Första Moseboken inger tro, hopp och mod
Under maj månad kommer Jehovas vittnen att påbörja ett studium av Första Moseboken i bibeln. Under en tid framåt kommer denna levande skildring att behandlas i deras skola i teokratisk tjänst varje vecka. Som en hjälp till att förstå den boken publiceras nu den här artikeln, och vi är säkra på att den kommer att besvara frågor som du kan ha angående Första Moseboken, en i sanning fängslande, trosuppbyggande del av den Heliga skrift.
JEHOVA behagas endast av dem som utövar obetingad tro på honom. Och de har verkligen skäl att förlita sig på honom, eftersom han är ”den Gud som inger hopp” och eftersom hans storslagna löften aldrig omintetgörs. Det är sant att de, medan de väntar på att dessa löften skall få sin uppfyllelse, kan få utstå svårigheter och prövningar. Men alla som ”sätter [sitt] ... hopp till Herren [Jehova]” kan äga ett aldrig svikande mod, eftersom han alltid skyddar dem som troget tjänar honom. — Romarna 15:13; Psalm 31:24, 25; Hebréerna 11:6.
Allt detta visas tydligt i bibelboken Första Moseboken. Denna högt skattade del av Guds ord, som skrevs av Mose i Sinai öken år 1513 f.v.t., inger tro, hopp och mod.
Boken i sammandrag
De inledande orden i Första Moseboken sträcker sig milliarder år tillbaka i tiden: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord” — ting i himmelen och på jorden. Jorden bereds för att bebos av människor, och slutligen står människan fullkomlig inför Skaparen. Trots att paradiset förloras på grund av synd, ger Jehova hopp genom att profetera om en ”säd” som skall krossa ormens huvud. Den rättfärdige Abel frambär i tro ett godtagbart offer åt Gud, men dödas av sin bror som det första martyrvittnet för Jehova. — 1 Moseboken 1:1—4:26.
Hanok vandrar ”i gemenskap med Gud” och handlar i överensstämmelse med Guds vilja. Men förhållandena försämras då olydiga änglar, ”Guds söner”, tar sig kvinnor till hustrur och frambringar jättarna, nefilim. Noa har dock tro, hopp och mod, och han bygger arken, förvarnar om den annalkande syndafloden och undkommer slutligen, tillsammans med sin familj, den förödelse som floden åstadkommer. Den värld som fanns före floden är borta, och mänskligheten träder in i en ny era. Med tiden försöker dock de som bygger Babels torn att göra sig ett namn, men bara för att gäckas i sina ansträngningar då Jehova förbistrar deras språk och sprider dem ut över jorden. — 1 Moseboken 5:1—11:9.
Abram följer i tro Guds vägledning, lämnar det kaldeiska Ur och bor i tält i det land som Jehova lovar att ge åt honom och hans avkomlingar. Gud vidtar åtgärder mot de onda invånarna i Sodom och dess grannstäder. Med tiden får ett löfte från Gud sin uppfyllelse i Isaks födelse. En del år senare blir emellertid Abraham satt på ett stort prov, när Jehova ger honom anvisningar om att frambära sin son som ett offer. Den åldrige patriarken stoppas av en ängel och behöver inte genomföra handlingen. Men nu råder det inget tvivel om att han är en trons man, och han får en försäkran om att alla nationer skall välsigna sig i hans säd. Abrahams älskade hustru Saras död medför sorg, men han kan med säkert hopp se fram emot uppståndelsen. — 1 Moseboken 11:10—23:20; Hebréerna 11:8—19.
Genom sin tjänare gör Abraham anordningar för Isaks giftermål med Rebecka, en kvinna som hyser tro på Jehova. Med tiden föder hon tvillingarna Esau och Jakob. Esau föraktar förstfödslorätten och säljer den till Jakob, som senare får sin fars välsignelse. Jakob flyr till Paddan-Aram, där han gifter sig med Lea och Rakel och sköter deras far Labans hjordar under omkring tjugo år, innan han ger sig av med sin familj. Senare brottas Jakob med en ängel, blir välsignad och får sitt namn ändrat till Israel. Som en trons man med ett säkert hopp fortsätter Israel att bo som främling i Kanaan, löftets land. — 1 Moseboken 24:1—37:1.
Svartsjuka driver Jakobs söner att sälja sin bror Josef som slav. I Egypten blir Josef till följd av att han troget och modigt hållit sig till Guds höga moralnormer kastad i fängelse. Med tiden förs han emellertid från fängelset för att med Jehovas hjälp uttyda Faraos drömmar som förutsäger att sju år av välstånd skall följas av sju år av hungersnöd. Han blir satt till att förvalta Egyptens livsmedel. Josefs bröder försöker skaffa sig mat i Egypten, men känner inte igen honom. Han sätter dem först på prov, men avslöjar slutligen vem han är. Den trogne Jakob återförenas med sin länge saknade son, och patriarkens familj slår sig ner i Gosens fruktbara land. På sin dödsbädd välsignar Jakob sina söner och drivs till att förutsäga att spiran och härskarstaven inte skall vika från Juda tills Silo kommer — en profetia som inger ett säkert hopp om storslagna välsignelser i kommande århundraden. Jakobs kvarlevor förs till Kanaan för att begravas, och när Josef dör vid 110 års ålder balsameras hans kropp för att en dag föras till det utlovade landet. — 1 Moseboken 37:2—50:26; 2 Moseboken 13:19.
Genom att noggrant läsa Första Moseboken kommer du att få stort gagn av denna upplivande skildring av tro, hopp och mod. Men när du gör det kanske det uppstår frågor i ditt sinne. En del av dessa frågor kanske kan besvaras när vi närmare granskar bibelns inledande bok.
Världen före floden
● 1:26 — Hur skapades människan till Guds avbild och likhet?
Guds gestalt är okänd för människan. (5 Moseboken 4:15—20) Men människan skapades till Jehovas avbild och likhet i det att hon skapades med sådana egenskaper hos Gud som rättvisa, vishet, makt och kärlek. (5 Moseboken 32:4; Job 12:13; Jesaja 40:26; 1 Johannes 4:8) Eftersom Guds Son, Ordet, också äger dessa egenskaper, sade Jehova lämpligen till honom: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika.” — Johannes 1:1—3, 14.
● 4:17 — Varifrån fick Kain sin hustru?
Adam ”födde söner och döttrar”. (1 Moseboken 5:4) Kain tog sig således en av sina systrar till hustru. Senare tillät inte Guds lag till israeliterna giftermål mellan en köttslig bror och syster. — 3 Moseboken 18:9.
● 6:6 — I vilket avseende ”ångrade” Jehova att han hade gjort människorna?
Det hebreiska ord som har översatts med ”ångrade” hänför sig här till en förändring hos ens inställning eller uppsåt. Jehova är fullkomlig och gjorde därför inget misstag då han skapade människan. Men han förändrade verkligen sin inställning till den onda generationen före syndafloden. Från att ha varit en Skapare av människor ändrade Gud nu sin inställning till att bli en som tillintetgjorde människor på grund av sitt ogillande av deras ondska. Jehova var bedrövad över att människans ondska krävde att mångas liv tillintetgjordes, men han var tvungen att handla så för att upprätthålla sina rättfärdiga normer. Det faktum att han bevarade några människor visar att hans ånger endast gällde dem som hade blivit onda i ord och handling. — 2 Petrus 2:5, 9.
Människan träder in i en ny era
● 8:11 — Om träden förstördes av floden, varifrån fick då duvan olivlövet?
Utan tvivel gick flodens vatten hårt åt många träd. Olivträdet är emellertid ett mycket härdigt träd. Ett olivträd skulle därför ha kunnat förbli vid liv under vattnet några månader under syndafloden. När vattnet rann undan, skulle ett olivträd som hade dränkts åter stå på torr mark och skulle kunna frambringa löv, av vilka duvan lätt skulle kunna ta något. Å andra sidan skulle det olivlöv som duvan förde till Noa ha kunnat tas från ett relativt ungt skott som hade kommit upp sedan vattnet hade sjunkit undan.
● 9:24, 25 — Varför förbannade Noa Kanaan, när det var Ham som hade handlat fel?
Det är mycket troligt att Kanaan var skyldig till någon smädelse eller perversitet mot sin farfar Noas person och att Ham hade bevittnat detta utan att ingripa. I stället tycks Noas son Ham ha spridit berättelsen, medan Sem och Jafet vidtog åtgärder för att skyla sin far. Därför blev de välsignade, medan Kanaan, som antagligen hade handlat respektlöst, förbannades. Ham, åskådaren som spred historien, fick på så sätt lida genom den skam som drogs över hans avkomma. Bibeln ger inte alla detaljer, men det viktiga är att Jehova fick Noa att uttala en profetia och att Gud såg till att den fick sin uppfyllelse, när de kananéer som inte tillintetgjordes av israeliterna fick betjäna dessa Sems avkomlingar. — Josua 9:23; 1 Kungaboken 9:21.
● 10:25 — Hur blev jorden ”fördelad” i Pelegs tid?
Peleg levde från 2269 till 2030 f.v.t. Hans namn betyder ”delning”, och om han fick det namnet vid sin födelse var det ett profetiskt namn som syftade på en anmärkningsvärd delning som inträffade under hans livstid. Då ”delades jorden” eller ”jordens befolkning” (NW). Bibelns skildring visar att det var ”i hans tid” som Jehova åstadkom en stor delning genom att förbistra språket hos dem som byggde Babels torn och ”spred ... ut dem över hela jorden”. — 1 Moseboken 11:9; se också 10:1, 6, 8—10; 11:10—17.
Patriarker med orubblig tro
● 15:13 — Hur fick det förutsagda 400-åriga förtryckes av Abrams avkomma sin uppfyllelse?
Denna tid av förtryck varade från 1913 till 1513 f.v.t. När Abrahams son Isak blev avvand vid omkring fem års ålder år 1913 f.v.t., gjorde hans halvbror Ismael (som då var omkring 19 år gammal) narr av honom. Allvaret i detta gyckel med Abrahams arvinge framgår tydligt av Saras reaktion och av att Jehova godkände hennes krav på att Hagar och hennes son Ismael skulle skickas bort. (1 Moseboken 21:8—14, NW; Levande Bibeln; Galaterna 4:29) Denna 400 år långa period av förtryck nådde sitt slut i och med israeliternas befrielse ur slaveriet i Egypten år 1513 f.v.t.
● 19:30—38 — Översåg Jehova med att Lot blev drucken och att han blev far till söner genom sina två döttrar?
Jehova överser varken med incest eller med dryckenskap. (3 Moseboken 18:6, 7, 29; 1 Korintierna 6:9, 10) Dessutom beklagade Abrahams brorson Lot djupt de ”laglösa gärningar” som Sodoms invånare bedrev, och han sörjde tydligen över det orätta handlingssätt som han själv blev inblandad i, eftersom den som rannsakar hjärtan betraktade honom som ”rättfärdig”. (2 Petrus 2:8) Det faktum att Lots döttrar såg till att få honom berusad visar att de insåg att han inte i nyktert tillstånd skulle samtycka till att ha sexuellt umgänge med dem. Men som främlingar i landet ansåg hans döttrar att det här var det enda sättet att förhindra att Lots familj skulle dö ut. Skildringen finns med i bibeln, inte för att uppväcka erotiska tankar, utan för att visa moabiternas och ammoniternas släktskap med Abrahams avkomlingar, israeliterna.
● 28:12, 13 — Vad betydde Jakobs dröm om bland annat en ”stege”?
Den här ”stegen” (som kan ha sett ut som en stentrappa som sträckte sig uppåt) visade att det förekommer kommunicerande mellan jorden och himmelen. Drömmen visade att änglar utför tjänst som sändebud mellan Jehova och människor som har hans godkännande. — Jämför Johannes 1:51.
● 31:19 — Vad var det för husgudar som Rakel stal från Laban?
Dessa husgudar eller terafim var familjegudar, avgudar. Arkeologiska upptäckter i Mesopotamien visar att innehavet av sådana avbilder hade avgörande betydelse för vem som skulle få familjearvet. Rakel hade kanske det i tankarna och tänkte att hon var berättigad att ta husgudarna på grund av sin far Labans bedrägliga handlingssätt mot hennes man Jakob. (1 Moseboken 31:14—16) Det finns dock inget som antyder att Jakob någonsin försökte använda sig av husgudarna för att få familjearvet. Om inte tidigare, så skaffades dessa avgudar undan när Jakob begravde alla de främmande gudar som hans husfolk gav honom. — 1 Moseboken 35:1—4.
● 44:5 — Använde Josef verkligen en bägare att spå med?
Josef var besluten att sätta sina bröder, som inte kände igen honom, på prov. Därför befallde han sin tjänare att fylla deras säckar med livsmedel, att lägga vars och ens pengar överst i hans säck och att lägga Josefs silverbägare överst i Benjamins säck. I allt detta framställde Josef sig som en förvaltare i ett hedniskt land. Bägaren och det han sade om den ingick tydligen i hans list. Som en trogen Jehovas tillbedjare använde Josef i själva verket inte bägaren till att spå med, lika lite som Benjamin stal den.
● 49:10 — Är det någon skillnad mellan en spira och en härskarstav?
Ja. En spira är en kort stav som en härskare bär som symbol för kunglig myndighet. Härskarstaven eller ”kommandostaven” (NW) är en lång stav som tjänar som ett tecken på makt att befalla. Att Jakob nämner båda visade tydligen att Juda stam skulle ha betydande myndighet och makt tills Silo kom. Denne avkomling av Juda är Jesus Kristus, den som Jehova har tilldelat himmelskt styre. Kristus äger kunglig myndighet och makt att befalla. — Psalm 2:8, 9; Jesaja 55:4; Daniel 7:13, 14.
En grundval för tro, hopp och mod
Första Moseboken ger oss helt klart en grund för tro, hopp och mod. Den inger tro på Jehova och hopp om den utlovade ”säd” som skulle medföra välsignelse. (1 Moseboken 3:15; 22:18) Denna bok hjälper oss också att modigt möta framtiden, på samma sätt som tidiga vittnen för Jehova gjorde.
Dessa Guds tjänare traktade efter ett bättre land, ”ett som hör himmelen till”, och Jehova ”har gjort redo en stad åt dem”. (Hebréerna 11:15, 16) De såg fram emot anordningen med Riket, och må vi också på samma sätt förtrösta på den. Och må vi, likt dessa vittnen för Jehova, ha sann tro, ett levande hopp och verkligt mod.
[Bild på sidan 27]
Jakob och Esau
Josef
Abraham och Isak
Kain och Abel
Noa