Föräldrar skydda ert barns liv genom exakt kunskap
1. Vilka frågor bör föräldrar och barn göra sig i denna tid, och varför?
FÖRÄLDRAR i den nya världens samhälle står nu tillsammans med sina barn vid portarna till Guds utlovade nya värld, men det återstår för dem att träda in i den. Satan och hans demoner jämte en ytterligt fördärvad och ogudaktig värld söker, om möjligt, hindra dem att komma in i den. Vad kan föräldrarna göra för att skydda sig och sina barn, så att de inte dras med i denna världens fördärv och tillintetgörelse? Vad kan barnen göra för att undgå besmittelse från denna gamla värld och således skydda sig, så att de inte blir tillintetgjorda med den i Harmageddonstriden? Vad såväl föräldrar som barn måste göra bör vara av intresse för alla som önskar vinna livet.
2. Vad måste föräldrar och barn göra, om de skall få överleva denna världens ände?
2 Jehova Gud underrättar oss genom sitt inspirerade ord om vad vi skall göra för att få överleva denna världens ände. ”Sök förvärva vishet, sök förvärva förstånd”, lyder det visa rådet. ”Förgät icke min muns tal och vik icke därifrån. Övergiv henne icke, så skall hon bevara dig; älska henne, så skall hon beskydda dig.” ”Ty vishet är till skydd liksom pengar äro till skydd; men fördelen med kunskap är att visheten själv bevarar sina ägare vid liv.” Om föräldrar alltså önskar överleva denna tid av nöd tillsammans med sina barn och komma in i den utlovade nya världen, måste de söka rätt på Jehovas vishet, bli undervisade om hans vägar och leva i samklang med hans vilja. Den exakta kunskapen, som finns i Guds ord, blir till en skyddsmur omkring dem i denna frestelsens och nödens tid. — Ords. 4:5, 6; Pred. 7:13, NW.
3. a) När skall man börja undervisa barnen, och hur? b) Vilket ansvar vilar på föräldrarna med avseende på barnen och deras mål i livet? c) Vad måste barnen också få lära sig, så att de hindras från att komma på avvägar, och vilket är det bästa sättet att lära dem det?
3 Barnen måste tidigt i livet få lära sig Jehovas vishet, principerna för ett kristet leverne. Så snart barnet är gammalt nog att ställa frågor om livet, är det gammalt nog att få rättframma svar. Man behöver inte i detalj beskriva saker och ting för ett barn, svara bara kort, rakt på sak och glatt. Det finns inga skäl till att vi skulle komma med undvikande svar. Jehova talar till oss öppenhjärtigt i bibeln, och föräldrarna kan vara lika öppenhjärtiga när de talar med sina barn. På föräldrarna vilar ansvaret för att deras barn får ett mål i livet. Kristna föräldrar önskar att den nya världen med dess välsignelser och liv skall bli deras barns mål. Med tanke härpå vill de nu hos sitt barn inprägla de principer som gäller för ett liv i överensstämmelse med den nya världen. Detta inbegriper undervisning om livets fakta och funktioner, om barnets biologiska byggnad, om dess primära känslostämningar och begär. Aldrig någonsin bör föräldrarna anse att de måste hitta på sagor om hur ”storken kommer med de små barnen”, när de skall förklara hur ett nytt liv kommer till. Födelsens under är ingenting att skämmas för. Tillfredsställ det lilla spörjande sinnet, när barnet kommer med sina frågor om livet, ty om du inte ger barnet svar, kommer någon annan att göra det, och vad barnet får lära av andra kanske inte alltid stämmer med sanningen. Barnen bör också få lära sig behovet av självbehärskning, att driften inom dem till att ge upphov åt nya individer har förmåga att attrahera, att genera, att verka söndrande och ödeläggande på ett glatt kamratskap, om den missbrukas. Barnen måste få veta att det finns sådant som är rätt och sådant som är orätt, och de måste få lära sig att skilja på detta. (Hebr. 5:14) De måste tillväxa i insikt om att många orätta handlingar inte gör en sak rätt, att det förhållandet att omoraliskheten är så utbredd bland människorna inte rättfärdigar ett omoraliskt handlingssätt från vår sida, att Jehovas lagar måste beaktas framför allt annat, om man skall vinna livet. Eftersom ”människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen” och eftersom ”oförnuft låder vid barnets hjärta”, kan det bli nödvändigt att tygla, tukta och till och med straffa ett barn för att hindra det från att komma på avvägar. (1 Mos. 8:21; Ords. 22:15) Ett barn lär allra bäst genom kärleksfulla föräldrars goda föredöme. Ett barn som fått en rätt fostran kommer att kunna säga med psalmisten: ”Från varje ond stig har jag hållit mina fötter tillbaka, för att jag må hålla ditt ord.” Ja, Jehovas ord kommer att vara ett skydd i denna egensinniga värld. — Ps. 119:101—105, NW.
4. a) Vilken varning har vi i bibeln som gäller det sexuella området? b) Vilket sjukt moraliskt tillstånd råder i världen, och vilken inverkan har detta på de unga?
4 Vår moderna tids inställning till sexuella frågor utgör kanske den allra största faran bland alla de fördärvliga ting som ungdomen konfronteras med. Israeliterna råkade ut för detta fördärv, när de stod beredda att tåga in i det utlovade landet. I fyrtio års tid hade många av dem hållit ut, men på Moabs hedar, när de stod inför uppfyllelsen av sina drömmar, föll flera tusen offer för omoraliskhet, som de övade med Moabs döttrar. Tjugofyra tusen av dem omkom på en enda dag! (4 Mos. 25:1—9) Vi befinner oss nu i en liknande situation. Framför oss ligger den utlovade nya världen, men runt omkring oss har vi en ”könsgalen” värld. Såsom en professor vid Harvard har sagt: Vi lever under det ”ständiga trycket från den väldiga styrkan hos de allestädes närvarande sexualstimulantia”. Böcker och filmer som anspelar på omoraliska handlingar är populärast. Världen överflödar av våldtäkter, homosexualitet och veneriska sjukdomar, och det föds en mängd utomäktenskapliga barn. Artiklar om uppburna Hollywood-berömdheters utsvävande liv fyller tidningsspalterna, men sällan, om ens någonsin, får man läsa om det liv som ärbara, moraliska människor för, vilka har uppfostrat friska barn till gagn för samhället. Detta moraliska sammanbrott skulle enligt förutsägelsen inträffa ”i de yttersta dagarna”. (2 Tim. 3:1—7) Det frambringar sin frukt: ”Ty vad människan sår, det skall hon ock skörda.” (Gal. 6:7) Överallt spåras ett öppet avståndstagande från god moral och vedertaget skick och bruk, vilket verkar nedbrytande i synnerhet på ungdomen. Undersökningar som gjorts vid ett flertal amerikanska högre skolor gav vid handen att 79 procent av eleverna gillade sexuella förbindelser före äktenskapet. Omkring 36 procent av de pojkar som utfrågades sade att de var beslutna att på tre avtalade träffar gå så långt som möjligt med de flickor de var ute med. Älskliga pojkar och flickor har enligt vad man iakttagit fullständigt förlorat sin moraliska självbehärskning, vilket har lett till att de blivit förvirrade, skrämda, nedstämda och varit nära att beröva sig livet. Ni föräldrar i den nya världens samhälle, tänk på att också edra barn står ansikte mot ansikte med dessa förhållanden, ty de tvingas av omständigheterna till nära kontakt med denna världens barn. Vaka därför över edra barn, eftersom deras liv står på spel.
5. Hur måste barnen fostras, om de skall bevaras för den gamla världens fördärv?
5 Vi vill att våra barn skall växa upp till ärbara, gudfrutiga män och kvinnor, som förstår och uppskattar sin roll i livet. Men vår blotta önskan kommer inte att åstadkomma detta. Vi måste vara redo att hos barnen inskärpa rättfärdiga principer, som danar dem till önskvärda livskamrater. De unga måste på det kraftigaste få framhävt för sig Jehovas krav på ett rätt uppträdande könen emellan, hur önskvärd egenskapen renhet är och vilka belöningar som väntar den som bevarar sin ostrafflighet. Barnets samvete måste övas till insikt om att det ogifta ståndet har sin plats, men att det aldrig får inkräkta på de företrädesrättigheter som uteslutande tillhör gifta människor, att om man slår dövörat till för sitt övade samvete eller kränker det, lider man skeppsbrott i tron. Detta innebär att man går miste om livet i den nya världen. (1 Tim. 1:19) Fostran i dessa stycken måste börja tidigt, om resultaten skall bli de bästa. — 2 Tim. 3:15—17.
6. Vad kan föräldrarna lära barnen om livet, om äktenskapet och om de förpliktelser som åtföljer det, och hur blir detta till hjälp för barnen?
6 När barnet frågar mor eller far: ”Varifrån kommer de små barnen?” eller: ”Varför är pojkar och flickor olika?”, då är tiden inne att börja undervisa det om dess roll i livet. Förklara för barnet att Gud har gjort flickorna så, att de kan få barn, och därför är de olika. Tala om för det hur ett barn föds, hur de små barnen får mat och håller sig varma inne i sin mor till dess de är redo att äta och andas på egen hand, och säg dem att Jehova har ordnat det på det sättet och att man måste respektera hans anordningar. Barnet kommer då att älska Jehova, och det kommer att vilja rätta sitt liv efter Guds principer. I frestelsens stund kommer dess övade samvete att visa sig vara en kraft till det goda och kommer att avhålla barnet från att göra det som är orätt. Längre fram i livet kommer barnet inte att betrakta könsumgänget såsom något ”förskräckligt” eller ”smutsigt”, utan såsom något tillbörligt och rent inom sin rätta ram — äktenskapet. Föräldrarna kan också göra mycket för att bereda barnen för de plikter som följer med äktenskapet, sådana saker som att sköta ett hem, ta vård om barn och att ha en rätt inställning till äktenskapet och de förpliktelser som åtföljer det. Det blir då mycket lättare för dem att finna sig till rätta i äktenskapet och göra det lyckligt. — 1 Mos. 1:28.
Faror som lurar på de unga
7. Nämn några faror som kan uppstå när två ungdomar av motsatt kön går ut tillsammans utan annat sällskap, och vad gav några undersökningar vid handen i denna sak?
7 I somliga länder både i och utanför kristenheten är det vedertagen sed att en pojke och en flicka går ut tillsammans utan annat sällskap. Med orätt betraktar man detta såsom det första steget mot en vuxen mans och en vuxen kvinnas förhållande till varandra. En sådan tid, under vilken man lär känna varandra, bjuder på många faror. Det förhållandet att ett stort antal föräldrar låter sina barn gå ut ensamma med någon av det motsatta könet, till och med innan de fyllt fjorton år, visar att dessa föräldrar inte inser vilka följder ett flitigt sällskapande med dem som hör till det motsatta könet får för sinnet och moralen. Barn som får hållas med detta utsätter sig för de uppenbara moraliska och samhälleliga faror som härrör från tidig sexuell eggelse, som inte kan nå sin höjdpunkt på rätt och tillbörligt sätt ännu på många år, nämligen först inom äktenskapets ram. Vid en undersökning bland 517 elever vid högre undervisningsanstalter i USA fann man att de som började gå ut ensamma med någon av det motsatta könet redan i 10—12-årsåldern eller ändå tidigare företedde rubbningar i känslolivet. Den överväldigande könsdriften hade drivit många så långt, att det inte fanns någon återvändo, drivit dem ut i synd. Till följd härav har det under de senast förflutna femton åren fötts mer än dubbelt så många utomäktenskapliga barn av flickor i tonåren än tidigare. Antalet tidiga äktenskap har stigit raketsnabbt, och det har också antalet skilsmässor inom samma grupp. Många läroverk rapporterar att de har en gift elev på tjugo ogifta. I religiösa kretsar har man måst ålägga ett stort antal pojkar och flickor prövotid och har till och med måst utesluta dem ur den kristna församlingen till följd av allvarliga omoraliska handlingar, och på så sätt har de ådragit sig en skamfläck och diskvalificerat sig, så att de inte kan få några hedrande religiösa tjänsteprivilegier på många år. Roten till mycket av allt detta finner man vara att pojkar och flickor har tillåtits att gå ut tillsammans utan annat sällskap i mycket unga år, innan eller kort tid efter det att de nått pubertetsåldern.
8. Vad kan föräldrar göra för att skydda sina barn för den fara som ligger i att bestämma träff med någon av det motsatta könet?
8 Vad kan föräldrarna göra för att hjälpa sina barn att inse faran i att i unga år flitigt sällskapa med någon som tillhör det motsatta könet utan att ha något förkläde med? När barnet har blivit så gammalt, att det kan känna en sexuell dragning till att gå ut på egen hand med en annan ung människa, bör far och mor ha haft ett långt samtal med sitt barn om passionens makt, om faran av att ge sig på grov flirt och om hur en pojke och en flicka bör förhålla sig gentemot varandra då de är på tu man hand. Aposteln Paulus rådde den unge Timoteus att ”fly ungdomens onda begärelser”. (2 Tim. 2:22) Att fly från sådana farliga begärelser innebär att fly från personer och platser som kan väcka sådana begärelser. Kristna flickor bör fördenskull inte låta pojkar ta dem med sig på folktomma vägar eller till ensliga ställen, där passionen kan få fritt, obevakat spelrum. Föräldrar som går med på att låta sina barn gå ut ensamma i sällskap med personer av det motsatta könet bör skydda barnen genom att bestämma när de skall vara hemma på kvällen. Sedan mörkret fallit på, blir kroppen fort trött, motståndskraften svag och förmågan att träffa rätta avgöranden i moralfrågor mycket nedsatt. Man låter skrankorna falla. Åtrån väcks så lätt, och den unge mannen kanske inte så lätt låter sig övertygas om att det är tillbörligt och klokt att gå hem. Flickorna, döttrarna, bör få klart för sig att pojkar är mycket mottagliga för sexuella frestelser. Pojkarna i sin tur bör bringas till insikt om att flickor också är känsliga på denna punkt. Därför är det synnerligen otillbörligt om pojkar och flickor eggar upp varandra genom en oanständig klädsel, opassande handlingar eller en utmanande attityd. Föräldrarna kan visa att de är intresserade av sina barns välfärd genom att tala med sonen eller dottern om livet och om den roll som sexuella ting spelar i ens liv. Föräldrarna bör framhålla för barnen den fara som grov flirt utgör. En god regel för föräldrar är att de aldrig bör låta sin pojke eller flicka ha fast sällskap med någon som de inte skulle vilja att deras barn gifte sig med, ty alltför ofta leder ett sådant förhållande till ett äktenskap fyllt av besvärligheter. För barnets egen skull bör en kristen far eller mor förbjuda barnet att bestämma träff med en ung människa av det motsatta könet, som inte hör till familjen, i syfte att gå ut tillsammans för att roa sig utan annat sällskap. En far som är tillsyningsman eller biträdande tjänare i en kristen församling är i själva verket pliktig att förbjuda sina barn att träffa sådana otillbörliga eller i förtid gjorda avtal, som bottnar i könets dragningskraft. — 1 Tim. 3:4, 12, 13; Tit. 1:5—9.
9, 10. a) Varför är det inte tillrådligt att hänge sig åt grov flirt? b) Varför bör man inte dricka rusdrycker när man är på tu man hand med någon av det motsatta könet?
9 I många delar av jorden är det mycket vanligt att ogifta personer, som tillhör världen, hänger sig åt grov flirt. Det är inte tillgivenhet, utan längtan efter sexuell tillfredsställelse, som är motivet till den grova flirten. Äktenskapet är inte det mål som sådan grov flirt verkar hänemot. Unga människor som tillåter sig att kela med det motsatta könet och att bedriva grov flirt visar att de låtit sig bli rov för sina sexuella känslor. De visar att de behöver lära sig självbehärskning och därtill att de är okunniga om vad som är vedertaget skick och bruk och om följderna av sitt handlingssätt. När 159 kvinnor utfrågades om sina erfarenheter i samband med kel och smek, tillstod 25 procent av dem att det gjorde dem nervösa. Några som hängav sig åt grov flirt grät hejdlöst innan de gick till sängs, och de kunde inte säga varför. Läkare, som rådfrågades, föreskrev att de borde stå i mindre intimt förhållande till sina pojkvänner. När de slutade vara så intima med grovt flirtande pojkar, slutade också deras hejdlösa gråtattacker. Avhållsamhet från kel och smek visade sig bidra till god anpassningsförmåga efter giftermålet. Par som ”har sällskap” menar gärna att det inte är farligt för dem att kela med varandra när de är ute tillsammans med andra par. De säger att det är tryggt att vara många. Men vad händer om de som vill bedriva grov flirt smyger sig bort för sig själva? Eller vad leder det till, om allesammans kelar med varandra och eldar upp sig, så att de rentav överskrider gränserna för kelandet och den grova flirten? Knappast till något annat än omoraliskhet. Kom fördenskull ihåg aposteln Paulus’ varning: ”Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” — 1 Kor. 15:33, NW.
10 Ens uppträdande då man är ute på egen hand med någon av det motsatta könet, bara därför att man tycker om att ha en kamrat, är ett gemensamt ansvar. Ingen pojke eller flicka har någon rätt att tillvälla sig fullständig kontroll över situationen och väcka det sexuella medvetandet. Vidare är det långt ifrån nyttigt att dricka rusgivande drycker när man är ensam med någon av det motsatta könet. Flickor bör i all synnerhet känna till detta, ty somliga män bjuder avsiktligt på rusgivande drycker för att få en flicka att slappna av och försvaga hennes motståndskraft och få henne att resignera inför hans sexuella närmanden. Rusdrycker kommer åtrån att flamma upp. Rusdrycker försvagar ens viljekraft. Därför utsätter de sina offer för svår olycka. Guds ord varnar: ”En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar [går vilse] därav.” — Ords. 20:1.
11. Varför är det klokt att låta föräldrarna få lära känna den som man går ut tillsammans med, och när bör man avbryta sådant kamratskap?
11 När det kan anses tillåtligt för kristna barn att skaffa sig stadigt sällskap, är det klokt av dem att låta föräldrarna lära känna pojk- eller flickvännen. Det hjälper de unga, pojken såväl som flickan, som fattat tycke för varandra, att se sin kamrat av det motsatta könet genom föräldrarnas ögon. Dessa är inte förvillade av något romantiskt skimmer. Låt oss ta ett exempel. När Abrahams tjänare träffade Rebecka vid brunnen, vad gjorde Rebecka då? Skildringen i 1 Moseboken säger: ”Flickan skyndade åstad och berättade allt detta i sin moders hus.” Tjänaren blev därpå bjuden in i huset, och där berättade han för husets folk om hans herres, Abrahams, giftermålsanbud å sin son Isaks vägnar. Rebeckas föräldrar och hennes bror lyssnade uppmärksamt, varefter de frågade Rebecka om hon ville resa sin väg för att gifta sig med Isak. Rebeckas svar löd: ”Ja, jag vill fara.” (1878) Rebecka åtföljdes av andra kvinnor hela vägen till Isak. När hon slutligen kom fram till Isak, tog han henne till sig, och hon blev hans hustru, och han fick henne kär. Dessa två gifte sig alltså med föräldrars samtycke. När kristna barn har fått de nödvändiga föreskrifterna och den erforderliga fostran, som kan göra dem mogna i sexuellt avseende, så att de lugnt kan tillåtas att skaffa sig fast sällskap, visar det gott förstånd från föräldrarnas sida om de ser till att de får träffa den person eller de personer, som deras barn går ut med (ja, de bör göra det till en angelägen sak). Om den unge mannen eller den unga flickan, sedan de varit ute några gånger tillsammans, finner att de inte har några gemensamma intressen eller att deras religiösa övertygelse inte stämmer överens, då är det bäst att inte låta en sådan spirande vänskap övergå till fast sällskap. Det skulle inte vara förenligt med någondera partens bästa att fortsätta ett sådant kamratskap. — 1 Mos. 24:15—67.
Problem under den tid de unga ”har sällskap”
12. Vilka problem uppstår för den som har fast sällskap, och hur kan man bli tämligen säker på att ha funnit rätt kamrat?
12 I de länder där det är vanligt att de unga har sällskap en tid, betraktar man i allmänhet detta som en hjälp för dem att välja den kontrahent som de en dag önskar gifta sig med. För det mesta leder det till äktenskap, om man skaffar sig fast sällskap. De som har fast sällskap ställs inför många problem, och de utsätter sig för faror när det gäller moralen, som blir större därför att dragningskraften mellan dem båda blir så mycket starkare till följd av att de träffas ofta på tu man hand. Båda kontrahenterna måste skaffa sig en god bild av varandra för att kunna avgöra om samstämmigheten dem emellan skall kunna bli varaktig. Om de tänker på att gifta sig, bör de se varandra i olika slags tillstånd och under olika förhållanden. Flickan bör se sin pojkvän i hans arbetskläder och i hans olika sinnesstämningar och iakttaga hur han reagerar i olika situationer. Den unge mannen bör se sin flickvän i hennes vardagskläder i hennes hem och bör göra sig förtrogen med vad hon tycker om och vad hon inte tycker om såväl som med hennes temperament. Om två ungdomar med tiden finner glädje av den fridsamma nära samvaron med varandra, om de tycker om att göra saker tillsammans och åt varandra, om de längtar efter varandra och tänker på varandras hälsa och välbefinnande och beder för varandras lycka och framgång och för att motparten skall lyckas komma till rätta med sina problem, om ett ord från den andre väcker inre glädje, om hans röst fängslar, om det som han säger verkar uppbyggande och inger respekt, då finns det stora förutsättningar för att kärleken skall bestå och att båda kontrahenterna kommer att glädja sig över varandra under de år som följer sedan äktenskapet ingåtts. — 1 Kor. 13:4—8.
13, 14. a) Varför bör man inte avsiktligt gå med på att väcka de sexuella känslorna medan man har sällskap? b) Hur länge bör man ha sällskap, och vilka faror lurar på dem som har sällskap längre än nödvändigt och som inte har Guds ande?
13 I de fall där de unga tillåts att vara på tu man hand utan annat sällskap bör de alltid båda två hålla den fara borta eller på avstånd, som ligger i att avsiktligt gå med på att väcka de sexuella känslorna. Det finns större utsikt till lycka om man inte låter sitt förhållande under den tid man har sällskap besudlas av omoraliska handlingar. Om de unga låter sitt förhållande besudlas, blir utgången vanligen ett och detsamma, nämligen stridigheter och ömsesidigt förakt. Må de som har sällskap bevara sitt inbördes förhållande rent inför Jehova. — 3 Mos. 19:2.
14 Men hur länge bör man ”ha sällskap”, om nu detta är vanligt? Om man menar allvar och sköter saken på rätt sätt, bör ett sådant förhållande fortsätta till dess man högtidligen inför vittnen säger: ”Detta är min kamrat för livet.” Också därefter och under hela det äktenskapliga livet bör detta förhållande fortsätta. Vid en omfattande undersökning bland kvinnor sade 85 procent av de tillfrågade att en flicka inte borde gifta sig ”såvida hon inte haft fast sällskap med den tilltänkte äkta mannen i från sex månader upp till två år”. Men dessa världsligt inställda kvinnor var i allmänhet överens om att vilka två personer som helst förmodligen kunde lära känna varandra tillräckligt på ett år. De framhöll att ju längre det fasta sällskapandet eller förlovningen drar ut på tiden, desto större blir den fysiska dragningskraften mellan könen och desto större faran för ett omoraliskt handlingssätt, dvs. för världsligt inställda män och kvinnor. I samband med en rundfråga till 576 förlovade par kom det fram att ”under det att inte fullt 40 procent av dem som varit förlovade i åtta månader eller mindre hade idkat könsumgänge, hade nästan hälften (48,4 procent) av dem som varit förlovade i 28 månader eller längre idkat sådant umgänge. Ja, svaren gav vid handen att för två tredjedelar hade en stark fysisk dragningskraft uppstått på mindre än sex månader.” Dessa upplysningar ur världsliga källor bevisar bara att när det gäller män och kvinnor som inte har överlämnat sig åt Gud och som inte har Guds ande, är förlovningar som utan giltigt skäl drar ut på tiden inte bara meningslösa utan riskfyllda. Om en människa är olycklig och otillfredsställd under den tid hon har fast sällskap, vore det bättre om kontrahenterna beslutade att inte förlova sig eller ingå giftermål. En människa bör aldrig bygga ett äktenskap på ovisshetens flygsand. Det kan vara värt att lägga märke till att föräldrar som levde på den tid då bibeln skrevs vanligen bestämde om sina barns giftermål ett år i förväg, för att på så sätt få en minimitid till att förbereda sina barn för äktenskapets plikter. I många fall förekom det inte alls någon samvaro på tu man hand mellan de förlovade under det året. Det var det tilltänkta äkta parets föräldrar eller målsmän som avgjorde om äktenskapet var önskvärt.
Förlovning och giftermål
15. Vilka frågor bör man dryfta under förlovningstiden, och hur lång bör denna vara?
15 I kristenheten anses förlovning innebära ett allvarligt löfte om att gifta sig. Under förlovningstiden talar de unga tu om de betydelsefulla frågor som rör tiden efter giftermålet, om barn, ekonomien, om religion, om varandras släkt osv. De talar om sitt hälsotillstånd — kanske en av dem har en sjukdom som skulle kunna sätta den andres hälsa på spel –, och om den ene dras med skulder låter han motparten få veta det. Det tar tid att skaffa sig kännedom om allt detta. De personer som varit förlovade under ganska lång tid har visat sig bli lyckligare i äktenskapet. Men hur lång bör då en förlovning vara? Det finns inga bestämda regler härför. Mycket beror på de förlovade, på hur länge de har känt varandra och på hur länge de haft sällskap före förlovningen. En dag är inte nog, och tio år kan bli alltför länge. Hur lång förlovningstiden än blir, så är inte förlovningen detsamma som giftermål, och därför har de förlovade inte rätt till könsumgänge. När de bestämmer sig för att gifta sig, är det lämpligt att man ordnar med ett bröllop, till vilket vänner inbjuds; synnerligen stora risker tar den kvinna som rymmer hemifrån för att gifta sig. Att Jesus var med vid bröllopet i Kana visar att han godkände en sådan anordning. — Joh. 2:1—11.
16. Hur visar undersökningar att ungdomarna måste se fakta i ögonen, när de tänker på giftermål; och när de unga söker en make eller maka, vad bör de då tänka på?
16 Äktenskapet är till för mogna, fullvuxna människor. Det är inte något för barn. En nyligen företagen undersökning bland 15.000 tonåringar uppenbarade att 96 procent räknade med att ha mer än två badrum i sitt framtida hem. En annan undersökning bland giftasvuxna 20-åriga kvinnor i tolv olika städer avslöjade att deras ideal för en äkta man var filmstjärnor. Detta uppenbarar en verklighetsfrämmande, barnslig inställning till äktenskapet, som förklarar att skilsmässofrekvensen i USA är så hög. Det uppenbarar behovet av att se fakta i ögonen när det gäller äktenskapet. Se inte din tilltänkte genom ytliga, verklighetsfrämmande ”hollywoodögon”, utan genom Guds ofelbara ords ögon. En kvinna bör tänka sig en livskamrat som svarar mot vad hon önskar sig: en äkta man, familjeförsörjare, fader; en man önskar sig med rätta en hustru, en god husmor och en mor åt sina barn. Innan man gifter sig bör man vara klok nog att inse att äktenskapet är ett kontrakt på livstid. ”En hustru är bunden under hela den tid hennes man lever.” — 1 Kor. 7:39, NW.
Det ogifta ståndet — för vem är det?
17. Varför är det särskilt lämpligt nu att överväga att inte gifta sig, och vilket skäl framhåller Paulus till att man skulle välja det ogifta ståndet?
17 Eftersom vi nu befinner oss på tröskeln till Jehovas nya värld, önskar kanske många ungdomar uppskjuta sina giftermålsplaner till efter Harmageddonstriden, då valet av hustru kommer att ske under rättfärdiga förhållanden och då äktenskapets plikter kommer att uppfyllas utan hinder till följd av sådana slitningar, som nu hemsöker mänskligheten. Den vise kung Salomo gav ungdomar detta råd: ”Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid, förrän de onda dagarna komma.” (Pred. 12:1) När nu Harmageddonstriden nalkas med sådan hast, bör ungdomarna inom den nya världens samhälle önska gripa tag i de storslagna privilegier som kan bli deras, dvs. att ge sitt allt för Riket, varigenom de skyddar sin ställning i denna ändens tid. Det ogifta ståndet erbjuder större frihet och färre sinnesavledare, såsom aposteln framhöll: ”Den ogifte mannen är angelägen om det som hör Herren till, hur han skall vinna Herrens godkännande. Men den gifte mannen är angelägen om det som hör världen till, hur han skall vinna sin hustrus godkännande, och han blir delad. Vidare är den ogifta kvinnan, och jungfrun, angelägen om det som hör Herren till, för att hon må vara helig både till sin kropp och till sin ande. Den gifta kvinnan är emellertid angelägen om det som hör världen till, hur hon skall vinna sin mans godkännande. Detta säger jag emellertid till eder personliga nytta, icke för att kasta någon snara över eder, utan för att mana eder till det som är passande och som innebär att ständigt stå till Herrens tjänst utan något som distraherar.” (1 Kor. 7:32—35, NW) För att de kristna skall kunna leva ett mera distraktionsfritt liv uppmanar alltså Paulus dem att inte gifta sig.
18. Under vilka förhållanden bör en ogift människa allvarligt tänka på att gifta sig?
18 Det ogifta ståndet är en gåva som förlänas somliga såsom belöning för att de låtit anden segra över köttet. Det innebär ofta ett enstöringsliv, men det är fyllt av glädje. En ogift människa kan känna sig ensam, men hon är fri. Hennes liv, som inte tyngs ned så mycket av alldagliga materiella omsorger, kan svinga sig så mycket högre. Men vare sig en människa är gift eller ogift, måste hon föra ett rent liv. Om en människa som är ogift finner sig vara distraherad, dvs. hårt ansatt av åtrå, är det klokare av henne att söka sig en äktenskapspartner och gifta sig än att leva ett liv i ständiga frestelser till otukt eller annat missbruk av kroppen. Äktenskapet är ärbart inför Gud; otukt är inte det. Men de som kan bereda rum för det ogifta ståndet bör göra detta. Paulus säger att dessa ”gör ännu bättre” än de som gifter sig. — 1 Kor. 7:38; Matt. 19:12.
19, 20. a) Vilket problem står många ogifta kristna kvinnor inför i denna tid, och hur bör de betrakta denna sak? b) När Harmageddonstriden nu är så nära, vad bör då alla kristna önska vara, och varför?
19 Det finns många åt Gud överlämnade kristna flickor som skulle önska gifta sig på denna sidan om Harmageddonstriden, men det tycks vara brist på goda, rena, lämpliga unga män. Vad skall då dessa flickor göra? Bör de söka sig utanför Guds församling för att skaffa sig en livskamrat som inte har överlämnat sig till att göra Jehovas vilja? Några har gjort detta till bedrövelse för sig själva. Skriftens befallning lyder: Gift er ”blott ... i Herren”. (1 Kor. 7:39) Visst kommer det ogifta ståndet att för många innebära ett svårt prov för tron, men det medför Guds välsignelse att man uthärdar prövningar för rättfärdighetens skull. Den som skaffar sig umgänge med dem som står utanför kommer kanske till sist att gifta sig med någon utanför sanningen. De svårigheter som uppstår i sådana blandäktenskap är en följd av att vederbörande har ignorerat Guds råd. Dessa prövningar leder ofta till andlig ohälsa och får de okloka att lämna sanningen, och således går de miste om livet. Petrus förklarade: ”Det är bättre att lida för goda gärningar, om så skulle vara Guds vilja, än att lida för onda.” (1 Petr. 3:17) Härda ut i prövningen; välsignelse från Jehova väntar dig.
20 När Harmageddonstriden nu är så nära och den utlovade nya världen är inom räckhåll, låt oss då följa maningen: Bevara ”eder rena, I som bären Jehovás kärl”, så att han bevarar oss vid liv och för oss in i sin utlovade nya värld, där vi skall få tjäna honom för alltid i rättfärdighet. Må detta bli din lyckliga lott. — Jes. 52:11, Åk.