Romarna 11:26 om att ”hela Israel” skulle frälsas. — Se åttonde kapitlet i boken Tillkomme ditt rike, vars engelska moderupplaga Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet fick copyright på år 1891.

Vilka utgör ”hela Israel”?

4. Vilka omständigheter i vår tid visar att republiken Israel inte är ”Guds Israel”?

⁴ Det som den judiske skribenten av Romarna 11:26 kallade ”hela Israel” kallade han ”Guds Israel” i Galaterna 6:16. Men om de köttsliga judarna i republiken Israel och i den övriga världen inte utgör ”hela Israel”, vilka utgör då dess medlemmar? Denna fråga är mycket viktig, eftersom de köttsliga judarna i vår tid inte vet vilken av Israels 12 stammar de tillhör. De har rabbiner, men inget prästerskap, ingen överstepräst på jorden, inget tempel i Jerusalem och inget altare att frambära offer på i enlighet med den lag som Gud gav dem genom Mose. Allt detta har saknats sedan romarna förstörde Jerusalem år 70 v.t. Det finns inte heller något som tyder på att den Gud, vars namn de vägrar att uttala, är med dem längre som nation. Men ändå har Jehova Gud ett Israel här på jorden, även nu på 1900-talet. Vilka är då dess medlemmar?

5, 6. Hur visade Paulus att detta att någon tillhör ”Guds Israel” inte beror på härstamning eller på vad han är efter köttet?

⁵ Den köttslige juden Saulus från Tarsus, som fick privilegiet att bli den kristne aposteln Paulus, ger ett tillfredsställande svar. Omkring år 56 v.t. riktade han ett långt brev till ”alla som är i Rom såsom Guds älskade, kallade att vara heliga”. (Romarna 1:1, 7) I detta brev identifierade Paulus dem som av Gud betraktas som sanna israeliter — inte israeliter efter köttet, utan efter anden. Paulus skrev:

⁶ ”Inte alla som härstammar från Israel är verkligen ’Israel’. Inte heller är de alla barn därför att de är Abrahams säd, utan: ’Det som skall kallas ”din säd” skall komma genom Isak.’ Det vill säga: inte barnen efter köttet är i verkligheten Guds barn, utan barnen till följd av löftet räknas för säden. ... Därtill utropar Jesaja om Israel: ’Även om antalet av Israels söner skulle vara såsom sanden i havet, är det bara en kvarleva som skall bli frälst. Ty Jehova ämnar hålla räkenskap på jorden, i det han avslutar den och avkortar den.’ Och alldeles som Jesaja förut hade sagt: ’Om inte härskarornas Jehova hade lämnat oss en säd, skulle vi ha blivit alldeles lika Sodom, och vi skulle ha gjorts alldeles lika Gomorra.’” — Romarna 9:6—9, 27—29.

7, 8. Varför lyckades inte de köttsliga israeliterna fylla alla platserna som grenar i det symboliska olivträd som beskrivs i Romarna, kapitel 11?

⁷ Längre fram i Romarna, i kapitel 11, liknade Paulus Israels nation vid ett olivträd som förbinds med ”Jehovas vän”, patriarken Abraham. (Jakob 2:23) När denne ”vän” hade visat sin lydnad, sade Gud till honom: ”Förmedelst din säd skall alla jordens nationer sannerligen välsigna sig, på grund av att du har lyssnat till min röst.” (1 Moseboken 22:18, NW) På grund av att flertalet av de köttsliga judarna inte visade sin förfader Abrahams tro och lydde Gud, kapades dessa israeliter utan tro bort från det symboliska olivträd som hade sin rot i den större Abraham, Jehova Gud. Deras platser intogs av troende hedningar eller icke-judar, så att det symboliska trädet kunde få sitt fullständiga antal grenar. Dessa som intog de köttsliga israeliternas platser blev ”Abrahams säd” som proselyter, eller israeliter genom adoption av Gud, den som är större än Abraham. (Galaterna 3:26—29) De blev israeliter i en andlig bemärkelse, det vill säga andliga israeliter. Det är därför som Paulus fortsatte med att säga:

⁸ ”Mina bröder, för att ni inte skall inbilla er, att ni är visa, vill jag att ni skall känna denna hemlighet: förhärdelse har drabbat en del av Israel, tills det fulla antalet av hedningar har kommit in. När detta har skett, skall hela Israel bli frälst, i enlighet med detta Skriftens ord: ’Från Sion skall befriaren komma, han skall skaffa bort all ogudaktighet från Jakob. Och detta är det förbund, som jag skall ingå med dem, när jag tar bort deras synder.’” — Romarna 11:25—27, Hedegård.

9. Vilken hållning intar republiken Israel till medlaren för det nya förbundet, trots att ”nationernas fastställda tider” utlöpte år 1914?

⁹ Vi lägger märke till att Paulus inte säger: ”Tills hedningarnas tider äro fullbordade”, utan att han i stället säger: ”Tills det fulla antalet av hedningar har kommit in” eller ”tills det fulla antalet av folk av nationerna har kommit in”. Hedningarnas tider eller ”nationernas fastställda tider” utlöpte år 1914, det år då första världskriget bröt ut. (Lukas 21:24, 1917) Trots detta gör republiken Israel och de köttsliga judarna över hela jorden nu, 70 år senare, inte gällande att de befinner sig i det nya förbund som Jehova sade att han skulle ingå med Israels hus. (Jeremia 31:31—34) För mer än 1.900 år sedan, den 14 Nisan år 33 v.t. — på den judiska påskkvällen — räckte den blivande medlaren för detta förbund fram en bägare med vin till sina trogna apostlar och gjorde följande uttalande: ”Denna bägare är liktydig med det nya förbundet i kraft av mitt blod, som skall utgjutas för er räkning.” (Lukas 22:20) Men efter all den tid som nu gått erkänner republiken Israel inte Jesus Kristus som medlaren för det förbund som förutsades i Jeremias profetia.

10. I hur hög grad bildade de troende köttsliga judarna Abrahams ”säd” som skulle tjäna till välsignelse för hela mänskligheten, och vilka konsekvenser fick detta?

¹⁰ Enligt israelerna har ”räddaren” ännu inte kommit ut ur Sion. (Jesaja 59:20; Romarna 11:26) Men på pingstdagen år 33 v.t. godtog en kvarleva av det forntida Israel Jesus som Messias. Denna kvarleva började då få den utlovade heliga anden och föras in i det förutsagda nya förbundet. Men det räckte inte med en kvarleva för att fylla det fullständiga medlemsantalet av Kristi andliga ”brud”, som är 144.000 till antalet. (Uppenbarelseboken 7:1—8; 14:1—3; 21:9) Det var således inte tillräckligt många köttsliga israeliter som blev en del av det symboliska olivträd som hade sin rot i den större Abraham, han som lovade att den forntida patriarkens ”säd” skulle bringa välsignelse över alla jordens släkter, judar såväl som icke-judar.

11, 12.Vilket Israel åsyftas med uttrycket ”hela Israel”, och hur kan man med bibelns hjälp bevisa detta?

¹¹ Hur skulle då ”hela Israel” bli ”frälst” förmedelst den utlovade ”räddaren”? Lägg märke till att Paulus skrev sitt brev till romarna omkring år 56 v.t., efter det att han skrivit sitt brev till galaterna (omkring år 50—52 v.t.). Följaktligen skrevs orden i Romarna 11:25—27 ner efter hans ord i Galaterna 6:16 om ”Guds Israel”. Det var med detta Israel som det nya förbundet ingicks genom Jesus Kristus, inte genom profeten Mose. Jesus var medlaren för ett kristet Israel, ett andligt Israel, som föddes som en nation på pingstdagen år 33 v.t., då den heliga anden utgöts över de judar som godtog Jesus Kristus som medlare för det nya förbundet.

¹² Den judiske aposteln Petrus var närvarande vid det tillfället. Längre fram skrev han till ”dem som är utvalda enligt Guds, Faderns, förutvetande” och sade: ”Ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom’. ... En gång var ni ju inte ett folk, men nu är ni Guds folk.” (1 Petrus 1:1, 2; 2:9, 10) Detta bekräftar att ”hela” det Israel som skulle bli ”frälst” inte är israelernas nutida republik eller de kringspridda köttsliga israeliter som finns runt om på hela jorden. ”Hela Israel” som skulle bli ”frälst” var det andliga Israel som föddes vid pingsten år 33 v.t. genom att då pånyttfödas av Guds reproducerande ande. Det var till detta ”Guds Israel” som den utlovade räddaren skulle komma.

13. a) Hur och när kom den utlovade räddaren ut ur Sion? b) Vilka kom med tiden också att bli medlemmar av ”Guds Israel”?

¹³ Denne räddare kom på pingstdagen år 33 v.t. Hur då? Genom att utgjuta Jehovas heliga ande över omkring 120 lärjungar församlade i rummet på övervåningen i huvudstaden Jerusalem. På så sätt blev dessa lärjungar de första som blev en del av ”Guds Israel”, pånyttfödda till andligt liv och med hoppet om evigt liv i den andliga världen där ovan. Detta andliga Israel kom till sist att inbegripa de icke-judar som trodde på den utlovade räddaren. När inträffade detta? Då samariter blev omvända — och senare då rena hedningar, den romerske befälhavaren Kornelius och hans familj och vänner, blev omvända år 36 v.t. — adopterade Jehova, den större Abraham, alla dessa icke-judiska troende och lät dem tillhöra hans enfödde Son, Jesus Kristus, den symboliska stammen på det symboliska olivträdet. På så sätt kunde dessa icke-judar inta de judars platser som på grund av brist på tro bröts bort från detta olivträd, som har 144.000 ”grenar”. — Apostlagärningarna, kapitel 10; 15:14—21.

Verket med att inympa nu fullbordat

14. Vad finns det nu fullgoda bevis för när det gäller ”hela Israel”?

¹⁴ Ett tusen nio hundra fyrtioåtta år har nu gått sedan denna viktiga händelse ägde rum år 36 v.t. Helt logiskt har alltså nu Guds, den Allsmäktiges, verk med att frälsa ”hela Israel” på ett storslaget sätt fullbordats. Denna tidsperiod var mycket längre än den judiska tidsåldern, då judarna rönte särskild ynnest från Gud från år 1513 f.v.t., på Mose tid, till år 36 v.t., då de första oomskurna icke-israeliterna eller hedningarna blev omvända. Utan tvivel har denna långa tidsperiod varit tillräckligt lång för att frälsa ”hela Israel”, vad beträffar att få fram nog många medlemmar till det. Det finns nu fullgoda bevis för att så har skett.

15. Hur sade Jesus i sin profetia om ”tecknet” på ”avslutningen på tingens ordning” att de ”utvalda” skulle församlas?

¹⁵ Jesus Kristus hänsyftade på den tidsperioden, då han uttalade en profetia om sin osynliga andliga ”närvaro” och ”avslutningen på tingens ordning” och sade: ”Människosonens tecken [skall] visa sig i himmelen, och då skall alla jordens stammar slå sig själva under jämmer, och de skall se Människosonen komma på himmelens skyar med kraft och stor härlighet. Och han skall sända ut sina änglar med starkt trumpetljud, och de skall samla ihop hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlarnas ena ytterkant till deras andra ytterkant.” (Matteus 24:3, 30, 31) När började denna Jesu Kristi ”närvaro”?

16, 17. När började Jesu Kristi ”närvaro”, och vilka betydelsefulla händelser inträffade därefter med avseende på de församlade ”utvalda”?

¹⁶ Jesu ”närvaro” började då hedningarnas ”sju tider” slutade på hösten år 1914. (Daniel 4:20—33) Vid den tidpunkten vände den förhärligade Jesus Kristus sin uppmärksamhet mot den krigshärjade jorden för att då börja utöva sin makt över den. Historiska fakta visar att den regerande kungen Jesus Kristus under efterkrigsåret 1919 sände ut sina himmelska änglar för att samla ihop de ”utvalda” från jordens alla delar. Under ledning av Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet fördes de tillsammans in i en världsvid endräkt, för att från och med då förena sina ansträngningar för att fullgöra Jesu profetiska anvisning som finns nedtecknad i Matteus 24:14: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.”

¹⁷ Vid det allmänna konvent som Guds folk höll år 1931 antog de enhälligt det nya namnet, för att bli kända som Jehovas vittnen. Lite längre fram kom sedan boken Jehova, utgiven av Sällskapet Vakttornet, en bok som framhävde Guds namn, det som de var så lyckliga att få bära. Jehovas vittnen tog i tacksamhet emot denna nya bok år 1934, då nazistführern, Adolf Hitler, började sitt försök att utrota vittnena i Centraleuropa.

18. Vad hände i sinom tid som visade att det fulla antalet av de ”utvalda” hade församlats?

¹⁸ Det som därpå följde visade att församlandet av de överlämnade, döpta ”utvalda” till det himmelska riket hade fullbordats. Hur kan man säga det? Jo, därför att år 1935 riktade dessa ”utvalda” sin uppmärksamhet och sina ansträngningar mot den ”stora skaran” som förutsades i en syn i Uppenbarelseboken 7:9—17. Av vilka skulle denna ”stora skara” bestå? Av människor som skulle tillskriva Jehova Gud och Jesus Kristus ära och härlighet och som skulle bli belönade med evigt liv på en paradisisk jord som de skulle få leva in på utan att dö, trots den största ”vedermödan” i människans hela historia. Dessa gynnade identifierades som den rätte herdens, Jesu Kristi, jordiska ”andra får”. Med glädje skulle de bilda ”en enda hjord” tillsammans med kvarlevan av ”hela Israel” som ännu levde kvar på jorden. — Johannes 10:16.

”Hela Israel” frälst för att välsigna hela mänskligheten

1. Varför bör republiken Israel inte förvänta att den, bara därför att den tillhör Förenta nationerna, skall vara det medel Gud använder för att välsigna hela mänskligheten?

JEHOVA lovade Abraham att alla släkter och nationer på jorden skulle få röna välsignelse förmedelst denne trogne patriarks säd. (1 Moseboken 12:3; 22:17, 18) Men dessa löften, som gavs på 1900-talet före den vanliga tideräkningen, innebär inte att Gud skall välsigna Förenta nationerna, som efterträtt det nu döda Nationernas förbund. Den nutida republiken Israel bör inte förvänta att det forntida Israels Gud skall använda den nationen till att välsigna hela mänskligheten, bara därför att den är medlem av FN. I själva verket står FN i vägen för Guds rike under Abrahams ”säd”. Det utgör följaktligen den nutida ”vämjeligheten som vållar förödelse”. (Matteus 24:15) Nej, FN är inte en välsignelse, även om kristenhetens religiösa prästerskap och judendomens rabbiner ber om himmelens välsignelse över denna organisation. FN utgör verkligen ”vilddjurets bild”, den synliga politiska, kommersiella organisation som tillhör ”denna tingens ordnings gud”, Satan, djävulen. FN kommer således snart att tillintetgöras tillsammans med denna vilddjurslika organisation. — Uppenbarelseboken 13:1—18; 2 Korintierna 4:4.

2. Hur skiljer sig kvarlevan av ”hela Israel” i sitt handlingssätt från republiken Israel?

² Under tiden kämpar republiken Israel för sitt liv mot andra medlemmar av FN. Men kvarlevan av ”hela Israel” efterliknar inte republiken Israel. (Romarna 11:26) Denna kvarleva tillber inte ”vilddjurets bild”. De andliga israeliterna avslöjar i stället FN för vad det är enligt Guds syn på det — en förfalskning som lockar människor att förlita sig på FN i stället för på Jehovas rike under Jesus Kristus. Av denna anledning förblir kvarlevan av ”hela Israel” en del av Jehovas universella organisation. Redan nu visar sig kvarlevan av Abrahams andliga säd vara en välsignelse för alla människosläktets nationer och släkter. Jehovas profetiska löften har alltså bevisat sig vara sanna.

3, 4. Vad inspirerade Jehova, omkring 2.700 år före år 1914, Jesaja till att skriva om ”alla nationer”?

³ För mer än 2.700 år sedan pekade Jehova Gud fram emot den tid då stridsvagnar av stål och flygplan skulle användas för första gången i krig och då skyttegravskrig skulle bli specialiserade, soldater vara tvungna att använda gasmasker och långskjutande kanoner sådana som ”Tjocka Berta” användas i det totala kriget. Ja, omkring 27 århundraden före första världskriget inspirerade Jehova Gud profeten Jesaja till att skildra någonting annat som skulle hända då. Han sade:

⁴ ”Det som Jesaja, Amos’ son, såg i en syn om Juda och Jerusalem: Och det skall ske i dagarnas slutskede att det berg där Jehovas hus är skall bli fast grundat ovan bergens topp, och det skall sannerligen bli upphöjt ovan höjderna; och till det skall alla nationer strömma. Och många folk skall sannerligen gå åstad och säga: ’Kom och låt oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs [Israels] Guds hus; och han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.’ Ty från Sion skall lag utgå och Jehovas ord från Jerusalem. Och han skall sannerligen avkunna dom bland nationerna och ställa allt till rätta beträffande många folk. Och de måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdssaxar. Nation skall inte lyfta svärd mot nation, inte heller skall de mer lära sig att kriga. O ni av Jakobs hus, kom och låt oss vandra i Jehovas ljus.” — Jesaja 2:1—5, NW.

5. Ur vilken synvinkel måste Jesajas profetia om ”Jehovas hus” ses med tanke på republiken Israels handlingssätt?

5 Vi ser inte att denna underbara profetia har gått i uppfyllelse i vår tid på Jerusalem, huvudstaden i republiken Israel i Mellersta Östern. På det berg som brukade kallas Sions berg ser vi inget Jehovas tempel, utan i stället den muhammedanska Klippmoskén och en moské tillägnad Allah. Turister från många nationer besöker denna religiösa plats, inte i syfte att tillbedja, utan enbart för att bese denna vackra islamiska byggnad. Det är således obestridligen så nu i ”dagarnas slutskede” för denna dödligt sjuka tingens ordning att Jesajas profetia inte alls går i uppfyllelse på den moderna staten Israel. Den staten avses inte med uttrycket ”hela Israel”, det Israel som blir frälst för att hela mänskligheten skall bli välsignad i uppfyllelse av Jehovas löfte till Abraham. Följaktligen måste det profetiska uttrycket ”det berg där Jehovas hus är” ses ur en andlig synvinkel med avseende på ”Guds Israel”. — Galaterna 6:16.

6. a) Hur visade Petrus vilket slags nation ”Guds Israel” är? b) Under vilka världsförhållanden började ”alla nationer” strömma upp till ”Jehovas hus”?

⁶ Detta ”Guds Israel” är en andlig nation, alldeles som aposteln Petrus visade då han skrev: ”Ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom, för att ni vitt och brett skall förkunna hans dygder’, hans som har kallat er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus.” (1 Petrus 2:9) Den nutida kvarlevan av denna ”heliga nation” står som symbol för ”Jehovas hus” och utgör kärnan bland Jehovas vittnen i vår tid. Det var 21 år in i ”dagarnas slutskede” — då den romersk-katolska fascismen och Hitlers nazism härjade i Europa — som ”alla nationer” började strömma upp till det Jehovas andliga ”hus” som så att säga hade blivit upphöjt ovan bergens topp av Jehovas vittnen.

7. Varför var det inte någon betydelselös händelse som inträffade, då nationerna började strömma upp till ”Jehovas hus”?

⁷ Denna betydelsefulla början markerades av ett allmänt konvent som hölls sent på våren år 1935 i Washington, Förenta staternas huvudstad. I ett mycket beaktansvärt tal vid detta konvent rättade en medlem av ”hela Israel” — J. F. Rutherford, som då var president för Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet — till en missuppfattning som hade rått bland de internationella bibelforskarna. Han framhöll att den ”stora skaran”, som skulle församlas ut ur alla delar av mänskligheten och som skulle tillbedja Gud i hans andliga tempel (eftersom det materiella templet i Jerusalem hade förstörts av romarna år 70 v.t.), skulle utgöra en jordisk klass. (Uppenbarelseboken 7:9—17) Denna klass hade framtidsutsikten att få överleva Har-Magedon och komma in i den nya tingens ordning under det annalkande tusenårsriket under Jesus Kristus, som har härskat i himlarna sedan år 1914.

8. a) Vilken epokgörande händelse ägde rum vid konventet i Washington år 1935? b) Varför kan det sägas att ”alla nationer” nu strömmar upp till ”Jehovas hus”?

⁸ Gensvaret på detta uppenbarade ljus var epokgörande. Vid denna dramatiska sammankomst blev 840 konventdeltagare döpta som symbol av deras överlämnande åt Jehova Gud genom Jesus Kristus. Hur många nationer som var representerade i denna grupp blev inte fastställt, men i sina tankar hade de hoppet om att få leva i ett jordiskt paradis. Nu, mer än 49 år senare, uppgår Jehovas vittnen till ett antal som långt överskrider det som ”hela Israel” uppgår till. De är verksamma i 205 länder runt om på jorden. Allmänt talat strömmar således ”alla nationer” upp till Jehovas upphöjda hus för tillbedjan.

Jehovas vittnen — vilket slags människor?

9. Vilken levnadsväg har Jehovas vittnen, till skillnad mot republiken Israel, följt i uppfyllelse av Jesaja 2:4?

⁹ Vilket slags människor finner vi att Jehovas vittnen är i vår tid mot bakgrund av hur republiken Israel är? Är de rustade, i likhet med den republiken, att fortsätta med att ta till köttsliga vapen mot dem som hotar deras existens? Nej, det är de inte! De är i stället exakt det slags människor som förutsades i Jesaja 2:4. På grund av att de upphöjer tillbedjan av Jehova i Guds andliga hus har de på ett bildligt sätt smitt svärd till plogbillar och spjut till vingårdssaxar. De förtröstar på Jehova Gud som sin beskyddare, då de efterliknar sin ledare, Jesus Kristus. Även om de kommer från så gott som alla jordens nationer, låter de inte nationalistiskt hat behärska dem; inte heller blandar de sig i världslig politik. De har på ett påtagligt sätt upphört med att lära sig konsten att hantera köttsliga vapen i krig. De intar en neutral hållning till världens konflikter och politik. Ja, de har upphört med att använda köttsliga vapen i defensivt och offensivt syfte. De tror på det som Jesus Kristus sade: ”Mitt rike är ingen del av denna världen.” I annat fall skulle hans lärjungar kämpa för det med köttsliga vapen av de mest avancerade militära slag. — Johannes 18:36.

10. a) Enbart i vilket slags krigföring är Jehovas vittnen upptagna? b) Vilket ”nytt bud” lyder vittnena, och hur gör de det?

¹⁰ Jehovas vittnen är i stället upptagna i enbart en andlig krigföring. Deras kamp är mot de onda andarna i det himmelska. Deras vapen är således inte av köttslig, blodsutgjutande karaktär. (Efesierna 6:10—18) Deras krigföring är inte mot människor, och de kämpar sannerligen inte mot sina andliga bröder inom Jehovas organisation. De lyder Jesu Kristi befallning att älska sina andliga bröder, alldeles som han älskade oss, han som gick så långt att han offrade sitt mänskliga liv för sina lärjungar. Detta är i överensstämmelse med det ”nya bud” som Jesus gav sina efterföljare, budet att de skulle älska varandra alldeles som han älskade dem. — Johannes 13:34.

11. Vilken lag uppfylls genom den kärlek som Jehovas vittnen visar?

¹¹ Jehovas vittnen drivs av det slags kärlek som uppfyller den lag som gavs genom profeten Mose. En sådan kärlek tillfogar aldrig någon en oförrätt och är mer än den ”kärlek” som uttrycks med det engelska ordet ”charity”, som förekommer i äldre engelska översättningar och som nu på 1900-talet visserligen används i betydelserna människokärlek, tillgivenhet och barmhärtighet men mest avser välgörenhet. I bibeln betyder de hebreiska och grekiska orden för ”kärlek” långt mer än enbart människokärlek och välgörenhet. — Se 1 Korintierna, kapitel 13, Engelska auktoriserade översättningen; den engelska katolska Douayöversättningen.

Till välsignelse, inte till förbannelse

12. Var det nödvändigt att hela antalet medlemmar av ”hela Israel” skulle befinna sig i himmelen, innan välsignelsen av ”alla nationer” kunde börja?

¹² Av det som nu sagts kan vi förstå att det inte har varit nödvändigt för kvarlevan av ”hela Israel” att komma till himmelen och vara tillsammans med den främste av denna ”säd”, Jesus Kristus, för att välsignelsen av alla släkter och nationer skall kunna börja förmedelst den större Abrahams, Jehova Guds, ”säd”. Under närmare ett halvt århundrade har nu medlemmar av släkter och nationer på jorden fått ta emot välsignelser från Abrahams utlovade ”säd”. Redan har mer än två och en halv millioner ”andra får” församlats för att bilda ”en enda hjord” tillsammans med kvarlevan av den rätte herdens av anden pånyttfödda fårlika efterföljare som har det himmelska hoppet. — Johannes 10:16.

13. Vad kom Jesus till templet för att göra för de ”andra fåren”, och hur kommer uttrycket för hans inställning till dem att kulminera inom kort?

¹³ De välsignade ”andra fåren” har gynnats med hoppet att få ärva, redan från början, det paradis som skall återställas på jorden under tusenårsriket, där Kristus tjänar som kung. När Jesus Kristus som Jehovas ”förbundets budbärare” kom till det andliga templet för att hålla dom, kom han således för att välsigna, inte förbanna, de ”andra fåren”. (Malaki 3:1—3, NW) Denna välsignelse kommer att kulminera i att de blir bevarade genom det annalkande ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, kriget mot hans jordiska fiender som församlats vid ”Har-Magedon”. (Uppenbarelseboken 16:14, 16) I forna tider var staden Megiddo platsen för Jehova Guds segrar. (Josua 17:11; Sakarja 12:11) Vid det symboliska Har-Magedon skall Gud kröna sig själv med sin största seger, till sin eviga ära och härlighet. Där skall hans upphöjde Son, Jesus Kristus, vara hans fältmarskalk. — Uppenbarelseboken 19:11—21.

14. a) Över vilkas frälsning har de ”andra fåren” anledning att vara glada? b) Hur många är de ”andra fåren” redan till antalet?

¹⁴ De ”andra fåren” kommer att räddas genom denna i högsta grad imponerande demonstration av Guds makt och storhet. Så glada alla överlevande åskådare till denna avgörande konflikt kommer att vara över det faktum att kvarlevan av ”hela Israel” blev ”frälst” under fredsperioden mellan första och andra världskriget! Från våren år 1935 och framåt har det till detta frälsta Israel fogats en ”stor skara” utan fastställt antal. Som ”andra får” till den rätte herden, Jesus Kristus, uppgår nu deras antal till bortemot tre millioner. De har kommit från människosläktets ”alla nationer och stammar och folk och tungomål” i uppfyllelse av det löfte som Jehova Gud gav den som förebildade honom, nämligen hans ”vän” Abraham. (Uppenbarelseboken 7:9—17; Jakob 2:23) Och församlandet av dessa ”andra får” är ännu inte fullbordat. Hur många de till sist kommer att bli till antalet, när den rätte herden har fullbordat församlandet av dem innan det stora Babylon tillintetgörs och Guds krig mot dess politiska älskare vid Harmageddon bryter ut, vet vi inte. — Uppenbarelseboken 17:1—18:24.

15. Vilken välsignelse utgör detta att de ”andra fåren” förenades med kvarlevan av ”hela Israel” början till?

¹⁵ Detta att de ”andra fåren” förenades med kvarlevan av ”hela Israel” i ”en enda hjord” under den rätte herden, Jesus Kristus, den främste av Abrahams ”säd”, har visat sig utgöra början till någonting. Till vad? Det har utgjort början till den fulla välsignelse som ”hela Israel” skall fortsätta att ge dessa ”andra får” under Jesu Kristi tusenåriga regering, in under vilken de skall överleva under Guds beskydd.

16. Varför är de ”andra fåren” fast beslutna att fortsätta att tjäna Jehova sida vid sida med kvarlevan av ”hela Israel”?

¹⁶ I uppfyllelse av Uppenbarelseboken 7:14—17 har de ”andra fåren” redan ”tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i Lammets blod”. Det är därför som de får tillbedja Gud ”dag och natt i hans tempel” andligen talat. Ja, ”Guds lamm”, Jesus Kristus, förser dem redan med andlig mat, så att de ”inte hungrar mer”. (Johannes 1:29) Dessutom leder deras trogne herde dem till ”källor med livets vatten”, det vill säga till liv på en paradisisk jord. Den ”stora skaran” känner tacksamhet för alla de välsignelser som den redan får motta genom kvarlevan av ”hela Israel” och kommer därför att fortsätta att tjäna Jehova sida vid sida med denna trogna kvarleva. Dessa ”andra får” kommer att göra det i den ”enda hjorden” under den ”enda herden” till förmån för Guds rike under Jesus Kristus. De är fast beslutna att handla så ända till dess att alla fiender till Riket har tillintetgjorts, undanröjts från Guds ”fotpalls”, jordens, yta. — Jesaja 66:1; Matteus 5:34, 35; Apostlagärningarna 7:49.