Kapitel 7
Ett hem bereds för människans lycka
1. Vad har Jehova gett människan till hem, och hur bör vi sätta värde på detta? (Hebréerna 3:4)
OM NÅGON planerade och byggde ett trevligt hem åt dig i vackra omgivningar och gav det åt dig som en fri gåva, skulle du då inte tacka honom för det? Naturligtvis skulle du det! Då borde du också vara verkligt tacksam mot planeten jordens store formgivare och byggmästare. Bibeln säger oss nämligen att ”Jehová, som har gjort himlar och jord”, har gett jorden åt ”människors barn”. (Psalm 115:15, 16, Åkeson) Vilken frikostig gåva! Och när vi begrundar hur Jehova Gud beredde vår jord till en boningsort för människan, måste vi i sanning häpna över den vishet och makt han ådagalade som gudomlig arkitekt och fulländad byggmästare.
”I BEGYNNELSEN”
2. Vilka ting vittnar om Guds skaparverks storhet? (Psalm 8:4, 5)
2 De allra första orden i bibeln lyder: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” (1 Moseboken 1:1) Det var utan tvivel för milliarder år sedan som Gud verkställde denna häpnadsväckande skapargärning, och trots vetenskapsmännens motstridiga teorier om hur detta gick till fortsätter de härliga himlarna och den ljuvliga jorden att vittna om Guds skaparverks storhet.
3. Hur ådagalade Gud vishet, då han gav jorden ett ymnigt förråd av vatten? (Psalm 104:1, 5, 6)
3 Vilken vishet och vilket förutseende visade inte Jehova, då han sammansatte universums beståndsdelar! Han skapade till exempel vatten — ett ämne som finns i stort överflöd här på jorden. Till skillnad från andra vätskor har det den ovanliga egenskapen att bli lättare och lättare, när dess temperatur sjunker nära fryspunkten. Detta medför att kallare vatten stiger och bildar ett skyddande ishölje på sjöar och hav. Om is vore tyngre än vatten, skulle jorden för länge sedan ha blivit ”djupfryst”, så att inget liv kunnat överleva. I våra dagar tjänar vatten som ett lösningsmedel, för bevattning av jorden, som källa till elektrisk energi — ja, omkring två tredjedelar av vår kropp består till och med av vatten. Vi skulle inte kunna leva utan vatten. Den vise Skaparen förutsåg allt detta, då han täckte jorden med ett ”vattendjup”. — 1 Moseboken 1:2, NW.
4. Hur vittnar jordens ställning i förhållande till solen och månen om Guds stora vishet? (Job 26:7, 14)
4 När det gäller denna Guds skapelse, är förhållandet mellan jorden och himlen också av mycket stort intresse. Gud ställde in jordaxeln så att den kom att luta med en vinkel av 661/2 grader mot jordbanans plan. Under jordens årliga färd kring solen kommer vartdera halvklotet tack vare detta att genomgå de olika årstiderna, vår, sommar, höst och vinter. Jordens avstånd till solen är exakt det rätta för att liv skall kunna existera på jorden. Om jorden befann sig närmare solen, skulle det bli för varmt att leva här; om den befann sig längre från solen, skulle den vara ständigt frusen. Månen placerades så att dess gravitationskraft får tidvattnet att sakta stiga och dra sig tillbaka och därigenom skölja jordens stränder. När vi tänker på detta, bör vi sannerligen önska ”prisa Jah [Jehova] ... för hans väldiga gärningar”! — Psalm 150:1, 2, NW.
”SKAPELSEDAGAR”
5, 6. Hur kan vi resonera oss fram till ”skapelsedagarnas” längd? (Hebréerna 4:3—5)
5 Under oräkneliga tidsåldrar var jorden skrudad i mörker och tom på liv. Men ”Guds verksamma kraft rörde sig fram och åter över vattnens yta”. (1 Moseboken 1:1, 2, NW) Vad skulle sedan följa?
6 Nu började de sju ”skapelsedagarna”. Hur långa var dessa ”dagar”? Mycket längre än tjugofyra timmar! Bibeln säger oss att ”en dag för Jehova är såsom tusen år”. (2 Petrus 3:8) Men var och en av dessa ”skapelsedagar” måste vara ännu längre än så. Hur vet vi det? I 1 Moseboken 2:2 heter det att Gud ”vilade på sjunde dagen från allt det verk som han hade gjort” under de sex föregående ”skapelsedagarna”. Bibeln visar att Jehovas ”vilodag” fortfarande pågår. Aposteln Paulus skriver nämligen att de kristna genom tro och lydnad bör göra sitt ”yttersta för att komma in i den vilan”. (Hebréerna 4:9—11) Bibelns tideräkning visar att det snart har gått sex tusen år sedan Gud började ”vila” från sina skapargärningar på jorden. Alldeles framför oss ligger Kristi tusenåriga regering, och när den är slut skall Guds uppsåt att fylla jorden med ett lyckligt människosläkte vara fullbordat. Guds ”vilodag” kommer då att nå sitt slut. Detta visar att denna ”vilodag” är sju tusen år lång. (1 Moseboken 1:28; Uppenbarelseboken 20:4) Det är rimligt att dra slutsatsen att var och en av de sex föregående ”skapelsedagarna” också skulle ha denna längd, och under var och en av dessa dagar fullbordade Jehova en ny fas i fråga om att bereda jorden till att bli människans framtida hem. När vi nu tar del av hur han gjorde detta, kommer vi säkerligen att instämma i psalmistens ord: ”Huru stora äro icke dina verk, o HERRE [Jehova]! Ja, övermåttan djupa äro dina tankar.” — Psalm 92:6.
”VARDE LJUS”
7. Hur förverkligades orden: ”Varde ljus”? (Jesaja 45:7)
7 För tiotusentals år sedan sade Jehova: ”Varde ljus.” Detta markerade början av den första ”skapelsedagen”. Vid slutet av denna långa ”dag” hade Gud banat väg för ljuset från solen att skina igenom till det jorden omgivande ”vattendjupets yta”. Det fanns inte längre någon tjock slöja av mörker, som utplånade skillnaden mellan dag och natt på jordens yta. Tack vare detta ”dagens” ljus skulle människan så småningom kunna arbeta och njuta av jordens skönhet omkring henne, och ”natten” skulle sätta henne i stånd att förnya sin energi genom att slumra sött. — 1 Moseboken 1:3—5; v. 2 enl. NW.
”VARDE MITT I VATTNET ETT FÄSTE”
8. Vilket förutseende visade Jehova, då han danade ”fästet”?
8 På den ”andra dagen” av skapelsen delade Gud på detta vatten och lät en del av det stanna på jordens yta, men fick återstoden av vattnet att sväva likt en stor baldakin kring vårt jordklot. Han kallade fästet mellan dessa båda stora samlingar av vatten för ”himmel”. Den inbegrep vår atmosfär. Här åstadkom Gud de exakt rätta proportionerna av gaser, i huvudsak kväve och syre, som skulle uppehålla de växter och djur som andades, vilka han senare skulle frambringa. Han utformade atmosfären på det bästa sättet för att möjliggöra ett angenämt liv på jorden och för att den skulle tjäna som skydd mot meteorer och skadlig strålning. Gud är sannerligen en vis och kärleksfull Skapare! — 1 Moseboken 1:6—8.
JORD, HAV OCH VÄXTER FRAMBRINGAS
9. Vad var Guds syfte, då han frambragte ”jord” och ”hav”? (Jesaja 45:18)
9 Guds verksamma kraft eller ande fortsatte att röra sig fram och åter över jordklotets yta. Nu, på tredje ”skapelsedagen”, lät han torra land höja sig ur vattnet ”under fästet”. Det blev utan tvivel stora omvälvningar, när landmassorna trycktes upp och haven samlades i bäckenen mellan dem. Även här kan man tydligt urskilja Guds vishet och kärlek. När tiden kom för djurens och människans skapelse, skulle de därigenom kunna göra sig hem på torra land. Havet skulle myllra av havsorganismer, och de vidsträckta oceanerna skulle ha en mildrande verkan och förhindra alltför stora ytterligheter i fråga om hetta och köld på hela jordklotet. — 1 Moseboken 1:9, 10.
10. a) Vad framträdde för första gången på ”tredje dagen” och i vilka former? b) Hur skulle detta bli till gagn för människorna? (1 Moseboken 1:29, 30; Psalm 104:14)
10 Men något mera skulle visa sig på den ”tredje dagen”. För första gången: Liv! Bibeln skildrar det så här:
”Gud sade: ’Frambringe jorden grönska, fröbärande örter och fruktträd, som efter sina arter bära frukt, vari de hava sitt frö, på jorden.’” (1 Moseboken 1:11)
Gud frambragte alltså underbara cellstrukturer, som mångfaldigades enligt en ”ritning” som fanns innesluten i varje enskild cell. Somliga ”arter” blev ståtliga träd, som gav skugga och höll matjorden på plats. Andra ”arter” var mindre träd och buskar, som bar frukt, nötter och bär för att tillsammans med grönsakerna ge smaklig variation åt födoämnena. Gud skapade också en strålande mångfald olika blommor, som skulle pryda och försköna jorden. Varje växtart kunde fortplanta endast sin egen ”art”, men med ljuvlig variation i färg och form — som fallet är med de många utsökta sorters rosor som finns. — 1 Moseboken 1:12, 13.
11. Hur såg Gud till att jorden skulle frambringa föda? (Jeremia 10:12, NW)
11 Gud försåg växternas gröna delar med ett ämne som kallas ”klorofyll”. Med hjälp av detta komplicerade ämne får solljuset koldioxid ur luften och vatten ur jorden att förena sig med varandra och bilda sockerarter. Varje år frambringas jorden utöver hela 150 milliarder ton av sådana sockerarter, och samtidigt avges syre för att förnya luften. Växterna förbrukar detta socker, när de växer, och överför det till de olika födoämnen som vi sedan äter. Den energi som uppehåller den stora mångfalden av levande organismer på jorden kommer alltså från denna mirakulösa process, som inbegriper solljus, luft och vatten, och människan har ännu inte utforskat hemligheten med denna process! Hur sanna är inte orden: ”Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.” — Psalm 104:24.
LYSANDE KROPPAR FRAMTRÄDER PÅ HIMLEN
12. a) Varför finns det ingen motsägelse mellan 1 Moseboken 1:1 och 1:16? b) Vad inträffade tydligen den ”fjärde dagen”? (Psalm 136:1, 7—9)
12 På ”fjärde dagen” gjorde Gud ”de två stora lysande kropparna, den större lysande kroppen till att behärska dagen och den mindre lysande kroppen till att behärska natten, och likaså stjärnorna”. (1 Moseboken 1:14—19, NW) Men hade inte Gud skapat dessa himlakroppar tidigare, redan ”i begynnelsen”? Jo, det hade han. Men lägg märke till att det är skillnad mellan verbet ”skapade” (hebreiska: bará) i 1 Moseboken 1:1 och verbet ”gjorde” (hebreiska: ’asah) i 1 Moseboken 1:16. Det som tycks ha inträffat på den ”fjärde dagen” är att solens, månens och stjärnornas konturer för första gången tydligt blev synliga från jordens yta, förmodligen genom att atmosfären gjordes klarare. En strålande sol tjänade nu som en ”lysande kropp” till att skänka ljus åt dagen och ge upplivande värme. Men hur förhöll det sig med månen? Ja, rymdforskare har sagt att mer än 50 procent av månens yta består av glaspartiklar, vilket gör den beundransvärt väl lämpad för att återkasta solens strålar. Närhelst vi beundrar ett månskenslandskap, kan vi begrunda Guds vishet och kärlek då han gav oss denna ”mindre lysande kropp” till att skina på natten!
13. a) Vad skulle människan mäta med hjälp av dessa lysande kroppar? (Predikaren 3:1) b) Varför placeras ”aftonen” före ”morgonen”? (Ordspråksboken 4:18)
13 Så småningom skulle människan kunna mäta tiden med hjälp av dessa lysande kroppar. Men alla klockor som människan konstruerar skulle alltid vara underlägsna och styrda av de himlakroppar som den store tidhållaren, Jehova Gud, hade satt i rörelse enligt ett exakt tidsschema till gagn för människan. På denna fjärde ”skapelsedag”, liksom på var och en av de övriga ”dagarna”, började Guds verk på ”aftonen”, då de oskarpa konturerna av hans verksamhet började framträda, och fortsatte fram till ”morgonen”, då hela hans härliga prestation blev fullt synlig.
14. Varför har vi skäl att vara tacksamma för dessa ting som Gud har gjort? (Uppenbarelseboken 4:11)
14 När Gud hade fullbordat sitt verk både på den tredje och den fjärde ”dagen”, såg Gud att det var ”gott”. (1 Moseboken 1:12, 18) Men två spännande ”dagar” av skapande verksamhet och en ”vilodag” återstod ännu. Den store Skaparen skulle fortsätta att kärleksfullt bereda människans hem med tanke på hennes framtida lycka. Var och en av oss bör vara tacksam för detta, precis som kung David, som sade:
”Stora äro de under du har gjort, HERRE, min Gud, och de tankar du har tänkt för oss; dig är intet likt. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de stå icke till att räkna.” — Psalm 40:6.
[Bild på sidan 63]
Skaparen utformade växterna så förunderligt att de kan använda solljus, luft och vatten för att frambringa föda