din medmänniska”? Det var också Mose som skrev att ”du skall icke taga upp Jehovas, din Guds, namn på ett värdelöst sätt, ty Jehova skall icke lämna den ostraffad, som tager upp hans namn på ett värdelöst sätt”. Han bjöd också att ”du skall icke göra åt dig en skuren bild ... ty jag, Jehova, din Gud, är en Gud som kräver odelad hängivenhet”. Mose skrev inte detta på stentavlorna, utan i 2 Moseboken 20:1—17, men Jehova ledde honom till att skriva det till gagn för oss.

27. Hur uppmuntrade Paulus den unge mannen Timoteus, när det gällde den Heliga skrift?

²⁷ Paulus var övertygad om att Jehova stod bakom skrivandet av bibeln. Han sade till en ung kristen full av tro: ”All skrift, som är ingiven av Gud, är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet, så att en gudsmänniska kan bliva fullt färdig, väl skickad till allt gott verk.” (2 Tim. 3:16, 17) Paulus trodde på bibeln. Han trodde på dess läror.

28. Vad sade Paulus för att uppmuntra dem som behövde hålla fast vid tron?

²⁸ I dessa yttersta dagar krävs det stark tro för att man skall kunna vara en kristen och tro på vad som är skrivet i bibeln; men en del människor har denna starka tro och utrustar sig för att förkunna ett budskap om Guds rike trots hån från präster och predikanter. Paulus visste att de kristna skulle få det svårt, när det gällde att hålla sig kvar i tjänsten, inte bara på hans tid, utan alla tiderna igenom, beroende på de styrande och de trolösa religiösa ledarna. Därför förmanade han de kristna och sade: ”Kom emellertid alltjämt ihåg de flydda dagar, då ni, sedan ni hade blivit upplysta, uthärdade en svår kamp under lidanden, ibland medan ni blevo utsatta såsom på en skådebana både för smädelser och för bedrövelser och ibland medan ni togo del med dem som just då genomgingo detta. Ty ni både gåvo uttryck åt medkänsla med dem som voro i fängelse och funno eder med glädje i att edra tillhörigheter blevo plundrade, i det att ni voro medvetna om att ni själva hava en bättre och förblivande egendom.” — Hebr. 10:32—34, NW.

Nutida trogna kristna

29, 30. Jämför dr Baillies påstående med Jehovas vittnens erfarenheter under och efter andra världskriget.

²⁹ På apostlarnas tid blev flera tusen människor upplysta med Guds ords sanning, och de vandrade i Kristi Jesu fotspår och fick erfara vad Paulus beskrev. De lärde känna ett nytt levnadssätt, och detta skänkte dem verklig tillfredsställelse, på samma gång som det ådrog dem ett visst motstånd. Detta är vad de kristna i våra dagar måste komma ihåg. Liksom de kristna i forna tider blev upplysta och uthärdade en svår kamp under lidanden, så måste de kristna i våra dagar göra det. Det är inte lätt att vara en sann kristen. Dr Baillie vid Union Theological Seminary uttalade sig om kristendomens nuvarande tillstånd och sade: ”Det som har stått på prov under alla dessa år är inte alls kristendomen. Man har inte erfarit vad det vill säga att leva på ett kristet sätt, och till dess man har gjort det, vet vi ingenting om det. ... Kanske världen inte längre förföljer de kristna därför att det inte längre finns några kristna.”

³⁰ Men vi frågar: Har dr Baillie iakttagit Jehovas vittnens verksamhet under de gångna fyrtiofem åren? Det är sant att om han bara betraktar de protestantiska och katolska religionssystemen, så förekommer det ingen förföljelse mot dem. Men hur förhöll det sig med den lilla skaran av kristna vittnen för Jehova på Hitlers tid i Tyskland, Polen, Ungern, Tjeckoslovakien och faktiskt i hela världen, inbegripet Förenta staterna och Kanada, under andra världskriget? Och hur är det i våra dagar? Vad är det som händer i Östtyskland, Polen, Ryssland och i kristenhetens katolska Spanien? På dessa ställen får Jehovas vittnen uthärda ”en svår kamp under lidanden”, och Jehovas vittnen i andra delar av världen ger ”uttryck åt medkänsla” med dem som befinner sig i fängelse.

31. Varför uthärdar Jehovas vittnen lidanden världen runt?

³¹ Jesus sade om de sanna kristna: ”Den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.” (Matt. 24:13) En sann kristen kommer att uthärda lidanden, och de som rättar sig efter de principer Jesus följde kommer sannerligen att få erfara ”smädelser och ... bedrövelser” för att de är kristna. Jehovas vittnen har fått pröva på koncentrationsläger, gaskammare, svältkost och fängelse i de flesta av kristenhetens länder. Vidare var deras predikande om Guds rike förbjudet i flera år i många länder i kristenheten. Varför? Bara därför att Jehovas vittnen önskade och krävde att få leva ett kristet liv och var villiga att uthärda en svår kamp under lidanden för att göra det. Fastän inte vartenda ett av dessa kristna vittnen för Jehova kastades i koncentrationsläger, fann sig andra, som gav uttryck åt medkänsla med dem som befann sig i fängelse, med glädje i att deras tillhörigheter blev plundrade. Läs den historiska redogörelsen för Jehovas nutida vittnens erfarenheter i boken Jehovah’s Witnesses in the Divine Purpose, där du kommer att få lära känna den förföljelse de fick utstå från prästernas och predikanternas sida och från de politiska härskarna i Tyskland, Grekland, Polen, Ryssland, Dominikanska republiken, Quebec, ja, i alla delar av världen. Men de förkunnar fortfarande Guds rike i alla dessa länder i våra dagar.

32. Hur skiljer sig de sanna kristna från kristenhetens religioner när det gäller framhärdande i fråga om dristighet att tala ut?

³² En sann kristen måste vara stark, och fastän förföljelsen blir värre, måste han fortfarande lyssna på och göra vad Gud inspirerade Paulus till att skriva: ”Kasta därför icke bort eder dristighet att tala ut, som skall få en stor belöning sig given. Ty ni måste uthärda, så att ni, sedan ni hava gjort Guds vilja, må få mottaga uppfyllelsen av löftet.” (Hebr. 10:35, 36, NW) Jehovas vittnen kommer inte att ge upp sin dristighet att tala ut på grund av förföljelse. Jesus tillslöt inte sin mun på grund av den makt som utövades av den politiska och religiösa massan på hans tid. Religionsutövarna måste döda honom för att ta bort hans dristighet att tala de goda nyheterna om Guds rike. De kristna kommer inte att ändra sig i våra dagar. Å andra sidan utför kristenhetens religiösa organisationer i våra dagar de politiska härskarnas vilja. På många ställen har predikstolen blivit språkröret för statens härskare. Prästerna har kastat bort sin dristighet att tala ut, när det gäller att predika om Guds rike, för att behaga de världsliga politiska härskarna. En kristen kan inte kompromissa, ty han vet att han genom sin ”dristighet att tala ut” skall få en stor belöning.

33. Varför drar sig många tillbaka från kristenhetens religioner, och vilkas exempel följer de när de gör det?

³³ Hundratusentals människor drar sig tillbaka från kristenhetens falska religiösa organisationer, eftersom dessa institutioner inte har något löfte att ge. Vad skulle de kunna utlova? De förkastar bibeln. De har inte den ”säkra förväntan om ting som man hoppas på”. Men för dem som söker sanningen tillhandahåller Guds ord kunskap och insikt, och de äger tro på att Guds rike är nära. De tror det som Paulus sade, även om det skrevs för nitton hundra år sedan. ”Ty ännu ’en mycket liten tid’, så ’skall han som kommer anlända och skall icke dröja’.” (Hebr. 10:37, NW) Det har inte förekommit något dröjsmål beträffande Kristi Jesu ankomst. Hans andra närvaro har blivit ådagalagd sedan 1914.a Tiden för slutet är nära! Det är tid att komma ut ur det nutida Sodom, alldeles som Lot och hans båda döttrar flydde från den onda staden för många hundra år sedan. De som önskar få leva i Guds nya värld måste fly från djävulens organisation och finna säkerhet i Jehovas organisation. Gud kommer att sörja för en säker tillflykt åt alla under tiden för striden vid Harmageddon. Tror du på att Gud skall göra detta för dig? Lot och hans båda döttrar hade tro, och de kom till Soar och fortsatte att leva.

34. Hur visar Jehovas vittnen att de lever av tro?

³⁴ Hur sant är inte Guds ord: ”’Men min rättfärdige skall leva på grund av tro’, och ’om han ryggar tillbaka, har min själ icke behag i honom’”! (Hebr. 10:38, NW) I våra dagar måste Jehovas vittnen leva av tro, men det är en säker förväntan med full tillförsikt beträffande framtiden, ty Guds skrivna ord berättar för dem om framtiden. De ser att det har hänt och händer saker och ting, som Guds ord sade skulle inträffa. Detta är därför inte tiden för någon som känner Guds ord att dra sig tillbaka och återvända till den gamla världens onda organisation, ty Gud kommer inte att ha något behag till någon som gör det. Paulus var en beslutsam man, som hade ett starkt sinne och en stor tro, och han kunde stärka andras tro. Med tillförsikt och övertygelse sade han: ”Nu äro vi icke av det slag som ryggar tillbaka till tillintetgörelse, utan av det slag som har tro, varigenom själen bevaras vid liv.” — Hebr. 10:39, NW.

Analys av vår tro

35. Vilka frågor kräver ett svar, när vi analyserar vår tro?

³⁵ Vad slags tro har du? Är det det slag som ryggar tillbaka för varje prövning eller svårighet som uppkommer, eller är din tro stark, byggd på Guds ords säkra grundval? Är din tro tillräckligt stark för att din själ skall kunna ”bevaras vid liv”?

36. Hur hjälper oss Filipperna 4:9 att bygga upp en stark tro?

³⁶ Paulus skrev till filipperna och sade: ”Detta, som I haven lärt och inhämtat och haven hört av mig och sett hos mig, det skolen I göra; och så skall fridens Gud vara med eder.” (Fil. 4:9) Vad lärde sig dessa första kristna av Paulus? Vad hörde de? Vad såg de? Vad inhämtade de? De såg sannerligen Paulus som en pålitlig kristen, som var överlämnad åt Jehova Gud och vandrade i Kristi Jesu fotspår. De kände en man som var villig att gå igenom alla slag av lidanden, förföljelse, prövningar och till och med stå ansikte mot ansikte med döden utan att rygga tillbaka. De läste hans brev, som berättade om erfarenheter han hade genomgått för de goda nyheternas skull om Kristus. De visste att Paulus trodde på att Kristus Jesus hade utgivit sitt liv för att frälsa människosläktet och att Paulus visade sin tro genom att predika om Guds rike med Kristus som konung. Detta var bara några få saker av det som de kristna lärde sig av Paulus. Genom sina många brev och sitt personliga umgänge med andra byggde Paulus upp den nödvändiga tron hos andra. Det som Paulus predikade och levde efter, det lärde sig, hörde, såg och inhämtade de första kristna vittnena för Jehova. Nåväl, skall ni, Kristi Jesu trogna efterföljare i våra dagar, utöva dessa ting? Om ni gör det, vad skall då resultatet bli? ”Så skall fridens Gud vara med eder.”

37. Hur vinner man Guds frid i våra dagar, och vem tjänar som det förnämsta exemplet i fråga om att utöva tillbörlig kärlek?

³⁷ Hur kan en människa vinna Guds frid i våra dagar? Först och främst genom att dra sig tillbaka från den onda tingens ordning. Vidare genom att hänge sig helt och hållet åt att göra Jehova Guds vilja. Mose skrev: ”Jag, Jehova, din Gud, är en Gud som kräver odelad hängivenhet.” (2 Mos. 20:5, NW) Därför måste du som en kristen tjäna Gud med hela ditt hjärta, hela ditt sinne, hela din själ, hela din kraft. Detta kommer att bevisa din verkliga kärlek till din Fader i himmelen. Lägg till detta det andra budet, som du måste följa, nämligen att älska din nästa såsom dig själv. Det bästa exemplet på detta slags kärlek är Guds Son, Kristus Jesus. Om du vill bli en kristen, måste du bli så lik honom som möjligt. Du kommer att vilja efterlikna honom i allt han gjorde. För att göra det måste du läsa om honom, ta reda på allt du kan om hans liv och hans verk. Dessa upplysningar finns skrivna i Guds ord, bibeln.

38. Varför kan vi vara säkra på att det inte är en teologisk utbildning som kvalificerar någon till att bli en sann Jehovas tjänare?

³⁸ För att följa i Kristi Jesu fotspår behöver man inte bli utbildad vid ett teologiskt seminarium eller vid en religiös högskola. Om sådan högre utbildning vore nödvändig, då skulle Petrus och Johannes inte ha kunnat vara Kristi Jesu apostlar. Dessa två män var vanliga män med sunda sinnen. De uppskattade och älskade sanningen. De var män som lyssnade till och lärde av sin lärare Jesus Kristus. När deras uppståndne lärare förklarade för dem varför han hade dött på tortyrpålen, var de inte av det slag som ryggade tillbaka, utan de var redo att bege sig åstad, och vid pingsten predikade de vad de hade hört och vad de trodde. Därför berättar bibeln för oss att när medlemmarna av den judiska Sanhedrin ”iakttogo Petrus’ och Johannes’ frimodiga tal och förnummo att de voro helt vanliga män, utan skriftkunskap, blevo de förundrade. Och de började komma underfund med om dem, att de hade brukat vara med Jesus.” (Apg. 4:13, NW) Det är en människas ande, hennes nitälskan, hängivenhet och kunskap som är det avgörande, inte ett betyg eller ett diplom som hänger på en vägg. Dessa män hade skaffat sig sann kunskap, eftersom de hade varit med Jesus och lärt känna sanningen. De var oförskräckta när det gällde att ge uttryck åt sanningen. Det var inte högskolebildning eller studier vid de rabbinska skolorna på deras tid som kvalificerade dem till att bli Guds tjänare. De hade aldrig skrivit in sig vid dem. De var förordnade som Guds tjänare av Gud, inte av människor. För att få bära ”skruden” må prästerna i kristenheten leda sin härstamning tillbaka till år 325 och till den nicenska trosbekännelsen, men inte tillbaka till Kristus Jesus och Guds ord.

39. a) Vad måste varje kristen vara, och hur visade H. G. Wells att detta var fallet med urkristendomen? b) Visade Paulus’ exempel att den första församlingen var en predikande organisation? Hur?

³⁹ Dessa upplysningar bör vara till verklig uppmuntran för individer i alla delar av världen, som älskar bibeln, och de bör hjälpa dem att ta ståndpunkt för tjänsten. Om Petrus och Johannes, fiskare, kunde vara Jesu Kristi apostlar och kunde kvalificera sig för att representera Gud såsom hans ordinerade förkunnare på jorden, varför skulle då inte de som älskar Guds ords sanning och som är Gud hängivna och har överlämnat sitt liv åt Guds tjänst kunna göra detsamma? Alla de första kristna var förkunnare, och de studerade Guds skrivna ord. Det framstår tydligt att varje person som blir en kristen även måste vara en predikare av de goda nyheterna. Felet med kristenheten i våra dagar är att prästerna är de enda som erkänns som förkunnare, och deras församlingar har gjorts till en lyssnande hjord, inte en predikande hjord. Det har utbildats en prästklass och en lekmannaklass i kristenheten, och såsom det påpekades i Wells’ världshistoria, såg H. G. Wells ”de djupgående skiljaktigheterna mellan denna fullt utvecklade nicenska kristendom och Jesu från Nasaret lära”. Om urkristendomen sade han: ”Dess enda organisation var en organisation av predikare, och dess huvudsakliga gudstjänst var predikan.” Detta är vad de sanna kristna i våra dagar inser att organisationen måste vara. Hela organisationen av Jehovas vittnen består av förordnade Ordets förkunnare, och deras förnämsta funktion och utbildning består i att använda predikan. De använder bibliska predikningar från dörr till dörr och i sitt bibelstudiearbete i hemmen. De kristna nu måste likna Jehovas vittnen på apostlarnas tid, som gick från hus till hus och höll predikningar för människorna i de hem som de besökte, för alla familjer utan åtskillnad, och studerade bibeln med dem. Paulus sade: ”Jag ... avhöll mig [icke] från att meddela eder något av det som var gagneligt, ej heller från att undervisa eder offentligen och från hus till hus.” (Apg. 20:20, NW) H. G. Wells visade att från och med år 325 införde de religiösa ledarna i kristenheten en i detalj utarbetad ritual kring en altartjänst, invigde diakoner, biskopar och präster, införde mässan och började uppföra tempel. Hur skilde sig inte detta från det sätt varpå de sanna kristna tillbad den allsmäktige Guden, Jehova!

Var och en måste utöva tro

40. a) Vad har kristenhetens ledare gjort för folket? b) Hur beskrev en religiös ledare de religiösa organisationernas behov i våra dagar?

⁴⁰ Kristenhetens ledare har själva försatt sig i den ställning vari de befinner sig i våra dagar. De har gjort de millioner som går i kyrkan, lekmännen, onyttiga i vad det gäller att sprida kristendomen. Prästerna har lärt dem att lyssna och att följa en fastställd formell ritual i templen varje vecka. De pålägger inte sin hjord något ansvar att predika om Kristus och att tala med andra om de goda nyheterna om Guds rike. Det finns en del präster i våra dagar som inser deras misslyckande. Pastor John Heuse, som är föreståndare för treenighetsförsamlingen i New York, hade till exempel följande att säga i sitt föredrag ”Vilket syfte tjänar kyrkorna?”

”Ingen församling kan fullgöra vad som är dess verkliga funktion, om den inte som centrum för sin ledning och sitt liv har en liten skara stillsamt fanatiska, förändrade och verkligt omvända kristna. Felet med de flesta församlingarna är att ingen, inte ens prästen, verkligen är särskilt förändrad; men även där det finns en hängiven, självuppoffrande präst i centrum för gemenskapen, kommer det inte att hända mycket, förrän det finns en skara av förändrade män och kvinnor.” — Reader’s Digest, juni 1962.

41. a) Vilkas fel är det att församlingsborna är svaga? b) Vilken av kristendomens huvudsakliga egenskaper saknas?

⁴¹ Vems fel är detta? Prästerna måste bära skulden. De har inte försökt att omvända sina församlingsbor och göra dem till kristna, som skulle kunna uthärda ”en svår kamp under lidanden”. Deras församlingsbor önskar inte bli ”utsatta såsom på en skådebana för smädelser och för bedrövelser” för Kristi skull. De vägrar att likna de första kristna, som var villiga att om det behövdes gå i fängelse för predikandet av de goda nyheterna om Guds rike. Varför har kristenheten svikit och kommit till korta? Dess medlemmar har inte den ”tro, varigenom själen bevaras vid liv”. De vet inte och har inte fått lära sig vad kristen verksamhet består i. Människorna i kristenheten har inte blivit övade i att träda upp för det som är rätt. Hur skulle de kunna göra det? Jesus sade: ”Om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.” (Matt. 15:14) Kristenhetens hjordar har inte blivit lärda vad kristendomen är, vad sanningen är. Hur skulle man kunna vänta att de skulle ha blivit det, när en av deras egna präster säger: ”Jag för min del medger att jag inte kan tänka mig någon kyrka som jag skulle bry mig om att gå över gatan för att gå in i, om jag vore lekman.” (Se sidan 103.) Och en hel del män och kvinnor går inte heller till sina kyrkor. Troligtvis lade dessa icke-kyrkobesökare märke till kyrkornas verkliga tillstånd till och med innan denne prästman gjorde det.

42. Varför kommer ekumeniska möten inte att förena de olika religiösa trossamfunden?

⁴² Må alla överhuvudena för de olika trossamfunden i världen samlas tillsammans med påven Johannes XXIII till ännu ett ekumeniskt möte. Må de försöka förena de olika religiösa trossamfunden, både protestantiska och katolska, till en fast organisation. De kommer aldrig att kunna göra kristna av sina medlemmar. Det kräver mera än konsolidering. Det kräver Guds välsignelse, hans ande, hans ord och personlig tro att vara en kristen. Kristenheten har förirrat sig alltför långt bort från Guds ord, sanningen, för att kunna återvända till den. Alltför många av kristenhetens präster har valt små bitar av bibeln att tro på och har kasserat det övriga såsom en myt. I utbyte ger de sina hjordar sina egna idéer och uppfattningar, och som Paulus uttrycker det ägnar de uppmärksamhet ”åt fabler och åt släktutredningar, som icke giva något resultat, utan giva upphov till frågor för efterforskning snarare än en utdelning av någonting från Gud i samband med tro”. — 1 Tim. 1:4, NW.

43. Vad är bibeln för en sann kristen?

⁴³ Den sanne kristne vet genom sitt studium av bibeln att hela bibeln är en handlingens bok, en tjänstens bok, en trons bok, en sanningens bok och sannerligen den allsmäktige Gudens, Jehovas, ord. Kristus Jesus trodde för bara nitton hundra år sedan på dess sanna berättelser, som finns nedtecknade i de hebreiska skrifterna, och han citerade dem från bibelns böcker. Skall du då också undervisa andra om detsamma som Jesus lärde ut då på den tiden? Ha tro på Guds ord. Studera det! ”Predika ordet”, såsom de kristna måste göra! ”Håll” vidare ”enträget på med det i gynnsam tid, i svår tid”. — 2 Tim. 4:2, NW.

44, 45. Hur visas en stark tro?

⁴⁴ Du tror att ”med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen förkunnar man offentligen till frälsning”. (Rom. 10:9, 10, NW) Nåväl, är då din tro tillräckligt stark för att komma dig att tala som en kristen och att förkunna sanningen om Guds löften beträffande hans rike, som är människosläktets enda hopp? Eller kommer du att bli lik en viss grupp av så kallade Kristi efterföljare som Jakob beskrev, när han sade: ”Bliv ordets görare och icke endast hörare, eljest bedraga ni eder själva med ett falskt resonemang. Ty om någon är ordets hörare och icke dess görare, så är denne lik en man som betraktar sitt naturliga ansikte i en spegel. Ty han betraktar sig, och han går sin väg och glömmer genast hurudan han är.” — Jak. 1:22—24, NW.

⁴⁵ Jakobs logik är fullt bindande. Han säger: ”Såsom kroppen utan ande är död, så är ock tron utan gärningar död.” (Jak. 2:26) Tron tar sig uttryck. Den ger sig till känna. Tron är inte en död sak, utan den skrider till handling. Tron låter andra människor veta vad den håller för sant. Den talar från hus till hus. En Guds tjänare med tro måste vara verksam. Den som känner Guds ord, predikar det. Tron fruktar inte för att bära vittnesbörd, sade Petrus. ”Utan håll Kristus helig såsom Herre i edra hjärtan, alltid redo att framföra ett försvar inför var och en som av eder kräver ett skäl för hoppet i eder, men gör detta med ett milt sinne och djup respekt.” (1 Petr. 3:15, NW) Den som har tro på Gud och på bibeln frambär ett försvar inför var och en.

46. Vilka utvaldes av Jesus till att bli hans ljusbärare, och med vilket exempel föregick han dem?

⁴⁶ När Jesus talade till judarna, som väntade på Messias, utvalde han inte de skriftlärda och fariséerna till att bli världens ljus. Han utvalde vanliga, enkla män, män som hade tro. Du kommer ihåg att han sade: ”Ni äro världens ljus. En stad kan icke döljas, när den ligger på ett berg. Människor tända en lampa och sätta den, icke under skäppan, utan på lampställningen, och den lyser på alla dem som äro i huset. Låt likaså edert ljus lysa inför människorna, att de må se edra förträffliga gärningar och giva ära åt eder Fader, som är i himlarna.” (Matt. 5:14—16, NW) Denna anvisning i bergspredikan gav han åt män och kvinnor i lika mån. Vilken utomordentlig tjänstepredikan är det inte! Jesus uppmuntrade alla människor som hörde honom att ägna sig åt tjänsten, att representera Guds rike och arbeta för det. Han sade: ”Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet.” (Matt. 6:33, NW) Han lärde dem som älskade rättfärdigheten hur de skulle bedja. Han visade dem behovet av att helga Faderns, Jehovas, namn och att bedja om hans rike, så att hans vilja skulle ske på jorden alldeles såsom den sker i himmelen. (Matt. 6:9—15) För att du personligen skall kunna hålla dig kvar i denna tjänst behöver du verklig tro på Jehova Gud, hans Son, Jesus Kristus, och Guds ord.

47. Vad bör nu var och en göra för att bevara sin själ vid liv?

⁴⁷ Om du har denna tro, så betyder det att ”själen bevaras vid liv”. Fly därför från den gamla världen, som är på väg mot tillintetgörelse liksom Sodom var, och var lik Lot och hans båda döttrar. Stå upp och bege dig åstad; bli en förkunnare av de goda nyheterna! Tveka inte att uthärda en ”svår kamp under lidanden”, ibland medan du blir utsatt ”såsom på en skådebana både för smädelser och för bedrövelser”. (Hebr. 10:32, 33, NW) Tjäna Gud såsom en verklig kristen och var stark i din tro. Tro hans ord och vinn evigt liv i rättfärdighetens nya värld.

[Fotnot]