Inblick i nyheterna

Eva — jämlik kraft eller komplement?

”När Gud avgjorde att han skulle skapa en annan skapelse så att mannen inte skulle vara ensam, beslöt han att göra ’en kraft jämlik honom’, någon vars styrka var jämlik mannens”, hävdar en kännare av bibliska språk, R. David Freedman, i tidskriften Biblical Archaeology Review. Detta grundar sig på hans nya tolkning av två ord i 1 Moseboken 2:18, där den hebreiska texten har översatts på följande sätt: ”Jag vill göra honom en hjälp, som är honom lik.” (1878; Melin) ”Jag skall göra henne [människan] en hjälp, motsvarande henne.” (Åkeson) ”Jag vill göra åt honom en hjälp, en sådan som anstår honom.” (1982) ”Jag skall göra en hjälpare åt honom, såsom ett komplement till honom.” — Nya Världens översättning.

Freedmans idé om att kvinnan gjordes till ”en kraft jämlik honom”, dvs. mannen, är uppenbarligen inte i överensstämmelse med den språkvetenskapliga syn som flertalet bibelöversättare har. Det uppges att bibelutgivaren och -översättaren Birger Pearson i en kommentar om en faktor som kan ha påverkat denna ovanliga tolkning har sagt att en sådan förändring ”inte skulle ha fallit någon in förrän på senare tid”, och då endast på grund av rörelsen för kvinnans frigörelse.

Kvinnans roll som ”en hjälpare” åt mannen, ”ett komplement” till honom, stöds av uttalanden på andra ställen i Guds inspirerade ord. Aposteln Petrus stödde till exempel inte tanken att kvinnan gjordes till ”en kraft jämlik honom”, mannen, utan han gav uppmaningen: ”Ni män skall på samma sätt fortsätta att leva tillsammans med dem [era hustrur] enligt kunskap, i det ni visar dem ära som ett svagare kärl, det kvinnliga.” (1 Petrus 3:7) Kvinnans roll som ett komplement gör henne emellertid inte till en underlägsen skapelse. I själva verket äger hon egenskaper som kompletterar mannens egenskaper inom Guds anordning. — 1 Korintierna 11:3, 11, 12; Efesierna 5:21—33.

En kardinals förmaning

I ett brev som publicerades i Hoja Diocesana förmanar kardinal Tarancón i Madrid biskoparna att ”påminna de kristna om deras plikter, inte endast mot Gud och kyrkan, utan också mot det politiska samhället”. Varför det? Kardinalen säger: ”Jag tror att det just nu [alldeles före de allmänna valen] behövs ett klargörande ord så att ingen glömmer sin plikt. Att av religiösa eller patriotiska skäl låta bli att rösta kan inte rättfärdigas.” Sedan tillägger han: ”Vi biskopar önskar det bästa för vårt fosterland ... , och vi måste hjälpa till med att uppnå det.”

Vilken kontrast är inte detta mot Jesu Kristi ord! Han sade till dem som skulle vara sanna herdar för den kristna hjorden: ”Emedan I icke ären av världen, utan jag har utvalt eder ur världen, därför hatar världen eder.” I stället för att förmana sina efterföljare att söka ”det bästa för vårt fosterland” gav Jesus uppmaningen: ”Söken därför först efter Guds rike.” — Johannes 15:19; Matteus 6:33; J. P. E. Benelius’ katolska svenska översättning.

Kyrkans kritik av staten ökar

År 1983 ”skulle mycket väl kunna bli en vändpunkt i kyrkans fredsdebatt”, heter det i den schweiziska protestantiska tidskriften Schweizer Evangelischer Pressedienst. I rapporten hänvisas det till en växande trend bland religiösa grupper att öppet finna fel hos sina länders rustningspolitik. Förr ”var det främst olika individer som mer eller mindre befann sig på de officiella kyrkosamfundens ytterkant eller utanför dem som öppet vågade tala ut”.

I artikeln hänvisar man till engelska statskyrkan som ett exempel. I flera århundraden understödde kyrkan staten vad denna än sade. Men nu ”kritiserar framträdande personer inom den anglikanska kyrkan sitt lands säkerhetspolitik”, fortsätter artikeln. Kyrkan ”tillåter sig att offentligt ge uttryck åt skarpt ogillande av kärnvapenförsvarsstrategin”.

Genom att lägga sig i politiken ringer kyrkorna i sin egen dödsklocka, enligt bibelns profetior. I Uppenbarelseboken, kapitel 17 och 18, visas det att den skrymtaktiga religionen, som symboliseras av skökan, det stora Babylon, prostituerar sig med ”jordens kungar”. Ett vilddjur med tio horn (den världsregering som nu existerar i form av Förenta nationerna) tröttnar till slut på hennes inblandning i politiken och ödelägger henne. Med tanke på detta är de sanna kristna verkligen förståndiga när de efterliknar Jesus och håller sig politiskt neutrala. Jesus sade om sina efterföljare: ”De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” — Johannes 17:16.