Lögner leder till livets förlust

”Detta är vad Guds Son säger. ’Jag är den som rannsakar de innersta tankarna och hjärtana, och jag skall giva åt eder individuellt enligt edra gärningar.’” ”Vad angår de fega och dem som äro utan tro och dem som äro vämjeliga i sin orenhet och mördare och otuktiga och dem som öva spiritism och avgudadyrkare och alla lögnare, så komma de att få sin del i den sjö, som brinner med eld och svavel. Detta betyder den andra döden.” — Upp. 2:18, 23; 21:8; NW.

 1. Vad är en lögn, och hur började ljugandet?

EN LÖGN är en falsk framställning som görs till någon, som är berättigad att höra och känna sanningen, och som kan vålla den andre skada. En falsk framställning, som görs i syfte att bedraga och tillfoga en oskyldig person skada, är en uppsåtlig och ondskefull lögn. Lögner är alltså människans store fiende. Historien bevisar detta fullt ut. Jehova Gud förordnade den överskyggande keruben till människans övervakare i Edens lustgård. Trohet mot Gud och plikt gentemot människan fordrade att den överskyggande keruben skulle tala sanningen. Eva, den första kvinnan, var berättigad att få veta sanningen. Den överskyggande keruben sade i själva verket till Eva, att om hon åt av den förbjudna frukten, skulle detta inte medföra hennes död, utan resultatet skulle bli att hon erhöll större vishet. Genom detta falska påstående blev Eva bedragen, och hon förmådde Adam att förena sig med henne. En falsk framställning medförde deras död och drog lidande och död över hela mänskligheten. Den överskyggande kerubens uttalande till Eva var följaktligen en uppsåtlig, orätt och ondskefull lögn. Detta var början till ljugandet.

 2. Vad fordrade Gud av Adam och Eva, och varför var hans krav rimligt?

² Vad var sanningen? Sanningen var den, att Gud hade satt den första människan, Adam, och hans hustru, Eva, i Edens lustgård. Adam stod på prov i Eden, ett prov som avsåg hans ostrafflighet och lydnad. Detta skulle avgöra, huruvida han var värdig att få leva i Edens paradis. Gud tillkännagav sin lag beträffande trädet för kunskap om gott och ont och gjorde därmed detta till ett förbjudet träd. ”Och Jehova Gud övergick till att taga mannen och låta honom taga sitt hemvist i Edens lustgård för att odla den och sköta den. Och Jehova Gud pålade också mannen denna befallning: ’Av varje träd i lustgården får du äta dig mätt. Men vad angår trädet för kunskap om gott och ont, får du icke äta därav, ty på den dag du äter därav skall du förvisso dö.’” (1 Mos. 2:15—17, NW) Detta visar, att Adam inte blev berövad någonting som var nödvändigt för honom, då han fick förbud mot att äta av detta träd, ty det fanns rikligt med annan föda åt honom. Men Gud satte upp det enkla kravet, att han inte skulle äta av denna frukt så länge den var förbjuden. Beträffande att få kunskap om gott och ont, så kunde Adam tryggt ha lämnat den saken åt Gud, utan att behöva frukta för att någon skulle anklaga honom för okunnighet. Gud gav i själva verket Adam frihet att välja, om han ville äta av trädet eller inte. Gud frestade inte Adam till att bli olydig eller ogudaktig genom att han satte detta kunskapens träd i lustgården, ty det fanns många andra träd att äta av, men Gud uppmuntrade honom till lydnad och trohet mot den Högste, Jehova, genom att han varnade honom för straffet som skulle bli följden, om han åt av den förbjudna frukten.

 3. Hur skedde den överskyggande kerubens avfall?

³ Några kanske undrar hur Guds fullkomliga skapelse, den överskyggande keruben, kunde avlägsna sig från fullkomlighetens väg och bli ogudaktig och finna på lögner. Vi finner förklaringen i de symboliska orden om konungen av Tyrus: ”Lyckosam [Fullkomlig, AS] var du på dina vägar från den dag, då du skapades, till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig. Men under din myckna köpenskap blev ditt inre fyllt med orätt, och du föll i synd. Då förvisade jag dig från gudaberget och förgjorde dig, du vittskuggande kerub; du fick ej stanna bland de gnistrande stenarna. Eftersom ditt hjärta högmodades över din skönhet och du förspillde din vishet för ditt pråls skull, därför slog jag dig ned till jorden och gav dig till pris åt konungarna, så att de fingo se sin lust på dig. Genom dina många missgärningar vid din orättrådiga köpenskap ohelgade du dina helgedomar. Därför lät jag eld gå ut ifrån dig, och av den blev du förtärd. Jag lät dig ligga såsom aska på jorden inför alla som besökte dig. Alla, som hava känt dig ibland folken, häpna över dig. Förskräckligt blev ditt slut, och till evig tid skall du ej mer finnas.” (Hes. 28:15—19; v. 19 enl. 1878) Härav ser vi, hur den överskyggande keruben i Eden utvecklade ett ont hjärtetillstånd och blev uppblåst av högmod över alla de underbara gåvor som han hade blivit utrustad med av Jehova Gud. Han blev förblindad av detta och inlät sig på en orätt vandel. Den överskyggande keruben blev självisk och önskade att Adam och Eva skulle tillbedja honom så som de tillbad Gud. Lysten efter självisk vinning var han villig att taga Adam och Eva till fånga, föra dem bort från Gud och sälja dem till att tjäna synden för priset av att han själv blev tillbedd som Gud. Han våldförde sig på Adams och Evas intressen genom att ljuga för dem i mordiskt syfte och föra dem in på den väg, som skulle leda till deras fördärv och till döden för alla deras avkomlingar. För detta svåra brott drar den överskyggande keruben, som blivit stolt och självisk, förstöring över sig själv, vilket blev visat i en skuggbild i Hesekiel 28 genom den förstöring, som kom över konungen i Tyrus. Det var inte Gud som skapade Satan, djävulen. Den smorde överskyggande keruben i Eden gjorde sig själv till detta onda väsen.

 4. Vem är Satan, och hur handlar han för att uppnå sina syften?

⁴ På det sättet blev Satan, djävulen — lögnaren och baktalaren —, till, och vid den tidpunkt då Adam och Eva förenade sig i att äta av den förbjudna frukten kom en fördärvad värld till. Satan, djävulen, blev den fördärvade tingens ordnings gud. Alltifrån den tiden har de världar som existerat stått under Satans, djävulens, välde, världar som varit byggda på lögner, våld och bedrägeri, vinningslystnad och mord. Genom sina lögner, sitt våld och bedrägeri har Satan behållit väldet över den onda tingens ordning och har gjort allt som varit möjligt för att fördärva dem som den allsmäktige Guden fört in i tillbedjan av sig i renhet och sanning. Bibeln säger oss, att Satan förskapar sig till en ljusets ängel för att försöka bedraga skapade varelser. Hur långt denna onda varelse kan gå i sin verksamhet visas genom de frestelser han utsatte Jesus för, som omtalas i Matteus 4. Den onde gick så långt, att han citerade Skriften i sitt försök att bryta Guds Sons, Jesu, ostrafflighet. Satan visade att han hade herradöme eller myndighet över denna världens riken, genom att han erbjöd väldet över dem alla åt Kristus Jesus, men också detta gjorde han i bedrägligt syfte. Satan hade bara intresse av att åstadkomma Jesu tillintetgörelse, som skulle ha blivit följden om Jesus hade vänt sig bort från sin Fader i himmelen. Detta var ännu en ogudaktig och ondskefull handling från djävulens, den gamle förrädarens, sida. Men Jesus föll inte offer för det bedrägeri som Satan begagnade. I stället använde han den starkast verkande kraft som finns att bekämpa lögner med, nämligen sanningen, Guds ord. Och han citerade från bibeln, Guds ord, till svar på varje frestelse, som Satan lade i hans väg.

 5. Var Jesus underkunnig om Satans ränker?

⁵ Eftersom Jesus, Guds Ord, hade varit hos sin Fader i himmelen alltifrån skapelsen, var han väl bekant med den verksamhet, som den som hade blivit Satan utövade. Han visste att Satan, ormen, är den påhittigaste av alla lögnare. Alltifrån den tid då Satan förmådde Eva att taga av den förbjudna frukten var han en lögnare. Hans första lögn förde till ett mord. Jesus uttryckte alltså sanningen om Satan synnerligen väl, då han sade: ”Denne var en mandråpare, när han började, och han stod icke fast i sanningen, ty sanning finnes icke i honom. När han talar lögnen, talar han enligt sitt eget sinnelag, ty han är en lögnare och lögnens fader.” Vi vill inte ha Satan till vår fader genom att bli lögnare som han. Till varning för oss sade Jesus till judarnas förnämsta män, deras präster, på hans tid: ”Ni äro från eder fader, djävulen, och ni önska göra eder faders begärelser.” Den som har Gud till sin Fader ser Guds ord och lyder sanningen. Men de som upprepar Satans lögner bevisar sig vara djävulens barn. — Joh. 8:44, NW.

 6. Hur avslöjar Jehova djävulens barn?

⁶ I våra dagar finns det många onda människor som talar lögn och därmed ger till känna att de är av sin fader, djävulen. ”De ogudaktiga äro avfälliga allt ifrån modersskötet; de lögnaktiga fara vilse ända från sin moders liv.” (Ps. 58:4) Några av dessa söker — likt djävulen — vara ljusbärare, och de försöker göra tillägg till Guds ord, så att det skall se ut som om de handlar rätt och är trogna. Men Jehova låter inte dessa människor komma undan ansvaret för sina onda anslag. Han låter sanningens ljus från sitt ord riktas mot det de har att säga, och hans sanningsord tillrättavisar de onda och avslöjar dem som lögnare. ”Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom. Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.” — Ords. 30:5, 6.

 7. Ge bevis från bibeln för att Jehova är emot ljugandet.

⁷ Eftersom Jehova Gud är sanningens fader, hatar han en lögnaktig tunga eller ett falskt vittne som talar lögn. Ordspråksboken 6:16—19 säger: ”Sex ting är det, som HERREN [Jehova] hatar, ja, sju äro styggelser för hans själ: Stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer, som utgjuta oskyldigt blod, ett hjärta, som hopsmider fördärvliga anslag, fötter, som äro snara till att löpa efter vad ont är, den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd och den som vållar trätor mellan bröder.” Människor må ljuga, men det är inte därför att Jehova Gud vill att de skall göra det. Gud är ingen lögnare. Han förväntar att också människorna skall tala sanningen. — 4 Mos. 23:19; 1 Sam. 15:29; Rom. 3:4; Tit. 1:2; Hebr. 6:18.

 8. Nämn ett sätt, på vilket skapelser kan bevisa att de är Kristi efterföljare.

⁸ Jesus hade sitt upphov hos Jehova, sin Fader i himmelen, och han gjorde fördenskull klar åtskillnad mellan sanning och lögn. Till svar på en fråga, som står återgiven i Johannes 18:37 (NW), sade han sanningen. ”Därför sade Pilatus till honom: ’Nåväl, är du då en konung?’ Jesus svarade: ’Det är din sak att säga, att jag är en konung. För detta ändamål har jag blivit född, och för detta ändamål har jag kommit i världen, att jag skulle bära vittnesbörd om sanningen. Var och en som är på sanningens sida lyssnar till min röst.’ ” Alltså hör och talar de som representerar den allsmäktige Guden sanningen. De ljuger inte. De följer i Kristi Jesu fotspår, och han ljög inte för någon.

 9. Hur kan vi skydda oss mot lögner?

⁹ Emedan sanningen leder sitt ursprung från Gud och lögnerna härstammar från Satan, så måste alla läror och all undervisning som kommer från människor och som är i strid med Guds ord vara falska läror. Om sådana lärosatser eller sådan undervisning länder till skada för andra, då är dessa lärosatser eller denna undervisning osann, lögnaktig. Guds ord är sant, och det är vårt mätsnöre. Det som är emot Guds ord är en lögn, och det utgår från djävulen. Det är till vårt eget bästa att vi överger allt som har med lögn att göra och håller oss tätt till sanningen. De kristna bör inte tro saker och ting bara därför att de har hört dem eller läst dem i trvck, utan måste döma om vad som är sant genom att pröva om det stämmer överens med Skriften. Judarna i Berea gjorde detta, som vi läser i Apostlagärningarna 17:11 (NW): ”Men dessa voro ädlare till sinnes än de i Tessalonika, ty de togo emot ordet med den största beredvillighet, i det de dagligen noggrant undersökte Skrifterna, för att se om det förhöll sig så med dessa ting.” Det råd som ges i 1 Tessalonikerna 5:20—22 säger att vi inte skall behandla profetiska utsagor med förakt, utan bör förvissa oss om allt och hålla fast vid det som är rätt. Då skall vi hålla oss fria från varje form av ondska, också från att ljuga.

10, 11. a) Ge exempel på hur lögner blir till skada, b) Vilket slut får falska profeter?

¹⁰ Endast de som inte fäster något avseende vid Guds ord lider skada genom dessa falska profeter och Satans ljugande representanter. En av Guds tjänare omtalas i 1 Konungaboken 13. Han fick Guds utsaga men valde i stället att följa en falsk profet, att följa en lögn. Lögnen blev till skada för honom och vållade hans död. (1 Kon. 13:18, 24) Detta visar, att Guds tjänare bör vara nöjda med hans ord, inte gå och lyssna på ljugande, falska profeter, ty lögner vållar skada och för till döden.

¹¹ På Jeremias tid fanns det falska profeter som försökte avhålla folket från att göra vad Guds profet Jeremia bjöd dem att göra. Dessa falska profeter vållade folket skada och åvägabragte mångas undergång. Genom sin profet varnade Gud folket för dessa lögner, men de flesta av folket valde att lyssna till lögnerna i alla fall. Lögnprofeter kan ha framgång till en tid, men de är domfällda genom Jehovas domsutslag. Falska vittnen kan aldrig någonsin undkomma Jehovas rättvisa domar. Dessa drabbade också de falska profeterna på Jeremias tid. — Ps. 101:7, 8; Ords. 19:5, 9; Jer. 27:10,14—16; 28:15; 29:31, 32; Hos. 4:1, 2.

12, 13. Hur bedrar de falska profeterna en del människor, men hur drar bibeln upp riktlinjerna för den kurs de kristna bör följa, så att de kan finna skydd mot skada från de falska profeterna?

¹² Fastän falska profeter och falska vittnen måste lida straff från Jehova vid Harmageddon och kommer att drabbas av döden, kan de till en tid förkunna falska läror, sådana som skärseldsläran, lärorna om evig pina, om universell frälsning, om treenighet, om evolution och om bilddyrkan. (Jer. 10: 14) De kan säga att Gud inte intresserar sig för vad som händer på jorden och att han aldrig kommer att utrota de onda. De kan säga att det aldrig skall bli någon strid vid Harmageddon, som bibeln lär. De kan gömma sig bakom en stor lögntillflykt och bedraga somliga människor, men detta kommer inte att hindra Guds skarpa och slagkraftiga sanningar att avslöja dem, och det kommer inte att befria dem från tillintetgörelsen, när Guds rätta tid för denna kommer. De skall inte kunna gömma sig för Jehova. — Jes. 28:15—17.

¹³ Lögnarna kan tyckas ha framgång för ögonblicket, men ingen bör låta sig bedragas. Ingen bör tillåta lögner att draga honom bort från den sanna tillbedjan av den allsmäktige Guden. Men ändå har många låtit detta ske. Flertalet av människorna i världen i våra dagar utövar inte sann tillbedjan. Genom sitt ord har Jehova förutsagt — i 1 Timoteus 4 — att i senare tider skulle somliga avfalla från tron, i det de fäster avseende vid vilseledande, falska, inspirerade utsagor och demonläror, genom skrymteri från människor som talar lögn. De sista eller yttersta dagarna är svåra att komma till rätta med, och de är nu här. ”Onda människor och bedragare [komma] att bliva allt värre, vilseleda andra och själva bliva vilseledda. Förbliv emellertid du i det som du har lärt och genom övertygelse kommit till tro på, då du ju vet av vilka du har lärt det och att du från din tidiga barndom har känt de heliga skrifter som kunna göra dig vis till frälsning genom tron i förbindelse med Kristus Jesus. All Skrift är inspirerad av Gud och gagnelig till undervisning, till tillrättavisning, till en norm och vägledning, till fostran i rättfärdighet, för att Guds människa må bliva fullt duglig, fullständigt utrustad för allt gott verk.” ”Fortsätt att till ett mönster behålla de hälsosamma ord, som du har hört av mig, med den tro och kärlek som hava samband med Kristus Jesus. Bevara detta sköna anförtrodda gods genom den heliga anden, vilken bor i oss.” — 2 Tim. 3:13—17; 1:13, 14; NW.

14. Vad tillåter Gud nu, och varför?

¹⁴ Nu i våra dagar måste människorna välja, om de vill tjäna Gud och leva eller vill tjäna motståndaren och lögnaren, Satan, djävulen, och bli dräpta. Människor som har rättfärdiga hjärtan och älskar sann lära och rättfärdighet börjar nu ägna sig åt den sanna tillbedjan av den allsmäktige Guden, Jehova, i det de studerar hans ord och söker göra hans vilja. De försvarar sig mot lögner. Å andra sidan finns det sådana som föredrar att välja lögnerna och som bygger sin tillbedjan på falska framställningar. Dessa är sådana som omtalas i Romarna 1:25, som utbytte sanningen mot en lögn och som bedrev det som deras hjärtan åstundade, dvs. orenhet. Gud låter dem fortsätta på sin onda väg och skaffar på så sätt ett vittnesbörd emot dem i domens tid. De ger efter för Satans lögner. ”Men den laglöses närvaro är i enlighet med Satans verksamhet, med alla kraftgärningar och lögnaktiga tecken och under och med varje orättfärdigt bedrägeri för dem som förgås, såsom en vedergällning för att de icke togo emot kärleken till sanningen, så att de kunde bliva frälsta. Det är därför som Gud låter en villfarelsens verksamhet nalkas dem, för att de skola komma att tro lögnen, på det att de alla må bliva dömda, emedan de icke trodde sanningen, utan funno behag i orättfärdighet.” — 2 Tess. 2:9—12, NW.

15. a) Kan lögnare narra Jehova? b) På vilken grundval; kommer Jehova att belöna skapelser, och vad innebär detta för lögnarna?

¹⁵ Jehova låter inte narra sig. Jehova vet precis vad hjärtats åstundan är hos varenda individ, och det är på grundval av detta som människorna blir dömda. ”Ty HERREN [Jehova] rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om du söker honom, så låter han sig finnas av dig, men om du övergiver honom, då förkastar han dig evinnerligen.” (1 Krön. 28:9) De som har onda hjärtan och orena motiv skall inte bli i stånd att leva i Guds nya, rättfärdiga värld. Det är bara de som är rättfärdiga, rena och sanningsenliga som skall vinna inträde i den nya världen. ”Lyckliga äro de som tvätta sina fotsida kläder, på det att bemyndigandet att gå till livets träd må bliva deras och på det att de må vinna inträde i staden genom dess stora portar. Utanför äro hundarna och de som utöva spiritism och de otuktiga och mördarna och avgudadyrkarna och var och en som tycker om och utövar en lögn.” (Upp. 22:14, 15, NW) De som övar lögn och andra former av det onda och som är förenade med varandra i denna gamla värld under Satan kommer att få vedergällning enligt sina gärningar. Jehova lämnar oss alls icke i tvivel härom. ”Detta är vad Guds Son säger. ’Jag; är den som rannsakar de innersta tankarna och hjärtana, och jag skall giva åt eder individuellt enligt edra gärningar.’ ” — Upp. 2:18. 23, NW.