Att ha mycket att göra — en välsignelse!
ÄR DET en välsignelse att ha mycket att göra? Hur kan det vara det? frågar kanske någon. Står det inte i bibeln att arbete är en förbannelse som Gud uttalade över människosläktet? Detta är en av de allmänna vanföreställningar om vad bibeln lär som beklagligt nog omfattas av några som gör anspråk på att förstå den.
En professor i USA, W. R. Bowie, har till exempel gjort följande kommentar till 1 Moseboken 3:17—19: ”Arbetet framstår såsom den förbannelse som uttalades över Adam och hans ättlingar. Att tvingas arbeta ... föreföll människonaturen vara kännetecknet på straff. ... De människor, som skapade de traditioner som har bevarats i Första Moseboken, försökte här uttyda erfarenheten och det goda och det onda som de fann i den. Arbetets nödtvång var något som de inte tyckte om; därför ansåg de arbetet vara något ont. Det kändes som ett straff, och därför drog de den slutsatsen att det var ett straff.” — The Interpreter’s Bible, band 1, sid. 511.
Sedan Adam hade visat olydnad, sade Gud till honom: ”Marken [är] förbannad för din skull. ... I ditt anletes svett skall du äta bröd, till dess du återvänder till jorden, ty av den blev du tagen.” Marken blev förbannad, men är arbetet självt en förbannelse? — 1 Mos. 3:17—19, NW.
När människan nyss var skapad och var fullkomlig, fick hon arbete att utföra. ”Jehova Gud övergick till att ta mannen och låta honom ta sitt hemvist i Edens lustgård för att odla den och sköta den.” Edens lustgård var en vidsträckt park, stor nog att rymma några av alla de olika arterna av landdjur som Gud skapade, ty Adam gav namn åt dem alla utan att behöva lämna Eden. Att sköta en sådan stor park och odla den innebar arbete. Men det var inte något tungt och svårt arbete, som skulle suga musten ur den som utförde det. Det var en glädje. Sådant arbete var inte någon förbannelse. — 1 Mos. 2:15, NW.
Att detta är den rätta slutsatsen framgår av vad vi finner i bibeln för övrigt. I den uppmanas vi att med vår kraft söka uträtta allt vad vi förmår, eftersom vi inte kan arbeta längre när vi hamnar i graven. (Pred. 9:10) ”Fattig bliver den som arbetar med lat hand”, heter det i bibeln, ”men de idogas hand skaffar rikedom.” (Ords. 10:4) Till en varning framhålls det för oss att den försumlige eller late ”är en broder till fördärvaren”, och den främste fördärvaren är ingen annan än Satan själv! (Ords. 18:9, My; NW) Med rätta sade konung Salomo: ”Jag har lärt känna att inget finns som är bättre för dem än att de gläder sig och gör gott under sin livstid; så ock att varje människa äter och likaså dricker och njuter vad gott är för allt sitt hårda arbete. Det är Guds gåva.” — Pred. 3:12, 13, NW.
När Jesus Kristus var här på jorden, framhöll han att hans Fader fortsatte med att arbeta och att även han själv arbetade. (Joh. 5:17) Och aposteln Paulus rådde gång på gång andra kristna att arbeta och talade dessutom om sin egen trägna möda: ”Gå inte och söla i ert arbete. Var glödande genom anden.” ”Må den som stjäl inte stjäla mera, utan må han i stället utföra strängt arbete, i det han med sina händer gör ett gott arbete, så att han kan ha någonting att dela ut till någon som lider brist.” — Rom. 12:11; Ef. 4:28; NW; 2 Kor. 11:27.
Till de välsignelser, som följer med att ha mycket att göra, hör att detta hjälper oss att undgå att råka i svårigheter. Denna princip understöds av vad aposteln Paulus sade om att unga änkor borde gifta sig och fostra upp barn, eftersom det skulle vara ett skydd för dem att ha mycket att göra. — 1 Tim. 2:15; 5:14.
Att ha mycket att göra är också en välsignelse på så sätt att det hjälper oss att få tiden att flyga i väg. Det är en sak som i synnerhet de människor inser som har måst sluta sitt arbete därför att de uppnått en viss ålder. När de sedan inte har något att göra eller har ytterst litet att göra, är det lätt för dem att känna sig besvikna, uttråkade.
Och vi bör särskilt tänka på att det är en välsignelse att ha mycket att göra på grund av att man i så fall kan känna sig tillfreds över att lyckas åstadkomma en hel del. Men vi förutsätter naturligtvis här att arbetet i fråga är hedervärt, ärligt. Människor vars arbete består i att råna, bedra eller på annat sätt själviskt utnyttja andra kan inte räkna med att de skall få några välsignelser av att de har mycket sådant att göra, hur mycket de än för stunden kan tjäna på detta ”arbete” materiellt sett!
Man skulle med rätta kunna säga att ingen grupp människor i denna tid är flitigare sysselsatt än de kristna vittnena för Jehova. De ägnar mycken tid åt enskilt bibelstudium, är med vid fem möten i församlingen varje vecka och använder en hel del tid varje månad till att predika de goda nyheterna om Guds rike och göra lärjungar av människor, förutom att de på ett ärligt sätt skaffar sig själva och sina familjer vad de kan behöva av materiella ting. (Matt. 24:14; 28:19, 20) Att de har mycket att göra i Herrens verk tjänar som ett skydd för dem mot världens, köttets och djävulens många snaror. De känner sig också glada och tillfreds över att kunna ära Jehovas namn och trösta sörjande sanningssökare. Och de har löfte om belöningen evigt liv. — 1 Kor. 15:58; 2 Kor. 8:21; 1 Tim. 5:8.
Om du söker upp en typisk församling av dessa vittnen och bekantar dig med dem, kommer du att finna att de verkligen är ett lyckligt folk. Du upptäcker förmodligen också att de lyckligaste bland dem är de som är flitigast upptagna med att predika och undervisa andra i Guds ord. Detta medför ofelbart många välsignelser, eftersom det ligger större lycka i att ge än i att ta emot. — Apg. 20:35.
Men tro nu inte att vittnena är fanatiker eller extremister. De är förnuftiga, resonliga. I synnerhet familjefäder i ansvariga ställningar i församlingen vinnlägger sig om jämvikt i det här avseendet. De inser att det är deras plikt att tillbringa en del av sin tid med familjen. De låter familjen ha del i den verksamhet de själva utövar så mycket som det alls är möjligt, och framför allt gör de anordningar för gemensamt bibelstudium i familjen. De ser också till att familjen håller samman under fritiden och gemensamt ägnar sig åt upplivande och uppbyggande nöjen.
Kan bibeln anklagas för att kalla arbete en förbannelse? Absolut inte! Är det en välsignelse att ha mycket att göra? Ja, det är det, om vi utför arbete av det rätta slaget och samtidigt tänker på att fylla våra andra behov och deras behov som är oss kära.